När vi tittar på film eller teater
vet vi att skådespelarna
antagligen lärt sig replikerna från ett manus
som i huvudsak talar om
vad de skall säga
och när de skall säga det.
Nedskriven musik
fungerar enligt exakt samma princip.
I grund och botten
får man veta vad man skall spela
och när man skall spela det.
Estetiskt sett är det
en himmelsvid skillnad
mellan t.ex. Beethoven
och Justin Bieber,
men båda artisterna har använt
samma byggstenar
för att skapa sin musik: noter.
Och fastän slutresultatet
kan låta ganska komplicerat
så är logiken bakom noterna
i själva verket rätt enkel.
Låt oss ta en titt
på notskrivningens
grundläggande beståndsdelar
och hur de samarbetar
för att skapa ett konstverk.
Noter skrivs på fem parallella linjer
som löper tvärs över sidan.
Dessa fem linjer kallas för ett notsystem
och ett notsystem fungerar på två ledder:
upp och ner
och vänster till höger.
Den lodräta axeln visar musikern
tonhöjden
eller vilken ton man skall spela,
och den vågräta axeln visar musikern
tonens rytm
eller när man skall spela den.
Vi börjar med tonhöjden.
Vi tar ett piano till hjälp,
men det här systemet fungerar för
alla instrument man kan tänka sig.
I västerländsk musiktradition
får tonerna namn efter
de sju första bokstäverna i alfabetet
A, B, C, D, E, F,
och G.
Därefter upprepas alltihop:
A, B, C, D, E, F, G
A, B, C, D, E, F, G
och så vidare.
Men hur får de här tonhöjderna sina namn?
Jo, om man t.ex. spelar ett F
och sedan ett annat F
högre eller lägre på pianot,
så märker man att de låter rätt lika
i jämförelse med exempelvis ett B.
Om vi återvänder till notsystemet,
så visar varje linje
och varje mellanrum mellan två linjer
en speciell tonhöjd.
Om vi skriver en not på en av linjerna
eller i ett av mellanrummen,
så talar vi om att musikern
skall spela den tonhöjden.
Ju högre upp på notsystemet
noten är placerad,
desto högre är tonhöjden.
Men det finns givetvis
många fler tonhöjder
än de nio som dessa linjer
och mellanrum ger oss.
En flygel har till exempel
88 enskilda toner.
Så hur kan vi få ner 88 toner
på ett enda notsystem?
Man använder något som kallas klav.
Det är en underlig krumelur
som finns i början på notsystemet
och fungerar som en referenspunkt
som visar att en speciell linje
eller mellanrum
motsvarar en speciell ton
på ditt instrument.
Om man spelar en not utanför notsystemet
måste man fuska och rita dit extra linjer
som kallas hjälplinjer
och skriva noterna på dem.
Om man måste skriva så många hjälplinjer
att det blir rörigt,
behöver man byta till en annan klav.
För att tala om när en not skall spelas
finns två huvudsakliga verktyg:
takten
och rytmen.
Takten i ett musikstycke är
ganska tråkig i sig själv.
Den låter så här.
Lägg märke till att den inte förändras,
den travar bara glatt på.
Den kan vara långsam
eller snabb
eller precis vad du vill.
Poängen är att precis
som sekundvisaren på en klocka
delar in en minut i sextio sekunder
där alla sekunder är lika långa,
så delar takten in ett musikstycke
i små tidsfragment
som alla är lika långa,
taktslag.
Med en stadig takt som grund,
kan vi börja lägga rytmer
till våra tonhöjder.
och det är då musiken
verkligen börjar leva.
Det här är en fjärdedelsnot.
Den är rytmens basenhet
och den är ett taktslag lång.
Det här är en halvnot
och på den räknar man till två slag.
På den här helnoten
räknar man till fyra slag,
och de här små rackarna är åttondelar
och de är ett halvt taktslag långa.
"Bra", säger ni, "vad betyder det?"
Ni kanske har märkt
att tvärs över notsystemet
finns korta streck som delar in det
i små avdelningar.
Det här är taktstreck
och vi kallar varje avdelning för en takt.
I början på varje musikstycke,
precis efter klaven,
finns något som kallas taktartsbeteckning
och den talar om hur många taktslag
som finns i varje takt.
Den här säger att det finns
två slag i varje takt,
den här säger att det finns tre,
den här fyra, och så vidare.
Siffran längst ner talar om vilken not
som används som basenhet för takten.
Ett betyder en helnot,
två betyder en halvnot,
fyra en fjärdedel,
åtta en åttondel
och så vidare.
Så de här taktartssiffrorna
talar om att det finns
fyra fjärdedelar i varje takt,
En, två, tre, fyra,
en, två, tre, fyra,
och så vidare.
Men som jag sade förut,
om vi bara håller oss till takten
blir det rätt tråkigt,
så vi byter ut några fjärdedelar
mot andra rytmer.
Lägg märke till att fastän antalet noter
i varje takt har förändrats,
så har inte antalet slag
i varje takt gjort det.
Hur låter nu vår musikaliska skapelse?
(Toner)
Hm, det är ok,
men kanske lite tunt, eller hur?
Vi lägger till ett instrument
med egen tonhöjd och rytm.
Nu låter det som musik.
Visst, man måste öva
för att vänja sig vid att läsa snabbt
och spela det man ser på sitt instrument
men med lite tid och tålamod
skulle du kunna bli nästa Beethoven
eller
Justin Bieber.