1
00:00:01,617 --> 00:00:03,582
När jag var åtta år

2
00:00:03,582 --> 00:00:05,740
kom en ny flicka till klassen

3
00:00:05,740 --> 00:00:08,773
och hon var så imponerande,

4
00:00:08,773 --> 00:00:11,055
så som en ny flicka alltid verkar vara.

5
00:00:11,055 --> 00:00:13,733
Hon hade enorma mängder 
mycket glansigt hår

6
00:00:13,733 --> 00:00:16,773
och ett gulligt litet pennskrin,

7
00:00:16,773 --> 00:00:20,361
var riktigt vass på huvudstäder,

8
00:00:20,361 --> 00:00:22,853
och jättebra på stavning.

9
00:00:22,853 --> 00:00:27,803
Och jag var grön av avund det året

10
00:00:27,803 --> 00:00:31,346
tills jag kläckte min lömska plan.

11
00:00:31,346 --> 00:00:35,759
En dag stannade jag 
kvar lite efter skolan,

12
00:00:35,779 --> 00:00:39,659
lite för länge och jag 
gömde mig på flicktoaletten.

13
00:00:39,659 --> 00:00:41,994
När kusten var klar kom jag fram,

14
00:00:42,314 --> 00:00:43,733
smög in i klassrummet

15
00:00:43,733 --> 00:00:47,590
och tog betygsboken ur lärarens kateder.

16
00:00:47,590 --> 00:00:49,926
Och sedan gjorde jag det.

17
00:00:49,926 --> 00:00:52,293
Jag fifflade med min rivals betyg,

18
00:00:52,293 --> 00:00:55,123
bara lite, jag bara sänkte 
några av de där A:na.

19
00:00:55,123 --> 00:00:58,222
Alla de där A:na. (Skratt)

20
00:00:58,222 --> 00:01:01,965
Och jag skulle precis
lägga tillbaka boken i lådan när,

21
00:01:01,965 --> 00:01:04,999
vänta nu, några av mina 
andra klasskamrater

22
00:01:04,999 --> 00:01:07,913
hade också skrämmande bra betyg.

23
00:01:08,492 --> 00:01:10,540
Så i ett anfall av vanvett

24
00:01:10,540 --> 00:01:12,528
rättade jag allas betyg,

25
00:01:12,528 --> 00:01:14,437
inte fantasifullt.

26
00:01:14,437 --> 00:01:16,951
Jag gav allihop en radda D:n

27
00:01:16,951 --> 00:01:19,752
och jag gav mig själv en radda A:n,

28
00:01:19,752 --> 00:01:22,552
bara för att jag var där, 
ni vet det var lika bra.

29
00:01:22,552 --> 00:01:28,162
Och jag är fortfarande förbryllad 
över mitt beteende.

30
00:01:28,162 --> 00:01:30,574
Jag förstår inte varifrån jag fick idén.

31
00:01:30,574 --> 00:01:33,903
Jag förstår inte varför
det kändes så bra att göra det.

32
00:01:33,903 --> 00:01:35,426
Det kändes jättebra.

33
00:01:35,426 --> 00:01:38,005
Jag förstår inte varför 
jag aldrig åkte dit.

34
00:01:38,005 --> 00:01:39,601
Det bör ha varit så väldigt uppenbart.

35
00:01:39,601 --> 00:01:40,914
Jag åkte aldrig dit.

36
00:01:40,914 --> 00:01:43,435
Men mest av allt är jag förvånad över

37
00:01:43,435 --> 00:01:44,942
att det störde mig så mycket

38
00:01:44,942 --> 00:01:46,886
att den här lilla späda flickan

39
00:01:46,886 --> 00:01:48,600
var så bra på stavning.

40
00:01:48,600 --> 00:01:50,710
Avundsjuka förbryllar mig.

41
00:01:50,710 --> 00:01:53,634
Den är så mystisk och så genomgripande.

42
00:01:53,634 --> 00:01:56,100
Vi vet att bebisar lider av avundsjuka.

43
00:01:56,480 --> 00:02:00,210
Vi vet att primater gör det. 
Sialia har faktiskt klara anlag för det.

44
00:02:00,220 --> 00:02:03,270
Vi vet att avundsjuka
är den främsta orsaken

45
00:02:03,270 --> 00:02:06,186
till mord inom äktenskapet i USA.

46
00:02:06,186 --> 00:02:09,290
Och ändå har jag aldrig 
läst någon undersökning

47
00:02:09,290 --> 00:02:12,205
som kan ge mig en analys av dess ensamhet

48
00:02:12,205 --> 00:02:17,059
eller dess livslängd eller 
dess obevekliga spänning.

49
00:02:17,059 --> 00:02:19,906
För det måste vi vända oss
till skönlitteraturen,

50
00:02:19,906 --> 00:02:22,246
för romanen är det laboratorium

51
00:02:22,246 --> 00:02:23,820
som har studerat avundsjukan

52
00:02:23,820 --> 00:02:25,894
i alla dess former.

53
00:02:25,894 --> 00:02:29,218
I själva verket vet jag inte om 
det är en överdrift att säga

54
00:02:29,218 --> 00:02:31,250
att om vi inte hade avundsjukan,

55
00:02:31,610 --> 00:02:33,800
skulle vi då ha litteratur?

56
00:02:33,800 --> 00:02:37,390
Jaha, ingen trolös Helena, 
ingen "Odysséen".

57
00:02:37,390 --> 00:02:40,228
Ingen svartsjuk kung, 
ingen "Tusen och en natt".

58
00:02:40,228 --> 00:02:42,834
Ingen Shakespeare.

59
00:02:43,365 --> 00:02:45,555
Där rök gymnasiets litterära kanon,

60
00:02:45,555 --> 00:02:47,367
för vi förlorar Faulkners 
"Stormen och vreden",

61
00:02:47,367 --> 00:02:49,616
vi förlorar "Gatsby", 
"Och solen har sin gång",

62
00:02:49,616 --> 00:02:53,213
vi förlorar "Madame Bovary", 
"Anna Karenina".

63
00:02:53,743 --> 00:02:56,150
Ingen avundsjuka, ingen Proust. 
Och jag menar,

64
00:02:56,150 --> 00:02:57,911
jag vet att det är modernt 
att säga att Proust

65
00:02:57,911 --> 00:02:59,518
har svaren på allting,

66
00:02:59,518 --> 00:03:02,224
men i fråga om avundsjuka,

67
00:03:02,224 --> 00:03:04,965
har han liksom det.

68
00:03:04,965 --> 00:03:08,951
I år är det hundraårsjubileum för 
"På spaning efter den tid som flytt"

69
00:03:08,951 --> 00:03:12,952
och det är den mest uttömmande 
undersökning om sexuell avundsjuka

70
00:03:12,952 --> 00:03:15,104
och vanlig, ren tävlingslystnad, 
mitt signum,

71
00:03:15,104 --> 00:03:17,689
som vi kan hoppas få. (Skratt)

72
00:03:17,689 --> 00:03:20,116
Och när vi tänker på Proust, tänker vi

73
00:03:20,116 --> 00:03:21,610
på de sentimentala delarna, eller hur?

74
00:03:21,610 --> 00:03:23,565
Vi tänker på den lille pojken 
som försöker somna.

75
00:03:23,565 --> 00:03:27,746
Vi tänker på en madeleinekaka som fuktas 
i lavendelte [korrigering: lindblomste].

76
00:03:27,746 --> 00:03:29,772
Vi glömmer hur bister hans vision var.

77
00:03:29,772 --> 00:03:31,612
Vi glömmer hur skoningslös han är.

78
00:03:31,612 --> 00:03:33,933
Jag menar, det här är böcker 
som Virginia Woolf sade

79
00:03:33,933 --> 00:03:36,269
var sega som catgut.

80
00:03:36,269 --> 00:03:38,317
Jag vet inte vad catgut är,

81
00:03:38,317 --> 00:03:41,218
men antagligen är det formidabelt.

82
00:03:41,688 --> 00:03:44,436
Låt oss titta på varför 
de passar så bra ihop,

83
00:03:44,436 --> 00:03:47,875
romanen och avundsjukan, 
avundsjukan och Proust.

84
00:03:48,114 --> 00:03:51,345
Är det något så självklart
som att avundsjukan,

85
00:03:51,345 --> 00:03:54,728
som reduceras till person, åtrå, hinder,

86
00:03:54,728 --> 00:03:58,000
är en så pålitlig berättelsegrund?

87
00:03:59,396 --> 00:04:02,071
Jag vet inte. Jag tycker att det ligger 
väldigt nära sanningen,

88
00:04:02,071 --> 00:04:04,120
för låt oss tänka på vad som händer

89
00:04:04,120 --> 00:04:05,898
när vi är avundsjuka.

90
00:04:05,898 --> 00:04:09,708
När vi är avundsjuka, 
så berättar vi en historia för oss själva.

91
00:04:09,850 --> 00:04:14,133
Vi berättar en historia 
om andra människors liv

92
00:04:14,133 --> 00:04:16,807
och de här historierna 
får oss att må jättedåligt

93
00:04:16,807 --> 00:04:19,030
för de är konstruerade för att 
få oss att må dåligt.

94
00:04:19,030 --> 00:04:21,564
Som historieberättare och publik

95
00:04:21,564 --> 00:04:23,538
vet vi precis vilka 
detaljer vi skall ta med

96
00:04:23,538 --> 00:04:26,607
för att köra in den där kniven. Eller hur?

97
00:04:27,107 --> 00:04:30,083
Avundsjukan gör oss alla 
till amatörförfattare

98
00:04:30,462 --> 00:04:32,478
och det här är något som Proust förstod.

99
00:04:32,478 --> 00:04:35,651
I den första volymen, Swanns värld,

100
00:04:35,651 --> 00:04:37,475
i bokserien,

101
00:04:37,475 --> 00:04:39,181
tänker Swann, en av huvudkaraktärerna,

102
00:04:39,181 --> 00:04:42,409
mycket ömt på sin älskarinna

103
00:04:42,409 --> 00:04:44,101
och på hur bra hon är i sängen

104
00:04:44,101 --> 00:04:47,143
och plötsligt, på bara några meningar,

105
00:04:47,143 --> 00:04:49,184
och det är Proust-meningar,

106
00:04:49,184 --> 00:04:50,696
så de är långa som floder,

107
00:04:50,696 --> 00:04:52,959
men på bara några meningar

108
00:04:52,959 --> 00:04:55,366
ryggar han plötsligt tillbaka 
och han inser:

109
00:04:55,366 --> 00:04:58,649
"Vänta nu, allt som jag älskar 
hos den här kvinnan,

110
00:04:58,649 --> 00:05:02,420
skulle någon annan kunna 
älska hos den här kvinnan.

111
00:05:02,420 --> 00:05:05,511
Allt hon gör som skänker mig välbehag

112
00:05:05,511 --> 00:05:07,220
skulle kunna skänka någon annan välbehag,

113
00:05:07,220 --> 00:05:09,167
kanske just nu."

114
00:05:09,308 --> 00:05:12,282
Och det här är historien 
som han börjar berätta för sig själv

115
00:05:12,282 --> 00:05:14,145
och från den stunden skriver Proust

116
00:05:14,145 --> 00:05:17,192
att varje ny tjusning som Swann 
upptäcker hos sin älskarinna,

117
00:05:17,192 --> 00:05:19,856
lägger han till sin "redskapssamling

118
00:05:19,856 --> 00:05:22,500
i sin privata tortyrkammare".

119
00:05:23,478 --> 00:05:25,753
Nu måste vi medge att Swann och Proust

120
00:05:25,753 --> 00:05:27,429
var notoriskt avundsjuka.

121
00:05:27,429 --> 00:05:29,133
Ni vet, Prousts pojkvänner 
var tvungna att lämna landet

122
00:05:29,133 --> 00:05:31,737
om de ville göra slut med honom.

123
00:05:31,737 --> 00:05:34,640
Men man behöver inte 
vara riktigt så avundsjuk

124
00:05:34,640 --> 00:05:37,551
för att hålla med om att det 
är hårt arbete. Eller hur?

125
00:05:37,551 --> 00:05:39,160
Avundsjuka är tröttsamt.

126
00:05:39,160 --> 00:05:42,417
Det är en hungrig känsla. Den måste matas.

127
00:05:42,807 --> 00:05:44,896
Och vad är det som avundsjukan gillar?

128
00:05:44,896 --> 00:05:47,986
Avundsjukan gillar information.

129
00:05:47,986 --> 00:05:50,375
Avundsjukan gillar detaljer.

130
00:05:50,375 --> 00:05:53,198
Avundsjukan gillar enorma 
mängder glansigt hår,

131
00:05:53,198 --> 00:05:55,664
det gulliga lilla pennskrinet.

132
00:05:55,664 --> 00:05:57,206
Avundsjukan gillar foton.

133
00:05:57,206 --> 00:06:00,936
Det är anledningen till att 
Instagram är så populärt. (Skratt)

134
00:06:01,986 --> 00:06:04,897
Proust länkar faktiskt det 
lärda språket med avundsjuka.

135
00:06:04,897 --> 00:06:07,339
När Swann lider avundsjukans kval

136
00:06:07,339 --> 00:06:09,510
och plötsligt lyssnar vid dörrar

137
00:06:09,510 --> 00:06:11,533
och mutar sin älskarinnas tjänare,

138
00:06:11,533 --> 00:06:12,985
så försvarar han det här beteendet.

139
00:06:12,985 --> 00:06:15,682
Han säger: "Ja, jag vet 
att ni finner detta motbjudande,

140
00:06:15,682 --> 00:06:17,208
men det är ingen skillnad

141
00:06:17,208 --> 00:06:19,558
från att tolka en antik text

142
00:06:19,558 --> 00:06:21,225
eller att betrakta ett monument."

143
00:06:21,225 --> 00:06:23,822
Han säger: "Det är 
vetenskapliga undersökningar

144
00:06:23,822 --> 00:06:26,825
med ett äkta intellektuellt värde."

145
00:06:26,825 --> 00:06:28,937
Proust försöker visa oss att avundsjukan

146
00:06:28,937 --> 00:06:31,828
känns outhärdlig och 
får oss att verka absurda,

147
00:06:31,828 --> 00:06:36,498
men den är, när det kommer till kritan,
ett sökande efter kunskap,

148
00:06:36,498 --> 00:06:39,899
ett sökande efter sanning, 
smärtsam sanning,

149
00:06:39,899 --> 00:06:41,828
och när det gäller Proust är faktiskt

150
00:06:41,828 --> 00:06:44,620
sanningen bättre ju mer smärtsam den är.

151
00:06:44,620 --> 00:06:49,357
Sorg, förödmjukelse, förlust:

152
00:06:49,357 --> 00:06:52,313
det var vägarna till visdom för Proust.

153
00:06:52,313 --> 00:06:56,215
Han säger: "En kvinna som vi behöver,

154
00:06:56,215 --> 00:06:59,001
som får oss att lida, lockar fram

155
00:06:59,001 --> 00:07:02,506
ett känsloregister långt 
djupare och livskraftigare

156
00:07:02,506 --> 00:07:06,083
än ett geni som intresserar oss."

157
00:07:06,945 --> 00:07:09,820
Säger han åt oss att gå och 
leta rätt på grymma kvinnor?

158
00:07:09,820 --> 00:07:12,117
Nej. Jag tror att han försöker säga

159
00:07:12,117 --> 00:07:15,286
att avundsjuka avslöjar 
oss för oss själva.

160
00:07:15,286 --> 00:07:18,182
Finns det någon annan känsla 
som får oss att öppna oss

161
00:07:18,182 --> 00:07:20,510
på det här speciella sättet?

162
00:07:20,510 --> 00:07:22,590
Finns det någon annan känsla som visar oss

163
00:07:22,590 --> 00:07:25,923
våra aggressioner och 
vår avskyvärda ambition

164
00:07:25,923 --> 00:07:28,322
och vårt berättigande?

165
00:07:28,322 --> 00:07:30,972
Finns det någon annan 
känsla som lär oss att se

166
00:07:30,972 --> 00:07:33,792
med en sådan underlig intensitet?

167
00:07:34,164 --> 00:07:36,316
Freud skulle senare skriva om det här.

168
00:07:36,316 --> 00:07:38,570
En dag fick Freud besök

169
00:07:38,570 --> 00:07:40,892
av en mycket orolig ung 
man som var uppslukad

170
00:07:40,892 --> 00:07:43,395
av tanken på att hans fru bedrog honom.

171
00:07:43,395 --> 00:07:45,472
Freud säger, det är något 
märkligt med denna kille

172
00:07:45,472 --> 00:07:47,586
för han ser inte på vad hans fru gör.

173
00:07:47,586 --> 00:07:49,557
För hon är oskyldig; det vet alla.

174
00:07:49,557 --> 00:07:50,887
Den stackaren är bara

175
00:07:50,887 --> 00:07:52,885
misstänkt utan orsak.

176
00:07:52,885 --> 00:07:55,694
Utan han letar efter 
saker som hans fru gör

177
00:07:55,694 --> 00:07:58,194
utan att lägga märke 
till det, ofrivilligt beteende.

178
00:07:58,194 --> 00:08:00,511
Ler hon för glatt här,

179
00:08:00,511 --> 00:08:03,851
eller råkade hon oavsiktligt 
snudda vid en man där?

180
00:08:03,851 --> 00:08:06,527
[Freud] säger att mannen blir

181
00:08:06,527 --> 00:08:10,083
väktaren för sin frus omedvetna.

182
00:08:10,875 --> 00:08:12,696
Romanen är väldigt bra på den här punkten.

183
00:08:12,696 --> 00:08:15,504
Romanen är mycket bra på att 
beskriva hur avundsjuka

184
00:08:15,504 --> 00:08:19,488
tränar oss på att se med 
intensitet men utan precision.

185
00:08:19,488 --> 00:08:23,563
I själva verket är det så att ju 
mer intensivt svartsjuka vi är,

186
00:08:23,563 --> 00:08:26,082
desto mer blir vi fångar i fantasin.

187
00:08:26,082 --> 00:08:29,002
Och jag tror att det är 
därför som avundsjukan inte

188
00:08:29,002 --> 00:08:31,818
bara provocerar oss att 
göra våldsamma saker

189
00:08:31,818 --> 00:08:33,818
eller olagliga saker.

190
00:08:33,818 --> 00:08:36,100
Avundsjukan driver oss 
att bete oss på sätt

191
00:08:36,100 --> 00:08:38,458
som är vilt uppfinningsrika.

192
00:08:38,458 --> 00:08:40,901
Jag medger att jag nu tänker på 
mig själv vid åtta års ålder,

193
00:08:40,901 --> 00:08:44,920
men jag tänker också på en historia 
jag hörde på nyheterna.

194
00:08:44,920 --> 00:08:48,828
En 52-årig kvinna från Michigan avslöjades

195
00:08:48,828 --> 00:08:51,697
när hon skapat ett falskt Facebook-konto

196
00:08:51,697 --> 00:08:55,420
från vilket hon sände avskyvärda, 
gräsliga meddelanden

197
00:08:55,850 --> 00:08:59,042
till sig själv ett helt år.

198
00:08:59,645 --> 00:09:01,770
I ett år. Ett år.

199
00:09:01,770 --> 00:09:03,645
Och hon försökte sätta dit

200
00:09:03,645 --> 00:09:05,802
sin expojkväns nya flickvän

201
00:09:05,802 --> 00:09:09,042
och jag måste erkänna 
att när jag hörde det här

202
00:09:09,443 --> 00:09:11,355
reagerade jag bara med beundran.

203
00:09:11,355 --> 00:09:12,932
(Skratt)

204
00:09:12,932 --> 00:09:15,347
För, jag menar, låt oss vara ärliga.

205
00:09:15,347 --> 00:09:18,942
En sådan oerhörd,
om än missriktad, kreativitet.

206
00:09:18,942 --> 00:09:19,837
Eller hur?

207
00:09:19,837 --> 00:09:22,084
Det här är som från en roman.

208
00:09:22,084 --> 00:09:25,485
Det är som från en 
Patricia Highsmith-roman.

209
00:09:25,485 --> 00:09:27,655
Highsmith är en av mina 
speciella favoriter.

210
00:09:27,655 --> 00:09:31,707
En synnerligen briljant och bisarr 
författarinna inom amerikansk litteratur.

211
00:09:31,707 --> 00:09:33,900
Hon är författaren till 
"Främlingar på tåg"

212
00:09:33,900 --> 00:09:35,948
och "En man med många talanger",

213
00:09:35,948 --> 00:09:39,013
böcker som handlar om hur avundsjuka

214
00:09:39,013 --> 00:09:40,888
fördärvar våra sinnen

215
00:09:40,888 --> 00:09:43,882
och när vi en gång kommit in i sfären, 
in i avundsjukans värld

216
00:09:43,882 --> 00:09:49,145
så kan hinnan mellan det som är 
och det som kunde vara

217
00:09:49,145 --> 00:09:52,038
brista på ett ögonblick.

218
00:09:52,038 --> 00:09:54,486
Ta Tom Ripley, hennes mest berömda figur.

219
00:09:54,486 --> 00:09:57,325
Tom Ripley går från att vilja ha dig

220
00:09:57,325 --> 00:09:59,501
eller att vilja ha det du har,

221
00:09:59,501 --> 00:10:02,929
till att vara dig och ha 
det du en gång hade,

222
00:10:02,929 --> 00:10:04,462
och du ligger under golvbrädorna,

223
00:10:04,462 --> 00:10:05,825
han lystrar till ditt namn,

224
00:10:05,825 --> 00:10:07,517
han bär dina ringar,

225
00:10:07,517 --> 00:10:09,292
tömmer ditt bankkonto.

226
00:10:09,518 --> 00:10:11,493
Det är ett sätt.

227
00:10:11,493 --> 00:10:15,157
Men vad gör vi? 
Vi kan inte gå i Tom Ripleys spår.

228
00:10:15,157 --> 00:10:17,194
Jag kan inte ge världen D:n,

229
00:10:17,194 --> 00:10:20,041
i den utsträckning som jag 
skulle vilja vissa dagar.

230
00:10:20,041 --> 00:10:23,539
Och det är synd, för vi 
lever i avundsamma tider.

231
00:10:23,539 --> 00:10:25,750
Vi lever i avundsjuka tider.

232
00:10:26,446 --> 00:10:28,459
Vi är ju alla goda medborgare 
i sociala media,

233
00:10:28,459 --> 00:10:31,208
eller hur, där valutan är avundsjuka.

234
00:10:31,843 --> 00:10:36,312
Visar romanen oss en väg ut? 
Jag är inte säker.

235
00:10:36,312 --> 00:10:39,753
Så låt oss göra vad karaktärerna 
alltid gör när de är osäkra,

236
00:10:39,753 --> 00:10:41,929
när de står inför ett mysterium.

237
00:10:41,929 --> 00:10:44,203
Vi tar oss till Baker Street 221B

238
00:10:44,203 --> 00:10:46,221
och frågar efter Sherlock Holmes.

239
00:10:47,041 --> 00:10:48,690
När folk tänker på Holmes

240
00:10:48,690 --> 00:10:51,799
tänker de på professor 
Moriarty som hans nemesis,

241
00:10:51,799 --> 00:10:54,006
eller hur, detta kriminella geni.

242
00:10:54,006 --> 00:10:56,469
Men jag har alltid föredragit 
[kommissarie] Lestrade,

243
00:10:56,469 --> 00:10:59,374
som är chefen med råttansiktet 
på Scotland Yard

244
00:10:59,374 --> 00:11:01,104
som är i desperat behov av Holmes,

245
00:11:01,104 --> 00:11:03,408
behöver Holmes geni, men som avskyr honom.

246
00:11:03,408 --> 00:11:05,265
Åh, det är så välbekant.

247
00:11:05,265 --> 00:11:08,627
Så Lestrade behöver hans hjälp,

248
00:11:08,657 --> 00:11:09,929
ogillar honom,

249
00:11:09,939 --> 00:11:12,593
och liksom sjuder av bitterhet 
under mysteriernas gång.

250
00:11:13,053 --> 00:11:16,470
Men när de arbetar tillsammans 
börjar något förändras

251
00:11:16,470 --> 00:11:19,513
och till slut, i 
"De sex napoleonbysterna",

252
00:11:19,903 --> 00:11:23,443
när Holmes kommer in och 
bländar alla med sin lösning

253
00:11:23,443 --> 00:11:26,250
så vänder sig Lestrade 
till Holmes och säger:

254
00:11:27,704 --> 00:11:31,165
"Vi är inte avundsjuka på er, Mr. Holmes.

255
00:11:31,165 --> 00:11:33,208
Vi är stolta över er."

256
00:11:34,524 --> 00:11:36,853
Och han säger att det inte 
finns en man på Scotland Yard

257
00:11:36,853 --> 00:11:39,459
som inte skulle vilja skaka 
Sherlock Holmes hand.

258
00:11:39,852 --> 00:11:42,237
Det är en av de få gånger
vi ser Holmes rörd

259
00:11:42,237 --> 00:11:44,332
och jag tycker den är mycket rörande

260
00:11:44,332 --> 00:11:47,396
den här lilla scenen, men den 
är också mystisk, eller hur?

261
00:11:47,396 --> 00:11:49,309
Den verkar behandla avundsjuka

262
00:11:49,309 --> 00:11:52,047
som ett geometriskt problem, 
inte ett emotionellt.

263
00:11:52,047 --> 00:11:54,913
Ni vet, ena sekunden står Holmes på 
andra sidan av Lestrade.

264
00:11:54,913 --> 00:11:56,836
Nästa sekund är de på samma sida.

265
00:11:56,836 --> 00:11:58,983
Plötsligt tillåter sig Lestrade

266
00:11:58,983 --> 00:12:01,950
att beundra det sinne som han har ogillat.

267
00:12:01,950 --> 00:12:03,879
Men kan det vara så enkelt?

268
00:12:03,879 --> 00:12:06,310
Tänk om avundsjuka 
är en geometrisk fråga,

269
00:12:06,310 --> 00:12:10,020
bara en fråga om var
vi tillåter oss själva att stå

270
00:12:10,020 --> 00:12:12,350
i relation till andra?

271
00:12:12,350 --> 00:12:14,221
Ja, då kanske vi inte skulle 
bli tvungna att ogilla

272
00:12:14,221 --> 00:12:16,282
någons överlägsenhet.

273
00:12:16,282 --> 00:12:18,833
Vi kunde liera oss med den.

274
00:12:19,996 --> 00:12:21,912
Men jag gillar beredskapsplaner.

275
00:12:21,912 --> 00:12:24,248
Så medan vi väntar på att det skall hända,

276
00:12:24,248 --> 00:12:26,944
låt oss komma ihåg att vi har 
skönlitteraturen som tröst.

277
00:12:26,944 --> 00:12:29,395
Skönlitteraturen allena 
avmystifierar avundsjukan.

278
00:12:29,395 --> 00:12:31,478
Skönlitteraturen tämjer den,

279
00:12:31,478 --> 00:12:33,356
bjuder in den till bords.

280
00:12:33,356 --> 00:12:35,229
Och titta vilka den samlar:

281
00:12:35,229 --> 00:12:38,250
den älskvärde Lestrade, 
den skräckinjagande Tom Ripley,

282
00:12:39,065 --> 00:12:42,584
den galne Swann, Marcel Proust själv.

283
00:12:43,534 --> 00:12:45,948
Vi är alla i utmärkt sällskap.

284
00:12:45,948 --> 00:12:47,368
Tack.

285
00:12:47,368 --> 00:12:52,184
(Applåder)