I Sverige idag finns bara ett fåtal som håller på med elektronisk kommunikation med andra sidan.
Vi träffade Lizz Werneroth och hennes tekniker Ebbe Johansson i Vemmenhög i Skåne
Vi skulle få vara med och dokummentera kontaktförsök med de döda.
Lizz och Ebbe får in ungefär samma korta röster som Jürgenson på sin tid.
Lizz: "Hör du mig här?"
Lizz: De döda!
Lizz: "Hör du mig här?"
Ebbe: De döda kontaktar band.
Lizz: "Hör du mig här?"
Ebbe: Ja, de döda kontaktar band, så är det.
Lizz: "Hallå! Hör du mig här?"
"De döda kontaktar band"
Ebbe: De döda kontaktar band.
Lizz:"Hallå? Hör du oss här?"
"Ni får vänta"
Ebbe: Vi får vänta
"Ja, vi får vänta"
"Jag kan se."
Ebbe: Jag kan se
"Ja, jag kan se"
Lizz: Jag kan se, säger hon.
"Jag kan se"
Lizz: Jag kan se. Hörde ni det?
Ebbe: Är det Tony?
Lizz: Det är de döda som...
"Ser du, ja. Ser du Tony och Eva?"
"Tony"
Lizz & Ebbe: Där!
Lizz: Åh, så tydligt!
"Tony"
Ebbe: Vad sa dom mer?
"Tony"
Lizz: Tony igen! Två gånger säger dom det.
Ebbe: "Tony är här"
"Tony"
Lizz: Tony, säger dom igen.
Som ni hör är det ibland väldigt svårt att höra vad rösterna säger första gången.
Därför bandar man för att kunna lyssna flera gånger.
Lizz: Vem är du?
Redan under förberedelserna av inspelningen kom röster in och överrumplade oss alla.
Vad var det i radion där?
Lizz: Jag hör ju att det är någonting.
Lizz: Inte därifrån. Här är det!
Lizz: Där!
"Hör de döda"
Lizz: Ja där! Hör de döda.
Lizz: Jag vet att dom är här!
Lizz: Sådant känner jag på mig.
Lizz: Där var dom!
På videon hörs dessutom en svag röst som ingen av oss hörde i rummet.
Rösten kommenterar Lizz med orden - "Jo, det går!
Lyssna efter det att Lizz säger "Den går ju inte, den är utdragen".
Lizz: Nu var jag för sen.
Lizz: Vad är det för datum? 15:e, 16:e, ja.
Lizz: Det är den 16:e.
Lizz: Den går ju inte, den är utdragen.
"Jo, det går."
Lizz började med bandröster för över tjugo år sedan.
Hon hade alltid trott på ett liv efter döden
och blev fascinerad av elektronisk kommunikation med döda
efter att ha hört en radiointervju med Jürgenson 1959.
Först 1966 fick hon råd att köpa en bandspelare och började då få in röster av döda på bandet.
1974 besökte hon Jürgenson.
Lizz: Han lyssnade på mina intagningar och det tyckte att
- Åhh, vad fina röster du har, du måste fortsätta med det här och vi ska göra en provinspelning.
Vilket vi gjorde och genast så kommer en kvinna och ropar:
"Lizzie, vår neue treue freund"
Tony: Vad betyder det?
"Lizz, vår nya trogna vän"
Då blev han så entusiastisk, precis som jag
men just då tyckte jag att det var en utopi
att jag skulle kunna klara radion.
Jag nämnde det för honom, men jag prövade i alla fall i några dagar efter vårt möte.
Sedan ringde Jürgenson och talade om att hans svägerska Annika hade krockat med sin bil.
De tre personerna och en hund som färdats i bilen hade avlidit.
Hon dyker upp på mitt band på eftermiddagen.
Jag frågar efter Annika och då säger hon "Jag kommer"
men så kom det inte in något mer och det var bara genom mikrofon.
Sedan satte jag på radion på kvällen och då fick jag en verklig kontakt som varade i kanske 15 minuter.
Där hon själv hörs på bandet. Hon skrattar och ropar att hon krockade i ett kors.
Ett vägkors och hon säger att de döda, död i korset och så säger hon sitt namn, skrattar och man hör hunden skälla.
Allt detta fick jag in och jag hörde bara delvis så
jag skickade bandet till Jürgenson och han ringde mig omedelbart när han hade lyssnat på det.
Han sa att det var fantastiskt, det var ju Annika.
Hebbe blev intresserad av området efter att han hört ett föredrag av Freidrich Jürgenson.
För cirka 10 år sedan fick han kontakt med Lizz och sedan dess jobbar de ihop.
Ebbe är tekniker och vill få svar på hur allt detta fungerar.
Han har skaffat den stora fartygsradion med pejlantennen.
Vi deras första gemensamma kontaktförsök fick de in Marconi, han som uppfann radion på 1800-talet.
Ebbe: Vid den första inspelningen minns jag att vi fick in Marconi, det var helt otroligt.
Då hade vi inte radiopejlen utan en vanlig radio. Den lilla radion.
Sen sa Marconi något om pejl, det minns jag, en radiopejl.
Så sedan blev det så att jag fixade en radiopejl.
Lizz: Då kom det ju in mycket intressant.
Ebbe: Ja det var ju det, den korta kommunikation vi hade då på den tiden.
Men det intressanta rent tekniskt är ju att vi försöker ta bort störningarna och få rent och klart ljud.
Någonting från en annan sidan.
Det är svårt att definiera vad det är egentligen.
Den teknik som Lizz och Ebbe använder sig av är en kassettbandspelare, en liten kortvågsradio, en fartygsradio
och en pejlutrustning med pejlantenn.
De radiofrekvenser de använder är
1,424 MHz, 1485 MHz, 2,750 MHz, 2,850 MHz och 8,250 MHz
Tony: Vilken frekvens är det?
Ebbe: Vi kör på 2...
"Lizzi"
Lizz: Lizzi sa hon. Hallå!
Ebbe: ...85.
Lizz: Hör du mig här?
"De döda kontaktar band"
Ebbe: 285
Lizz: Hallå? Hör du oss här?
"Ska jag berätta något på bandet, kom"
"Ja, jag kan se"
"Jaaa..."
Lizz: Ser du?
"Ja"
Lizz: Ser du Tony och Eva?
"Ack ja"
Det här spelades in i en kaffepaus när kameran lämnats på.
Hörde ni rösterna här fast varken Lizz eller Ebbe tycktes reagera.
Ofta hör man rösterna först vid genomlyssningen av bandet efteråt.
Därför är det viktigt att bandspelaren står på hela tiden.
Här lämnar vi Lizz Werneroth och Ebbe Johansson i deras studio hemma hos Lizz i Vemmenhög i Skåne och beger oss till USA.