Runt om i världen finns det cirka 60 miljoner människor som har tvingats lämna sina hem för att fly krig, våld och förföljelse. De flesta av dem har blivit internflyktingar, vilket betyder att de har flytt sina hem men fortfarande är kvar i sina hemländer. Andra har korsat en gräns och sökt skydd i andra länder. De kallas vanligtvis flyktingar. Men vad exakt betyder det ordet? Flyktingar har funnits i årtusenden, men den moderna definitionen utarbetades av FN i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning som svar på andra världskrigets förföljelser och tvångsförflyttningar. Den definierar en flykting som någon som befinner sig utanför sitt ursprungsland och som inte kan återvända till sitt hemland på grund av välgrundad rädsla för att bli förföljd. Förföljelsen kan ske på grund av ras, religion, nationalitet, viss socialgruppstillhörighet eller politisk åsikt, och är ofta relaterad till krig och våld. Ungefär hälften av världens flyktingar idag är barn en del av dem utan en vuxens sällskap, en situation som gör dem särskilt utsatta för barnarbete eller sexuellt utnyttjande. Varje flykting har sin egen historia, och många genomför farliga resor med osäker utgång. Men innan vi kommer till vad deras resor innebär, låt oss reda ut en sak. Det råder en hel del förvirring kring skillnaderna mellan orden "migrant" och "flykting". Med "migranter" menas oftast människor som lämnar sitt land av anledningar som inte har med förföljelse att göra, som att man söker efter bättre ekonomiska möjligheter eller lämnar torkdrabbade områden på jakt efter bättre förhållanden. Det finns många runt om i världen som har tvingats flytta på grund av naturkatastrofer, osäker tillgång till mat och andra svårigheter, men internationell lag, rätt eller fel, erkänner bara de som flyr konflikter och våld som flyktingar. Så vad händer när någon flyr från sitt land? De flesta flyktingresor är långa och farofyllda med begränsad tillgång till skydd, vatten eller mat. Eftersom avresan kan bli plötslig och oväntad, kanske tillhörigheter lämnas kvar, och folk som försöker undkomma konflikter saknar ofta de handlingar som krävs, som visum, för att borda flygplan och resa in lagligt i andra länder. Ekonomiska och politiska faktorer kan också hindra dem från att resa via de vanliga resvägarna. Detta innebär vanligen att de bara kan resa via land eller hav, och kan behöva anförtro sina liv till smugglare för att kunna korsa gränser. En del människor söker trygghet tillsammans med familjen, medan andra försöker resa över ensamma och lämnar kvar sina nära och kära med hopp om att återförenas senare. Den här separationen kan vara traumatisk och outhärdligt lång. Medan hälften av världens flyktingar befinner sig i städer, så är ibland det första stoppet för en person på flykt ett flyktingläger, som vanligtvis drivs av FN:s flyktingorgan eller lokala myndigheter. Flyktingläger är avsedda att vara tillfälliga konstruktioner, och erbjuder skydd under en kort tid tills invånarna tryggt kan återvända hem, integreras i värdlandet, eller bosätta sig i ett annat land. Men omflyttning och långsiktiga integrationsalternativ är ofta begränsade. Så många flyktingar har inget annat val än att bli kvar i lägren i många år och ibland även årtionden. Väl i ett nytt land så är det första rättsliga steget för en flykting att söka asyl. Då är de asylsökande och inte officiellt erkända som flyktingar förrän ansökan har blivit godkänd. Medan länder i stort sett är överens om en definition av flykting, är varje enskilt värdland ansvarigt för att pröva alla ansökningar om asyl och bestämma om den sökande kan beviljas flyktingstatus. Olika länders riktlinjer kan variera avsevärt. Värdländerna har flera skyldigheter gentemot människor de har erkänt som flyktingar, som garantin för en minimistandard av behandling och icke-diskriminering. Den mest grundläggande skyldigheten mot flyktingar är non-refoulement, en princip som förhindrar en nation från att skicka en individ till ett land där deras liv och frihet är hotade. Men i verkligheten är flyktingar ofta offer för inkonsekvent och diskriminerande behandling. Allt oftare tvingas de återuppbygga sina liv ställda inför främlingsfientlighet och rasism. Och alltför ofta släpps de inte in på arbetsmarknaden och är helt beroende av humanitär hjälp. Dessutom går alltför många flyktingbarn inte i skolan på grund av brist på pengar till utbildningsprogram. Om du går tillbaka i din egen familjehistoria, är det ganska troligt att du kommer upptäcka att vid en viss tidpunkt tvingades dina förfäder bort från sina hem, antingen för att fly från ett krig eller diskriminering och förföljelse. Det vore bra om vi kom ihåg deras berättelser när vi hör om flyktingar som är tvångsförflyttade för tillfället, och söker efter ett nytt hem.