För fem år sedan upplevde jag något av
hur det måste ha känts
att vara Alice i underlandet.
Universitetet Penn State bad mig,
lärare i kommunikation,
att undervisa ingenjörsstudenter
i kommunikation.
Och jag var rädd.
(Skratt)
Riktigt rädd. Rädd för studenterna
med sina stora hjärnor
och sina stora böcker
och sina stora obekanta ord.
Samtalen utvecklade sig så att jag
upplevde något av det
Alice måste ha upplevt när hon föll ned
i kaninhålet och såg dörren
till en helt ny värld.
Precis så kände jag mig
när jag hade de samtalen
med studenterna. Jag häpnade över idéerna
de hade och jag ville att andra också skulle
få uppleva det här underbara underlandet.
Och jag tror att nyckeln till den dörren
är riktigt bra kommunikation.
Vi är i desperat behov
av riktigt bra kommunikation från
forskare och ingenjörer
för att kunna förändra världen.
Forskarna och ingenjörerna är de
som tagit på sig våra största
utmaningar, från energi
till miljön till sjukvård,
för att nämna några saker,
och om vi inte känner till det
och förstår det
så är inte jobbet gjort,
och jag tror att det är vårt ansvar
som icke-forskare att ha det samspelet.
Men dessa goda diskussionerna
kan inte ske om våra forskare
och ingenjörer inte bjuder in oss
i deras underland.
Snälla forskare och ingenjörer,
prata med oss på nördars vis.
Jag vill dela med mig av några lösningar
på hur man kan göra det,
för att förvissa oss om
hur sexig din vetenskap är
och hur tilltalande din ingenjörskonst är.
Den första frågan
vi måste svara på är: och?
Berätta varför din forskning
spelar roll för oss.
Säg inte bara att du forskar på trabekler,
säg att du forskar på trabekler,
den nätliknande struktur som våra ben har
eftersom det är viktigt för att förstå
och behandla benskörhet.
Och var försiktig med jargong
när du beskriver din forskning.
Jargong är ett hinder
för vår förståelse av dina idéer.
Visst, du kan säga "rumslig och temporal",
men varför inte bara säga
"rummet och tiden"
som är mycket mer lättillgängligt?
Att göra idéerna mer lättillgängliga
är inte att förenkla dem.
Gör istället som Einstein sa: gör allt
så enkelt som möjligt, men inte enklare.
Det går att prata om forskning
utan att äventyra idéerna.
Fundera på att ha med exempel, berättelser
och liknelser. Det är några sätt
att engagera
och göra oss nyfikna på det du pratar om.
Och när du presenterar ditt arbete,
strunta i punktlistorna.
Har du aldrig funderat på
varför de kallas punktlistor? (Skratt)
Vad gör punkter? De sätter punkt,
och de kommer sätta punkt
för din presentation.
En sådan här bild är både tråkig
och för beroende av
språkområdet i våra hjärnor,
och överväldigar oss.
En sådan här bild, av Genevieve Brown, är
mycket mer effektiv.
Den visar att trabeklernas speciella
struktur är så stark
att de faktiskt inspirerade till
Eiffeltornets unika design.
Tricket är att använda
en enda, läsbar mening
som publiken kan vända sig till
om de tappar bort sig
och sedan visa bilder
som talar till våra andra sinnen
och skapar en djupare förståelse
av det som beskrivs.
Jag tror att de här är några tips
som kan hjälpa
resten av oss att öppna dörren
och se det underbara underlandet
som vetenskap och ingenjörskonst är.
Och eftersom de ingenjörer
jag har jobbat med
lärde mig att komma i kontakt
med min inre nörd
vill jag avsluta med en ekvation.
(Skratt)
Ta forskningen, subtrahera punktlistor
och jargong, dividera med relevans,
det vill säga dela det
som är relevant med din publik,
och multiplicera det
med passionen du känner
inför det här
fantastiska arbetet som du gör.
Så får du fantastiska möten
som är fulla av förståelse.
Alltså, forskare och ingenjörer,
när ni har löst
den här ekvationen, för all del,
prata med mig på nördars vis. (Skratt)
Tack. (Applåder)