0:00:14.870,0:00:20.138
(Sjunger) Jag ser månen. Månen ser mig.

0:00:20.788,0:00:26.168
Månen ser någon som jag inte ser.

0:00:26.858,0:00:32.873
Gud signe månen, och Gud signe mig,

0:00:33.523,0:00:39.328
och Gud signe den någon som jag inte ser.

0:00:40.128,0:00:45.780
Om jag kommer till himlen,[br]innan du gör det,

0:00:46.050,0:00:51.951
ska jag göra ett hål[br]och dra dig igenom det.

0:00:52.701,0:00:58.112
Och jag ska skriva ditt namn,[br]på varje stjärna,

0:00:58.812,0:01:01.475
och därför ska världen

0:01:02.005,0:01:05.887
ändå kännas nära.

0:01:05.887,0:01:09.602
Astronauten kommer inte till jobbet idag.

0:01:09.602,0:01:11.497
Han har sjukskrivit sig.

0:01:11.497,0:01:16.507
Han har stängt av sin mobil, sin laptop,[br]sin sökare, sin väckarklocka.

0:01:16.507,0:01:19.716
Det ligger en fet gul katt[br]och sover på hans soffa,

0:01:19.716,0:01:21.449
regndroppar mot fönstret,

0:01:21.449,0:01:25.314
och inte ens en antydan[br]till kaffe i köksluften.

0:01:25.314,0:01:26.538
Alla är upptrissade.

0:01:26.538,0:01:30.578
Ingenjörerna på 15:e våningen[br]har slutat arbeta med sin partikelmaskin.

0:01:30.578,0:01:32.311
Antigravitationsrummet läcker,

0:01:32.311,0:01:34.589
till och med den fräknige pojken [br]med glasögon,

0:01:34.589,0:01:36.835
vars enda jobb är[br]att ta ut soporna, är nervös,

0:01:36.835,0:01:39.777
fumlar med påsen, tappar ett bananskal[br]och en pappersmugg.

0:01:39.777,0:01:41.053
Ingen märker.

0:01:41.053,0:01:44.299
De är alltför upptagna med att räkna ut[br]hur mycket tid som förlorats.

0:01:44.299,0:01:46.446
Hur många galaxer tappar vi i sekunden.

0:01:46.446,0:01:49.319
Hur lång tid innan vi kan[br]skjuta upp en ny raket, någonstans.

0:01:49.319,0:01:51.753
En elektron flyger från sitt energimoln.

0:01:51.753,0:01:53.544
Ett svart hål har brutit ut.

0:01:53.544,0:01:56.006
En mor dukar färdigt middagsbordet.

0:01:56.006,0:01:57.871
Ett Law & Order-maraton startar.

0:01:57.871,0:02:00.037
Astronauten sover.

0:02:00.037,0:02:01.959
Han har glömt att stänga av sin klocka,

0:02:01.959,0:02:04.759
som tickar, likt en metallpuls[br]mot hans handled.

0:02:04.759,0:02:06.510
Han hör det inte.

0:02:06.510,0:02:09.673
Han drömmer om korallrev och plankton.

0:02:09.673,0:02:12.675
Hans fingrar finner kuddvaret[br]som seglingsmaster.

0:02:12.675,0:02:15.399
Han vänder sig på sidan,[br]öppnar sina ögon genast.

0:02:15.399,0:02:20.668
Han tänker att dykare måste ha[br]det mest fantastiska jobbet på jorden.

0:02:20.668,0:02:24.335
Så mycket vatten att glida genom!

0:02:26.381,0:02:29.337
(Applåder)

0:02:30.687,0:02:32.879
Tack.

0:02:32.879,0:02:37.004
När jag var liten kunde jag[br]inte förstå konceptet

0:02:37.364,0:02:39.771
att man bara kan leva ett liv.

0:02:39.771,0:02:41.637
Jag menar inte metaforiskt.

0:02:41.637,0:02:44.796
Jag menar att jag faktiskt trodde[br]att jag skulle få göra

0:02:44.796,0:02:47.392
allt som fanns att göra

0:02:47.392,0:02:49.787
och vara allt som fanns att vara.

0:02:49.787,0:02:51.739
Det var bara en tidsfråga.

0:02:51.739,0:02:54.709
Och det fanns inga begränsningar[br]baserade på ålder, eller kön,

0:02:54.709,0:02:57.659
eller ras, eller ens rätt tidsålder.

0:02:57.659,0:03:01.009
Jag var säker på att jag faktiskt[br]skulle få uppleva

0:03:01.009,0:03:05.003
hur det kändes att vara ledare[br]för medborgarrättsrörelsen,

0:03:05.003,0:03:08.441
eller en tioårig pojke på en gård[br]när torkan slog till,

0:03:08.441,0:03:12.086
eller en kejsare av Tang-dynastin i Kina.

0:03:12.086,0:03:14.149
Min mamma säger[br]att när folk frågade mig

0:03:14.149,0:03:15.948
vad jag ville bli när jag blev stor,

0:03:15.948,0:03:17.507
var mitt svar

0:03:17.507,0:03:19.767
en prinsess-ballerina-astronaut.

0:03:19.767,0:03:25.442
Och vad hon inte förstår är att jag[br]inte försökte uppfinna ett nytt superyrke.

0:03:25.442,0:03:28.869
Jag listade saker som jag skulle få vara:

0:03:28.869,0:03:31.803
Prinsessa, ballerina och astronaut.

0:03:31.803,0:03:34.395
Och jag är ganska säker på[br]att listan inte slutade där.

0:03:34.395,0:03:36.592
Jag blev oftast avbruten.

0:03:36.592,0:03:41.876
Det var aldrig frågan om huruvida jag[br]skulle göra något, det var frågan om när.

0:03:41.876,0:03:44.310
Och jag var säker på[br]att om jag skulle göra allt,

0:03:44.310,0:03:46.298
så var jag nog tvungen att sätta fart,

0:03:46.298,0:03:48.578
för det fanns så mycket att göra.

0:03:48.578,0:03:51.008
Så mitt liv befann sig[br]i ständigt skyndande.

0:03:51.008,0:03:53.299
Jag var alltid rädd för att hamna efter.

0:03:53.299,0:03:56.940
Och eftersom jag växte upp[br]i New York, så tyckte jag

0:03:56.940,0:03:59.608
att skyndsamhet var rätt normalt.

0:03:59.856,0:04:03.926
Men när jag växte upp[br]gick det sakta upp för mig,

0:04:03.926,0:04:08.021
att jag inte skulle få leva[br]något mer än ett liv.

0:04:08.021,0:04:11.016
Jag visste bara hur det kändes[br]att vara en tonårstjej

0:04:11.016,0:04:12.046
i New York City,

0:04:12.046,0:04:14.934
inte en tonårskille på Nya Zeeland,

0:04:14.934,0:04:17.821
inte en baldrottning i Kansas.

0:04:17.821,0:04:20.683
Jag fick bara se det genom mina ögon[br]och det var ungefär här

0:04:20.683,0:04:22.939
som jag blev besatt av berättelser,

0:04:22.939,0:04:25.894
därför att det var genom berättelser[br]som jag kunde se

0:04:25.894,0:04:30.021
genom någon annans ögon,[br]oavsett hur kortvarigt eller ofullkomligt.

0:04:30.021,0:04:33.539
Och jag började törsta efter att få höra[br]om andra människor upplevelser

0:04:33.539,0:04:36.682
för att jag var så avundsjuk på[br]att det fanns hela liv

0:04:36.682,0:04:39.006
som jag aldrig skulle få leva,[br]och jag ville höra

0:04:39.006,0:04:41.011
om allt som jag missade.

0:04:41.011,0:04:43.328
Och genom transitiva egenskaper, insåg jag

0:04:43.328,0:04:46.073
att vissa människor skulle aldrig[br]få uppleva hur det känns

0:04:46.073,0:04:48.682
att vara en tonårstjej i New York City.

0:04:48.682,0:04:50.698
Vilket betydde att de inte skulle få veta

0:04:50.698,0:04:54.180
hur tunnelbaneresan[br]efter den första kyssen känns

0:04:54.180,0:04:56.592
eller hur tyst det blir när det snöar,

0:04:56.592,0:04:59.128
och jag ville att de skulle få veta,[br]jag ville berätta

0:04:59.128,0:05:01.669
och det blev fokus för min besatthet.

0:05:01.669,0:05:05.464
Jag sysselsatte mig med berättande,[br]att dela berättelser och samla dem.

0:05:05.464,0:05:08.487
Och det är bara alldeles nyligen[br]som jag insåg

0:05:08.487,0:05:11.952
att jag inte alltid kan skynda på poesi.

0:05:11.952,0:05:16.108
I april är det nationella poesimånaden,[br]där finns en utmaning som

0:05:16.108,0:05:18.669
många poeter i poesigemenskapen deltar i,

0:05:18.669,0:05:21.057
och den kallas för 30/30-utmaningen.

0:05:21.057,0:05:27.058
Tanken är att man ska skriva en dikt[br]varje dag i hela april månad.

0:05:27.668,0:05:30.635
Förra året provade jag för första gången[br]och jag blev exalterad

0:05:30.635,0:05:34.011
av effektiviteten i min poesiproduktion.

0:05:34.011,0:05:36.181
Men i slutet av månaden[br]tittade jag tillbaka

0:05:36.181,0:05:37.881
på de 30 dikter jag hade skrivit,

0:05:37.881,0:05:42.142
och upptäckte att de alla försökte[br]säga samma sak,

0:05:42.142,0:05:46.799
det hade bara tagit 30 försök att lista ut[br]hur det ville bli sagt.

0:05:46.799,0:05:50.662
Och jag insåg att det antagligen är lika[br]med andra berättelser på en större skala.

0:05:50.662,0:05:53.429
Jag har berättelser som jag[br]har försökt berätta i flera år,

0:05:53.429,0:05:57.372
jag skriver om och skriver om[br]och söker ständigt efter rätt ord.

0:05:57.602,0:06:01.016
En fransk poet,[br]en essäist vid namn Paul Valery

0:06:01.016,0:06:04.563
sa att en dikt blir aldrig färdig,[br]den blir bara övergiven.

0:06:04.683,0:06:07.533
Och det här skrämmer mig,[br]därför att det skulle innebära att

0:06:07.533,0:06:11.262
jag kan redigera och skriva om i evigheter[br]och det är upp till mig att avgöra

0:06:11.262,0:06:15.393
när en dikt är färdig[br]och när jag kan lämna den.

0:06:15.763,0:06:18.039
Och det här går rakt emot[br]min fanatiska natur

0:06:18.039,0:06:21.863
att hitta rätt svar, de perfekta orden,[br]och den rätta formen.

0:06:22.043,0:06:25.691
Och jag använder poesi i mitt liv,[br]som ett sätt att navigera

0:06:25.691,0:06:26.859
och jobba igenom saker.

0:06:26.859,0:06:30.187
Men bara för att jag avslutar dikten,[br]betyder inte det att jag har löst

0:06:30.187,0:06:32.684
vad det nu var jag försökte lista ut.

0:06:32.684,0:06:34.764
Jag tycker om att återbesöka gamla dikter,

0:06:34.764,0:06:38.301
för att de visar mig[br]precis var jag var i det ögonblicket.

0:06:38.301,0:06:40.267
Och vad jag försökte navigera genom[br]

0:06:40.267,0:06:42.680
och orden som jag valde till min hjälp.

0:06:43.090,0:06:47.098
Jag har en berättelse[br]som jag har snubblat över i åratal

0:06:47.098,0:06:50.104
och jag är inte säker på[br]om jag har hittat den perfekta formen,

0:06:50.104,0:06:51.944
eller om det här bara är ett försök

0:06:51.944,0:06:53.943
som jag kommer att försöka[br]skriva om senare

0:06:53.943,0:06:55.987
i jakten på ett bättre sätt[br]att berätta den.

0:06:55.987,0:06:58.866
Men jag vet att sen, när jag ser tillbaka

0:06:58.866,0:07:01.715
så kommer jag att veta[br]att det här är var jag var

0:07:01.715,0:07:05.009
i det här ögonblicket, och det här är[br]vad jag försökte navigera genom,

0:07:05.009,0:07:09.686
med de här orden, här,[br]i det här rummet, med er.

0:07:10.732,0:07:12.071
Så...

0:07:13.291,0:07:14.690
Le.

0:07:18.590,0:07:22.191
Det har inte alltid fungerat så här.

0:07:22.191,0:07:25.011
Det fanns en tid när du behövde[br]få lite skit under naglarna.

0:07:25.011,0:07:29.029
När du var i mörkret, för det mesta,[br]var fumlande självklart,

0:07:29.029,0:07:32.076
och du behövde mer kontrast, mer mättnad,

0:07:32.076,0:07:34.614
mörkare mörka, och ljusare ljusa.

0:07:34.614,0:07:36.919
De kallade det för utökad utveckling.

0:07:36.919,0:07:39.164
Du ägnade längre tid åt[br]att inhalera kemikalier,

0:07:39.164,0:07:40.901
längre tid upp till handlederna.

0:07:40.901,0:07:42.513
Det var inte alltid lätt.

0:07:42.513,0:07:45.251
Farfar Stewart var marinfotograf.

0:07:45.251,0:07:48.311
Ung, rödkindad med uppkavlade ärmar,

0:07:48.311,0:07:51.022
nävar med fingrar som tjocka myntrullar,

0:07:51.022,0:07:53.843
han såg ut som Karl-Alfred, personifierad.

0:07:53.843,0:07:56.245
Snett leende, tuss av brösthår,

0:07:56.245,0:07:59.771
han dök upp vid andra världskriget,[br]med ett smil och en hobby.

0:07:59.771,0:08:02.370
När de frågade om han[br]kunde mycket om fotografi,

0:08:02.500,0:08:03.719
ljög han.[br]

0:08:03.719,0:08:05.818
Lärde sig läsa Europa som en karta,

0:08:05.818,0:08:09.018
upp och ner,[br]från höjden i ett stridsflygplan,

0:08:09.018,0:08:12.086
kamera knäppande, ögonlock fladdrande,[br]de mörkaste mörka

0:08:12.086,0:08:14.009
och de ljusaste ljusa.

0:08:14.009,0:08:16.719
Han lärde sig krig som om[br]han kunde läsa sig ända hem.

0:08:17.049,0:08:19.476
När andra män återvände,[br]la de sina vapen till vila,

0:08:19.476,0:08:22.867
men han tog objektiven[br]och kamerorna med sig hem.

0:08:22.867,0:08:25.870
Öppnade en butik,[br]gjorde den till ett familjeföretag.

0:08:26.100,0:08:29.333
Min pappa föddes in[br]i den här svartvita världen.

0:08:29.333,0:08:32.604
Hans baskethänder lärde sig[br]de små klicken och glidningarna

0:08:32.604,0:08:35.064
av objektiv in i ram, film in i kamera,

0:08:35.064,0:08:36.740
kemikalier ner i plastbytta.

0:08:36.740,0:08:39.864
Hans pappa kände utrustningen,[br]men inte konsten.

0:08:39.864,0:08:41.771
Han kände de mörka men inte de ljusa.

0:08:41.771,0:08:45.574
Min pappa lärde sig magin,[br]la sin tid på att följa ljus.

0:08:45.574,0:08:48.990
En gång reste han tvärs över landet[br]för att följa en skogsbrand,

0:08:48.990,0:08:52.498
jagade den med sin kamera i en vecka.

0:08:52.498,0:08:54.299
"Följ ljuset," sa han.

0:08:54.299,0:08:55.430
"Följ ljuset."

0:08:55.430,0:08:58.293
Det finns delar av mig som jag bara[br]känner igen från bilder.

0:08:58.503,0:09:01.172
På loftet på Wooster street[br]med de knakande hallgångarna,

0:09:01.172,0:09:04.007
de fyra meter höga taken,[br]de vita väggarna och kalla golven.

0:09:04.007,0:09:06.943
Det här var min mammas hem[br]innan hon var mamma,

0:09:06.943,0:09:10.007
innan hon var fru, var hon konstnär.

0:09:10.007,0:09:11.660
Och de enda två rummen i huset,

0:09:11.660,0:09:14.049
med väggar som räckte ända upp till taket,

0:09:14.049,0:09:15.826
och dörrar som öppnades och stängdes,

0:09:15.826,0:09:18.481
var badrummet och mörkrummet.

0:09:18.481,0:09:21.516
Mörkrummet byggde hon själv,[br]med specialgjorda

0:09:21.516,0:09:25.180
rostfria vaskar,[br]ett 8 x 10 förstoringsbord

0:09:25.180,0:09:27.635
som kunde höjas och sänkas[br]med en gigantisk handvev,

0:09:27.635,0:09:29.456
en bank av färgbalanserade lampor,

0:09:29.456,0:09:31.408
en vit glasvägg för att titta på trycken,

0:09:31.408,0:09:33.693
ett torkställ som rörde sig[br]in och ut mot väggen.

0:09:33.693,0:09:35.880
Min mamma byggde sig själv ett mörkrum.

0:09:35.880,0:09:37.076
Gjorde det till sitt hem.

0:09:37.086,0:09:39.605
Blev kär i en man med baskethänder,

0:09:39.605,0:09:41.685
i sättet han såg på ljus.

0:09:42.115,0:09:44.214
De gifte sig. Fick ett barn.

0:09:44.214,0:09:46.303
Flyttade till ett hus nära en park.

0:09:46.303,0:09:48.128
Men de behöll loftet på Wooster street

0:09:48.128,0:09:50.987
för födelsedagskalas och skattjakter.

0:09:50.987,0:09:53.101
Barnet tippade gråskalan.

0:09:53.101,0:09:56.083
Fyllde sina föräldrars fotoalbum[br]med röda ballonger

0:09:56.083,0:09:57.073
och gul glasyr.

0:09:57.073,0:09:59.685
Barnet växte upp[br]till en flicka utan fräknar,

0:09:59.685,0:10:01.112
med ett snett leende,

0:10:01.112,0:10:05.711
som inte förstod varför hennes vänner[br]inte hade mörkrum i sina hus,

0:10:05.711,0:10:07.490
som aldrig såg sina föräldrar kyssas,

0:10:07.490,0:10:09.449
som aldrig såg dem hålla handen.

0:10:09.449,0:10:11.315
Men en dag, dök ett annat barn upp.

0:10:11.315,0:10:14.506
Ett med perfekt rakt hår[br]och tuggummikinder.

0:10:14.506,0:10:16.200
De döpte honom till Sötpotatis

0:10:16.200,0:10:18.293
och när han skrattade,[br]skrattade han så högt,

0:10:18.293,0:10:20.351
att han skrämde duvorna på brandtrappan.

0:10:20.351,0:10:23.262
Och de fyra bodde[br]i det där huset nära parken.

0:10:23.262,0:10:25.903
Flickan utan fräknar,[br]och sötpotatispojken,

0:10:25.903,0:10:28.030
basketpappan,[br]och mörkrumsmamman.

0:10:28.030,0:10:30.872
Och de tände sina ljus,[br]och de bad sina böner,

0:10:30.872,0:10:33.698
och hörnen på fotografierna[br]rullade ihop sig.

0:10:33.698,0:10:35.750
En dag föll några torn

0:10:35.750,0:10:39.853
och huset nära parken[br]blev ett hus under aska, så de flydde.

0:10:39.853,0:10:45.008
I ryggsäckar, på cyklar till mörkrum,[br]men loftet på Wooster street

0:10:45.008,0:10:48.812
var byggt för en konstnär,[br]inte en duvfamilj

0:10:48.812,0:10:50.775
och väggar som inte når taket

0:10:50.775,0:10:52.090
håller inte skrikandet inne

0:10:52.090,0:10:56.255
och en man med baskethänder[br]la sina vapen till vila.

0:10:56.515,0:11:00.008
Han kunde inte slåss i det här kriget[br]och inga kartor pekade hem.

0:11:00.008,0:11:02.338
Hans händer[br]passade inte längre hans kamera,

0:11:02.338,0:11:03.900
passade inte längre hans frus,

0:11:03.900,0:11:05.858
passade inte längre hans kropp.

0:11:05.858,0:11:08.653
Sötpotatispojken mosade in[br]sina nävar i sin mun

0:11:08.653,0:11:10.229
tills han inte hade mer att säga.

0:11:10.229,0:11:14.022
Så flickan utan fräknar[br]gick på skattjakt för sig själv.

0:11:14.022,0:11:17.638
Och på Wooster street, i byggnaden[br]med de knakande hallgångarna,

0:11:17.638,0:11:19.490
och loftet med fyrameterstak

0:11:19.490,0:11:21.202
och mörkrummet med för många vaskar

0:11:21.202,0:11:23.788
under färgbalanslampan,[br]hittade hon en lapp,

0:11:23.788,0:11:28.491
häftad vid väggen med ett häftstift,[br]kvarlämnad från tiden före tornen,

0:11:28.491,0:11:31.375
från tiden före barnen.

0:11:31.375,0:11:36.517
På lappen stod: "En kille älskar verkligen[br]en tjej som jobbar i mörkrummet."

0:11:37.317,0:11:40.944
Det tog ett år innan min pappa[br]tog upp en kamera igen.

0:11:40.944,0:11:43.578
Första gången han gick ut[br]följde han juleljusen

0:11:43.578,0:11:46.013
som prickade sig genom[br]träden i New York City.

0:11:46.013,0:11:50.687
Små prickar med ljus, som blinkade[br]ut från honom ut från det mörkaste mörka.

0:11:50.687,0:11:54.613
Ett år senare reste han tvärs över landet[br]för att följa en skogsbrand,

0:11:54.613,0:11:57.057
stannade i en vecka[br]och jagade den med sin kamera,

0:11:57.057,0:11:58.997
den härjade på västkusten

0:11:58.997,0:12:01.121
och åt 18-hjulslastbilar i sin framfart.

0:12:01.121,0:12:02.602
På andra sidan landet,

0:12:02.602,0:12:06.230
gick jag till skolan och skrev en dikt[br]i marginalen på min anteckningsbok.

0:12:06.230,0:12:08.705
Vi har båda lärt oss konsten att fånga.

0:12:08.705,0:12:11.398
Kanske lär vi oss konsten att ta till oss.

0:12:11.398,0:12:15.368
Kanske lär vi oss konsten[br]att släppa taget.

0:12:15.368,0:12:18.340
Tack. (Applåder)