Före Islam var Egypten kristet. När de arabiska muslimerna invaderade landet år 641 e.Kr. kallade de den lokala befolkningen för "kopter" - ett derivat från det grekiska ordet för Egypten: "Ekyptos". Således kallade araberna den lokala befolkningen för "egyptier" vilket underströk att de själva var främmande inkräktare. Huvudstaden i det kristna Egypten var Alexandria, kallad så efter Alexander den store. Kyrkan i Alexandria grundades år 42 e.Kr. vilket gör den till den äldsta kyrkan i världen. Efter invasionen degraderades kopterna till att bli dhimmis under sharia-lag. De kristna fortsatte att tillbe sin Gud men var inte tillåtna att bygga nya kyrkor eller renovera de befintliga. Dhimmis avkrävdes en speciell skatt till den muslimske ledaren och var tvungna att erkänna Islams överhöghet. Dhimmis var förbjudna att bära vapen och att vittna vid rättegångar där muslimer stod anklagade. Dessa lagar instiftades förstås för att eliminera den infödda befolkningens religion och att göra det alltför kostsamt och förödmjukande att hålla fast vid sin egen religion i ett muslimskt land. I Egypten hade taktiken den önskade effekten: Av den tidigare koptiskt kristna majoriteten återstår nu endast 10% i befolkningen. Kopterna lever ständigt under belägring och och dess antal minskar dag för dag. Deras status som andra-klassens medborgare understryks ständigt via attacker av våld och förstörelse. I oktober 2005 samlades en ilsken muslimsk mob kring S:t George-kyrkan i Alexandria. En man rusade in i kyrkan skrikande "Allahu akhbar" och knivhögg en nunna och en manlig församlingsmedlem. Före Islam var Iran Persien. Persien hade existerat som ett imperium och som en stor civilisation med kunskap och visdom under mer än 1000 år. Innan de arabiska muslimerna invaderade Persien år 637 e.Kr. var landets religion Zoroastrianism som är monoteistisk och uppstod i Persien vid ungefär samma tid som Judendomen uppstod i Levanten. Zoroastrianism hade ett djupgående inflytande på de tre Abramitiska religionerna liksom på Österlandets religioner. Efter att Persien föll i muslimernas händer degraderades zoroastrierna till att bli dhimmis. Idag finns en liten spillra av dem kvar i världen omfattande 200 000 själar, de flesta av dem i Indien dit de kunde fly och finna tolerans för sin religion. I själva Iran utgör zoroastrierna nu enbart 22 000 personer, d.v.s. cirka 0,1%. Före Islam kallades Irak Assyrien. Innan de arabiska muslimerna invaderade Assyrien var majoriteten av invånarna assyriska kristna. Vid början av 1900-talet hade dhimmi-lagarna, förföljelse och konverteringar reducerat de assyriska kristna till 5% av Iraks befolkning 1950. När USA invaderade Irak 2003 hade den kristna gruppen reducerats till 1% av befolkningen. Det har talats mycket om den svåra situation som irakiska flyktingar befinner sig i sedan 2003. Vad som är mindre känt är att de kristna utgör 40% av en miljon som lämnat Irak. Trots att de endast utgör en knapp procent av Iraks befolkning. Dessa flyktingar utgör två tredjedelar av Iraks kristna befolkning. Avlägsnandet av tyrannen Saddam Hussein gjorde att sunni- och shia-muslimerna kunde återuppta sitt vanliga förföljande av sina kristna grannar. Bagatellartade händelser som de danska Muhammed-karikatyrerna fick förfärliga konsekvenser för de kristna irakierna i form av bombningar och mördande. Sju kyrkor bombades i januari 2006 som straff för karikatyrerna. Sedan krigets början 2003 har åtminstone 46 kyrkor och kloster bombats. Det här var tre korta exempel men samma historia upprepar sig vartän Islam tränger sig in. När Islam kommer till ett nytt land bestämmer det sig för att inte ta till sig det nya landets seder och bruk eller att bli en religion bland andra jämställda religioner. Dess mål är att bli den dominerande religionen. Muslimen anser att när väl ett land har befunnit sig under Islam kan det aldrig släppas fritt igen. Således finns forna muslimska länder som Spanien, Israel och Balkan högt på listan för återerövrande. Men det är inget tvivel om att alla länder är lovliga villebråd. De territorier där Islam regerar kallas för Dar-al-Islam, d.v.s. Islams egendom. Territorier som styrs av otrogna kallas Dar-al-Harb, d.v.s. Krigets område. Det innebär att alla territorier som styrs av icke-muslimer, oavsett om de är humanister, ateister, judar, kristna, hinduer eller buddhister är ett lovliga villebråd för muslimer att erövra. 2003 sa sheikh Yusuf al-Qaradawi, då boende i Storbrittanien, "Muslimsk lag säger att personer i Dar-al-Harb inte är skyddade vare sig till liv eller egendom." Detta är den osminkade politiskt inkorrekta sanningen om hur Islam ser på resten av världen. Dessa tre erövrade territorier som jag har illustrerat här är är konkreta bevis på att denna tro förvandlas till handling så snart situationen tillåter den att erövra nya länder. Håll det i minnet när beslut fattas i era länder som är avgörande för dess framtid.