Runt om i världen
finns det cirka 60 miljoner människor
som har tvingats lämna sina hem
för att fly krig, våld och förföljelse.
De flesta av dem
har blivit internflyktingar,
vilket betyder att de har flytt sina hem
men fortfarande är kvar i sina hemländer.
Andra har korsat en gräns
och sökt skydd i andra länder.
De kallas vanligtvis flyktingar.
Men vad exakt betyder det ordet?
Flyktingar har funnits i årtusenden,
men den moderna definitionen utarbetades
av FN i 1951 års konvention
angående flyktingars rättsliga ställning
som svar på andra världskrigets
förföljelser och tvångsförflyttningar.
Den definierar en flykting som någon
som befinner sig
utanför sitt ursprungsland
och som inte kan återvända
till sitt hemland
på grund av välgrundad rädsla
för att bli förföljd.
Förföljelsen kan ske på grund av ras,
religion, nationalitet,
viss socialgruppstillhörighet
eller politisk åsikt,
och är ofta relaterad till krig och våld.
Ungefär hälften
av världens flyktingar idag är barn
en del av dem utan en vuxens sällskap,
en situation som gör dem
särskilt utsatta för barnarbete
eller sexuellt utnyttjande.
Varje flykting har sin egen historia,
och många genomför farliga resor
med osäker utgång.
Men innan vi kommer till
vad deras resor innebär,
låt oss reda ut en sak.
Det råder en hel del förvirring
kring skillnaderna mellan orden
"migrant" och "flykting".
Med "migranter" menas oftast människor
som lämnar sitt land
av anledningar som inte har
med förföljelse att göra,
som att man söker efter bättre
ekonomiska möjligheter
eller lämnar torkdrabbade områden
på jakt efter bättre förhållanden.
Det finns många runt om i världen
som har tvingats flytta
på grund av naturkatastrofer,
osäker tillgång till mat
och andra svårigheter,
men internationell lag, rätt eller fel,
erkänner bara de som flyr konflikter
och våld som flyktingar.
Så vad händer när någon
flyr från sitt land?
De flesta flyktingresor
är långa och farofyllda
med begränsad tillgång
till skydd, vatten eller mat.
Eftersom avresan
kan bli plötslig och oväntad,
kanske tillhörigheter lämnas kvar,
och folk som försöker undkomma konflikter
saknar ofta de handlingar som krävs,
som visum, för att borda flygplan
och resa in lagligt i andra länder.
Ekonomiska och politiska faktorer
kan också hindra dem från att resa
via de vanliga resvägarna.
Detta innebär vanligen att de bara
kan resa via land eller hav,
och kan behöva anförtro sina liv
till smugglare
för att kunna korsa gränser.
En del människor söker trygghet
tillsammans med familjen,
medan andra försöker resa över ensamma
och lämnar kvar sina nära och kära
med hopp om att återförenas senare.
Den här separationen kan vara traumatisk
och outhärdligt lång.
Medan hälften av världens flyktingar
befinner sig i städer,
så är ibland det första stoppet
för en person på flykt ett flyktingläger,
som vanligtvis drivs av FN:s flyktingorgan
eller lokala myndigheter.
Flyktingläger är avsedda
att vara tillfälliga konstruktioner,
och erbjuder skydd under en kort tid
tills invånarna tryggt kan återvända hem,
integreras i värdlandet,
eller bosätta sig i ett annat land.
Men omflyttning och långsiktiga
integrationsalternativ är ofta begränsade.
Så många flyktingar har inget annat val
än att bli kvar i lägren i många år
och ibland även årtionden.
Väl i ett nytt land så är det första
rättsliga steget för en flykting
att söka asyl.
Då är de asylsökande
och inte officiellt erkända som flyktingar
förrän ansökan har blivit godkänd.
Medan länder i stort sett är överens om
en definition av flykting,
är varje enskilt värdland ansvarigt för
att pröva alla ansökningar om asyl
och bestämma om den sökande
kan beviljas flyktingstatus.
Olika länders riktlinjer
kan variera avsevärt.
Värdländerna har flera skyldigheter
gentemot människor
de har erkänt som flyktingar,
som garantin för en minimistandard
av behandling och icke-diskriminering.
Den mest grundläggande skyldigheten
mot flyktingar är non-refoulement,
en princip som förhindrar en nation
från att skicka en individ
till ett land där deras liv
och frihet är hotade.
Men i verkligheten
är flyktingar ofta offer
för inkonsekvent
och diskriminerande behandling.
Allt oftare tvingas de
återuppbygga sina liv
ställda inför främlingsfientlighet
och rasism.
Och alltför ofta släpps de inte in
på arbetsmarknaden
och är helt beroende av humanitär hjälp.
Dessutom går alltför många flyktingbarn
inte i skolan
på grund av brist på pengar
till utbildningsprogram.
Om du går tillbaka i din egen
familjehistoria,
är det ganska troligt
att du kommer upptäcka
att vid en viss tidpunkt
tvingades dina förfäder
bort från sina hem,
antingen för att fly från ett krig
eller diskriminering och förföljelse.
Det vore bra om vi kom ihåg
deras berättelser
när vi hör om flyktingar
som är tvångsförflyttade för tillfället,
och söker efter ett nytt hem.