0:00:00.000,0:00:04.000
Jag är fem år gammal och väldigt stolt.

0:00:04.000,0:00:08.000
Min pappa har precis byggt det bästa utedasset

0:00:08.000,0:00:10.000
i vår lilla by i Ukraina.

0:00:10.000,0:00:14.000
Inuti finns ett illaluktande, gapande hål i marken

0:00:14.000,0:00:18.000
men utanför är det pärlglänsande vit laminat

0:00:18.000,0:00:22.000
och det bokstavligt talat glimmrar i solen.

0:00:22.000,0:00:25.000
Det får mig att känna mig så stolt och så viktig

0:00:25.000,0:00:28.000
att jag utser mig själv till ledare för mitt lilla kompisgäng

0:00:28.000,0:00:31.000
och utformar uppdrag åt oss.

0:00:31.000,0:00:33.000
Så vi jagar från hus till hus,

0:00:33.000,0:00:37.000
letandes efter flugor som fångas i spindelnät

0:00:37.000,0:00:39.000
för att befria dem.

0:00:39.000,0:00:41.000
Fyra år tidigare, då jag var ett år och

0:00:41.000,0:00:43.000
regnet föll svart efter

0:00:43.000,0:00:45.000
Tjernobylolyckan,

0:00:45.000,0:00:47.000
föll min systers hår föll av i tussar

0:00:47.000,0:00:50.000
och jag blev inlagd på sjukhus i nio månader.

0:00:50.000,0:00:51.000
Besökare var inte tillåtna

0:00:51.000,0:00:55.000
så min mor mutade en av de sjukhusanställda.

0:00:55.000,0:00:58.000
Hon fick tag på en sjuksköterskeuniform

0:00:58.000,0:01:03.000
och smög in varje natt för att sitta bredvid min sida.

0:01:03.000,0:01:06.000
Fem år senare, som en oväntad gåva

0:01:06.000,0:01:10.000
tack vare Tjernobyl, fick vi asyl i USA.

0:01:10.000,0:01:14.000
Jag är sex år gammal och gråter inte när vi lämnar vårt hem

0:01:14.000,0:01:15.000
och kommer till Amerika

0:01:15.000,0:01:19.000
eftersom jag förväntar mig en plats fylld av märkliga

0:01:19.000,0:01:23.000
och underbara ting som bananer, choklad

0:01:23.000,0:01:25.000
och Bazooka-tuggummi.

0:01:25.000,0:01:29.000
Bazooka-tuggummi med de där små tecknade omslagen inuti.

0:01:29.000,0:01:33.000
Tuggummi som vi fick en gång om året i Ukraina

0:01:33.000,0:01:37.000
och som vi tuggade en bit i taget under en hel vecka.

0:01:37.000,0:01:38.000
Så den första dagen vi kom till New York

0:01:38.000,0:01:41.000
hittade min mormor och jag en penny

0:01:41.000,0:01:44.000
på golvet i baracken för hemlösa som min familj bodde i.

0:01:44.000,0:01:46.000
Fast vi visste inte att det var en barack för hemlösa.

0:01:46.000,0:01:49.000
VI trodde att det var ett hotel. Ett hotel med massor av råttor.

0:01:49.000,0:01:54.000
Så vi hittade den här nästan förstenade pennyn på golvet

0:01:54.000,0:01:57.000
och trodde att en väldigt rik man måste ha lämnat den där.

0:01:57.000,0:01:59.000
Eftersom normala människor inte tappar pengar.

0:01:59.000,0:02:02.000
Och jag håller den här pennyn i min hand,

0:02:02.000,0:02:04.000
den är klibbig och rostig

0:02:04.000,0:02:07.000
men det känns som om jag håller i en skatt.

0:02:07.000,0:02:09.000
Jag bestämmer att jag ska införskaffa mig

0:02:09.000,0:02:11.000
mitt alldeles egna Bazooka-tuggummi.

0:02:11.000,0:02:15.000
Och i den stunden känner jag mig som en miljonär.

0:02:15.000,0:02:17.000
Ungefär ett år senare upplever jag samma känsla igen

0:02:17.000,0:02:20.000
när vi hittar en påse bland sopporna, fullproppad med gosedjur,

0:02:20.000,0:02:22.000
och plötsligt har jag fler leksaker

0:02:22.000,0:02:25.000
än jag haft i hela mitt liv.

0:02:25.000,0:02:27.000
Och ännu en gång upplever jag samma känsla när det knackar

0:02:27.000,0:02:29.000
på dörren till vår lägenhet i Brooklyn

0:02:29.000,0:02:32.000
och min syster och jag öppnar för en

0:02:32.000,0:02:34.000
pizzaleverans vi inte beställde.

0:02:34.000,0:02:37.000
Så vi tar emot pizzan, vår allra första pizza,

0:02:37.000,0:02:40.000
och slukar bit efter bit

0:02:40.000,0:02:44.000
medan pizzakillen står där i dörröppningen och stirrar på oss.

0:02:44.000,0:02:47.000
Han ber oss att betala men vi pratar inte engelska.

0:02:47.000,0:02:49.000
Min mamma kommer och han ber henne om pengar

0:02:49.000,0:02:50.000
men hon har inte så det räcker.

0:02:50.000,0:02:54.000
Hon går femtio kvarter till och från jobbet varje dag

0:02:54.000,0:02:56.000
för att undvika kostnaden för bussresan.

0:02:56.000,0:02:58.000
Då sticker vår granne in sitt huvud

0:02:58.000,0:03:01.000
och blir högröd i ansiktet av ilska när hon inser

0:03:01.000,0:03:03.000
att de där invandrarna en trappa ned

0:03:03.000,0:03:07.000
på något vis har lagt vantarna på hennes pizza.

0:03:07.000,0:03:09.000
Alla är upprörda.

0:03:09.000,0:03:13.000
Men pizzan är utsökt.

0:03:13.000,0:03:19.000
Det slår mig inte förrän flera år senare ur fattiga vi var.

0:03:19.000,0:03:21.000
På tioårsdagen av vår ankomst till USA

0:03:21.000,0:03:23.000
bestämmer vi oss att fira genom att hyra ett rum

0:03:23.000,0:03:26.000
på hotellet vi bodde på när vi kom till landet för första gången.

0:03:26.000,0:03:28.000
Receptionisten skrattar och säger:

0:03:28.000,0:03:31.000
"Ni kan inte boka rum här. Det här är en barack för hemlösa".

0:03:31.000,0:03:33.000
Vi blev shockade.

0:03:33.000,0:03:37.000
Min man Brian var också hemlös som liten.

0:03:37.000,0:03:40.000
Hans familj förlorade allt när han var elva år och

0:03:40.000,0:03:43.000
han var tvungen att bo på vandrarhem med sin pappa.

0:03:43.000,0:03:46.000
Vandrarhem som la beslag på all deras mat

0:03:46.000,0:03:50.000
och höll den som gisslan tills dess att de kunde betala hyran.

0:03:50.000,0:03:52.000
En gång när han slutligen fick tillbaka

0:03:52.000,0:03:56.000
sitt paket med flingor var det fullt av kackerlackor.

0:03:56.000,0:03:58.000
Men en sak hade han.

0:03:58.000,0:04:00.000
Han hade en skokartong som han alltid bar omkring på.

0:04:00.000,0:04:03.000
Inuti fanns nio serietidningar,

0:04:03.000,0:04:06.000
två soldater målade för att likna Spindelmannen.

0:04:06.000,0:04:09.000
och fem Gobots. Det var hans skatt.

0:04:09.000,0:04:12.000
Det var hans egen samling med hjältar

0:04:12.000,0:04:14.000
som höll honom från knark och gäng

0:04:14.000,0:04:17.000
och från att ge upp sina drömmar.

0:04:17.000,0:04:18.000
Jag ska berätta om en till

0:04:18.000,0:04:21.000
formellt hemlös familjemdlem.

0:04:21.000,0:04:22.000
Det här är Scarlet.

0:04:22.000,0:04:25.000
En gång i tiden användes Scarlet som bete i kamphundsmatcher.

0:04:25.000,0:04:28.000
Hon bands och kastades in i ringen

0:04:28.000,0:04:32.000
så att andra hundar kunde attackera och bli mer aggressiva inför matchen.

0:04:32.000,0:04:36.000
Och nufötiden äter hon ekologisk mat

0:04:36.000,0:04:39.000
och drömer om en ergonomisk bädd med hennes namn på.

0:04:39.000,0:04:43.000
Men när vi häller vatten i hennes skål

0:04:43.000,0:04:47.000
tittar hon upp på oss och viftar med sin svans i tacksamhet.

0:04:47.000,0:04:50.000
Ibland går Brian och jag i parken med Scarlet

0:04:50.000,0:04:53.000
och hon rullar sig i gräset.

0:04:53.000,0:04:55.000
Vi tittar på hene

0:04:55.000,0:04:57.000
och sen ser vi på varandra

0:04:57.000,0:05:01.000
och känner tacksamhet.

0:05:01.000,0:05:05.000
Vi glömmer all vår nya medelklassfrustration,

0:05:05.000,0:05:06.000
all besvikelse,

0:05:06.000,0:05:09.000
och känner oss som miljonärer.

0:05:09.000,0:05:10.000
Tack så mycket.

0:05:10.000,0:05:14.000
(Applåder)