I år firar Tyskland den fredliga revolutionens 25-årsdag i Östtyskland. 1989 föll den kommunistiska regimen, Berlinmuren föll, och ett år senare, förenade sig den Tyska Demokratiska Republiken, DDR, i öst med Förbundsrepubliken Tyskland i väst och grundade dagens Tyskland. Bland mycket annat ärvde Tyskland den östtyska hemliga polisens arkiv, även känt som Stasi. Bara två år efter upplösningen öppnades dokumenten för allmänheten, och historiker som jag själv började studera dessa dokument för att lära oss mer om hur DDR:s övervakningsstat fungerade. Kanske har du sett filmen "De andras liv". Filmen gjorde Stasi världskänt, och eftersom vi lever i en tid där ord som "övervakning" och "telefonavlyssning" hamnar på förstasidan på tidningar, skulle jag vilja prata om hur Stasi egentligen jobbade. Till att börja med, ska vi ta en titt på Stasis historia, för den är väldigt viktig för att förstå dess självuppfattning. Dess rötter finns i Ryssland. Under 1917 grundade de ryska kommunisterna Allryska extraordinära kommissionen mot kontrarevolution och sabotage, Tjekan. Den leddes av Felix Dzerzjinskij. Tjekan var kommunisternas instrument för att etablera sin regim genom att terrorisera befolkningen och avrätta sina fiender. Detta utvecklades senare till det välkända KGB. Tjekan var Stasis officerares idol. De kallade sig själva för Tjekister, och till och med deras emblem var väldigt likt, som du kan se här. Faktum är att Rysslands hemliga polis var Stasis skapare och instruktör. När Röda Armén ockuperade östra Tyskland 1945, expanderade det genast där, och snart var det igång att lära de tyska kommunisterna att bygga upp sin egen hemliga polis. Förresten, i denna sal som vi är i nu, grundades det styrande partiet i DDR 1946. Fem år senare var Stasi etablerat, och steg för steg lämnades det smutsiga förtryckarjobbet över till dem. Till exempel, huvudfängelset för politiska fångar, som grundades av ryssarna, övertogs av Stasi och användes fram till kommunismens fall. Det är det ni ser här. I början togs varje viktigt steg i ryssarnas närvaro. Men tyskarna är kända för att vara väldigt effektiva, så Stasi växte väldigt snabbt, och redan 1953 hade det fler anställda än Gestopo hade, Nazitysklands hemliga polis. Antalet fördubblades varje decennium. 1989 arbetade fler än 90 000 personer för Stasi. Det betyder att en anställd var ansvarig för 180 invånare, vilket verkligen var världsunikt. På toppen av denna enorma organisation fanns det en man, Erich Mielke. Han styrde över Ministeriet för statssäkerhet i över 30 år. Han var en skrupellös tjänsteman - tidigare hade han dödat två poliser inte så långt härifrån - som faktiskt personifierade Stasi. Men vad var så exceptionellt med Stasi? För det första var det dess enorma makt, eftersom det förenade olika funktioner i samma organisation. För det första var Stasi en underrättelsetjänst. Det använde alla tänkbara verktyg för att få information på hemlig väg, till exempel angivare, eller telefonbuggning, som du ser på bilden här. Och det var inte bara aktivt i Östtyskland, utan i hela världen. För det andra var Stasi en hemlig polis. De kunde stoppa folk på gatan och arrestera dem i sina egna fängelser. För det tredje, Stasi arbetate som en sorts allmän åklagare. Det hade rätt att öppna förundersökningar och officiellt förhöra folk. Sist men inte minst, hade Stasi sina egna beväpnade styrkor. Över 11 000 soldater tjänstgjorde i det så kallade Vaktregementet. Det grundades för att slå ner protester och uppror. På grund av denna koncentrerade makt kallades Stasi för en stat i staten. Men låt oss gå djupare in på verktygen som Stasi använde. Håll i minnet att vid denna tid hade inte internet och smartphones blivit uppfunna Givetvis använde Stasi all slags tekniska verktyg för att undersöka folk. Telefoner buggades, inklusive den västtyska kanslerns telefon, men också även lägenheterna. Varje dag öppnades 90 000 brev av dessa maskiner. Stasi skuggade också tiotusentals människor med specialtränade agenter och dolda kameror för att dokumentera varje steg de tog. I den här bilden kan ni se mig som ung man, framför den byggnad där vi befinner oss nu, fotograferad av en Stasiagent. Stasi samlade även folks lukter. De förvarade prover av det i stängda burkar som hittades efter den fredliga revolutionen. För alla dessa uppgifter fanns det specialiserade avdelningar som var ansvariga för dem. Den som skulle avlyssna telefonsamtal var helt avskild från den som kontrollerade breven, av mycket bra anledningar, för om en agent slutade på Stasi, var hans kunskapsområde väldigt litet. Olikt Edward Snowden, exempelvis. Men den smala specialiseringen var också viktig för att förhindra all sorts empati med personen som observerades. Agenten som skuggade mig visste inte vem jag var eller varför jag skulle övervakas. Faktum är att jag smugglade in förbjudna böcker från Väst- till Östtyskland. Men vad som var ännu mer typiskt för Stasi var användandet av mänsklig underrättelseverksamhet, folk som i hemlighet rapporterade till Stasi. För ministern för statssäkerhet var dessa så kallade inofficiellt anställda de viktigaste redskapen. Från och med 1975 samarbetade nästan 200 000 människor konstant med Stasi, alltså mer än en procent av befolkningen. Och på ett sätt hade ministern rätt, för tekniska verktyg kan bara registrera vad folk gör, med agenter och spioner kan också rapportera om vad folk planerar att göra och vad de tänker. Därför rekryterade Stasi så många angivare. Systemet för rekryteringen och utbildningen, som det sas, var väldigt sofistikerad. Stasi hade sina egna universitet inte så långt bort härifrån, där man utvecklade metoder och utbildade officerare. Denna vägledning beskrev detaljerat varje steg man måste ta om man vill övertyga människor att förråda andra medborgare. Vissa har sagt att människor tvingades att bli informatörer, men det är mestadels inte sant, för en tvingad informatör är en dålig informatör Bara den som vill ge dig den informationen du behöver är en effektiv visselblåsare. Huvudanledningen till att människor samarbetade med Stasi var en politisk övertygelse och materiella förmåner. Officerarna försökte också knyta personliga band mellan sig själva och informatörerna, och för att vara ärlig, visar exemplet Stasi att det inte är så svårt att få någon att förråda andra. Till och med några av de främsta dissidenterna i Östtyskland samarbetade med Stasi, till exempel Ibrahim Böhme. År 1989 var han ledaren för den fredliga revolutionen och vara nära att bli DDR:s första demokratiskt valda premiärminister tills det kom ut att han var en informatör. Spionnätet var väldigt brett. På nästan varje instutition, till och med i kyrkor i Västtyskland, fanns det många informatörer. Jag kommer ihåg att jag sa till en ledande Stasiofficer, "Om du hade skickat en informatör på mig, skulle jag säkert ha upptäckt honom." Hans svar var, "Vi skickade ingen. Vi tog dem som fanns runtomkring dig." Faktum är att två av mina bästa vänner rapporterade till Stasi om mig. Det var inte bara i mitt fall som informatörerna var nära. I fallet Vera Lengsfeld, en annan ledande dissident, var det hennes man som spionerade på henne. En känd författare blev förrådd av sin bror. Detta påminner mig om boken "1984" av George Orwell, där den enda personen som verkar pålitlig var en informatör. Men varför samlade Stasi all denna information i sina arkiv? Huvudsyftet var att kontrollera samhället. I nästan varje tal som Stasiministern höll gav han order om att ta reda på vem som var vem, vilket betydde vem som tänkte vad. Han ville inte vänta på att någon försökte göra något mot regimen. Han ville veta i förväg vad folk tänkte och planerade. Östtyskarna visste självklart att de var omgivna av informatörer, i en totalitär regim som skapade misstro och ett tillstånd av utbredd rädsla, de viktigaste redskapen för att förtrycka människor i en diktatur. Det är därför så få Östtyskar försökte slåss mot kommunistregimen. Om de gjorde det, använde Stasi ofta en riktigt djävulsk metod. Den kallades Zersetzung, och den beskrevs i en annan vägledning. Ordet är svåröversatt eftersom det ursprungligen betyder "förruttnelse". Men det är faktiskt en rätt korrekt beskrivning. Målet var att i hemligt förstöra folks självförtroende, exempelvis genom att skada deras rykte, genom att organisera misslyckanden i deras arbeten, och förstöra deras förhållanden. Östtyskland var på så sätt en väldigt modern diktatur. Stasi försökte inte ens att arrestera alla dissidenter. De föredrog att paralysera dem, och de kunde göra det eftersom de hade tillgång till så mycket personlig information och till så många instutitioner. Internering av någon användes endast som en sista utväg. För detta syfte ägde Stasi 17 återhäktningsfängelser, ett i varje distrikt. Här utvecklade också Stasi ganska moderna häktningsmetoder. Normallt sett utförde inte officern någon tortyr på offret. Istället använde han ett sofistikerat system av psykologisk press där strikt isolering var central. Nästan ingen fånge kunde stå emot utan att ge ett vittnesmål. Om du har möjligheten så besök det före detta Stasifängelset i Berlin och gå en guidad visning med en före detta politisk gånge som förklarar för dig hur allt fungerade. En fråga består som behöver ett svar: Om Stasi var så välorganiserat, varför kollapsade kommunistregimen? För det första, i början av 1989 var ledarna i Östtyskland osäkra på vad de skulle göra åt de växande grupperna av protesterande människor. Det var särskilt förvirrande eftersom det i socialismens hemland, i Sovjetunionen, fanns en mer liberal politik. Dessutom var regimen beroende av lånen från väst. Därför gavs ingen order till Stasi om att krossa upproret. För det andra, i den kommunistiska ideologin finns det ingen plats för kritik. Istället höll ledarna fast vid tron att socialismen är ett perfekt system, och Stasi bekräftade det, såklart. Konsekvensen var att trots all information, kunde inte regimen analysera sina verkliga problem, och kunde därför inte lösa dem. Till slut dog Stasi på grund av de strukturer de skulle beskydda. Stasis slut var en tragisk händelse, för dessa officerare var under den fredliga revolutionen upptagna med en enda sak: att förstöra dokumenten som de skapat i decennier. Lyckligtvis, stoppades de av människorättsaktivister. Därför kan vi idag använda dokumenten för att bättre kunna förstå hur en övervakarstat fungerar. Tack. (Applåder) Bruno Giussani: Tack. Tack så mycket. (Applåder) Hubertus, jag vill ställa ett par frågor för här har jag förra veckans Der Spiegel. "Mein Nachbar NSA." Min granne, NSA. Och du berättade nyss för oss om min granne, spionerna och informatören från Östtyskland. Så finns det en koppling mellan dessa två berättelser eller inte? Hur reagerar du som historiker när du ser detta? Hubertus Knabe: Jag tror det finns flera aspekter värda att nämna. För det första tror jag att det finns en skillnad på varför man samlar datan. Gör man det för att skydda folket mot terroristattacker, eller för att förtrycka folket? Det är en fundamental skillnad. Men å andra sidan, kan dessa verktyg missbrukas även i en demokrati, och det är något som vi verkligen måste vara medvetna om för att stoppa, och att underrättelsetjänster respekterar de regler som finns. För det tredje, förmodligen, kan vi vara glada över att vi lever i en demokrati, eftersom man kan vara säker på att Ryssland och Kina gör samma sak, men ingen pratar om det eftersom ingen kan göra det. (Applåder) BG: När storyn först kom ut, i juli förra året, gjorde du en anmälan till en tysk domstol. Varför? HK: Ja, jag gjorde det på grund av den andra saken jag nämnde, att i en demokrati i synnerhet ska reglerna gälla för alla. De är gjorda för alla, därför är det inte tillåtet att en instution inte respekterar reglerna. I Tysklands brottsbalk står det skrivet att det är olagligt att bugga någon utan en domstols tillåtelse. Lyckligtvis finns den med i Tysklands brottsbalk, så om den inte respekteras tror jag att en undersökning är nödvändig, och det tog väldigt lång tid innan Tysklands allmänna åklagare startade målet, och han startade det bara i Angela Merkels fall, och inte i alla Tysklands invånares fall. BG: Det förvånar mig inte på grund av -- (Applåder) -- historien du nyss berättade. Sett utifrån, jag bor utanför Tyskland, förväntade jag mig att tyskarna skulle reagera mycket kraftfullare, omedelbart. Istället kom reaktionen när det avslöjades att kanslern Merkel var telefonbuggad. Varför var det så? HK: Jag ser det som ett gott tecken, för folk känner sig trygga i den här demokratin. De är inte rädda för att bli arresterade, och när du lämnar salen efter konferensen, behöver ingen vara rädd för att den hemliga polisen står utanför och arresterar dig. Så det är ett gott tecken, tycker jag. Folk är inte så rädda som de skulle kunna vara. Men självklart är institutionerna ansvariga för att stoppa illegala handlingar i Tyskland och världen. BG: En personlig fråga, och detta är den sista. Det har funnits en debatt i Tyskland om man ska ge asyl till Edward Snowden. Är du för eller emot? HK: Det är en svår fråga, men om man frågar mig, och jag svarar ärligt: Jag skulle ge honom asyl, för jag tycker att han var väldigt modig och han förstörde hela sitt liv, sin familj och allting. Så jag tror att vi bör göra någonting för dessa människor, särskilt om man ser till den tyska historien, där så många var tvungna att fly och bad om asyl i andra länder men inte fick det, så det vore en fin gest att ge honom asyl. (Applåder) BG: Hubertus. tack så mycket.