Jag heter Nanfu. "Nan" betyder "man" på kinesiska. Och "fu" betyder "pelare". Min familj hoppades att få en pojke, som skulle växa upp och bli familjens stöttepelare. När det visade sig att jag var en tjej, döpte de mig till Nanfu ändå. (Skratt) Jag föddes 1985, sex år innan Kina utropade sin ettbarnspolitik. Kort efter att jag föddes, beordrade de lokala tjänstemännen att min mamma skulle steriliseras. Min morfar stod upp mot tjänstemännen, eftersom han ville få en dotterson som kunde föra familjenamnet vidare. Till slut tilläts mina föräldrar att skaffa ett andra barn, men de behövde vänta fem år och betala avsevärda böter. När min bror och jag växte upp omgavs vi av barn från ettbarnsfamiljer. Jag minns att jag kände skam över att jag hade en yngre bror. Jag kände att vår familj gjorde något fel genom att ha två barn. Vid den tiden ifrågasatte jag inte var känslan av skam och skuld kom ifrån. För ett och ett halvt år sedan fick jag mitt första egna barn. Det var det bästa som någonsin hänt mig. Att bli mamma gav mig ett nytt perspektiv på min egen barndom, och jag påmindes om mina första år i Kina. Under de tre senaste årtiondena har alla i min familj behövt ansöka om regeringens tillåtelse för att skaffa barn. Jag undrade hur det var för folk som levde under ettbarnspolitiken. Så jag bestämde mig för att göra en dokumentär om det. En av personerna jag intervjuade var barnmorskan som förlöste alla barn som föddes i min by, mig själv inkluderad. Hon var 84 år gammal när jag intervjuade henne. Jag frågade henne: "Minns du hur många barn du har förlöst under din karriär?" Hon hade ingen siffra på antalet förlossningar. Hon sade att hon har utfört 60 000 tvångsaborter och steriliseringar. Ibland, sade hon, kunde fostret i en längre gången graviditet överleva aborten och då dödade hon barnet efter att ha förlöst det. Hon mindes hur hennes händer darrade medan hon utförde arbetet. Hennes berättelse chockade mig. När jag började arbeta med filmen, trodde jag att det skulle bli en simpel berättelse om förövare och offer. Folk som verkställde ettbarnspolitiken och folk som lever med konsekvenserna. Men det var inte vad jag såg. När jag avslutade intervjun med barnmorskan, lade jag märke till en del av hennes hus som var pyntad med hemgjorda flaggor. På varje flagga finns ett foto av en bebis. Dessa flaggor hade hon fått av familjer med infertilitetsproblem som hon hade hjälpt att behandla. Hon förklarade att hon fått nog av att utföra aborter och steriliseringar och att det enda arbete hon utförde nu, var att hjälpa familjer att skaffa barn. Hon sade att hon var fylld av skuldkänslor över att ha praktiserat ettbarnspolitiken, och hon hoppades att hon, genom att hjälpa familjer att få barn, kunde motverka vad hon gjort tidigare. Det stod klart för mig att hon också var ett av politikens offer. Varje röst sade åt henne att det hon gjorde var rätt och nödvändigt för Kinas överlevnad. Hon gjorde det hon trodde var rätt för sitt land. Jag vet hur starkt det budskapet var. Det fanns överallt omkring mig när jag växte upp. Det var tryckt på tändsticksaskar, spelkort, läroböcker, affischer. Propagandan som hyllade ettbarnspolitiken fanns överallt omkring oss. [Den som vägrar sterilisering kommer bli arresterad.] Det var också hoten mot olydnad. Budskapet spreds i våra hjärnor så starkt att jag växte upp med en känsla av skam över att ha en yngre bror. För varje person jag filmade såg jag hur deras hjärnor och hjärtan kan påverkas av propagandan, och hur deras vilja att göra uppoffringar för allmänhetens bästa kan vridas till att bli något mycket mörkt och tragiskt. Kina är inte det enda stället där detta sker. Det finns inget land på jorden där propaganda inte är närvarande. I samhällen som ska vara mer öppna och fria än Kina, kan det vara ännu svårare att känna igen hur propaganda ser ut. Den gömmer sig i nyhetsrapporteringar, TV-reklamer, i politiska kampanjer, och i våra flöden i sociala medier. Den ändrar våra åsikter utan att vi vet om det. Alla samhällen är känsliga för att acceptera propaganda som sanning och inget samhälle där propaganda ersätter sanningen kan vara helt fritt. Tack. (Applåder)