Varannan sekund får någon,
någonstans en stroke.
En av sex personer kommer att få en stroke
någon gång i sitt liv.
Stroke stryper syretillförseln
till hjärncellerna
och är en av de vanligaste dödsorsakerna
och en bidragande orsak
till förebyggbara handikapp.
När någon får en stroke
är det avgörande med snabb vård
då det ofta kan minska risken
för bestående hjärnskador.
Men varför får man stroke?
Och vad kan läkarna göra
för att behandla dem?
Hjärnan utgör bara
2 procent av kroppsvikten
men den använder mer än 20 procent
av syret i ditt blod.
Syret transporteras till hjärnan
genom ett nät av artärer.
Halspulsådern försörjer
hjärnans främre del
och ryggradsartären försörjer den bakre.
De är sammankopplade
och förgrenar sig
till mindre och mindre kärl
som ger miljarder neuroner
det syre de behöver.
Om blodflödet rubbas, avbryts
syretillförseln och hjärnceller dör.
Det kan ske på två sätt.
Hjärnblödning är när
ett brustet kärl läcker ut blod.
Men den mer vanliga typen
är ischemisk stroke
där en propp blockerar kärlet
och stoppar blodflödet.
Var kommer dessa proppar ifrån?
I sällsynta fall
kan en plötslig rubbning i hjärtrytmen
förhindra hjärtats förmak
att dra ihop sig normalt.
Detta saktar ner blodflödet
och får blodplättar, koagulationsfaktorer
och fibrin att klibba ihop.
Proppen kan färdas uppåt
mot de artärer och kärl
som försörjer hjärnan
till den kommer till ett kärl
som den inte kommer igenom.
Detta kallas embolism
och stryper syretillförseln
till alla celler nedströms.
Hjärnan har inga smärtreceptorer,
så man känner inte proppen.
Men syrebrist försämrar hjärnfunktionen
och kan ha plötsliga, märkbara effekter.
Om det påverkade området till exempel
är det som styr talet
kan personen börja sluddra.
Om stroken påverkar en del av hjärnan
som styr muskelrörelser
kan det orsaka svaghet,
ofta bara på ena sidan av kroppen.
När detta händer,
försöker kroppen omedelbart kompensera
genom att dirigera om blodflödet
till det påverkade området
men det är ingen perfekt lösning.
Till slut börjar
de syrefattiga cellerna att dö
vilket leder till hjärnskador
som kan vara allvarliga eller bestående.
Därför är det viktigt att få vård
så fort som möjligt.
Den akuta behandlingen
är intravenös medicinering
med vävnadsplasminogenaktivator
vilket kan lösa upp blodproppen
och få igång blodflödet
i den påverkade artären igen.
Om det ges inom ett par timmar
ökar denna behandling överlevnadschansen
och minskar risken
för permanenta konsekvenser.
Om vävnadsplasminogenaktivator
inte kan ges
för att patienten behandlas
med vissa mediciner,
är blödningsbenägen
eller proppen är väldigt stor
kan läkaren göra ett ingrepp
som kallas endovaskulär trombektomi.
Med hjälp av en fluorescerande färg
som lyser upp kärlen under röntgen
för läkaren in en lång, böjlig slang,
en så kallad kateter
i en artär i benet
och manövrerar sig fram till proppen.
En stent förs genom katetern.
Den expanderar och fäster sig i proppen.
Katetern drar sedan ut proppen.
Sådana ingrepp måste utföras
så snart som möjligt
för att bevara hjärnfunktionen
vilket innebär att man snabbt måste avgöra
om någon har en stroke.
Så hur vet man?
Här är tre snabba saker att testa:
1. Be personen le.
Sned mun eller slappt ansikte
kan tyda på muskelsvaghet.
2. Be personen lyfta armarna.
Om ena armen faller neråt,
kan armsvagheten också tyda på stroke.
3. Be personen upprepa
ett ord eller en enkel mening.
Om talet låter sluddrigt eller konstigt
kan det betyda att språkcentrum
i hjärnan har syrebrist.
Detta kallas ibland för AKUT-testet,
och T står för tid.
Om du ser några av dessa tecken,
ring genast ambulans.
Det kan rädda liv.