Kan du gissa vad det här är? Tänk om jag berättade om ett ställe där organismer är gjorda av glas? Eller att det finns livsformer som är osynliga för oss men astronauter ser dem hela tiden? Dessa osynliga glasvarelser är inte utomjordingar på en exoplanet. De är kiselalger: fotosyntetiska, encelliga alger som producerar syre och hjälper med att sådda möln på planetär nivå och med en invecklad struktur geometriska yttre skeletter gjorda av... ja, glas. Du kan se dem i virvlar av havsytans färger från rymden och när de dör sjunker deras glashus till havets djup, tar ut kol ur luften och tar med det till graven som står för en betydande mängd av kolbindningen i havet. Vi lever på en främmande planet. Det finns många konstiga livsformer på jorden att studera och större delen av dem lever i utkanten av vår värld, av vår synförmåga och förståelse. En av dessa platser är Antarktis. Oftast, när vi tänker på Antarktis, tänker vi på en plats som är ofruktbar och livlös förutom några pingviner. Men Antarktis borde istället vara känd som ett polär paradis för liv, med plats för otaliga varelser som är helt fascinerande. Så varför har vi inte sett dem på den senaste naturdokumentären? Tja, de hänger omkring under snön och isen. nästa helt osynliga för oss. De är mikrober små växter och djur som lever inbäddade i glaciärerna under havsisen och simmar i subglaciära dammar. Och de är inte mindre karismatiska än någon megafauna som du är van vid att se i en naturdokumentär. Men hur får man människor att utforska något de inte kan se? Jag ledde nyligen en fem veckors resa till Antarktis för att bli en slags naturfilmsproducent på mikrobiell nivå. Jag gick ombord på ett militärflygplan med 84 kg utrustning, och tog med mikroskop ut på fältet för att filma och undersöka dessa mikroskopiska extromofiler så vi kan bli mer bekanta med ett okänt ekosystem som vi lever med här på jorden. För att filma dessa osynliga varelser i rörelse behövde jag se deras hem. Jag behövde våga mig under isen. Varje år fördubblar havsisen nästan Antarktis storlek. För att få en glimt nedanför den 2 meter tjocka isen, klättrade jag ner i en dykarklocka av metall som var insatt i havsisen för att se ett dolt ekosystem som var fullt av liv, medan jag hängde mellan havsbottnen och det upplysta istaket. Så här såg det ut från utsidan. Det var bara helt magiskt. Några av de småttingar jag hittade var underbara varelser som musselkräftor och många fler vackra geometriska kiselalger. Jag gick längre bort för att campa i torrdalarna i några veckor. 98% av Antarktis är täckt med is, och torrdalarna är det största området av Antarktis där man kan se hur kontinenten egentligen ser ut därunder. Jag provade bakterier vid Blood Falls, ett naturfenomen i en subglaciär damm som sprider ut järnoxid som ansågs vara helt livlös fram till för lite mer än ett decennium sedan. Och jag vandrade uppför en glaciär för att borra ner i den, och hittade otaliga hårdhudade småttingar som har det väldigt bra medan de är inbäddade i flera lager av is. Något som kallas kryokonithål bildas när små bitar av mörkt färgat smuts blåser över gläciären och börjar smälta ner i slaskiga hål som sedan fryser över, och bevarar hundratals smutspuckar inuti glaciären, som små öuniversum, var och en med sitt eget unika ekosystem. Du kanske känner igen några av de jag hittade, som denna förtjusande trögkrypare Jag älskar dem, de är som små gummibjörnar med klor. De kallas också vattenbjörnar, och är kända för att ha superkrafter som gör att de kan överleva under extrema förhållanden, inklusive vakuumet i rymden. Men du behöver inte resa till rymden eller Antarktis för att hitta dem. De lever i mossor över hela planeten, från trottoarsprickor till parker. Du passerar säkert flera ton av dessa osynliga djur varje dag. Andra kan se bekanta ut, men forfarande vara främmande, som rundmaskar. Inte en orm eller daggmask. Rundmaskar är en egen sorts varelse. De kan inte återskapa kroppsdelar som en daggmask, eller krypa som en orm, men de har små, dolkliknande nålar i munnen som vissa av dem använder för att spjutfiska sitt byte och suga ut innanmätet. För varje människa på denna planet, finns det 57 miljarder rundmaskar. Och du kanske inte känner igen vissa av dem alls men de lever lika fascinerande liv, som hjuldjur med fantastiska kronor som förvandlas till Roomba-liknande munnar ciliater med matsmältningssystem så genomskinliga att det nästan är jobbigt och cyanobakterier som ser ut som sprängda serpentiner över en petriskål. Många gånger är vad vi ser i medierna bilder av mikroorganismer från elektronmikroskop där de ser ut som skrämmande monster. Utan att se dem röra sig förblir deras liv svårfångade för oss trots att de bor nästan överallt där vi går. Hur är deras dagliga liv? Hur interagerar de med sin miljö? Om du bara såg ett foto av en pingvin på ett zoo, men aldrig såg den vagga runt och sedan glida över is, skulle du inte förstå pingviner helt och fullt. Genom att se mikrober i rörelse vi får bättre bilder av livet för de annars osynliga organismerna. Utan att dokumentera det osynliga livet i Antarktis och våra egna trädgårdar förstår vi inte hur många organismer vi delar vår värld med. Och det betyder att vi ännu inte har hela bilden av vår konstiga och nyckfulla hemplanet. Tack.