När vi tittar på film eller teater vet vi att skådespelarna antagligen lärt sig replikerna från ett manus som i huvudsak talar om vad de skall säga och när de skall säga det. Nedskriven musik fungerar enligt exakt samma princip. I grund och botten får man veta vad man skall spela och när man skall spela det. Estetiskt sett är det en himmelsvid skillnad mellan t.ex. Beethoven och Justin Bieber, men båda artisterna har använt samma byggstenar för att skapa sin musik: noter. Och fastän slutresultatet kan låta ganska komplicerat så är logiken bakom noterna i själva verket rätt enkel. Låt oss ta en titt på notskrivningens grundläggande beståndsdelar och hur de samarbetar för att skapa ett konstverk. Noter skrivs på fem parallella linjer som löper tvärs över sidan. Dessa fem linjer kallas för ett notsystem och ett notsystem fungerar på två ledder: upp och ner och vänster till höger. Den lodräta axeln visar musikern tonhöjden eller vilken ton man skall spela, och den vågräta axeln visar musikern tonens rytm eller när man skall spela den. Vi börjar med tonhöjden. Vi tar ett piano till hjälp, men det här systemet fungerar för alla instrument man kan tänka sig. I västerländsk musiktradition får tonerna namn efter de sju första bokstäverna i alfabetet A, B, C, D, E, F, och G. Därefter upprepas alltihop: A, B, C, D, E, F, G A, B, C, D, E, F, G och så vidare. Men hur får de här tonhöjderna sina namn? Jo, om man t.ex. spelar ett F och sedan ett annat F högre eller lägre på pianot, så märker man att de låter rätt lika i jämförelse med exempelvis ett B. Om vi återvänder till notsystemet, så visar varje linje och varje mellanrum mellan två linjer en speciell tonhöjd. Om vi skriver en not på en av linjerna eller i ett av mellanrummen, så talar vi om att musikern skall spela den tonhöjden. Ju högre upp på notsystemet noten är placerad, desto högre är tonhöjden. Men det finns givetvis många fler tonhöjder än de nio som dessa linjer och mellanrum ger oss. En flygel har till exempel 88 enskilda toner. Så hur kan vi få ner 88 toner på ett enda notsystem? Man använder något som kallas klav. Det är en underlig krumelur som finns i början på notsystemet och fungerar som en referenspunkt som visar att en speciell linje eller mellanrum motsvarar en speciell ton på ditt instrument. Om man spelar en not utanför notsystemet måste man fuska och rita dit extra linjer som kallas hjälplinjer och skriva noterna på dem. Om man måste skriva så många hjälplinjer att det blir rörigt, behöver man byta till en annan klav. För att tala om när en not skall spelas finns två huvudsakliga verktyg: takten och rytmen. Takten i ett musikstycke är ganska tråkig i sig själv. Den låter så här. Lägg märke till att den inte förändras, den travar bara glatt på. Den kan vara långsam eller snabb eller precis vad du vill. Poängen är att precis som sekundvisaren på en klocka delar in en minut i sextio sekunder där alla sekunder är lika långa, så delar takten in ett musikstycke i små tidsfragment som alla är lika långa, taktslag. Med en stadig takt som grund, kan vi börja lägga rytmer till våra tonhöjder. och det är då musiken verkligen börjar leva. Det här är en fjärdedelsnot. Den är rytmens basenhet och den är ett taktslag lång. Det här är en halvnot och på den räknar man till två slag. På den här helnoten räknar man till fyra slag, och de här små rackarna är åttondelar och de är ett halvt taktslag långa. "Bra", säger ni, "vad betyder det?" Ni kanske har märkt att tvärs över notsystemet finns korta streck som delar in det i små avdelningar. Det här är taktstreck och vi kallar varje avdelning för en takt. I början på varje musikstycke, precis efter klaven, finns något som kallas taktartsbeteckning och den talar om hur många taktslag som finns i varje takt. Den här säger att det finns två slag i varje takt, den här säger att det finns tre, den här fyra, och så vidare. Siffran längst ner talar om vilken not som används som basenhet för takten. Ett betyder en helnot, två betyder en halvnot, fyra en fjärdedel, åtta en åttondel och så vidare. Så de här taktartssiffrorna talar om att det finns fyra fjärdedelar i varje takt, En, två, tre, fyra, en, två, tre, fyra, och så vidare. Men som jag sade förut, om vi bara håller oss till takten blir det rätt tråkigt, så vi byter ut några fjärdedelar mot andra rytmer. Lägg märke till att fastän antalet noter i varje takt har förändrats, så har inte antalet slag i varje takt gjort det. Hur låter nu vår musikaliska skapelse? (Toner) Hm, det är ok, men kanske lite tunt, eller hur? Vi lägger till ett instrument med egen tonhöjd och rytm. Nu låter det som musik. Visst, man måste öva för att vänja sig vid att läsa snabbt och spela det man ser på sitt instrument men med lite tid och tålamod skulle du kunna bli nästa Beethoven eller Justin Bieber.