Varannan sekund får någon, någonstans en stroke. En av sex personer kommer att få en stroke någon gång i sitt liv. Stroke stryper syretillförseln till hjärncellerna och är en av de vanligaste dödsorsakerna och en bidragande orsak till förebyggbara handikapp. När någon får en stroke är det avgörande med snabb vård då det ofta kan minska risken för bestående hjärnskador. Men varför får man stroke? Och vad kan läkarna göra för att behandla dem? Hjärnan utgör bara 2 procent av kroppsvikten men den använder mer än 20 procent av syret i ditt blod. Syret transporteras till hjärnan genom ett nät av artärer. Halspulsådern försörjer hjärnans främre del och ryggradsartären försörjer den bakre. De är sammankopplade och förgrenar sig till mindre och mindre kärl som ger miljarder neuroner det syre de behöver. Om blodflödet rubbas, avbryts syretillförseln och hjärnceller dör. Det kan ske på två sätt. Hjärnblödning är när ett brustet kärl läcker ut blod. Men den mer vanliga typen är ischemisk stroke där en propp blockerar kärlet och stoppar blodflödet. Var kommer dessa proppar ifrån? I sällsynta fall kan en plötslig rubbning i hjärtrytmen förhindra hjärtats förmak att dra ihop sig normalt. Detta saktar ner blodflödet och får blodplättar, koagulationsfaktorer och fibrin att klibba ihop. Proppen kan färdas uppåt mot de artärer och kärl som försörjer hjärnan till den kommer till ett kärl som den inte kommer igenom. Detta kallas embolism och stryper syretillförseln till alla celler nedströms. Hjärnan har inga smärtreceptorer, så man känner inte proppen. Men syrebrist försämrar hjärnfunktionen och kan ha plötsliga, märkbara effekter. Om det påverkade området till exempel är det som styr talet kan personen börja sluddra. Om stroken påverkar en del av hjärnan som styr muskelrörelser kan det orsaka svaghet, ofta bara på ena sidan av kroppen. När detta händer, försöker kroppen omedelbart kompensera genom att dirigera om blodflödet till det påverkade området men det är ingen perfekt lösning. Till slut börjar de syrefattiga cellerna att dö vilket leder till hjärnskador som kan vara allvarliga eller bestående. Därför är det viktigt att få vård så fort som möjligt. Den akuta behandlingen är intravenös medicinering med vävnadsplasminogenaktivator vilket kan lösa upp blodproppen och få igång blodflödet i den påverkade artären igen. Om det ges inom ett par timmar ökar denna behandling överlevnadschansen och minskar risken för permanenta konsekvenser. Om vävnadsplasminogenaktivator inte kan ges för att patienten behandlas med vissa mediciner, är blödningsbenägen eller proppen är väldigt stor kan läkaren göra ett ingrepp som kallas endovaskulär trombektomi. Med hjälp av en fluorescerande färg som lyser upp kärlen under röntgen för läkaren in en lång, böjlig slang, en så kallad kateter i en artär i benet och manövrerar sig fram till proppen. En stent förs genom katetern. Den expanderar och fäster sig i proppen. Katetern drar sedan ut proppen. Sådana ingrepp måste utföras så snart som möjligt för att bevara hjärnfunktionen vilket innebär att man snabbt måste avgöra om någon har en stroke. Så hur vet man? Här är tre snabba saker att testa: 1. Be personen le. Sned mun eller slappt ansikte kan tyda på muskelsvaghet. 2. Be personen lyfta armarna. Om ena armen faller neråt, kan armsvagheten också tyda på stroke. 3. Be personen upprepa ett ord eller en enkel mening. Om talet låter sluddrigt eller konstigt kan det betyda att språkcentrum i hjärnan har syrebrist. Detta kallas ibland för AKUT-testet, och T står för tid. Om du ser några av dessa tecken, ring genast ambulans. Det kan rädda liv.