WEBVTT

00:00:01.617 --> 00:00:03.582
När jag var åtta år

00:00:03.582 --> 00:00:05.740
kom en ny flicka till klassen

00:00:05.740 --> 00:00:08.773
och hon var så imponerande,

00:00:08.773 --> 00:00:11.055
så som en ny flicka alltid verkar vara.

00:00:11.055 --> 00:00:13.733
Hon hade enorma mängder 
mycket glansigt hår

00:00:13.733 --> 00:00:16.773
och ett gulligt litet pennskrin,

00:00:16.773 --> 00:00:20.361
var riktigt vass på huvudstäder,

00:00:20.361 --> 00:00:22.853
och jättebra på stavning.

00:00:22.853 --> 00:00:27.803
Och jag var grön av avund det året

00:00:27.803 --> 00:00:31.346
tills jag kläckte min lömska plan.

00:00:31.346 --> 00:00:35.759
En dag stannade jag 
kvar lite efter skolan,

00:00:35.779 --> 00:00:39.659
lite för länge och jag 
gömde mig på flicktoaletten.

00:00:39.659 --> 00:00:41.994
När kusten var klar kom jag fram,

00:00:42.314 --> 00:00:43.733
smög in i klassrummet

00:00:43.733 --> 00:00:47.590
och tog betygsboken ur lärarens kateder.

00:00:47.590 --> 00:00:49.926
Och sedan gjorde jag det.

00:00:49.926 --> 00:00:52.293
Jag fifflade med min rivals betyg,

00:00:52.293 --> 00:00:55.123
bara lite, jag bara sänkte 
några av de där A:na.

00:00:55.123 --> 00:00:58.222
Alla de där A:na. (Skratt)

00:00:58.222 --> 00:01:01.965
Och jag skulle precis
lägga tillbaka boken i lådan när,

00:01:01.965 --> 00:01:04.999
vänta nu, några av mina 
andra klasskamrater

00:01:04.999 --> 00:01:07.913
hade också skrämmande bra betyg.

00:01:08.492 --> 00:01:10.540
Så i ett anfall av vanvett

00:01:10.540 --> 00:01:12.528
rättade jag allas betyg,

00:01:12.528 --> 00:01:14.437
inte fantasifullt.

00:01:14.437 --> 00:01:16.951
Jag gav allihop en radda D:n

00:01:16.951 --> 00:01:19.752
och jag gav mig själv en radda A:n,

00:01:19.752 --> 00:01:22.552
bara för att jag var där, 
ni vet det var lika bra.

NOTE Paragraph

00:01:22.552 --> 00:01:28.162
Och jag är fortfarande förbryllad 
över mitt beteende.

00:01:28.162 --> 00:01:30.574
Jag förstår inte varifrån jag fick idén.

00:01:30.574 --> 00:01:33.903
Jag förstår inte varför
det kändes så bra att göra det.

00:01:33.903 --> 00:01:35.426
Det kändes jättebra.

00:01:35.426 --> 00:01:38.005
Jag förstår inte varför 
jag aldrig åkte dit.

00:01:38.005 --> 00:01:39.601
Det bör ha varit så väldigt uppenbart.

00:01:39.601 --> 00:01:40.914
Jag åkte aldrig dit.

00:01:40.914 --> 00:01:43.435
Men mest av allt är jag förvånad över

00:01:43.435 --> 00:01:44.942
att det störde mig så mycket

00:01:44.942 --> 00:01:46.886
att den här lilla späda flickan

00:01:46.886 --> 00:01:48.600
var så bra på stavning.

00:01:48.600 --> 00:01:50.710
Avundsjuka förbryllar mig.

00:01:50.710 --> 00:01:53.634
Den är så mystisk och så genomgripande.

00:01:53.634 --> 00:01:56.100
Vi vet att bebisar lider av avundsjuka.

00:01:56.480 --> 00:02:00.210
Vi vet att primater gör det. 
Sialia har faktiskt klara anlag för det.

00:02:00.220 --> 00:02:03.270
Vi vet att avundsjuka
är den främsta orsaken

00:02:03.270 --> 00:02:06.186
till mord inom äktenskapet i USA.

00:02:06.186 --> 00:02:09.290
Och ändå har jag aldrig 
läst någon undersökning

00:02:09.290 --> 00:02:12.205
som kan ge mig en analys av dess ensamhet

00:02:12.205 --> 00:02:17.059
eller dess livslängd eller 
dess obevekliga spänning.

00:02:17.059 --> 00:02:19.906
För det måste vi vända oss
till skönlitteraturen,

00:02:19.906 --> 00:02:22.246
för romanen är det laboratorium

00:02:22.246 --> 00:02:23.820
som har studerat avundsjukan

00:02:23.820 --> 00:02:25.894
i alla dess former.

00:02:25.894 --> 00:02:29.218
I själva verket vet jag inte om 
det är en överdrift att säga

00:02:29.218 --> 00:02:31.250
att om vi inte hade avundsjukan,

00:02:31.610 --> 00:02:33.800
skulle vi då ha litteratur?

00:02:33.800 --> 00:02:37.390
Jaha, ingen trolös Helena, 
ingen "Odysséen".

00:02:37.390 --> 00:02:40.228
Ingen svartsjuk kung, 
ingen "Tusen och en natt".

00:02:40.228 --> 00:02:42.834
Ingen Shakespeare.

00:02:43.365 --> 00:02:45.555
Där rök gymnasiets litterära kanon,

00:02:45.555 --> 00:02:47.367
för vi förlorar Faulkners 
"Stormen och vreden",

00:02:47.367 --> 00:02:49.616
vi förlorar "Gatsby", 
"Och solen har sin gång",

00:02:49.616 --> 00:02:53.213
vi förlorar "Madame Bovary", 
"Anna Karenina".

00:02:53.743 --> 00:02:56.150
Ingen avundsjuka, ingen Proust. 
Och jag menar,

00:02:56.150 --> 00:02:57.911
jag vet att det är modernt 
att säga att Proust

00:02:57.911 --> 00:02:59.518
har svaren på allting,

00:02:59.518 --> 00:03:02.224
men i fråga om avundsjuka,

00:03:02.224 --> 00:03:04.965
har han liksom det.

00:03:04.965 --> 00:03:08.951
I år är det hundraårsjubileum för 
"På spaning efter den tid som flytt"

00:03:08.951 --> 00:03:12.952
och det är den mest uttömmande 
undersökning om sexuell avundsjuka

00:03:12.952 --> 00:03:15.104
och vanlig, ren tävlingslystnad, 
mitt signum,

00:03:15.104 --> 00:03:17.689
som vi kan hoppas få. (Skratt)

00:03:17.689 --> 00:03:20.116
Och när vi tänker på Proust, tänker vi

00:03:20.116 --> 00:03:21.610
på de sentimentala delarna, eller hur?

00:03:21.610 --> 00:03:23.565
Vi tänker på den lille pojken 
som försöker somna.

00:03:23.565 --> 00:03:27.746
Vi tänker på en madeleinekaka som fuktas 
i lavendelte [korrigering: lindblomste].

00:03:27.746 --> 00:03:29.772
Vi glömmer hur bister hans vision var.

00:03:29.772 --> 00:03:31.612
Vi glömmer hur skoningslös han är.

00:03:31.612 --> 00:03:33.933
Jag menar, det här är böcker 
som Virginia Woolf sade

00:03:33.933 --> 00:03:36.269
var sega som catgut.

00:03:36.269 --> 00:03:38.317
Jag vet inte vad catgut är,

00:03:38.317 --> 00:03:41.218
men antagligen är det formidabelt.

NOTE Paragraph

00:03:41.688 --> 00:03:44.436
Låt oss titta på varför 
de passar så bra ihop,

00:03:44.436 --> 00:03:47.875
romanen och avundsjukan, 
avundsjukan och Proust.

00:03:48.114 --> 00:03:51.345
Är det något så självklart
som att avundsjukan,

00:03:51.345 --> 00:03:54.728
som reduceras till person, åtrå, hinder,

00:03:54.728 --> 00:03:58.000
är en så pålitlig berättelsegrund?

00:03:59.396 --> 00:04:02.071
Jag vet inte. Jag tycker att det ligger 
väldigt nära sanningen,

00:04:02.071 --> 00:04:04.120
för låt oss tänka på vad som händer

00:04:04.120 --> 00:04:05.898
när vi är avundsjuka.

00:04:05.898 --> 00:04:09.708
När vi är avundsjuka, 
så berättar vi en historia för oss själva.

00:04:09.850 --> 00:04:14.133
Vi berättar en historia 
om andra människors liv

00:04:14.133 --> 00:04:16.807
och de här historierna 
får oss att må jättedåligt

00:04:16.807 --> 00:04:19.030
för de är konstruerade för att 
få oss att må dåligt.

00:04:19.030 --> 00:04:21.564
Som historieberättare och publik

00:04:21.564 --> 00:04:23.538
vet vi precis vilka 
detaljer vi skall ta med

00:04:23.538 --> 00:04:26.607
för att köra in den där kniven. Eller hur?

00:04:27.107 --> 00:04:30.083
Avundsjukan gör oss alla 
till amatörförfattare

00:04:30.462 --> 00:04:32.478
och det här är något som Proust förstod.

NOTE Paragraph

00:04:32.478 --> 00:04:35.651
I den första volymen, Swanns värld,

00:04:35.651 --> 00:04:37.475
i bokserien,

00:04:37.475 --> 00:04:39.181
tänker Swann, en av huvudkaraktärerna,

00:04:39.181 --> 00:04:42.409
mycket ömt på sin älskarinna

00:04:42.409 --> 00:04:44.101
och på hur bra hon är i sängen

00:04:44.101 --> 00:04:47.143
och plötsligt, på bara några meningar,

00:04:47.143 --> 00:04:49.184
och det är Proust-meningar,

00:04:49.184 --> 00:04:50.696
så de är långa som floder,

00:04:50.696 --> 00:04:52.959
men på bara några meningar

00:04:52.959 --> 00:04:55.366
ryggar han plötsligt tillbaka 
och han inser:

00:04:55.366 --> 00:04:58.649
"Vänta nu, allt som jag älskar 
hos den här kvinnan,

00:04:58.649 --> 00:05:02.420
skulle någon annan kunna 
älska hos den här kvinnan.

00:05:02.420 --> 00:05:05.511
Allt hon gör som skänker mig välbehag

00:05:05.511 --> 00:05:07.220
skulle kunna skänka någon annan välbehag,

00:05:07.220 --> 00:05:09.167
kanske just nu."

00:05:09.308 --> 00:05:12.282
Och det här är historien 
som han börjar berätta för sig själv

00:05:12.282 --> 00:05:14.145
och från den stunden skriver Proust

00:05:14.145 --> 00:05:17.192
att varje ny tjusning som Swann 
upptäcker hos sin älskarinna,

00:05:17.192 --> 00:05:19.856
lägger han till sin "redskapssamling

00:05:19.856 --> 00:05:22.500
i sin privata tortyrkammare".

NOTE Paragraph

00:05:23.478 --> 00:05:25.753
Nu måste vi medge att Swann och Proust

00:05:25.753 --> 00:05:27.429
var notoriskt avundsjuka.

00:05:27.429 --> 00:05:29.133
Ni vet, Prousts pojkvänner 
var tvungna att lämna landet

00:05:29.133 --> 00:05:31.737
om de ville göra slut med honom.

00:05:31.737 --> 00:05:34.640
Men man behöver inte 
vara riktigt så avundsjuk

00:05:34.640 --> 00:05:37.551
för att hålla med om att det 
är hårt arbete. Eller hur?

00:05:37.551 --> 00:05:39.160
Avundsjuka är tröttsamt.

00:05:39.160 --> 00:05:42.417
Det är en hungrig känsla. Den måste matas.

NOTE Paragraph

00:05:42.807 --> 00:05:44.896
Och vad är det som avundsjukan gillar?

00:05:44.896 --> 00:05:47.986
Avundsjukan gillar information.

00:05:47.986 --> 00:05:50.375
Avundsjukan gillar detaljer.

00:05:50.375 --> 00:05:53.198
Avundsjukan gillar enorma 
mängder glansigt hår,

00:05:53.198 --> 00:05:55.664
det gulliga lilla pennskrinet.

00:05:55.664 --> 00:05:57.206
Avundsjukan gillar foton.

00:05:57.206 --> 00:06:00.936
Det är anledningen till att 
Instagram är så populärt. (Skratt)

00:06:01.986 --> 00:06:04.897
Proust länkar faktiskt det 
lärda språket med avundsjuka.

00:06:04.897 --> 00:06:07.339
När Swann lider avundsjukans kval

00:06:07.339 --> 00:06:09.510
och plötsligt lyssnar vid dörrar

00:06:09.510 --> 00:06:11.533
och mutar sin älskarinnas tjänare,

00:06:11.533 --> 00:06:12.985
så försvarar han det här beteendet.

00:06:12.985 --> 00:06:15.682
Han säger: "Ja, jag vet 
att ni finner detta motbjudande,

00:06:15.682 --> 00:06:17.208
men det är ingen skillnad

00:06:17.208 --> 00:06:19.558
från att tolka en antik text

00:06:19.558 --> 00:06:21.225
eller att betrakta ett monument."

00:06:21.225 --> 00:06:23.822
Han säger: "Det är 
vetenskapliga undersökningar

00:06:23.822 --> 00:06:26.825
med ett äkta intellektuellt värde."

00:06:26.825 --> 00:06:28.937
Proust försöker visa oss att avundsjukan

00:06:28.937 --> 00:06:31.828
känns outhärdlig och 
får oss att verka absurda,

00:06:31.828 --> 00:06:36.498
men den är, när det kommer till kritan,
ett sökande efter kunskap,

00:06:36.498 --> 00:06:39.899
ett sökande efter sanning, 
smärtsam sanning,

00:06:39.899 --> 00:06:41.828
och när det gäller Proust är faktiskt

00:06:41.828 --> 00:06:44.620
sanningen bättre ju mer smärtsam den är.

00:06:44.620 --> 00:06:49.357
Sorg, förödmjukelse, förlust:

00:06:49.357 --> 00:06:52.313
det var vägarna till visdom för Proust.

00:06:52.313 --> 00:06:56.215
Han säger: "En kvinna som vi behöver,

00:06:56.215 --> 00:06:59.001
som får oss att lida, lockar fram

00:06:59.001 --> 00:07:02.506
ett känsloregister långt 
djupare och livskraftigare

00:07:02.506 --> 00:07:06.083
än ett geni som intresserar oss."

00:07:06.945 --> 00:07:09.820
Säger han åt oss att gå och 
leta rätt på grymma kvinnor?

00:07:09.820 --> 00:07:12.117
Nej. Jag tror att han försöker säga

00:07:12.117 --> 00:07:15.286
att avundsjuka avslöjar 
oss för oss själva.

00:07:15.286 --> 00:07:18.182
Finns det någon annan känsla 
som får oss att öppna oss

00:07:18.182 --> 00:07:20.510
på det här speciella sättet?

00:07:20.510 --> 00:07:22.590
Finns det någon annan känsla som visar oss

00:07:22.590 --> 00:07:25.923
våra aggressioner och 
vår avskyvärda ambition

00:07:25.923 --> 00:07:28.322
och vårt berättigande?

00:07:28.322 --> 00:07:30.972
Finns det någon annan 
känsla som lär oss att se

00:07:30.972 --> 00:07:33.792
med en sådan underlig intensitet?

NOTE Paragraph

00:07:34.164 --> 00:07:36.316
Freud skulle senare skriva om det här.

00:07:36.316 --> 00:07:38.570
En dag fick Freud besök

00:07:38.570 --> 00:07:40.892
av en mycket orolig ung 
man som var uppslukad

00:07:40.892 --> 00:07:43.395
av tanken på att hans fru bedrog honom.

00:07:43.395 --> 00:07:45.472
Freud säger, det är något 
märkligt med denna kille

00:07:45.472 --> 00:07:47.586
för han ser inte på vad hans fru gör.

00:07:47.586 --> 00:07:49.557
För hon är oskyldig; det vet alla.

00:07:49.557 --> 00:07:50.887
Den stackaren är bara

00:07:50.887 --> 00:07:52.885
misstänkt utan orsak.

00:07:52.885 --> 00:07:55.694
Utan han letar efter 
saker som hans fru gör

00:07:55.694 --> 00:07:58.194
utan att lägga märke 
till det, ofrivilligt beteende.

00:07:58.194 --> 00:08:00.511
Ler hon för glatt här,

00:08:00.511 --> 00:08:03.851
eller råkade hon oavsiktligt 
snudda vid en man där?

00:08:03.851 --> 00:08:06.527
[Freud] säger att mannen blir

00:08:06.527 --> 00:08:10.083
väktaren för sin frus omedvetna.

NOTE Paragraph

00:08:10.875 --> 00:08:12.696
Romanen är väldigt bra på den här punkten.

00:08:12.696 --> 00:08:15.504
Romanen är mycket bra på att 
beskriva hur avundsjuka

00:08:15.504 --> 00:08:19.488
tränar oss på att se med 
intensitet men utan precision.

00:08:19.488 --> 00:08:23.563
I själva verket är det så att ju 
mer intensivt svartsjuka vi är,

00:08:23.563 --> 00:08:26.082
desto mer blir vi fångar i fantasin.

00:08:26.082 --> 00:08:29.002
Och jag tror att det är 
därför som avundsjukan inte

00:08:29.002 --> 00:08:31.818
bara provocerar oss att 
göra våldsamma saker

00:08:31.818 --> 00:08:33.818
eller olagliga saker.

00:08:33.818 --> 00:08:36.100
Avundsjukan driver oss 
att bete oss på sätt

00:08:36.100 --> 00:08:38.458
som är vilt uppfinningsrika.

00:08:38.458 --> 00:08:40.901
Jag medger att jag nu tänker på 
mig själv vid åtta års ålder,

00:08:40.901 --> 00:08:44.920
men jag tänker också på en historia 
jag hörde på nyheterna.

00:08:44.920 --> 00:08:48.828
En 52-årig kvinna från Michigan avslöjades

00:08:48.828 --> 00:08:51.697
när hon skapat ett falskt Facebook-konto

00:08:51.697 --> 00:08:55.420
från vilket hon sände avskyvärda, 
gräsliga meddelanden

00:08:55.850 --> 00:08:59.042
till sig själv ett helt år.

00:08:59.645 --> 00:09:01.770
I ett år. Ett år.

00:09:01.770 --> 00:09:03.645
Och hon försökte sätta dit

00:09:03.645 --> 00:09:05.802
sin expojkväns nya flickvän

00:09:05.802 --> 00:09:09.042
och jag måste erkänna 
att när jag hörde det här

00:09:09.443 --> 00:09:11.355
reagerade jag bara med beundran.

00:09:11.355 --> 00:09:12.932
(Skratt)

00:09:12.932 --> 00:09:15.347
För, jag menar, låt oss vara ärliga.

00:09:15.347 --> 00:09:18.942
En sådan oerhörd,
om än missriktad, kreativitet.

00:09:18.942 --> 00:09:19.837
Eller hur?

00:09:19.837 --> 00:09:22.084
Det här är som från en roman.

00:09:22.084 --> 00:09:25.485
Det är som från en 
Patricia Highsmith-roman.

NOTE Paragraph

00:09:25.485 --> 00:09:27.655
Highsmith är en av mina 
speciella favoriter.

00:09:27.655 --> 00:09:31.707
En synnerligen briljant och bisarr 
författarinna inom amerikansk litteratur.

00:09:31.707 --> 00:09:33.900
Hon är författaren till 
"Främlingar på tåg"

00:09:33.900 --> 00:09:35.948
och "En man med många talanger",

00:09:35.948 --> 00:09:39.013
böcker som handlar om hur avundsjuka

00:09:39.013 --> 00:09:40.888
fördärvar våra sinnen

00:09:40.888 --> 00:09:43.882
och när vi en gång kommit in i sfären, 
in i avundsjukans värld

00:09:43.882 --> 00:09:49.145
så kan hinnan mellan det som är 
och det som kunde vara

00:09:49.145 --> 00:09:52.038
brista på ett ögonblick.

00:09:52.038 --> 00:09:54.486
Ta Tom Ripley, hennes mest berömda figur.

00:09:54.486 --> 00:09:57.325
Tom Ripley går från att vilja ha dig

00:09:57.325 --> 00:09:59.501
eller att vilja ha det du har,

00:09:59.501 --> 00:10:02.929
till att vara dig och ha 
det du en gång hade,

00:10:02.929 --> 00:10:04.462
och du ligger under golvbrädorna,

00:10:04.462 --> 00:10:05.825
han lystrar till ditt namn,

00:10:05.825 --> 00:10:07.517
han bär dina ringar,

00:10:07.517 --> 00:10:09.292
tömmer ditt bankkonto.

00:10:09.518 --> 00:10:11.493
Det är ett sätt.

NOTE Paragraph

00:10:11.493 --> 00:10:15.157
Men vad gör vi? 
Vi kan inte gå i Tom Ripleys spår.

00:10:15.157 --> 00:10:17.194
Jag kan inte ge världen D:n,

00:10:17.194 --> 00:10:20.041
i den utsträckning som jag 
skulle vilja vissa dagar.

00:10:20.041 --> 00:10:23.539
Och det är synd, för vi 
lever i avundsamma tider.

00:10:23.539 --> 00:10:25.750
Vi lever i avundsjuka tider.

00:10:26.446 --> 00:10:28.459
Vi är ju alla goda medborgare 
i sociala media,

00:10:28.459 --> 00:10:31.208
eller hur, där valutan är avundsjuka.

NOTE Paragraph

00:10:31.843 --> 00:10:36.312
Visar romanen oss en väg ut? 
Jag är inte säker.

00:10:36.312 --> 00:10:39.753
Så låt oss göra vad karaktärerna 
alltid gör när de är osäkra,

00:10:39.753 --> 00:10:41.929
när de står inför ett mysterium.

00:10:41.929 --> 00:10:44.203
Vi tar oss till Baker Street 221B

00:10:44.203 --> 00:10:46.221
och frågar efter Sherlock Holmes.

00:10:47.041 --> 00:10:48.690
När folk tänker på Holmes

00:10:48.690 --> 00:10:51.799
tänker de på professor 
Moriarty som hans nemesis,

00:10:51.799 --> 00:10:54.006
eller hur, detta kriminella geni.

00:10:54.006 --> 00:10:56.469
Men jag har alltid föredragit 
[kommissarie] Lestrade,

00:10:56.469 --> 00:10:59.374
som är chefen med råttansiktet 
på Scotland Yard

00:10:59.374 --> 00:11:01.104
som är i desperat behov av Holmes,

00:11:01.104 --> 00:11:03.408
behöver Holmes geni, men som avskyr honom.

00:11:03.408 --> 00:11:05.265
Åh, det är så välbekant.

00:11:05.265 --> 00:11:08.627
Så Lestrade behöver hans hjälp,

00:11:08.657 --> 00:11:09.929
ogillar honom,

00:11:09.939 --> 00:11:12.593
och liksom sjuder av bitterhet 
under mysteriernas gång.

00:11:13.053 --> 00:11:16.470
Men när de arbetar tillsammans 
börjar något förändras

00:11:16.470 --> 00:11:19.513
och till slut, i 
"De sex napoleonbysterna",

00:11:19.903 --> 00:11:23.443
när Holmes kommer in och 
bländar alla med sin lösning

00:11:23.443 --> 00:11:26.250
så vänder sig Lestrade 
till Holmes och säger:

00:11:27.704 --> 00:11:31.165
"Vi är inte avundsjuka på er, Mr. Holmes.

00:11:31.165 --> 00:11:33.208
Vi är stolta över er."

00:11:34.524 --> 00:11:36.853
Och han säger att det inte 
finns en man på Scotland Yard

00:11:36.853 --> 00:11:39.459
som inte skulle vilja skaka 
Sherlock Holmes hand.

NOTE Paragraph

00:11:39.852 --> 00:11:42.237
Det är en av de få gånger
vi ser Holmes rörd

00:11:42.237 --> 00:11:44.332
och jag tycker den är mycket rörande

00:11:44.332 --> 00:11:47.396
den här lilla scenen, men den 
är också mystisk, eller hur?

00:11:47.396 --> 00:11:49.309
Den verkar behandla avundsjuka

00:11:49.309 --> 00:11:52.047
som ett geometriskt problem, 
inte ett emotionellt.

00:11:52.047 --> 00:11:54.913
Ni vet, ena sekunden står Holmes på 
andra sidan av Lestrade.

00:11:54.913 --> 00:11:56.836
Nästa sekund är de på samma sida.

00:11:56.836 --> 00:11:58.983
Plötsligt tillåter sig Lestrade

00:11:58.983 --> 00:12:01.950
att beundra det sinne som han har ogillat.

00:12:01.950 --> 00:12:03.879
Men kan det vara så enkelt?

00:12:03.879 --> 00:12:06.310
Tänk om avundsjuka 
är en geometrisk fråga,

00:12:06.310 --> 00:12:10.020
bara en fråga om var
vi tillåter oss själva att stå

00:12:10.020 --> 00:12:12.350
i relation till andra?

00:12:12.350 --> 00:12:14.221
Ja, då kanske vi inte skulle 
bli tvungna att ogilla

00:12:14.221 --> 00:12:16.282
någons överlägsenhet.

00:12:16.282 --> 00:12:18.833
Vi kunde liera oss med den.

NOTE Paragraph

00:12:19.996 --> 00:12:21.912
Men jag gillar beredskapsplaner.

00:12:21.912 --> 00:12:24.248
Så medan vi väntar på att det skall hända,

00:12:24.248 --> 00:12:26.944
låt oss komma ihåg att vi har 
skönlitteraturen som tröst.

00:12:26.944 --> 00:12:29.395
Skönlitteraturen allena 
avmystifierar avundsjukan.

00:12:29.395 --> 00:12:31.478
Skönlitteraturen tämjer den,

00:12:31.478 --> 00:12:33.356
bjuder in den till bords.

00:12:33.356 --> 00:12:35.229
Och titta vilka den samlar:

00:12:35.229 --> 00:12:38.250
den älskvärde Lestrade, 
den skräckinjagande Tom Ripley,

00:12:39.065 --> 00:12:42.584
den galne Swann, Marcel Proust själv.

00:12:43.534 --> 00:12:45.948
Vi är alla i utmärkt sällskap.

00:12:45.948 --> 00:12:47.368
Tack.

00:12:47.368 --> 00:12:52.184
(Applåder)