Mina damer och herrar, jag ser döda människor. Vad som kan vara en replik från filmen Sjätte sinnet för dig utgör en verklighet för mig. Som akutläkare har jag vårdat tusentals människor som svävat mellan liv och död. Många kunde jag rädda undan döden, och bringa åter till livet, men jag har stått intill över 2 000 människor när de slutligen gått över till andra sidan och dött. Idag ska vi ge oss ut på en rundtur från en hälsa på topp till döden. Sedan ska vi försöka se bortom döden. Var inte rädda, jag ska hålla er sällskap hela vägen. (Skratt) Jag lovar att föra er tillbaka välbehållna. Det finns många sjukdomar och skador, men bara fyra sätt att dö på; fyra sätt att lämna planeten på. Här ser du några linjer. Linjerna till höger anger aktivitetsnivå. Här är en normal aktivitetsnivå. Den här människan är vid fullgod hälsa. Sedan inträffar en skada eller sjukdom, varefter hen plötsligt dör på bara några ögonblick. Det kan ske vid en hjärtinfarkt eller bilolycka. Det andra sättet att dö på, kan ske när någon återigen är vid fullgod vigör och drabbas av en svår sjukdom och hälsotillståndet hastigt förvärras i en nedåtgående spiral. Sådant kan vara fallet vid tumörers framväxt exempelvis vid leukemi, lungcancer eller bukspottkörtelcancer. Det tredje sättet att dö på kan uppstå när en fullt frisk människa drabbas av en sjukdom som förvärrar hälsan. Vi påbörjar en behandling och får hen på bättringsvägen, dock inte till sitt ursprungliga tillstånd. Sedan blir sjukdomen värre igen, varpå hälsan försvagas. Ånyo försöker vi hjälpa och behandla hen som blir litet bättre, men inte återhämtar sig helt – ens till tillståndet före sin senaste försämring. Proceduren upprepas tills människan till slut dör. Det händer vid hjärtsvikt, lever-, eller njursjukdomar och flertalet tumörer. Det fjärde sättet att dö är annorlunda. Där är aktivitetsnivån låg, vilket kan innebära att personen har nedsatt rörlighet, är sängliggande, befinner sig på vårdhem, kanske är inkontinent och förmodligen dement. Den här människan närmar sig döden väldigt sakta. Låt oss nu ta en titt på när man närmar sig döden. Vilka tecken och symptom uppvisar människor som ska dö inom två dagar? Det finns vetenskapliga belägg för det. Tecknen som uppstår två dagar före döden är väldigt vaga. Idag kan vi inte med säkerhet förutse om någon kommer att dö inom två dagar eller tillfriskna. Troligtvis gör vi det i framtiden. Det kommer vi kunna bedöma - inte genom ett enda symptom - men flera, eller även ett analysprov. Jag låter er avgöra huruvida det är önskvärt. Vilka tecken och symptom uppträder ett par timmar före plötsliga dödsfall? 75 % av dem som uppges ha haft en plötslig död uppvisar tecken och symptom före sin död. Endast 25 % saknar tecken och symptom före sin plötsliga död. Det innebär att vi ännu inte kan förutse om någon kommer att dö inom två timmar. Det var sätten man kan dö på. Låt oss göra en kvick opinionsundersökning. Vi kör handuppräckning. Vilka av er vill dö på det första sättet? Första? Jag är inte överraskad, det stöter jag ofta på. Vilka av er vill dö på det fjärde sättet? Inte många. Tyvärr dör de flesta på det tredje sättet. Allra flest. Det fjärde sättet att dö på är det som ökar snabbast. Knappt 10 % av oss kommer att dö på det första viset. Inte ens 10 % kommer att göra det. Sättet vi vill dö på och faktiskt dör på skiljer sig alltså markant åt. Vi har olika åldrar och kön. Vi har olika personligheter och livsstilar. Det enda vi alla har gemensamt är att vi kommer att dö. För var och en av oss kommer en stund när vårt hjärta slutat slå, våra lungor slutat andas och vår hjärnaktivitet upphört. Då är vi döda. Ska vi ta en titt på vad som händer oss efter döden? Kan man se vad som händer, vad vi upplever, kort efter döden? Det kan vi faktiskt. Vi kan se bortom döden tack vare alla människor vi lyckas få tillbaka genom återupplivning. 20 % i västvärlden och mer än 30 % i öst berättar för oss om vad vi kallar för "nära döden-upplevelser". Dessa upplevelser återges över hela världen och visar på slående likheter som avslöjar ett mönster. När döden inträffar går människor som har nära döden-upplevelser in i första stadiet: Plötsligt sker en förändring. I en handvändning upphör all smärta och ångest. All rädsla och allt ljud försvinner. Det enda som återstår är frid, lugn och stillhet. Vissa upplever glädje. Många berättar något häpnadsväckande: Man kommer till insikt. Man inser att man nu är död. Något vi kallar "döden". Insikten inställer sig utan ångest. Vid det andra stadiet i nära döden-upplevelser sker ännu en abrupt förändring där människorna berättar att de svävar ovanför sig själva. De hovrar över sin kropp och ser sig liggande på båren. De ser akutens läkare och sjuksköterskor göra allt i sin makt för att återuppliva dem. Där uppifrån ser de vad vi gör och hör vad vi säger. Personen som gått bort är fortfarande sig själv, men har lämnat sin kropp. Vi kallar det en "utomkroppslig upplevelse". Vi finner det irriterande att dessa människor faktiskt kan beskriva vad vi gjort och återge vad vi sagt när de kommit tillbaka. Vi har ingen förklaring för det; Jag kan inte ge er någon förklaring då ingen hjärnaktivitet förekommit. Det är allmänt vedertaget att en gnutta hjärnaktivitet behövs för att kunna skapa minnen, dock förekommer ingen sådan aktivitet. Vi har ingen vetenskaplig förklaring till detta, men vet att företeelsen förekommer. I nästa etapp sker något plötsligt igen. I det tredje stadiet säger människor som haft nära döden-upplevelser att de befinner sig i ett mörkt och avgränsat utrymme, där det är helt becksvart. 98–99 % av nära döden-upplevarna beskriver känslan i det svarta, begränsade utrymmet som tryggt, behagligt, varmt och rofyllt. Men 1–2 % av dem upplever det här stadiet som otäckt. De berättar om fruktansvärt oväsen, obehagliga lukter och fasansfulla varelser. Vad de 1 - 2 procenten berättar påminner starkt om den medeltida konstnären Hieronymus Boschs tavlor. Man skulle kunna tro att han själv hade en nära döden-upplevelse eller hade sett något liknande. Detta gäller alltså endast 1-2 % medan 98–99 % upplever välbehag. Kanske är det en tröst att en viss del av den lilla skaran som finner upplevelsen obehaglig uppger att den senare blir angenäm. Obehagliga nära döden-upplevelser i det tredje stadiet saknar samband med personlighet eller religion. Jag brukade säga: om vi exempelvis kunde påvisa att katoliker saknade obehagliga nära döden-upplevelser till skillnad från protestanter, skulle vi ha fått enorma forskningsanslag. Så ligger det dock inte till; Vi kan inte förutsäga något. Nu till det fjärde stadiet: Det innebär att ett ljus börjar lysa i beckmörkret. Ljuset är långt bort. Det är väldigt varmt, ljust och tilldragande. Ur mörkret börjar en tunnel skönjas mot ljuset. Människorna blir starkt dragna till ljuset och börjar flyga mot det. Skenet blir allt ljusare och kommer närmare. Sedan inträder sista skedet i nära döden-upplevelsen. Endast 10 % av upplevarna kommer till det stadiet. Då sker ännu en hastig övergång till en vacker omgivning med intagande färger, underskön musik enligt vissa och förnimmelsen av förbehållslös kärlek. I detta sista stadium kan nära döden-upplevarna se livet passera i revy från födseln till stora livshändelser och slutligen döden. Inte alla upplever det här, men vissa gör det. Vissa säger att de i den sista fasen möter framlidna släktingar och välkomnas av dem. Vissa beskriver en varelse gjord av ljus. Denna ljusvarelse översköljer dem med villkorslös kärlek, vilket gör att de känner en stor värme samt glädje över att befinna sig där. Men hälften av människorna i slutskedet av nära döden-upplevelsen uppger att de vid det laget bestämt sig för att komma tillbaka, främst då de känner sig ha kvar en uppgift i livet som inte är färdig och behöver klaras upp. Den andra hälften av människorna säger att ljusvarelsen eller en släkting ber dem gå tillbaka till livet, då något ouppklarat återstår för dem där. Återigen, har jag ingen vetenskaplig förklaring för detta. Vi vet bara att fenomenet existerar. Samtliga stadier och upplevelser finns väldokumenterade och sker runtom i världen. Medan detta sker försöker vi akutläkare och akutsjuksköterskor göra allt i vår makt för att återuppliva dessa människor. Vi gör vårt yttersta för att få dem tillbaka. Att återuppliva människor är enkelt - ring efter hjälp, och tryck hårt och snabbt på bröstbenets mitt. Det var allt – fortsätt med det tills ambulansen kommer. För oss akutläkare utgör återupplivningen en rätt svår och komplicerad uppgift. Vi behöver ett gediget kunnande för att utföra den korrekt. För närvarande lyckas vi rädda 7 % av dem vi försöker återuppliva. Förhoppningsvis ökar siffran i framtiden. Nu till något uppseendeväckande: Människor med nära döden-upplevelser som vi lyckats få tillbaka till livet ger indikationer på en viss förändring av sin personlighet, medan de utan dessa upplevelser, som vi lyckats återuppliva, inte visar på sådana förändringar. Skillnaden är signifikant. Förändringar i personligheten som människor kan få efter nära döden-upplevelser är att man blir mer empatisk, utåtriktad, och tappar intresset för materiella värden. De blir inte mer religiösa, utan i högre grad spirituella. Det mest intressanta är att de fullständigt blir av med sin dödsångest. Enligt olika studier är 98–100 % av nära döden-upplevarna inte längre rädda för döden. Hur törs jag tala med er om detta? Jag har ju ingen större kunskap om döden och lever ännu. Jag är ingen specialist i nära – jag må vara en återupplivningsexpert, vilket jag haft som yrke i åratal – men har aldrig själv haft en nära döden-upplevelse. När jag började undersöka dem däremot, kände jag igen allting. Allt – varje stadie och detalj tedde sig välbekant. Det kan finnas en förklaring till att jag känt till det här. Inom vetenskapen förekommer företeelsen: "empatisk nära döden-upplevelse". Empatiska nära döden-upplevelser inträffar när man finns med vid dödsögonblicket av en kär familjemedlem eller släkting. Den som finns där vid dödsögonblicket, eller intill en anhörig som dör, föreslås kunna dela nära döden-upplevelsen med den döende. Som jag inledningsvis sagt, har jag varit med när över 2 000 människor passerat gränsen mellan liv och död och gått bort. Kanske har de vid något tillfälle börjat dela sina nära döden-upplevelser med mig. Under åren har jag anammat likadana personlighetsförändringar som hos människorna som haft nära döden-upplevelser, fastän jag själv inte upplevt något sådant. Jag har också blivit av med min dödsrädsla helt och hållet. Jag vet att döden inte alls är något att vara rädd för. Det, mina vänner, är ett budskap jag vill dela med mig av idag. Och om vi någon gång möts på andra sidan kan du berätta huruvida det jag sagt idag stämmer eller inte. (Applåder) Tack. (Applåder)