0:00:00.516,0:00:04.623
Jag ska berätta om en åkomma som jag lider av

0:00:04.623,0:00:07.127
Jag har en känsla av att rätt många av er

0:00:07.127,0:00:09.047
också lider av den.

0:00:09.047,0:00:11.144
När jag går runt i ett konstgalleri,

0:00:11.144,0:00:13.247
med rum efter rum fulla av målningar,

0:00:13.247,0:00:17.764
så inser jag efter ungefär 15 eller 20 minuter

0:00:17.764,0:00:19.655
att jag inte tänker på målningarna.

0:00:19.655,0:00:21.263
Jag associerar inte till dem.

0:00:21.263,0:00:23.767
Istället tänker jag på den där koppen kaffe

0:00:23.767,0:00:26.767
som jag så desperat behöver för att vakna till.

0:00:26.767,0:00:29.951
Jag lider av galleritrötthet.

0:00:29.951,0:00:32.327
Hur många av er där ute lider av --

0:00:32.327,0:00:34.332
ja. Ha ha ha ha!

0:00:34.332,0:00:36.482
Ibland klarar man sig längre

0:00:36.482,0:00:38.576
än 20 minuter, eller kortare,

0:00:38.576,0:00:40.790
men jag tror att vi alla lider av det. Har ni också

0:00:40.790,0:00:42.871
den medföljande skuldkänslan?

0:00:42.871,0:00:45.858
För mig är det så att jag tittar på målningarna

0:00:45.858,0:00:48.873
och tänker att någon har bestämt sig [br]för att hänga dem där,

0:00:48.873,0:00:51.401
någon tycker de är tillräckligt bra för att hänga där,

0:00:51.401,0:00:52.759
men jag ser det inte alltid.

0:00:52.759,0:00:55.423
Faktum är att jag oftast inte ser det.

0:00:55.423,0:00:59.197
Så går jag därifrån och känner mig olycklig.

0:00:59.197,0:01:02.664
Jag känner mig skyldig och olycklig,

0:01:02.664,0:01:04.727
och istället för att tänka att det är något fel[br]med den där målningen,

0:01:04.727,0:01:06.184
tänker jag att det är något fel på mig.

0:01:06.184,0:01:09.092
Det är ingen bra upplevelse att lämna [br]ett galleri på det viset.

0:01:09.092,0:01:10.363
(Skratt)

0:01:10.363,0:01:12.672
Grejen är att jag tror vi borde vara [br]lite snällare mot oss själva.

0:01:12.672,0:01:15.132
Om du tänker på att gå på restaurang.

0:01:15.132,0:01:18.819
När du tittar i menyn, förväntas du beställa

0:01:18.819,0:01:21.002
allt som finns på den?

0:01:21.002,0:01:22.884
Nej! Du väljer.

0:01:22.884,0:01:26.059
Om du går in i en butik för att köpa en skjorta,

0:01:26.059,0:01:29.036
kommer du prova varenda skjorta

0:01:29.036,0:01:30.364
och vilja ha varenda skjorta?

0:01:30.364,0:01:34.491
Självklart inte, du kan välja. Det förväntas av dig.

0:01:34.491,0:01:37.112
Hur kommer det sig då att det inte förväntas

0:01:37.112,0:01:39.685
att man kan vara selektiv när man är på galleri?

0:01:39.685,0:01:42.980
Varför förväntas vi få kontakt med varenda målning?

0:01:42.980,0:01:45.684
Jag försöker i alla fall att tackla det på ett annat sätt.

0:01:45.684,0:01:47.302
Och här är två saker jag gör:

0:01:47.302,0:01:51.796
När jag går in i ett galleri så går jag först av allt ganska snabbt,

0:01:51.796,0:01:56.031
jag tittar på allting och lokaliserar det

0:01:56.031,0:01:59.085
som får mig att sakta in av en eller annan anledning.

0:01:59.085,0:02:01.886
Jag vet inte varför de får mig att sakta in, men något

0:02:01.886,0:02:03.943
drar i mig som en magnet

0:02:03.943,0:02:07.061
och sedan ignorerar jag alla andra och går [br]bara till just den målningen.

0:02:07.061,0:02:09.525
Så det första jag gör är att [br]vara min egen intendent.

0:02:09.525,0:02:12.821
Jag väljer en målning. Det kan vara [br]bara en målning av 50.

0:02:12.821,0:02:16.511
Nästa sak jag gör är att stå framför den målningen,

0:02:16.511,0:02:19.588
och berätta en historia om den, för mig själv.

0:02:19.588,0:02:23.186
Varför en historia? Jag tror vi är vi är gjorda så,

0:02:23.186,0:02:27.077
att vårt DNA ber oss berätta historier.

0:02:27.077,0:02:29.446
Vi berättar historier hela tiden, om allt möjligt,

0:02:29.446,0:02:34.557
och jag tror vi gör det för att världen är[br]en galen, kaotisk plats,

0:02:34.557,0:02:38.508
och ibland är historier, vi försöker [br]förstå världen litegrann,

0:02:38.508,0:02:40.677
försöker få lite ordning på den.

0:02:40.677,0:02:44.668
Så varför inte tillämpa det på att titta på målningar?

0:02:44.668,0:02:48.383
Nu har jag alltså en slags restaurangmeny

0:02:48.383,0:02:51.606
för galleribesök.

0:02:51.606,0:02:54.814
Jag ska visa er tre målningar nu,

0:02:54.814,0:02:57.878
det är målningar som fick mig att tvärstanna

0:02:57.878,0:03:00.424
och vilja berätta historier om dem.

0:03:00.424,0:03:03.975
Den första behöver lite presentation --

0:03:03.975,0:03:07.006
"Flicka med pärlörhänge" av Johannes Vermeer,

0:03:07.006,0:03:09.162
holländsk 1600-talsmålare.

0:03:09.162,0:03:11.662
Detta är en strålande målning.

0:03:11.662,0:03:13.806
Jag såg den första gången när jag var 19,

0:03:13.806,0:03:16.086
och jag gick direkt och köpte en poster av den,

0:03:16.086,0:03:20.243
jag har faktiskt fortfarande den där postern. 30 år senare hänger den fortfarande i mitt hus.

0:03:20.243,0:03:23.393
Den har följt med mig överallt,

0:03:23.393,0:03:25.737
jag tröttnar aldrig på att titta på henne.

0:03:25.737,0:03:29.516
Det som först fick mig att tvärstanna inför henne

0:03:29.516,0:03:32.073
var just de fantastiska färgerna han använder

0:03:32.073,0:03:34.017
och hur ljuset faller på hennes ansikte.

0:03:34.017,0:03:36.801
Men det jag tror har fått mig att komma tillbaka

0:03:36.801,0:03:39.857
år efter år, är något annat, och det är

0:03:39.857,0:03:43.551
hennes ansiktsuttryck, hennes tvetydiga ansiktsuttryck.

0:03:43.551,0:03:45.969
Jag kan inte avgöra om hon är glad eller ledsen,

0:03:45.969,0:03:48.936
och jag ändrar uppfattning hela tiden.

0:03:48.936,0:03:52.535
Så det får mig att återvända.

0:03:52.535,0:03:56.544
En dag, när jag haft postern på väggen i 16 år,

0:03:56.544,0:03:59.226
låg jag i min säng och tittade på henne,

0:03:59.226,0:04:01.805
och tänkte plötsligt att jag undrar vad

0:04:01.805,0:04:05.723
konstnären gjorde för att få henne att se ut så.

0:04:05.723,0:04:08.667
Det var första gången jag någonsin hade tänkt

0:04:08.667,0:04:11.467
att hennes ansiktsuttryck i själva verket reflekterar

0:04:11.467,0:04:13.606
hur hon känner för honom.

0:04:13.606,0:04:16.762
Jag hade alltid innan tänkt på det som [br]ett porträtt av en flicka.

0:04:16.762,0:04:21.531
Nu började jag tänka på det som ett porträtt av ett förhållande.

0:04:21.531,0:04:24.363
Och så tänkte jag, vad är det för ett förhållande?

0:04:24.363,0:04:27.571
Så jag tog reda på det. Jag forskade lite och upptäckte

0:04:27.571,0:04:29.896
att vi inte har någon aning om vem hon är.

0:04:29.896,0:04:32.243
Vi vet faktiskt inte vem någon av modellerna

0:04:32.243,0:04:34.603
i någon av Vermeers målningar är,

0:04:34.603,0:04:36.730
och vi vet väldigt lite om Vermeer själv.

0:04:36.730,0:04:39.504
Vilket fick mig att säga "Jippiii!"

0:04:39.504,0:04:44.163
Jag kan göra vad jag vill, jag kan hitta [br]på vilken historia jag vill.

0:04:44.163,0:04:46.759
Och så här kom jag på historien.

0:04:46.759,0:04:48.636
Först tänkte jag

0:04:48.636,0:04:50.728
att jag måste få in henne i huset.

0:04:50.728,0:04:53.216
Hur känner Vermeer henne?

0:04:53.216,0:04:54.760
Det har föreslagits att

0:04:54.760,0:04:59.183
hon är hans 12-åriga dotter.

0:04:59.183,0:05:01.408
Dottern som var 12 år när han gjorde målningen.

0:05:01.408,0:05:04.104
Men så tänkte jag att, nej, det är en väldigt intim blick,

0:05:04.104,0:05:06.288
men inte en blick en dotter ger sin far.

0:05:06.288,0:05:08.128
Till att börja med, i holländskt måleri vid den tiden,

0:05:08.128,0:05:11.720
var det så att om en kvinnas mun var öppen så indikerade det sexuell tillgänglighet.

0:05:11.720,0:05:13.608
Det skulle ha varit opassande för Vermeer

0:05:13.608,0:05:15.504
att måla sin dotter på det viset.

0:05:15.504,0:05:17.384
Så det är inte hans dotter, men det är någon

0:05:17.384,0:05:19.634
nära honom, fysiskt nära honom.

0:05:19.634,0:05:21.898
Vem annan skulle vara i huset?

0:05:21.898,0:05:25.281
En tjänare, en ljuvlig tjänare.

0:05:25.281,0:05:26.842
Hon är alltså i huset.

0:05:26.842,0:05:29.503
Hur får vi in henne i ateljén?

0:05:29.503,0:05:31.637
Vi vet inte mycket om Vermeer,

0:05:31.637,0:05:33.776
men det lilla vi vet, en sak vi vet

0:05:33.776,0:05:36.767
är att han gifte sig med en katolsk kvinna,[br]de bodde med hennes mamma

0:05:36.767,0:05:39.040
i ett hus där han hade ett eget rum

0:05:39.040,0:05:43.323
där han -- hans ateljé. Han hade också 11 barn.

0:05:43.323,0:05:46.400
Det bör ha varit ett kaotiskt, högljutt hushåll.

0:05:46.400,0:05:49.344
Och om du har sett Vermeers målningar förut,

0:05:49.344,0:05:53.208
så vet du att de är otroligt lugna och tysta.

0:05:53.208,0:05:57.104
Hur målar en konstnär så lugna, tysta målningar[br]med 11 barn runtom sig?

0:05:57.104,0:05:59.400
Han delar upp sitt liv.

0:05:59.400,0:06:03.080
Han går in i ateljén och säger "Ingen kommer in här".

0:06:03.080,0:06:07.808
Inte hustrun, inte barnen. Okej, hembiträdet kan komma in och städa.

0:06:07.808,0:06:14.859
Hon är i ateljén. Han har fått in henne i ateljén, de är tillsammans.

0:06:14.859,0:06:16.939
Och han bestämmer sig för att måla av henne.

0:06:16.939,0:06:19.207
Han ser till att hon bär väldigt enkla kläder.

0:06:19.207,0:06:22.578
Alla kvinnor, eller de flesta kvinnor [br]i Vermeers andra målningar

0:06:22.578,0:06:28.544
bar sammet, silke, päls, väldigt kostbara material.

0:06:28.544,0:06:31.064
Detta är väldigt alldagligt; det enda som inte är alldagligt

0:06:31.064,0:06:33.104
är hennes pärlörhänge.

0:06:33.104,0:06:36.551
Om hon nu är hembiträde så finns det ingen chans [br]att hon kan ha råd med

0:06:36.551,0:06:38.758
pärlörhängen.

0:06:38.758,0:06:42.020
Så det är inte hennes pärlörhängen. [br]Vems är de?

0:06:42.020,0:06:47.061
Vi råkar veta, det finns en förteckning över Catharina, hustruns, kläder.

0:06:47.061,0:06:50.677
Bland dem en gul kappa med vit päls,

0:06:50.677,0:06:52.424
ett gult och svart livstycke,

0:06:52.424,0:06:56.118
man ser dessa kläder i flera andra målningar,

0:06:56.118,0:06:59.232
olika kvinnor i målningarna, Vermeers målningar.

0:06:59.232,0:07:03.710
Uppenbarligen lånades hennes kläder ut till diverse olika kvinnor.

0:07:03.710,0:07:06.229
Det är inte helt otänkbart att föreställa sig

0:07:06.229,0:07:09.813
att pärlörhänget faktiskt tillhör hans hustru.

0:07:09.813,0:07:12.990
Nu har vi historiens alla beståndsdelar.

0:07:12.990,0:07:15.420
Hon är i ateljén med honom under en lång tid.

0:07:15.420,0:07:17.463
Dessa målningar tog lång tid att göra.

0:07:17.463,0:07:20.334
De tillbringade hela den tiden ensamma.

0:07:20.334,0:07:22.334
Hon bär hans hustrus pärlörhänge.

0:07:22.334,0:07:25.149
Hon är läcker. Hon älskar uppenbarligen honom. [br]Hon slits mellan känslor.

0:07:25.149,0:07:27.941
Vet hans hustru om detta? Kanske inte.

0:07:27.941,0:07:31.319
Om hon inte vet, ja då --

0:07:31.319,0:07:33.174
har vi historien.

0:07:33.174,0:07:35.351
(Skratt)

0:07:35.351,0:07:37.941
Nästa målning som jag ska tala om

0:07:37.941,0:07:41.188
heter "Korthuset" av Chardin.

0:07:41.188,0:07:45.564
Han är en fransk 1700-talsmålare, [br]mest känd för sina stilleben,

0:07:45.564,0:07:48.157
men ibland målade han människor.

0:07:48.157,0:07:52.124
Han gjorde faktiskt fyra versioner av den här målningen,

0:07:52.124,0:07:56.084
olika pojkar som bygger korthus, alla väldigt koncentrerade.

0:07:56.084,0:07:59.548
Jag tycker bäst om den här versionen eftersom några av pojkarna

0:07:59.548,0:08:02.941
är äldre och några yngre, och för mig är den här,

0:08:02.941,0:08:05.893
precis som Guldlocks gröt, helt rätt.

0:08:05.893,0:08:09.884
Han är inte riktigt ett barn, inte riktigt en man.

0:08:09.884,0:08:14.677
Han är helt balanserad mellan oskuld och erfarenhet,

0:08:14.677,0:08:19.160
och det fick mig att tvärstanna framför denna målning.

0:08:19.160,0:08:22.877
Jag tittade på hans ansikte. Det är lite som en Vermeer-målning.

0:08:22.877,0:08:25.500
Ljuset kommer från vänster, ansiktet badar

0:08:25.500,0:08:27.724
i det glödande ljuset. Det är precis [br]i mitten av målningen,

0:08:27.724,0:08:30.736
och man tittar på det, och jag kom på att när jag tittade på den

0:08:30.736,0:08:31.943
så stod jag där och tänkte

0:08:31.943,0:08:34.896
"Titta på mig. Snälla, titta på mig".

0:08:34.896,0:08:37.632
Men han tittade inte på mig. Han tittade fortfarande på sina kort,

0:08:37.632,0:08:40.384
vilket är ett av de förföriska elementen i denna målning,

0:08:40.384,0:08:44.874
att han är så fokuserad på det han gör att han inte tittar på oss.

0:08:44.874,0:08:48.767
För mig är det ett tecken på ett mästerverk,

0:08:48.767,0:08:52.744
en målning där det inte finns någon lösning.

0:08:52.744,0:08:54.265
Han kommer aldrig att titta på mig.

0:08:54.265,0:08:55.944
Så jag tänkte på en historia där,

0:08:55.944,0:08:59.160
om jag står här, vem kan vara där och titta på honom?

0:08:59.160,0:09:01.362
Inte konstnären, jag vill inte tänka på konstnären.

0:09:01.362,0:09:03.888
Jag tänker på en äldre version av honom själv.

0:09:03.888,0:09:09.833
Han är en man, en betjänt, en äldre betjänt som tittar på denna yngre betjänt,

0:09:09.833,0:09:12.304
soch säger "Titta på mig. Jag vill varna dig för

0:09:12.304,0:09:14.754
det du kommer att gå genom. Snälla, titta på mig".

0:09:14.754,0:09:16.280
Men han tittar aldrig.

0:09:16.280,0:09:20.083
Den där avsaknaden av lösning, avsaknaden av lösning i "Flicka med pärlörhänge" --

0:09:20.083,0:09:22.127
vi vet inte om hon är glad eller ledsen.

0:09:22.127,0:09:23.776
Jag har skrivit en hel roman om henne,

0:09:23.776,0:09:25.776
och jag vet fortfarande inte om hon är glad eller ledsen.

0:09:25.776,0:09:27.880
Om och om igen, tillbaka till målningen,

0:09:27.880,0:09:32.561
för att hitta ett svar, hitta historien som fyller igen luckorna.

0:09:32.561,0:09:36.008
Vi kan skapa en historia, den tillfredsställer oss för tillfället,

0:09:36.008,0:09:41.823
men inte egentligen, så vi återvänder om och om igen.

0:09:41.823,0:09:44.361
Den sista målningen jag ska tala om

0:09:44.361,0:09:49.225
kallas "Anonym" av anonym. (Skratt)

0:09:49.225,0:09:52.276
Detta är ett Tudor-porträtt, köpt av the National Portrait Gallery.

0:09:52.276,0:09:54.889
De trodde att det var en man vid namn Sir Thomas Overbury,

0:09:54.889,0:09:57.553
men så upptäckte de att det inte var han,

0:09:57.553,0:09:59.153
och nu har de ingen aning om vem det är.

0:09:59.153,0:10:01.296
I the National Portrait Gallery,

0:10:01.296,0:10:03.065
om man inte vet biografin bakom målningen,

0:10:03.065,0:10:04.689
så är det rätt så värdelöst.

0:10:04.689,0:10:07.113
De kan inte hänga det på väggen, för de vet inte vem det är.

0:10:07.113,0:10:12.017
Oturligt nog tillbringar denna föräldralöse sin mesta tid på ett lager,

0:10:12.017,0:10:14.161
tillsammans med rätt många andra föräldralösa,

0:10:14.161,0:10:16.672
en del av dem väldigt vackra målningar.

0:10:16.672,0:10:21.675
Den här målningen fick mig att stanna av tre anledningar:

0:10:21.675,0:10:24.552
Den första är skillnaden mellan hans mun

0:10:24.552,0:10:27.257
som ler, och hans ögon som är vemodiga.

0:10:27.257,0:10:30.264
Han är inte glad, och varför är han inte glad?

0:10:30.264,0:10:33.981
Den andra saken som verkligen attraherade mig

0:10:33.981,0:10:35.697
var hans klarröda kinder.

0:10:35.697,0:10:39.304
Han rodnar. Han rodnar på sitt porträtt!

0:10:39.304,0:10:42.338
Detta måste vara en kille som rodnar hela tiden.

0:10:42.338,0:10:44.480
Vad tänker han på som får honom att rodna?

0:10:44.480,0:10:48.256
Det tredje som fick mig att stanna

0:10:48.256,0:10:51.056
är hans absolut fantastiska jacka.

0:10:51.056,0:10:54.624
Silke, grått, de där underbara knapparna.

0:10:54.624,0:10:56.256
Och vet ni vad det får mig att tänka på,

0:10:56.256,0:11:01.048
det är både nätt och fluffigt; som ett täcke utbrett över en säng.

0:11:01.048,0:11:03.704
Jag fortsatte tänka på sängar och röda kinder,

0:11:03.704,0:11:06.464
och jag fortsatte såklart tänka på sex när jag tittade på honom,

0:11:06.464,0:11:09.072
och tänkte, är det vad han tänker på?

0:11:09.072,0:11:11.344
Så jag tänkte att om jag ska skapa en historia,

0:11:11.344,0:11:13.328
vad är det sista jag ska sätta in där?

0:11:13.328,0:11:16.958
Ja, vad skulle en Tudor-gentleman vara försjunken i tankar på?

0:11:16.958,0:11:18.888
Jag tänkte, Henry den åttonde, okej.

0:11:18.888,0:11:23.032
Han skulle fundera på sitt arv, sin arvinge.

0:11:23.032,0:11:26.681
Vem ska ärva hans namn och hans förmögenhet?

0:11:26.681,0:11:30.561
Sätt ihop allt det så har du historien

0:11:30.561,0:11:33.915
som fyller i den där luckan som får dig att återvända.

0:11:33.915,0:11:38.636
Så, här är historien.

0:11:38.636,0:11:41.566
Den är kort.

0:11:41.566,0:11:44.297
"Rosy"

0:11:44.297,0:11:48.347
Jag bär fortfarande den vita brokadjackan som Caroline gav mig.

0:11:48.347,0:11:52.658
Den har en enkel hög krage, löstagbara ärmar

0:11:52.658,0:11:55.834
och invecklade knappar av tvinnad silkestråd,

0:11:55.834,0:11:58.760
tätt intill varandra så att passformen är tajt.

0:11:58.760,0:12:02.323
Jackan får mig att tänka på överkast på den stora sängen.

0:12:02.323,0:12:06.073
Det var kanske avsikten.

0:12:06.073,0:12:10.991
Jag bar den först vid en middag hennes föräldrar anordnade i vår ära.

0:12:10.991,0:12:12.817
Jag visste redan innan jag ställde mig upp för att tala

0:12:12.817,0:12:15.386
att mina kinder var blossande.

0:12:15.386,0:12:19.087
Jag har alltid rodnat lätt, av fysisk utmattning,

0:12:19.087,0:12:21.442
av vin, av starka känslor.

0:12:21.442,0:12:25.907
Som pojke blev jag retad av mina systrar och av skolpojkar,

0:12:25.907,0:12:28.354
men inte av George.

0:12:28.354,0:12:31.428
Bara George kunde kalla mig Rosy.

0:12:31.428,0:12:33.587
Jag tillät ingen annan.

0:12:33.587,0:12:37.811
Han lyckades göra ordet ömt.

0:12:37.811,0:12:40.610
När jag gjorde tillkännagivandet blev George inte

0:12:40.610,0:12:43.674
rosig, utan blek som min jacka.

0:12:43.674,0:12:45.578
Han borde inte ha blivit förvånad.

0:12:45.578,0:12:47.250
Det har allmänt antagits

0:12:47.250,0:12:51.098
att jag en dag skulle äkta hans kusin.

0:12:51.098,0:12:53.682
Men det är svårt att höra orden uttalas.

0:12:53.682,0:12:56.983
Jag vet, jag kunde knappt yppa dem.

0:12:56.983,0:13:01.385
Efteråt fann jag George på terrassen mot köksträdgården.

0:13:01.385,0:13:06.642
Trots att han druckit kontinuerligt hela eftermiddagen var han fortfarande blek.

0:13:06.642,0:13:10.867
Vi stod tillsammans och såg hembiträdena skörda sallad.

0:13:10.867,0:13:13.129
"Vad tycker du om min jacka?" frågade jag

0:13:13.129,0:13:18.573
Han sneglade på mig. "Kragen ser ut att strypa dig"

0:13:18.573,0:13:20.577
"Vi kommer fortfarande att ses" insisterade jag.

0:13:20.577,0:13:23.865
"Vi kan fortfarande jaga och spela kort.

0:13:23.865,0:13:25.601
Ingenting behöver förändras".

0:13:25.601,0:13:29.318
George talade inte.

0:13:29.318,0:13:32.712
"Jag är 23 år gammal. Det är dags för mig att gifta mig

0:13:32.712,0:13:36.817
och producera en arvinge. Det förväntas av mig".

0:13:36.817,0:13:40.398
George tömde ytterligare ett glas vin och vände sig mot mig.

0:13:40.398,0:13:44.481
"Gratulerar till ditt kommande bröllop, James.

0:13:44.481,0:13:49.317
Jag är säker på att ni kommer att bli nöjda tillsammans".

0:13:49.317,0:13:52.634
Han använde aldrig mitt smeknamn igen.

0:13:52.634,0:13:54.393
Tack.

0:13:54.393,0:13:57.775
(Applåder)

0:13:57.775,0:13:58.957
Tack.

0:13:58.957,0:14:00.504
(Applåder)