Jag vet vad ni tänker. Ni tänker att jag har gått fel, och att någon strax kommer upp på scenen för att hjälpa mig tillbaka till min plats. (Applåder) Jag får höra det hela tiden i Dubai. "Är du här på semester, raring?" (Skratt) "Kommit hit för att besöka barnen?" "Hur länge stannar du?" Förhoppningsvis ytterligare ett tag. Jag har bott och undervisat vid Persiska viken i över trettio år. (Applåder) Under den tiden har jag sett en hel del förändringar. Statistiken är rätt så chockerande. Och idag vill jag tala med er om språkförlust och engelskans globalisering. Jag vill berätta om min vän som undervisade i engelska för vuxna, i Abu Dhabi. En vacker dag tog hon med sig studenterna ut i trädgården för att lära dem lite naturvokabulär. Men det slutade med att det var hon som fick lära sig alla arabiska ord för de lokala växterna, likväl som deras användningsområden -- medicinska, kosmetiska, i matlagning, som örter. Hur fick studenterna all den kunskapen? Från sina mor- och farföräldrar förstås och även från sina föräldrars mor- och farföräldrar. Jag behöver inte tala om för er hur viktigt det är att kunna kommunicera över generationsgränserna. Men idag är det tyvärr så att språk dör ut i en aldrig förut skådad takt. Det dör ett språk var fjortonde dag. Och på samma gång är engelska det oomtvistade globala språket. Kan det finnas en koppling? Jag vet inte. Men jag vet att jag har sett många förändringar När jag först kom till Persiska viken så kom jag till Kuwait på den tiden då det fortfarande var en strapats. Faktiskt inte för så länge sedan. Det är lite för tidigt Men hur som helst, rekryterades jag av British Council tillsammans med ungefär 25 andra lärare. Vi var de första icke-muslimer som undervisade i statliga skolor där i Kuwait. Vi togs dit för att lära ut engelska eftersom regeringen ville modernisera landet och stärka befolkningen genom utbildning. Storbritannien drog såklart också nytta av den där åtråvärda oljerikedomen. Okej. Detta är den stora förändring jag har sett -- hur undervisning i engelska har gått från att vara något som gör nytta för båda sidor till att vara den massiva internationella affärsrörelse som den är idag. Inte längre bara ett främmande språk på skolschemat. Och inte längre bara Englands gebit. Det har blivit en trend för varje engelsktalande land på jorden. Och varför inte? Trots allt återfinns den bästa utbildningen -- enligt den senaste universitetsrankingen i världen -- på universiteten i Storbritannien och USA. Så alla vill naturligtvis få en engelsk utbildning. Men om du inte har engelskan som modersmål, måste du klara ett test. Kan det vara rätt att avvisa en student enbart på grund av språkkunskaper? Du kanske har en datorforskare som är ett geni. Behöver han samma språk som, till exempel, en advokat? Jag tror inte det. Vi engelsklärare avvisar dem hela tiden. Vi sätter upp en stoppskylt, och stoppar dem på vägen. De kan inte längre följa sina drömmar, förrän de förstår engelska. Låt mig nu säga såhär, att om jag mötte en enspråkig holländare som hade ett botemedel mot cancer, skulle jag stoppa honom från att studera vid mitt engelska universitet? Jag skulle inte tro det. Men ändå är det exakt detta vi gör. Vi engelsklärare är portvakterna, och du måste först försäkra oss om att din engelska är bra nog. Det kan vara riskabelt att ge för mycket makt till en liten del av samhället. Kanske skulle barriären vara för universell. Okej. "Men", hör jag att ni säger, "forskningen då? Den är ju på engelska" Ja, böckerna är på engelska, tidskrifterna görs på engelska, men det är en själuppfyllande profetia. Det uppfyller kravet på engelska, och så fortsätter det. Jag frågar er, vad hände med översättningar? Om ni tänker tillbaka på islams gyllene ålder, så gjordes det massor av översättningar då. De översatte från latin och grekiska till arabiska, persiska, och sedan översattes det vidare till de germanska språken i Europa och de romanska språken. Och så blev Europas medeltid upplyst. Missförstå mig inte; jag är inte emot att lära ut engelska, alla ni engelsklärare där ute. Jag älskar att vi har ett globalt språk. Vi behöver ett idag mer än någonsin. Men jag är emot att använda det som en barriär. Vill vi verkligen hamna i en sits med 600 språk där huvudspråket är engelska, eller kinesiska? Vi behöver mer än det. Var drar vi gränsen? Det här systemet likställer intelligens med kunskaper i engelska, vilket är rätt så godtyckligt. (Applåder) Och jag vill påminna er om att de jättar på vilkas axlar dagens intelligentia står behövde inte engelskan. De tvingades inte klara ett språktest. Se bara på Einstein. Han behövde för övrigt stödundervisning i skolan eftersom han faktiskt var dyslektiker. Men turligt nog för världen, behövde han inte klara något test i engelska. För det var inte förrän 1964 man började med TOEFL (Test of English as a Foreign Language), det amerikanska engelsktestet. Nu har det exploderat. Det finns mängder och åter mängder av tester. Och miljoner och åter miljoner studenter gör dessa tester varje år. Nu tänker ni kanske, både ni och jag, att de där testavgifterna inte är så farliga, de är okej, men de är avskräckande för så många miljoner fattiga människor. Så där avvisar vi dem omedelbart. (Applåder) Det påminner mig om en rubrik jag såg nyligen; "Utbildning: Den stora skiljelinjen" Nu förstår jag det, förstår jag varför människor fokuserar på engelska. De vill ge sina barn de bästa möjligheterna i livet. Och för att göra det, behöver de en västerländsk utbildning. För de bästa jobben går förstås till folk från de västerländska universiteten som jag visade tidigare. Det går i en cirkel. Okej Låt mig berätta om två vetenskapsmän, två engelska vetenskapsmän. De gjorde ett experiment, som hade med genetik att göra, och fram- och bakbenen på djur. Men de kunde inte få de resultat som de önskade. De visste inte vad de skulle göra, förrän en tysk vetenskapsman dök upp och insåg att de använde två ord för framben och bakben, medan genetiken inte gör någon skillnad, och inte heller tyskan. Så bingo, problemet var löst. Om du inte kan tänka en tanke, så sitter du fast. Men om ett annat språk kan tänka den tanken, kan vi, genom att samarbeta, nå längre och lära oss så mycket mer. Min dotter kom till England från Kuwait. Hon hade studerat fysik och matematik på arabiska. Vid en arabisk grundskola. Hon fick översätta allt till engelska sedan i sin engelska grundskola. Och hon var bäst i sin klass i dessa ämnen. Vilket säger oss att när studenter kommer till oss från andra länder, kanske vi inte sätter tilltro till det de kan, och de kan det på sitt eget språk. När ett språk dör vet vi inte vad vi förlorar tillsammans med det språket. Det här är -- jag vet inte om ni såg det på CNN nyligen -- de delade ut Heroes Award till en ung kenyansk herde som inte kunde plugga i sin by på kvällarna som alla barnen i byn, eftersom fotogenlampan rykte och skadade hans ögon. Dessutom fanns det ändå aldrig tillräckligt med fotogen, för hur mycket kan man köpa om man lever på en dollar om dagen? Så han uppfann en kostnadsfri solcellslampa. Och nu får barnen i hans by samma betyg i skolan som de barn som har elektricitet hemma. (Applåder) När han fick sin utmärkelse, sa han dessa underbara ord: "Barnen kan leda Afrika från vad det är idag, en mörk kontinent, till en ljus kontinent." En enkel idé, men den kan ha så långtgående konsekvenser. Människor som saknarr ljus, vare sig det är fysiskt eller metaforiskt, kan inte klara våra examina, och vi kan aldrig veta vad de vet. Låt oss inte hålla dem och oss själva i mörkret. Låt oss hylla olikheterna. Ta hand om ditt språk. Använd det för att sprida storslagna idéer (Applåder) Tack så mycket. (Applåder)