1
00:00:01,000 --> 00:00:02,976
Hej.

2
00:00:03,000 --> 00:00:04,976
Jag skulle vilja
presentera någon för er.

3
00:00:05,000 --> 00:00:07,601
Det här är Jomny.

4
00:00:07,625 --> 00:00:10,559
Det är "Jonny", men av misstag
stavat med "m",

5
00:00:10,583 --> 00:00:11,667
om ni undrade,

6
00:00:11,667 --> 00:00:13,393
eftersom vi inte alla är perfekta.

7
00:00:13,417 --> 00:00:15,434
Jomny är en utomjording

8
00:00:15,458 --> 00:00:18,518
som har skickats till jorden
med uppdraget att studera människor.

9
00:00:18,542 --> 00:00:22,393
Jomny känner sig vilse,
ensam och långt hemifrån,

10
00:00:22,417 --> 00:00:25,643
och jag tror att vi alla har känt så här.

11
00:00:25,667 --> 00:00:27,258
Eller åtminstone jag.

12
00:00:27,258 --> 00:00:30,254
Jag skrev historien om utomjordingen
i ett ögonblick i mitt liv

13
00:00:30,254 --> 00:00:32,738
när jag kände mig särskilt mycket
som en utomjording.

14
00:00:32,758 --> 00:00:36,009
Jag hade flyttat till Cambridge,
började mitt doktorandprogram på MIT

15
00:00:36,013 --> 00:00:41,643
och jag kände mig skrämd, isolerad
och som om jag inte hörde till.

16
00:00:41,667 --> 00:00:43,768
Men jag hade en slags livlina.

17
00:00:43,792 --> 00:00:48,018
Jag skrev skämt i många år

18
00:00:48,042 --> 00:00:50,351
och delade dem på sociala medier,

19
00:00:50,375 --> 00:00:53,458
och jag fann att jag
började göra det mer och mer.

20
00:00:54,250 --> 00:00:58,309
För många människor, kan internet nu
kännas som en ensam plats.

21
00:00:58,333 --> 00:00:59,643
Det kan kännas så här,

22
00:00:59,667 --> 00:01:02,434
en stor, oändlig och utbredd tomrum

23
00:01:02,458 --> 00:01:05,667
där du ständigt kan kalla ut det
men ingen någonsin lyssnar.

24
00:01:06,558 --> 00:01:10,184
Men jag hittade faktiskt en tröst
när jag talade ut till tomrummet.

25
00:01:10,208 --> 00:01:12,763
Jag märkte, genom att dela
mina känslor med tomrummet,

26
00:01:12,783 --> 00:01:15,217
att det så småningom började
tala tillbaka.

27
00:01:16,375 --> 00:01:19,809
Och det visar sig att tomrummen
inte är oändliga ensamma utbredd alls,

28
00:01:19,833 --> 00:01:22,268
men i stället är den full
av alla andra människor,

29
00:01:22,292 --> 00:01:25,601
som också stirrar ut i det
och också vill höras.

30
00:01:25,625 --> 00:01:29,393
Det har varit många dåliga saker
som har kommit från sociala medier.

31
00:01:29,417 --> 00:01:31,268
Jag försöker inte bestrida det alls.

32
00:01:31,292 --> 00:01:33,324
Att vara online
vid vid ett visst ögonblick

33
00:01:33,358 --> 00:01:37,518
är att känna så mycket sorg,
vrede och våld.

34
00:01:37,542 --> 00:01:39,393
Det kan kännas hopplöst.

35
00:01:39,417 --> 00:01:41,268
Ändå har jag motstridiga känslor,

36
00:01:41,292 --> 00:01:44,934
eftersom jag inte kan förneka det faktum
att så många av mina närmaste vänner

37
00:01:44,958 --> 00:01:47,583
är människor som jag
ursprungligen mött på nätet.

38
00:01:48,458 --> 00:01:51,726
Jag tror att det delvis beror på
att det finns en bekännelsekultur

39
00:01:51,750 --> 00:01:53,000
i sociala medier.

40
00:01:53,750 --> 00:01:57,643
Det kan kännas som om du skriver 
i en personlig, intim dagbok

41
00:01:57,667 --> 00:01:59,143
som är helt privat,

42
00:01:59,167 --> 00:02:02,434
men samtidigt vill du
att alla i världen ska läsa den.

43
00:02:02,458 --> 00:02:05,226
Och jag tycker att en del av det,
glädjen i det

44
00:02:05,250 --> 00:02:08,476
är att vi får uppleva saker
från perspektiv och människor

45
00:02:08,500 --> 00:02:10,559
som är helt annorlunda än oss själva

46
00:02:10,583 --> 00:02:12,226
och ibland är det bra.

47
00:02:12,230 --> 00:02:14,346
Exempelvis, när jag först
gick med i Twitter

48
00:02:14,366 --> 00:02:17,101
fann jag att så många
av de personer som jag följde

49
00:02:17,125 --> 00:02:19,809
pratade om psykisk hälsa
och om att gå till terapi

50
00:02:19,833 --> 00:02:23,226
på sätt som inte hade någon
av de stigma som de ofta gör

51
00:02:23,250 --> 00:02:25,768
när vi pratar om dessa frågor personligen.

52
00:02:25,792 --> 00:02:29,434
Genom dem normaliserades konversationen
kring psykisk hälsa,

53
00:02:29,458 --> 00:02:32,300
och de hjälpte mig att inse
att gå till terapi

54
00:02:32,300 --> 00:02:34,101
är något som också skulle hjälpa mig.

55
00:02:34,125 --> 00:02:35,934
För många människor

56
00:02:35,958 --> 00:02:40,434
låter det som en skrämmande idé
att prata om alla dessa ämnen

57
00:02:40,458 --> 00:02:43,351
så offentligt och så öppet på internet.

58
00:02:43,375 --> 00:02:48,184
Jag tror att många tycker
att det är en stor, skrämmande sak

59
00:02:48,208 --> 00:02:52,305
att vara online om du inte redan
är helt och fullt utvecklad.

60
00:02:52,305 --> 00:02:55,988
Men jag tror att internet verkligen
kan vara ett bra ställe när man är okunnig

61
00:02:56,012 --> 00:02:59,768
och jag tror att vi kan behandla det
med spänning,

62
00:02:59,792 --> 00:03:04,393
för att det finns något viktigt med
att dela dina ofullkomligheter,

63
00:03:04,417 --> 00:03:07,559
osäkerheter och dina sårbarheter

64
00:03:07,583 --> 00:03:08,875
med andra människor.

65
00:03:10,083 --> 00:03:11,851
(Skratt)

66
00:03:11,875 --> 00:03:15,434
När någon berättar
att de känner sig ledsna, rädda,

67
00:03:15,458 --> 00:03:17,143
eller ensamma, till exempel,

68
00:03:17,167 --> 00:03:19,309
gör det mig faktiskt mindre ensam,

69
00:03:19,333 --> 00:03:22,434
inte genom att bli av med något
av min ensamhet

70
00:03:22,458 --> 00:03:24,893
utan genom att visa mig
att jag inte är ensam

71
00:03:24,917 --> 00:03:26,309
i att känna mig ensam.

72
00:03:26,333 --> 00:03:28,059
Som författare och som artist

73
00:03:28,083 --> 00:03:31,726
bryr jag mig mycket om
att göra denna tröst i att vara sårbar

74
00:03:31,750 --> 00:03:34,976
en gemensam sak, något
som vi kan dela med varandra.

75
00:03:35,000 --> 00:03:37,518
Jag ser fram emot
att ge uttryck åt det inre,

76
00:03:37,542 --> 00:03:42,476
om att ta de osynliga personliga känslorna
som jag inte har ord för,

77
00:03:42,500 --> 00:03:45,018
hålla upp dem mot ljuset, sätta ord på dem

78
00:03:45,042 --> 00:03:46,934
och sedan dela dem med andra människor

79
00:03:46,958 --> 00:03:50,673
i hopp om att det kan hjälpa dem hitta ord
för att hitta sina känslor också.

80
00:03:50,697 --> 00:03:52,783
Nu vet jag att det låter
som en stor grej,

81
00:03:52,783 --> 00:03:55,788
men i slutändan är jag intresserad
av att sätta alla de grejerna

82
00:03:55,792 --> 00:03:58,309
i små åtkomliga paket,

83
00:03:58,333 --> 00:04:00,686
för när vi kan gömma dem i mindre bitar

84
00:04:00,710 --> 00:04:03,478
tror jag att de är enklare
att närma sig, de blir roligare.

85
00:04:03,478 --> 00:04:06,913
Jag tror att de lättare kan hjälpa oss
att se vår gemensamma mänsklighet.

86
00:04:06,923 --> 00:04:09,329
Ibland tar det sig uttryck i en novell,

87
00:04:09,333 --> 00:04:12,893
ibland kan det bli det en bok
med söta illustrationer.

88
00:04:12,917 --> 00:04:15,218
Och ibland är det i form
av ett dumt skämt

89
00:04:15,238 --> 00:04:17,017
som jag slänger ut på internet.

90
00:04:17,041 --> 00:04:20,517
Till exempel, för några månader sedan,
postade jag den här appen

91
00:04:20,541 --> 00:04:22,476
för en hundpromenadstjänst

92
00:04:22,500 --> 00:04:25,809
där en hund dyker upp vid din dörr
och du måste gå ut ur huset

93
00:04:25,833 --> 00:04:27,101
och gå en promenad.

94
00:04:27,125 --> 00:04:29,000
(Skratt)

95
00:04:30,333 --> 00:04:32,476
Om det finns apputvecklare i publiken,

96
00:04:32,500 --> 00:04:33,958
sök upp mig efter föredraget.

97
00:04:34,185 --> 00:04:35,710
Eller, jag gillar att berätta om

98
00:04:35,710 --> 00:04:38,500
varje gång jag känner mig orolig för
att skicka ett mail.

99
00:04:38,500 --> 00:04:40,234
När jag skriver meddelanden "Bästa",

100
00:04:40,234 --> 00:04:43,189
är det kort för "Jag försöker
mitt bästa", en förkortning av

101
00:04:43,199 --> 00:04:46,288
"Vänligen hata mig inte, jag lovar
att jag försöker mitt bästa!"

102
00:04:46,708 --> 00:04:49,010
Eller mitt svar
på den klassiska isbrytaren,

103
00:04:49,010 --> 00:04:52,279
om jag kunde äta middag med någon,
död eller levande, skulle jag det.

104
00:04:52,299 --> 00:04:53,393
Jag är väldigt ensam.

105
00:04:53,417 --> 00:04:55,462
(Skratt)

106
00:04:57,630 --> 00:05:01,333
Och jag upptäcker att när jag
publicerar saker som dessa på nätet

107
00:05:01,347 --> 00:05:03,015
får jag ofta samma typ av reaktion.

108
00:05:03,015 --> 00:05:04,990
Människor samlas för att dela ett skratt,

109
00:05:04,990 --> 00:05:06,529
att dela den känslan,

110
00:05:06,529 --> 00:05:08,434
för att sedan försvinna lika snabbt.

111
00:05:08,458 --> 00:05:10,018
(Skratt)

112
00:05:10,042 --> 00:05:13,000
Ja, lämnar mig ensam igen.

113
00:05:14,060 --> 00:05:18,471
Men jag tror att dessa små möten
kan vara ganska meningsfulla ibland.

114
00:05:18,485 --> 00:05:21,078
Till exempel, när jag tog examen
från arkitekthögskolan

115
00:05:21,078 --> 00:05:22,518
och flyttade till Cambridge,

116
00:05:22,542 --> 00:05:24,018
lade jag upp denna fråga:

117
00:05:24,042 --> 00:05:26,421
"Hur många människor i ditt liv
har du redan haft

118
00:05:26,435 --> 00:05:27,870
din sista konversation med?"

119
00:05:28,958 --> 00:05:32,768
Och jag tänkte på mina egna vänner
som hade flyttat bort

120
00:05:32,792 --> 00:05:35,143
till olika städer och även olika länder,

121
00:05:35,167 --> 00:05:37,886
och hur svårt det skulle vara
att hålla kontakten med dem.

122
00:05:37,910 --> 00:05:41,226
Men andra människor började svara
och dela sina egna upplevelser.

123
00:05:41,250 --> 00:05:43,933
Någon pratade om en familjemedlem
som de blev osams med.

124
00:05:43,953 --> 00:05:47,059
Någon pratade om en nära
och kär vän som försvunnit

125
00:05:47,083 --> 00:05:48,684
snabbt och oväntat.

126
00:05:48,708 --> 00:05:51,143
Någon annan pratade om
sina vänner från skolan

127
00:05:51,167 --> 00:05:52,851
som också flyttat bort.

128
00:05:52,875 --> 00:05:55,515
Men då började något
riktigt trevligt hända.

129
00:05:55,515 --> 00:05:57,163
Istället för att bara svara mig

130
00:05:57,167 --> 00:05:59,559
började folk svara varandra,

131
00:05:59,583 --> 00:06:02,893
de började prata med varandra,
dela sina egna erfarenheter,

132
00:06:02,917 --> 00:06:04,309
trösta varandra

133
00:06:04,333 --> 00:06:07,268
och uppmuntra varandra
att nå ut till den vän

134
00:06:07,292 --> 00:06:09,101
som de inte hade pratat med på ett tag

135
00:06:09,125 --> 00:06:11,726
eller den familjemedlem
som de hade blivit osams med.

136
00:06:11,750 --> 00:06:16,518
Och så småningom fick vi
en liten mikrogemenskap.

137
00:06:16,542 --> 00:06:19,018
Det kändes som att denna
stödgrupp bildades

138
00:06:19,042 --> 00:06:21,643
av alla möjliga människor som samlades.

139
00:06:21,667 --> 00:06:24,768
Och jag tror att varje gång
vi lägger ut något på nätet,

140
00:06:24,792 --> 00:06:26,704
varje gång vi gör det,
finns det en chans

141
00:06:26,708 --> 00:06:28,851
att dessa små mikrosamhällen kan bildas.

142
00:06:28,875 --> 00:06:32,893
Det finns en chans
att alla typer av olika varelser

143
00:06:32,917 --> 00:06:35,101
kan samlas och dras till varandra.

144
00:06:35,125 --> 00:06:37,393
Och ibland, genom internet,

145
00:06:37,417 --> 00:06:39,625
hittar du din tvillingsjäl.

146
00:06:41,333 --> 00:06:45,131
Ibland är det när man läser svaren
och kommentarerna

147
00:06:45,151 --> 00:06:47,851
som man hittar ett svar
som är särskilt snällt,

148
00:06:47,875 --> 00:06:49,559
insiktsfullt eller roligt.

149
00:06:49,583 --> 00:06:52,476
Ibland är det när vi ska följa någon

150
00:06:52,500 --> 00:06:55,146
och ser att de redan följer oss tillbaka.

151
00:06:55,170 --> 00:06:58,518
Och ibland är det när man tittar på någon
som man känner i verkligheten

152
00:06:58,542 --> 00:07:01,726
och ser de saker man skriver,
de saker som de skriver

153
00:07:01,750 --> 00:07:05,059
och inser att man delar
så många intressen med dem

154
00:07:05,083 --> 00:07:07,268
vilket för dem närmare dig.

155
00:07:07,292 --> 00:07:09,476
Ibland, om du har tur,

156
00:07:09,500 --> 00:07:12,098
får du träffa en annan utomjording.

157
00:07:12,144 --> 00:07:15,195
[när två utomnjordingar
hittar varandra på ett konstigt ställe,

158
00:07:15,225 --> 00:07:16,846
känns det litte mer som hemma]

159
00:07:16,846 --> 00:07:19,184
Men jag är också orolig,
för som vi alla vet

160
00:07:19,208 --> 00:07:22,226
känns inte internet så för det mesta.

161
00:07:22,250 --> 00:07:23,976
Vi vet alla att för det mesta

162
00:07:24,000 --> 00:07:27,684
känns internet som en plats
där vi missförstår varandra,

163
00:07:27,708 --> 00:07:31,500
där vi kommer i konflikt med varandra,

164
00:07:32,583 --> 00:07:37,851
där det finns all slags
förvirring och skrik,

165
00:07:37,875 --> 00:07:40,184
och det känns som det är
för mycket av allt.

166
00:07:40,208 --> 00:07:41,559
Det känns som ett kaos,

167
00:07:41,583 --> 00:07:45,809
och jag vet inte hur jag ska skilja
de bra delarna från de dåliga

168
00:07:45,833 --> 00:07:47,643
för som vi vet och som vi har sett

169
00:07:47,667 --> 00:07:51,757
kan de dåliga delarna verkligen skada oss.

170
00:07:52,417 --> 00:07:57,476
Det känns som att plattformarna
som vi använder för att mötas online

171
00:07:57,500 --> 00:08:00,101
har utformats, antingen
okunnigt eller medvetet,

172
00:08:00,125 --> 00:08:02,307
för att möjliggöra
trakasserier och missbruk,

173
00:08:02,337 --> 00:08:03,917
för att sprida falsk information,

174
00:08:03,917 --> 00:08:07,601
för att möjliggöra hat och hatiska inlägg
och det våld som följer på det,

175
00:08:07,625 --> 00:08:09,976
det känns som ingen
av våra nuvarande plattformar

176
00:08:10,000 --> 00:08:12,193
gör tillräckligt för
att hantera och fixa det.

177
00:08:12,792 --> 00:08:16,476
Men ändå, och kanske förmodligen tyvärr,

178
00:08:16,500 --> 00:08:20,143
dras jag fortfarande till dessa
platser online, som många andra gör

179
00:08:20,167 --> 00:08:24,434
för ibland känns det som
att det är där alla människor är.

180
00:08:24,458 --> 00:08:26,268
Och jag känner mig löjlig

181
00:08:26,292 --> 00:08:28,393
och dum ibland

182
00:08:28,417 --> 00:08:33,308
för att värdera dessa små ögonblick
av mänsklig kontakt i tider som dessa.

183
00:08:33,332 --> 00:08:35,643
Men jag har alltid jobbat enligt mottot

184
00:08:35,667 --> 00:08:40,518
att dessa små ögonblick
av mänsklighet inte är överflödiga.

185
00:08:40,542 --> 00:08:42,535
De är inte alls en reträtt från världen,

186
00:08:42,535 --> 00:08:45,736
utan istället är de orsakerna till
att vi kommer till dessa platser.

187
00:08:45,736 --> 00:08:48,747
De är livsviktiga,
de bekräftar oss och ger oss liv.

188
00:08:50,333 --> 00:08:53,143
Och det är dessa små,
tillfälliga helgedomar

189
00:08:53,167 --> 00:08:56,265
som visar oss att vi inte
är lika ensamma som vi tror att vi är.

190
00:08:57,792 --> 00:09:00,601
Så ja, även om livet är dåligt
och alla är ledsna

191
00:09:00,625 --> 00:09:03,351
och en dag kommer vi alla att dö -

192
00:09:03,355 --> 00:09:05,118
[livet är dåligt. alla är ledsna.

193
00:09:05,118 --> 00:09:08,811
vi kommer alla att dö, men jag har köppt
det här uppblåsbara hoppslottet,

194
00:09:08,811 --> 00:09:10,749
så ska du ta av dinna skor eller inte]

195
00:09:10,759 --> 00:09:14,893
Jag tror att det uppblåsbara
metaforiska hoppslottet i detta fall

196
00:09:14,917 --> 00:09:20,132
verkligen är våra relationer
och kontakter med andra människor.

197
00:09:22,542 --> 00:09:23,851
Och så en natt,

198
00:09:23,875 --> 00:09:26,976
när jag kände mig särskilt ledsen
och hopplös över världen,

199
00:09:27,000 --> 00:09:29,184
skrek jag ut till tomrummet,

200
00:09:29,208 --> 00:09:30,518
till det ensamma mörkret.

201
00:09:30,542 --> 00:09:33,684
Jag sa: "För närvarande känns
att logga in på sociala medier

202
00:09:33,708 --> 00:09:36,608
som att hålla någons hand
innan jordens undergång."

203
00:09:36,608 --> 00:09:39,184
Och den här gången,
istället för att tomrummet svarade,

204
00:09:39,208 --> 00:09:41,851
var det människor som dök upp,

205
00:09:41,875 --> 00:09:45,559
som började svara mig
och sedan som började prata med varandra

206
00:09:45,583 --> 00:09:48,809
och långsamt bildades en liten gemenskap.

207
00:09:48,833 --> 00:09:51,238
Alla samlades för
att hålla varandras händer.

208
00:09:51,875 --> 00:09:56,059
Och i dessa farliga och osäkra tider,

209
00:09:56,083 --> 00:09:58,504
mitt i det hela, tror jag

210
00:09:58,504 --> 00:10:02,601
att det som vi måste hålla fast vid
är andra människor.

211
00:10:02,625 --> 00:10:07,059
Och jag vet att det är en liten sak
som består av små ögonblick,

212
00:10:07,083 --> 00:10:10,518
men jag tror att det är
en liten, liten stråle ljus

213
00:10:10,542 --> 00:10:12,351
i det stora mörkret.

214
00:10:12,375 --> 00:10:13,643
Tack.

215
00:10:13,667 --> 00:10:16,634
(Applåder)

216
00:10:18,208 --> 00:10:19,476
Tack.

217
00:10:19,500 --> 00:10:22,455
(Applåder)