WEBVTT 00:00:00.000 --> 00:00:04.000 Ja, precis som Chris sa, så studerar jag den mänskliga hjärnan, 00:00:04.000 --> 00:00:06.000 dess funktioner och struktur. 00:00:06.000 --> 00:00:10.000 Jag skulle bara vilja att ni funderar en stund på vad det innebär. 00:00:10.000 --> 00:00:14.000 Här har vi en geléklump, en ett och ett halvt kilo tung geléklump 00:00:14.000 --> 00:00:17.000 man kan hålla i sin ena hand, 00:00:17.000 --> 00:00:21.000 och den kan begrunda avstånden i den interstellära rymden, 00:00:21.000 --> 00:00:23.000 den kan begrunda vad oändlighet betyder 00:00:23.000 --> 00:00:28.000 och den kan tänka på sig själv tänkandes på vad oändlighet betyder. 00:00:28.000 --> 00:00:33.000 Och den här besynnerliga, rekursiva egenskapen vi kallar självmedvetande, 00:00:33.000 --> 00:00:37.000 vilket jag håller som neurovetenskapens heliga graal, neurologi 00:00:37.000 --> 00:00:39.000 och förhoppningsvis kommer vi en dag förstå hur det går till. NOTE Paragraph 00:00:40.000 --> 00:00:43.000 Okej, så hur studerar man detta mystiska organ? 00:00:43.000 --> 00:00:47.000 Jag menar vi har 100 miljarder nervceller, 00:00:47.000 --> 00:00:50.000 små protoplasmastripor, som interagerar med varandra 00:00:50.000 --> 00:00:54.000 och aktiviteten ger upphov till hela det spektrum av förmågor 00:00:54.000 --> 00:00:57.000 vi kallar mänsklig natur och medvetande. 00:00:57.000 --> 00:00:58.000 Hur går det till? 00:00:58.000 --> 00:01:01.000 Tja, det finns många sätt att närma sig hjärnans funktioner. 00:01:01.000 --> 00:01:04.000 Ett sätt, det vi oftast använder, 00:01:04.000 --> 00:01:09.000 är att studera patienter med en skada på en mindre del av hjärnan, 00:01:09.000 --> 00:01:11.000 där det finns en genetisk förändring i en liten del av hjärnan. 00:01:11.000 --> 00:01:15.000 Resultatet blir inte en överlag nedsatt mental förmåga 00:01:15.000 --> 00:01:17.000 som drabbar alla ens mentala förmågor, 00:01:17.000 --> 00:01:20.000 en sorts mental slöhet; 00:01:20.000 --> 00:01:23.000 istället får man en selektiv förlust av en funktion, 00:01:23.000 --> 00:01:25.000 medan alla andra funktioner fungerar som de ska. 00:01:25.000 --> 00:01:27.000 Så vi är självsäkra när vi påstår 00:01:27.000 --> 00:01:31.000 att just den delen av hjärnan på något sätt är involverad i den specifika funktionen. 00:01:31.000 --> 00:01:33.000 Då kan man kartlägga funktionerna i hjärnstrukturen 00:01:33.000 --> 00:01:36.000 och ta reda på vad kopplingarna gör 00:01:36.000 --> 00:01:38.000 för att generera den speciella funktionen. 00:01:38.000 --> 00:01:40.000 Så det är vad vi försöker göra. NOTE Paragraph 00:01:40.000 --> 00:01:43.000 Så låt mig ge några slående exempel på det här. 00:01:43.000 --> 00:01:47.000 Faktiskt kommer jag ge er tre exempel, sex minuter vardera, under den här föreläsningen. 00:01:47.000 --> 00:01:51.000 Det första exemplet är ett märkvärdigt syndrom kallat Capgras syndrom. 00:01:51.000 --> 00:01:53.000 Om ni tittar på den första bilden här, 00:01:53.000 --> 00:01:58.000 där är temporalloberna, frontalloberna, parietalloberna... okej, 00:01:58.000 --> 00:02:00.000 loberna som utgör hjärnan. 00:02:00.000 --> 00:02:04.000 Om ni tittar här, gömd under de inre temporallobernas yta, 00:02:04.000 --> 00:02:06.000 man kan inte se det här, 00:02:06.000 --> 00:02:08.000 finns en liten struktur kallad fusiform gyrus. 00:02:08.000 --> 00:02:11.000 Och den har kallats hjärnans ansiktsområde, 00:02:11.000 --> 00:02:14.000 för om den blir skadad kan man inte längre känna igen människors ansikten. 00:02:14.000 --> 00:02:16.000 Man kan fortfarande känna igen dem på rösten 00:02:16.000 --> 00:02:18.000 och säga "Ja, visst är det Joe", 00:02:18.000 --> 00:02:21.000 men man kan inte se ansiktet och veta vem det är, okej? 00:02:21.000 --> 00:02:23.000 Man kan inte ens känna igen sig själv i spegeln. 00:02:23.000 --> 00:02:26.000 Man vet att det är en själv, för blinkar man med ena ögat så blinkar personen 00:02:26.000 --> 00:02:28.000 och man vet att det är en spegel, 00:02:28.000 --> 00:02:31.000 men man känner egentligen inte igen sig som sig själv. NOTE Paragraph 00:02:31.000 --> 00:02:35.000 Okej. Det är välkänt att det där syndromet orsakas av ett skadat fusiform gyrus. 00:02:35.000 --> 00:02:38.000 Men det finns ett annat syndrom, faktiskt så ovanligt 00:02:38.000 --> 00:02:42.000 att väldigt få fysiologer har hört talas om det, inte ens neurologer. 00:02:42.000 --> 00:02:44.000 Det kallas Capgras syndrom 00:02:44.000 --> 00:02:47.000 och innebär att patienten, som i övrigt är helt normal, 00:02:47.000 --> 00:02:50.000 har fått en huvudskada, vaknar upp ur koma, 00:02:50.000 --> 00:02:53.000 i övrigt alldeles normal. Han ser på sin mor 00:02:53.000 --> 00:02:56.000 och säger "Det ser precis ut som min mor, den här kvinnan, 00:02:56.000 --> 00:02:58.000 men hon är en bedragare. 00:02:58.000 --> 00:03:00.000 Hon är en annan kvinna som låtsas vara min mor." 00:03:00.000 --> 00:03:02.000 Nå, varför händer detta? 00:03:02.000 --> 00:03:05.000 Varför skulle någon - och den här personen är alldeles redig och intelligent 00:03:05.000 --> 00:03:07.000 ur alla andra perspektiv - men när han ser sin mor 00:03:07.000 --> 00:03:10.000 sätter vanföreställningen igång och säger: Hon är inte mamma. NOTE Paragraph 00:03:10.000 --> 00:03:12.000 Nu är den vanligaste tolkningen av det här, 00:03:12.000 --> 00:03:14.000 vilken du kan finna i alla psykiatriböcker, 00:03:14.000 --> 00:03:18.000 det freudianska synsättet. Det vill säga att den här snubben 00:03:18.000 --> 00:03:20.000 - och samma förklaring går förresten att applicera på kvinnor 00:03:20.000 --> 00:03:22.000 men jag kommer bara prata om killar. 00:03:22.000 --> 00:03:25.000 När du var en liten bebis, en ung bebis, 00:03:25.000 --> 00:03:27.000 kände du en stark sexuell attraktion till din mor. 00:03:27.000 --> 00:03:29.000 Detta är Freuds så kallade oidipuskomplex. 00:03:29.000 --> 00:03:31.000 Jag säger inte att jag tror på det här, 00:03:31.000 --> 00:03:33.000 men det är det gängse freudianska synsättet. 00:03:33.000 --> 00:03:36.000 Och sen, när man växer upp, utvecklas hjärnbarken 00:03:36.000 --> 00:03:40.000 och hämmar de latenta sexuella lustarna gentemot ens mor. 00:03:40.000 --> 00:03:44.000 Tack och lov, för annars skulle ni alla bli sexuellt upphetsade när ni såg er mor. 00:03:44.000 --> 00:03:46.000 Så det som händer är: 00:03:46.000 --> 00:03:48.000 Ett slag mot ditt huvud skadar hjärnbarken 00:03:48.000 --> 00:03:52.000 vilket släpper fram dessa latenta sexuella lustar 00:03:52.000 --> 00:03:55.000 som flammar och lika plötsligt som oförklarligt 00:03:55.000 --> 00:03:58.000 upptäcker du hur din mor gör dig sexuellt upphetsad. 00:03:58.000 --> 00:04:00.000 Och du säger "Herregud, om det här är min mor, 00:04:00.000 --> 00:04:02.000 hur kan jag då bli sexuellt upphetsad? 00:04:02.000 --> 00:04:04.000 Hon är en annan kvinna. Hon är en bedragare." 00:04:04.000 --> 00:04:08.000 Det är den enda rimliga förklaringen för din skadade hjärna. NOTE Paragraph 00:04:08.000 --> 00:04:11.000 Det här har aldrig låtit vettigt i mina öron. 00:04:11.000 --> 00:04:14.000 Den är väldigt påhittig, som alla freudianska förklaringar, 00:04:14.000 --> 00:04:16.000 (skratt) 00:04:16.000 --> 00:04:21.000 men trolig var den inte eftersom jag har sett samma vanföreställning, 00:04:21.000 --> 00:04:23.000 en patient med samma vanföreställning, om sitt husdjur, en pudel. 00:04:23.000 --> 00:04:24.000 (skratt) 00:04:24.000 --> 00:04:29.000 Han sa "Doktorn, det här är inte Fifi. Det ser ut precis som Fifi, 00:04:29.000 --> 00:04:31.000 men det är en annan hund." Eller hur? 00:04:31.000 --> 00:04:33.000 Alltså, försök nu använda den freudianska förklaringen här. 00:04:33.000 --> 00:04:34.000 (skratt) 00:04:34.000 --> 00:04:38.000 Du skulle börja prata om den latenta bestialiteten hos alla människor, 00:04:38.000 --> 00:04:41.000 eller något liknande. Vilket är ganska absurt, förstås. NOTE Paragraph 00:04:41.000 --> 00:04:43.000 Så, vad händer egentligen? 00:04:43.000 --> 00:04:45.000 Alltså, för att förklara detta märkliga syndrom 00:04:45.000 --> 00:04:49.000 studerar vi den visuella vägens normala struktur och funktion i hjärnan. 00:04:49.000 --> 00:04:52.000 Normalt kommer visuella signaler in i ögongloberna, 00:04:52.000 --> 00:04:54.000 vidare in till de visuella områdena i hjärnan. 00:04:54.000 --> 00:04:57.000 Faktum är att det finns 30 områden i din bakre hjärna inblandade i just syn 00:04:57.000 --> 00:05:00.000 och när de bearbetat färdigt fortsätter meddelandet till en liten struktur 00:05:00.000 --> 00:05:05.000 kallad fusiform gyrus, där man tolkar ansikten. 00:05:05.000 --> 00:05:07.000 Där finns neuroner känsliga för ansikten. 00:05:07.000 --> 00:05:10.000 Man kan kalla det hjärnans ansiktsområde, eller hur? 00:05:10.000 --> 00:05:12.000 Jag talade om det där tidigare. 00:05:12.000 --> 00:05:16.000 Alltså, när det området är skadat, förlorar man förmågan att se ansikten, okej? NOTE Paragraph 00:05:16.000 --> 00:05:19.000 Men från det området går signalen vidare i kaskader 00:05:19.000 --> 00:05:22.000 till en struktur kallad amygdala i det limbiska systemet, 00:05:22.000 --> 00:05:24.000 hjärnans känslocenter. 00:05:24.000 --> 00:05:26.000 Och den strukturen, som kallas amygdala, 00:05:26.000 --> 00:05:28.000 uppskattar hur känslomässigt viktigt det du ser är. 00:05:28.000 --> 00:05:32.000 Är det ett byte? Är det ett rovdjur? Är det en partner? 00:05:32.000 --> 00:05:34.000 Eller är det något uppenbart trivialt, som lite damm, 00:05:34.000 --> 00:05:38.000 eller lite krita, eller - jag vet inte vad jag ska peka mot, men, 00:05:38.000 --> 00:05:40.000 eller en sko, eller något liknande? Okej? 00:05:40.000 --> 00:05:42.000 Vilket man helt kan ignorera. 00:05:42.000 --> 00:05:45.000 Så om amygdala är exalterad, och detta är viktigt, 00:05:45.000 --> 00:05:48.000 sprids meddelandena till det autonoma nervsystemet. 00:05:48.000 --> 00:05:50.000 Hjärtat börjar slå snabbare. 00:05:50.000 --> 00:05:53.000 Man börjar svettas för att bli av med värmen man kommer 00:05:53.000 --> 00:05:55.000 alstra genom muskelansträngning. 00:05:55.000 --> 00:05:59.000 Och det är tur, för vi kan sätta två elektroder mot din handflata 00:05:59.000 --> 00:06:03.000 och mäta hur hudens motsånd ändras av den svett som producerats. 00:06:03.000 --> 00:06:05.000 Så jag kan avgöra, när du ser på något, 00:06:05.000 --> 00:06:09.000 huruvida du blir exalterad eller upphetsad, eller inte, okej? 00:06:09.000 --> 00:06:11.000 Jag återkommer till det här om någon minut. NOTE Paragraph 00:06:11.000 --> 00:06:15.000 Så min ide var, när den här snubben tittar på ett objekt, när han tittar på sin, 00:06:15.000 --> 00:06:19.000 på vad som helst egentligen, leder det till de visuella områdena och 00:06:19.000 --> 00:06:22.000 - fast - och det är behandlat i fusiform gyrus 00:06:22.000 --> 00:06:25.000 och man känner igen det som en ärtplanta eller ett bord 00:06:25.000 --> 00:06:27.000 eller sin mamma för den delen, okej? 00:06:27.000 --> 00:06:30.000 Sen sprids meddelandet i en kaskad till amygdala 00:06:30.000 --> 00:06:32.000 och sen till det autonoma nervsystemet. 00:06:32.000 --> 00:06:37.000 Men kanske, hos den här snubben, är den här ledningen som går från amygdala till limbiska systemet, 00:06:37.000 --> 00:06:40.000 hjärnans känslocentrum, kapad sedan olyckshändelsen. 00:06:40.000 --> 00:06:42.000 Så eftersom fusiform fortfarande är intakt, 00:06:42.000 --> 00:06:45.000 kan snubben fortfarande känna igen sin mor 00:06:45.000 --> 00:06:47.000 och säger "Oh ja, det här ser precis ut som min mor." 00:06:47.000 --> 00:06:50.000 Men eftersom ledningen till känslocentrat är kapad 00:06:50.000 --> 00:06:54.000 säger han "Men om det är min mamma, hur kommer det sig då att jag inte känner någon värme?" 00:06:54.000 --> 00:06:56.000 Eller skräck, om så är fallet? Okej? 00:06:56.000 --> 00:06:57.000 (skratt) 00:06:57.000 --> 00:07:03.000 Och därför så säger han "Hur ska jag se på denna oförklarliga frånvaro av känslor? 00:07:03.000 --> 00:07:05.000 Det här kan inte vara min mor. 00:07:05.000 --> 00:07:07.000 Det är en främmande kvinna som låtsas vara min mor." NOTE Paragraph 00:07:07.000 --> 00:07:09.000 Hur prövar man det här? 00:07:09.000 --> 00:07:11.000 Jo, vad man gör är, om man tar någon av er här och sätter er framför en skärm 00:07:11.000 --> 00:07:14.000 och mäter det galvaniska motstånd i huden 00:07:14.000 --> 00:07:16.000 och visar bilder på skärmen 00:07:16.000 --> 00:07:19.000 kan jag mäta hur du svettas när du ser på något 00:07:19.000 --> 00:07:22.000 som ett bord eller ett paraply. Givetvis svettas du inte. 00:07:22.000 --> 00:07:27.000 Om jag visar bilder på ett lejon, eller en tiger, eller en pinuppa, börjar du svettas, eller hur? 00:07:27.000 --> 00:07:30.000 Och, tro det eller ej, om jag visar bilder på din mor - 00:07:30.000 --> 00:07:32.000 jag pratar om normalt folk här - börjar du svettas. 00:07:32.000 --> 00:07:34.000 Du behöver inte ens vara jude. 00:07:34.000 --> 00:07:36.000 (skratt) NOTE Paragraph 00:07:36.000 --> 00:07:40.000 Alltså, vad händer om man visar denne patient - 00:07:40.000 --> 00:07:44.000 man tar och visar patienten bilder på skärmen 00:07:44.000 --> 00:07:46.000 och mäter hans galvaniska hudrespons. 00:07:46.000 --> 00:07:51.000 Bord, stolar och damm, inget händer, som hos normala människor. 00:07:51.000 --> 00:07:53.000 Men om man visar honom bilder på sin mor 00:07:53.000 --> 00:07:55.000 är den galvaniska hudresponsen platt. 00:07:55.000 --> 00:07:57.000 Det finns ingen emotionell reaktion på hans mor 00:07:57.000 --> 00:08:02.000 eftersom ledningen från de visuella områdena till känslocentrum är kapad. 00:08:02.000 --> 00:08:05.000 Så hans syn är normal eftersom synområdena är normala. 00:08:05.000 --> 00:08:08.000 Hans känslor är normala. Han skrattar, gråter och så vidare. 00:08:08.000 --> 00:08:11.000 Men ledningen från syn till känslor är kapad 00:08:11.000 --> 00:08:14.000 och därför har han den här vanföreställningen om att hans mor är en bedragare. 00:08:14.000 --> 00:08:17.000 Det är ett underbart exempel på vad vi håller på med: 00:08:17.000 --> 00:08:21.000 ta ett bisarrt, vid första anblicken oförklarligt, neuralt psykiatrisk syndrom 00:08:21.000 --> 00:08:23.000 och hävda att den freudianska standardförklaringen är fel, 00:08:23.000 --> 00:08:27.000 att i själva verket kan man ge en precis förklaring 00:08:27.000 --> 00:08:29.000 genom det vi vet om hjärnans neurala anatomi. NOTE Paragraph 00:08:29.000 --> 00:08:31.000 Förresten, skulle den här patienten gå 00:08:31.000 --> 00:08:36.000 och hans mor ringa honom från ett angränsande rum 00:08:36.000 --> 00:08:40.000 skulle han svara i telefonen och säga "Oj, mamma! Hur är det? Var är du?" 00:08:40.000 --> 00:08:42.000 Det finns ingen vanföreställning via telefonen. 00:08:42.000 --> 00:08:44.000 Sen efter en timme går hon fram till honom och han säger "Vem är du? 00:08:44.000 --> 00:08:46.000 Du ser precis ut som min mor." Okej? 00:08:46.000 --> 00:08:48.000 Orsaken är att det går en separat ledning 00:08:48.000 --> 00:08:52.000 från hörselcentrumen i hjärnan till känslocentrum 00:08:52.000 --> 00:08:54.000 och den har inte kapats i olyckan. 00:08:54.000 --> 00:08:59.000 Så detta förklarar varför han på telefon känner igen sin mor, inga problem. 00:08:59.000 --> 00:09:02.000 När han ser henne framför sig säger han att det är en bedragare. NOTE Paragraph 00:09:02.000 --> 00:09:06.000 Okej, hur är de här komplicerade ledningarna i hjärnan dragna? 00:09:06.000 --> 00:09:09.000 Är det naturen, gener eller uppfostran? 00:09:09.000 --> 00:09:11.000 Vi närmar oss problemet 00:09:11.000 --> 00:09:15.000 genom att beakta ett annat besynnerligt syndrom kallat fantomlem (phantom limb). 00:09:15.000 --> 00:09:17.000 Och ni vet alla vad en fantomlem är. 00:09:17.000 --> 00:09:20.000 När en arm eller ett ben amputeras på grund av kallbrand 00:09:20.000 --> 00:09:22.000 eller förloras i ett krig, till exempel kriget i Irak. 00:09:22.000 --> 00:09:24.000 Det är idag ett allvarligt problem. 00:09:24.000 --> 00:09:28.000 Man fortsätter att påtagligt känna den förlorade armens närvaro. 00:09:28.000 --> 00:09:31.000 Viken benämns fantomarm eller fantomben. 00:09:31.000 --> 00:09:33.000 Faktiskt kan man få en fantom med nästan vilken del som helst av kroppen. 00:09:33.000 --> 00:09:36.000 Tro det eller ej, till och med inre organ. 00:09:36.000 --> 00:09:40.000 Jag har haft patienter med livmodern borttagen, hysterektomi, 00:09:40.000 --> 00:09:45.000 med fantomlivmoder inklusive fantom-menstruation med tillhörande smärtor 00:09:45.000 --> 00:09:47.000 vid lämplig tid i månaden. 00:09:47.000 --> 00:09:49.000 Och faktiskt frågade en student mig nyligen 00:09:49.000 --> 00:09:51.000 "Får de fantom-PMS?" 00:09:51.000 --> 00:09:52.000 (skratt) 00:09:52.000 --> 00:09:56.000 Ett ämne moget för vetenskaplig undersökning, men vi har inte följt upp det. NOTE Paragraph 00:09:56.000 --> 00:09:59.000 Okej, nu är nästa fråga: 00:09:59.000 --> 00:10:02.000 vad kan man lära sig om fantomlemmar genom experiment? 00:10:02.000 --> 00:10:04.000 En av de saker vi fann var att 00:10:04.000 --> 00:10:06.000 ungefär hälften av patienterna med fantomlemmar 00:10:06.000 --> 00:10:08.000 påstod att de kunde röra på den. 00:10:08.000 --> 00:10:10.000 Den klappar brodern på axeln, 00:10:10.000 --> 00:10:12.000 den svarar i telefonen när den ringer, den vinkar hej då. 00:10:12.000 --> 00:10:15.000 Upplevelserna är mycket övertygande och intensiva. 00:10:15.000 --> 00:10:17.000 Patienten lider inte av vanföreställningar. 00:10:17.000 --> 00:10:19.000 Han vet att armen inte är där 00:10:19.000 --> 00:10:22.000 men det är ändå en mycket tvingande sensorisk upplevelse för patienten. 00:10:22.000 --> 00:10:25.000 Men ändock händer det här aldrig för ungefär hälften av patienterna. 00:10:25.000 --> 00:10:29.000 Fantomlemmen, säger de: "Men doktorn, min fantomlem är förlamad. 00:10:29.000 --> 00:10:32.000 Den är fast i en knuten spasm och det är olidligt smärtsamt. 00:10:32.000 --> 00:10:35.000 Om jag bara kunde röra den kanske smärtan skulle lätta." NOTE Paragraph 00:10:35.000 --> 00:10:38.000 Alltså, varför skulle en fantomlem vara förlamad? 00:10:38.000 --> 00:10:40.000 Det låter som en självmotsägelse. 00:10:40.000 --> 00:10:43.000 Men när vi gick igenom patientjournalerna fann vi att 00:10:43.000 --> 00:10:45.000 hos dessa människor med sina paralyserade fantomlemmar 00:10:45.000 --> 00:10:49.000 var originalarmen förlamad på grund av skadan på det perifera nervsystemet. 00:10:49.000 --> 00:10:52.000 Nerven i armen var skadad, 00:10:52.000 --> 00:10:54.000 var kapad, av säg en motorcykelolycka. 00:10:54.000 --> 00:10:57.000 Så patienten hade en riktig arm, vilket är smärtsamt, 00:10:57.000 --> 00:11:01.000 i en bindel ett par månader eller ett år och sen, 00:11:01.000 --> 00:11:04.000 i ett missriktat försök att bli kvitt smärtan i armen 00:11:04.000 --> 00:11:06.000 amputerade kirurgen armen 00:11:06.000 --> 00:11:10.000 och sen får man en fantomarm med likadan smärta, eller hur? 00:11:10.000 --> 00:11:12.000 Detta är ett allvarligt kliniskt problem. 00:11:12.000 --> 00:11:14.000 Patienter blir deprimerade. 00:11:14.000 --> 00:11:16.000 En del av dem drivs till självmord, okej? NOTE Paragraph 00:11:16.000 --> 00:11:18.000 Så, hur behandlar man det här syndromet? 00:11:18.000 --> 00:11:20.000 Alltså, varför får man en förlamad fantomlem? 00:11:20.000 --> 00:11:24.000 När jag tittade på journalen fann jag att de hade en riktig arm 00:11:24.000 --> 00:11:27.000 och nerverna till armen hade blivit kapade 00:11:27.000 --> 00:11:30.000 och den riktiga armen hade blivit förlamad 00:11:30.000 --> 00:11:34.000 och sedan legat i en binda i flera månader före amputationen 00:11:34.000 --> 00:11:40.000 och den smärtan överfördes då till fantomen. NOTE Paragraph 00:11:40.000 --> 00:11:42.000 Varför sker detta? 00:11:42.000 --> 00:11:44.000 När armen var där, men förlamad 00:11:44.000 --> 00:11:47.000 sände hjärnan signalen till armen, hjärnans framdel: "rör dig" 00:11:47.000 --> 00:11:49.000 men den får tillbaka en visuell återkoppling som säger "nej". 00:11:49.000 --> 00:11:53.000 Rör dig. Nej. Rör dig. Nej. Rör dig. Nej. 00:11:53.000 --> 00:11:56.000 Och de här ledningarna blir inkorporerade i hjärnan. 00:11:56.000 --> 00:11:59.000 Vi kallar detta inlärd förlamning, okej? 00:11:59.000 --> 00:12:03.000 Hjärnan lär sig, enligt Hebbs associativa länk, 00:12:03.000 --> 00:12:06.000 att bara själva ordern att röra armen 00:12:06.000 --> 00:12:08.000 skapar en upplevelse av en förlamad arm. 00:12:08.000 --> 00:12:10.000 Och sen, när man kapat armen 00:12:10.000 --> 00:12:14.000 spiller denna inlärda förlamning över till din kroppsuppfattning 00:12:14.000 --> 00:12:17.000 och till din fantom, okej? NOTE Paragraph 00:12:17.000 --> 00:12:19.000 Alltså, hur hjälper man de här patienterna? 00:12:19.000 --> 00:12:21.000 Hur kan man avprogrammera den inlärda förlamningen 00:12:21.000 --> 00:12:25.000 så man kan lindra hans plågsamma knutna spasm 00:12:25.000 --> 00:12:27.000 i fantomarmen? 00:12:27.000 --> 00:12:32.000 Ja, vi sa, tänk om man nu sänder en order till fantomen 00:12:32.000 --> 00:12:36.000 men ger honom en visuell återkoppling att den lyder ordern, visst? 00:12:36.000 --> 00:12:39.000 Kanske kan man bli av med fantomsmärtan, med fantomkrampen. 00:12:39.000 --> 00:12:41.000 Hur gör man det? Jo, genom virtuell verklighet. 00:12:41.000 --> 00:12:43.000 Men det kostar miljarder. 00:12:43.000 --> 00:12:46.000 Så, jag kom på ett sätt att göra det för tre dollar. 00:12:46.000 --> 00:12:48.000 Men berätta inget för mina finansiärer. 00:12:48.000 --> 00:12:49.000 (skratt) NOTE Paragraph 00:12:49.000 --> 00:12:53.000 Okej? Vad man gör är att bygga, det jag kallar, en spegellåda. 00:12:53.000 --> 00:12:55.000 Man använder en papplåda med en spegel i mitten. 00:12:55.000 --> 00:12:59.000 Sen stoppar man fantomen... Så min första patient, Derek, kom in. 00:12:59.000 --> 00:13:02.000 Han fick sin arm amputerad för 10 år sedan. 00:13:02.000 --> 00:13:05.000 Han hade laceratus brachii (avsliten arm), så nerverna var kapade 00:13:05.000 --> 00:13:09.000 och armen var förlamad, låg i en sele ett år och sen amputerades den. 00:13:09.000 --> 00:13:11.000 Han hade en oerhört smärtsam fantomarm och han kunde inte röra den. 00:13:11.000 --> 00:13:13.000 Det var en förlamad fantomarm. NOTE Paragraph 00:13:13.000 --> 00:13:17.000 Så han kom dit och jag gav honom en spegellåda 00:13:17.000 --> 00:13:20.000 som jag kallar en spegel i en låda, okej? 00:13:20.000 --> 00:13:23.000 Patienten lägger sin vänstra fantomarm, 00:13:23.000 --> 00:13:25.000 som var knuten i en spasm, till vänster om spegeln 00:13:25.000 --> 00:13:27.000 och sin vanliga hand till höger om spegeln 00:13:27.000 --> 00:13:31.000 och i samma krampaktiga ställning, 00:13:31.000 --> 00:13:34.000 och han tittar i spegeln. Och vad upplever han? 00:13:34.000 --> 00:13:37.000 Han ser fantomen återuppstånden 00:13:37.000 --> 00:13:41.000 eftersom han ser reflektionen av sin vanliga arm i spegeln 00:13:41.000 --> 00:13:43.000 och det ser ut som om hans fantom återuppstått. 00:13:43.000 --> 00:13:46.000 "Nu", sa jag, "se här, vicka på din fantom - 00:13:46.000 --> 00:13:50.000 dina verkliga fingrar, eller rör dina verkliga fingrar medan du tittar i spegeln." 00:13:50.000 --> 00:13:54.000 Han kommer få det visuella intrycket att fantomen rör sig, eller hur? 00:13:54.000 --> 00:13:56.000 Det är uppenbart. Men det uppseendeväckande är att 00:13:56.000 --> 00:13:59.000 patienten sen säger: "Herregud, min fantom rör sig igen 00:13:59.000 --> 00:14:01.000 och smärtan, den knutna krampen, är borta!" NOTE Paragraph 00:14:01.000 --> 00:14:04.000 Och kom ihåg, min första patient 00:14:04.000 --> 00:14:05.000 (applåder) 00:14:05.000 --> 00:14:09.000 ... tack! (applåder) 00:14:09.000 --> 00:14:12.000 Den första patienten som kom och tittade in i spegeln 00:14:12.000 --> 00:14:15.000 och jag sa: "Titta på spegelbilden av din fantom!" 00:14:15.000 --> 00:14:17.000 Och han började fnittra och sa: "Jag kan se min fantom." 00:14:17.000 --> 00:14:19.000 Men han är inte korkad. Han vet att det inte är på riktigt. 00:14:19.000 --> 00:14:21.000 Han vet att det är en spegelbild, 00:14:21.000 --> 00:14:23.000 men det är en levande sensorisk upplevelse. 00:14:23.000 --> 00:14:26.000 "Nu", sa jag, "Rör på din vanliga hand och fantomen." 00:14:26.000 --> 00:14:28.000 Han sa: "Oh, jag kan inte röra på min fantom. Det vet du. Det gör ont." 00:14:28.000 --> 00:14:30.000 Jag sa: "Rör på din vanliga hand." 00:14:30.000 --> 00:14:32.000 Och han säger: "Herregud, min fantom rör sig igen! Jag kan inte tro det! 00:14:32.000 --> 00:14:35.000 Och min smärta försvinner." Okej? 00:14:35.000 --> 00:14:36.000 Och sen säger jag: "Blunda." 00:14:36.000 --> 00:14:38.000 Han blundar. 00:14:38.000 --> 00:14:39.000 "Och rör på din vanliga hand." 00:14:39.000 --> 00:14:40.000 "Ah, inget. Den är krampad igen." 00:14:40.000 --> 00:14:42.000 "Okej, öppna ögonen." 00:14:42.000 --> 00:14:43.000 "Herregud, herregud, den rör sig igen!" 00:14:43.000 --> 00:14:45.000 Så han var som ett barn i en godisaffär. NOTE Paragraph 00:14:45.000 --> 00:14:50.000 Så jag sa, okej, det här bevisar min teori om inlärd förlamning 00:14:50.000 --> 00:14:52.000 och det visuella intryckets kritiska roll. 00:14:52.000 --> 00:14:54.000 Men jag kommer inte få ett Nobelpris 00:14:54.000 --> 00:14:56.000 för jag lyckats få någon att röra på sin fantomlem. 00:14:56.000 --> 00:14:57.000 (skratt) 00:14:57.000 --> 00:14:58.000 (applåder) 00:14:58.000 --> 00:15:01.000 Det är en totalt oanvändbar förmåga, om man tänker på det. 00:15:01.000 --> 00:15:02.000 (skratt) 00:15:02.000 --> 00:15:06.000 Men började jag förstå, kanske andra sorters förlamning 00:15:06.000 --> 00:15:11.000 man ser inom neurologin, som stroke, dystoni, 00:15:11.000 --> 00:15:13.000 möjligen finns en inlärningskomponent i allt det här, 00:15:13.000 --> 00:15:16.000 som man kan övervinna genom att använda en enkel spegel. NOTE Paragraph 00:15:16.000 --> 00:15:18.000 Så jag sa: "Hör här, Derek" 00:15:18.000 --> 00:15:21.000 ... alltså, först och främst, killen kan inte gå runt med en spegel för att mildra sitt onda; 00:15:21.000 --> 00:15:25.000 jag sa: "Alltså, Derek, ta med en hem och öva med den en vecka eller två. 00:15:25.000 --> 00:15:27.000 Kanske, efter en övningsperiod, 00:15:27.000 --> 00:15:29.000 kan du avstå från spegeln, avlära dig förlamningen 00:15:29.000 --> 00:15:31.000 och börja röra din förlamade arm 00:15:31.000 --> 00:15:33.000 och sen bli av med din smärta." 00:15:33.000 --> 00:15:35.000 Så han sa okej och tog med den hem. 00:15:35.000 --> 00:15:37.000 Jag sa: "Alltså, det rör sig trots om allt två dollar. Ta med den hem." NOTE Paragraph 00:15:37.000 --> 00:15:40.000 Så han tog med den hem och efter två veckor ringer han mig 00:15:40.000 --> 00:15:42.000 och han sa: "Doktorn, du kommer inte tro det här." 00:15:42.000 --> 00:15:43.000 Jag sa: "Va?" 00:15:43.000 --> 00:15:45.000 Han sa: "Den är borta!" 00:15:45.000 --> 00:15:46.000 Jag sa: "Vad är borta?" 00:15:46.000 --> 00:15:48.000 Jag tänkte att kanske var spegellådan borta. 00:15:48.000 --> 00:15:49.000 (skratt) 00:15:49.000 --> 00:15:52.000 Han sa: "Nej, nej, nej, du vet den här fantomen jag haft de sista tio åren. 00:15:52.000 --> 00:15:54.000 Den är borta." 00:15:54.000 --> 00:15:56.000 Och jag sa. Blev oroad, sa jag, herregud, 00:15:56.000 --> 00:15:58.000 jag menar jag har ändrat den här killens kroppsuppfattning, 00:15:58.000 --> 00:16:01.000 vad gör jag med mänskliga testpersoner, etik och allt det där? 00:16:01.000 --> 00:16:03.000 Och jag sa: "Derek, är det här något som bekymrar dig?" 00:16:03.000 --> 00:16:06.000 Han sa: "Nej, de senaste tre dagarna har jag inte haft någon fantomarm 00:16:06.000 --> 00:16:09.000 och därför inte heller någon smärtande fantomarmbåge, 00:16:09.000 --> 00:16:12.000 ingen kramp, alla de där smärtorna är borta. 00:16:12.000 --> 00:16:16.000 Problemet är att jag fortfarande har mina fantomfingrar hängande från axeln 00:16:16.000 --> 00:16:18.000 och din låda når inte dit." 00:16:18.000 --> 00:16:19.000 (skratt) 00:16:19.000 --> 00:16:22.000 "Så skulle du kunna ändra designen och fästa den på min panna 00:16:22.000 --> 00:16:25.000 så jag kan, du vet, göra det här och eliminera mina fantomfingrar?" 00:16:25.000 --> 00:16:27.000 Han trodde jag var någon slags trollkarl. NOTE Paragraph 00:16:27.000 --> 00:16:28.000 Alltså, varför händer det här? 00:16:28.000 --> 00:16:31.000 Därför att hjärnan utsätts för en oerhörd sensorisk konflikt. 00:16:31.000 --> 00:16:34.000 Den får information från synen som säger att fantomen är tillbaka. 00:16:34.000 --> 00:16:36.000 Å andra sidan finns inget passande mottagande, 00:16:36.000 --> 00:16:40.000 muskelsignaler som säger att det finns ingen arm, visst? 00:16:40.000 --> 00:16:42.000 Och din motoriska styrning säger att det finns en arm 00:16:42.000 --> 00:16:45.000 och på grund av denna konflikt säger hjärnan, åt helvete med det, 00:16:45.000 --> 00:16:48.000 det finns ingen fantom, det finns ingen arm, okej? 00:16:48.000 --> 00:16:50.000 Den liksom börjar med förnekelse, negerar signalerna. 00:16:50.000 --> 00:16:54.000 Och när armen försvinner blir bonusen att smärtan förvinner 00:16:54.000 --> 00:16:58.000 eftersom man inte kan ha utomkroppslig smärta som skvalpar omkring där ute någonstans. 00:16:58.000 --> 00:17:00.000 Så, det är bonuseffekten. NOTE Paragraph 00:17:00.000 --> 00:17:02.000 Alltså, den här tekniken har prövats på dussintals patienter 00:17:02.000 --> 00:17:04.000 av en annan grupp i Helsingfors, 00:17:04.000 --> 00:17:07.000 så den kan visa sig bli en värdefull behandling för fantomsmärtor 00:17:07.000 --> 00:17:09.000 och faktum är att folk prövat det som rehabilitering vid stroke. 00:17:09.000 --> 00:17:12.000 Stroke tänker man annars på som en skada av fibrerna. 00:17:12.000 --> 00:17:14.000 Inget att göra åt saken. 00:17:14.000 --> 00:17:19.000 Men, det har visat sig att en del av förlamningen efter en stroke är inlärd 00:17:19.000 --> 00:17:22.000 och möjligen kan den komponenten övervinnas med speglar. 00:17:22.000 --> 00:17:24.000 Det här har också genomgått kliniska tester. 00:17:24.000 --> 00:17:26.000 Många, många patienter har blivit hjälpta. NOTE Paragraph 00:17:26.000 --> 00:17:30.000 Okej, låt mig byta spår och komma vidare till den tredje delen av mitt tal, 00:17:30.000 --> 00:17:34.000 som handlar om ett annat märkligt fenomen kallat synestesi. 00:17:34.000 --> 00:17:37.000 Det upptäcktes av Francis Galton på 1800-talet. 00:17:37.000 --> 00:17:39.000 Han var Darwins kusin. 00:17:39.000 --> 00:17:41.000 Han påpekade att somliga människor, 00:17:41.000 --> 00:17:45.000 vilka i övrigt är helt normala, hade följande underlighet: 00:17:45.000 --> 00:17:48.000 Varje nummer de ser har en färg. 00:17:48.000 --> 00:17:52.000 Fem är blå, sju är gul, åtta är limegrön, 00:17:52.000 --> 00:17:54.000 nio är indigo, okej? 00:17:54.000 --> 00:17:57.000 Kom ihåg, de här människorna är i övrigt helt normala. 00:17:57.000 --> 00:18:00.000 Eller ciss dur, ibland ger toner färger. 00:18:00.000 --> 00:18:03.000 Ciss är blå, fiss är grön, 00:18:03.000 --> 00:18:06.000 en annan ton kan vara gul, okej? NOTE Paragraph 00:18:06.000 --> 00:18:08.000 Varför händer det här? 00:18:08.000 --> 00:18:10.000 Detta kallas synestesi. Galton kallade det synestesi, 00:18:10.000 --> 00:18:12.000 en sinnenas sammanblandning. 00:18:12.000 --> 00:18:14.000 Hos oss är alla sinnen distinkta. 00:18:14.000 --> 00:18:16.000 De här människorna rör ihop sina sinnen. 00:18:16.000 --> 00:18:17.000 Varför händer det här? 00:18:17.000 --> 00:18:19.000 En av de två aspekterna på det här problemet är mycket förbryllande. 00:18:19.000 --> 00:18:21.000 Synestesi finns i vissa släkter 00:18:21.000 --> 00:18:24.000 så Galton påstod att det är ärftligt med en genetisk bas. 00:18:24.000 --> 00:18:28.000 För det andra handlar synestesi om - för att komma till min poäng här 00:18:28.000 --> 00:18:31.000 om min föreläsnings tema, vilket är kreativitet - 00:18:31.000 --> 00:18:36.000 synestesi är åtta gånger vanligare hos artister, poeter, författare 00:18:36.000 --> 00:18:39.000 och andra kreativa människor än hos befolkningen i stort. 00:18:39.000 --> 00:18:40.000 Varför är det så? 00:18:40.000 --> 00:18:42.000 Jag tänker besvara den frågan. 00:18:42.000 --> 00:18:44.000 Den har aldrig besvarats förut. NOTE Paragraph 00:18:44.000 --> 00:18:45.000 Okej, så vad är synestesi? Vad orsakar det? 00:18:45.000 --> 00:18:46.000 Tja, det finns många teorier. 00:18:46.000 --> 00:18:48.000 En teori säger att de helt enkelt är tokiga. 00:18:48.000 --> 00:18:51.000 Det är dock inte en vetenskaplig teori, så vi kan glömma den. 00:18:51.000 --> 00:18:55.000 En annan teori menar att de alla är syraknarkare och storbrajjare, okej? 00:18:55.000 --> 00:18:57.000 Alltså, det kan nog ligga en del sanning i det där, 00:18:57.000 --> 00:18:59.000 eftersom det är mycket vanligare här i Bay Area än i San Diego. 00:18:59.000 --> 00:19:00.000 (skratt) 00:19:00.000 --> 00:19:03.000 Okej. Alltså, den tredje teorin går ut på att - 00:19:03.000 --> 00:19:08.000 jo, låt oss fråga oss själva vad som egentligen händer med synestesi. Okej? NOTE Paragraph 00:19:08.000 --> 00:19:11.000 Vi upptäckte att områdena för färg och nummer 00:19:11.000 --> 00:19:14.000 ligger bredvid varandra i hjärnan, i fusiform gyrus. 00:19:14.000 --> 00:19:16.000 Så vi sa: det har skett oavsiktliga kopplingar 00:19:16.000 --> 00:19:19.000 mellan färg- och nummerområdena i hjärnan. 00:19:19.000 --> 00:19:22.000 Så varje gång man ser ett nummer, ser man motsvarande färg 00:19:22.000 --> 00:19:24.000 och det är därför man blir synestetiker. 00:19:24.000 --> 00:19:26.000 Men kom ihåg, varför händer det här? 00:19:26.000 --> 00:19:28.000 Varför skulle det finnas korsade kopplingar hos vissa? 00:19:28.000 --> 00:19:30.000 Kommer ni ihåg hur jag sa att det fanns i vissa familjer? 00:19:30.000 --> 00:19:32.000 Det ger er en ledtråd. 00:19:32.000 --> 00:19:34.000 Och det är, det finns en onormal gen, 00:19:34.000 --> 00:19:37.000 en mutation i den genen som orsakar de här onormala korsade ledningarna. NOTE Paragraph 00:19:37.000 --> 00:19:39.000 Hos oss alla, visar det sig, 00:19:39.000 --> 00:19:43.000 föds vi med allt sammankopplat med allt annat. 00:19:43.000 --> 00:19:46.000 Så alla områden i hjärnan är sammankopplade med alla andra 00:19:46.000 --> 00:19:48.000 och dessa trimmas för att skapa 00:19:48.000 --> 00:19:51.000 den karaktäristiska modulära arkitekturen hos en vuxen hjärna. 00:19:51.000 --> 00:19:53.000 Så om det finns en gen som ger upphov till trimningen 00:19:53.000 --> 00:19:55.000 och om den genen muterar 00:19:55.000 --> 00:19:58.000 så får man en otillräcklig trimning mellan närliggande hjärnområden. 00:19:58.000 --> 00:20:01.000 Och om det är mellan nummer och färger får man nummer- och färgsynestesi. 00:20:01.000 --> 00:20:04.000 Om det är mellan ton och färg, får man ton- och färgsynestesi. 00:20:04.000 --> 00:20:06.000 Så långt allt väl. NOTE Paragraph 00:20:06.000 --> 00:20:08.000 Alltså, vad händer om den här genen uttrycks överallt i hjärnan 00:20:08.000 --> 00:20:09.000 så att allt är korskopplat? 00:20:09.000 --> 00:20:15.000 Tja, tänk på vad artister, författare och poeter har gemensamt: 00:20:15.000 --> 00:20:18.000 förmågan att tänka metaforiskt, 00:20:18.000 --> 00:20:20.000 koppla ihop saker till synes utan samband, 00:20:20.000 --> 00:20:23.000 som till exempel "Öster är där och Julia är solen." 00:20:23.000 --> 00:20:25.000 Man säger ju inte att Julia är solen, 00:20:25.000 --> 00:20:27.000 betyder det att hon är en lysande eldboll? 00:20:27.000 --> 00:20:30.000 Jag menar, schizofrena gör det, men det är en annan historia, visst? 00:20:30.000 --> 00:20:33.000 Normala människor säger, hon är varm som en sol, 00:20:33.000 --> 00:20:35.000 lysande som solen, vårdande som solen. 00:20:35.000 --> 00:20:37.000 Omedelbart hittar man länkarna. NOTE Paragraph 00:20:37.000 --> 00:20:40.000 Alltså om man antar att den här ökade korskopplingen 00:20:40.000 --> 00:20:43.000 och konceptet också är i olika delar av hjärnan, 00:20:43.000 --> 00:20:46.000 så kommer det skapa en ökad fallenhet 00:20:46.000 --> 00:20:49.000 för metaforiskt tänkande och kreativitet 00:20:49.000 --> 00:20:51.000 hos människor med synestesi. 00:20:51.000 --> 00:20:54.000 Och därav följer också den åtta gånger högre förekomsten av synestesi 00:20:54.000 --> 00:20:56.000 bland poeter, artister och författare. 00:20:56.000 --> 00:20:59.000 Okej, det är en väldigt frenologisk syn på synestesi. 00:20:59.000 --> 00:21:01.000 En sista demonstration - kan jag få en minut? 00:21:01.000 --> 00:21:03.000 (applåder) NOTE Paragraph 00:21:03.000 --> 00:21:08.000 Okej. Jag ska visa er att ni alla är synestetiker. Men ni är i förnekelse! 00:21:08.000 --> 00:21:12.000 Det här är vad jag kallar Marsalfabet. Precis som ert alfabet 00:21:12.000 --> 00:21:15.000 A är A, B är B, C är C. 00:21:15.000 --> 00:21:18.000 Olika former för olika fonem, visst? 00:21:18.000 --> 00:21:20.000 Här är då marsalfabetet. 00:21:20.000 --> 00:21:22.000 En av dem är Kiki, en av dem är Buba. 00:21:22.000 --> 00:21:24.000 Vilken är Kiki och vilken är Buba? 00:21:24.000 --> 00:21:26.000 Hu många tror att det här är Kiki och det där är Buba? Räck upp handen. 00:21:26.000 --> 00:21:28.000 Jahopp, en eller två mutanter. 00:21:28.000 --> 00:21:29.000 (skratt) 00:21:29.000 --> 00:21:31.000 Hur många av er tror att det här är Buba och det där Kiki? Räck upp handen. 00:21:31.000 --> 00:21:33.000 99 % av er. NOTE Paragraph 00:21:33.000 --> 00:21:35.000 Alltså, ingen av er är marsmänniska. Hur bar ni er åt? 00:21:35.000 --> 00:21:40.000 Det är för att ni alla med en korsmodell gör en synestetisk abstraktion. 00:21:40.000 --> 00:21:44.000 Det innebär att ni använder det skarpa tonfallet - ki, ki, 00:21:44.000 --> 00:21:49.000 i ert hörselcentrum, hårcellerna stimuleras - ki, ki, 00:21:49.000 --> 00:21:52.000 härmar det visuella intrycket, plötsliga intrycket av den där taggiga formen. 00:21:52.000 --> 00:21:55.000 Alltså, det här är mycket viktigt för det skvallrar om 00:21:55.000 --> 00:21:57.000 att er hjärna använder en primitiv... 00:21:57.000 --> 00:21:59.000 det är bara - det ser ut som en löjlig illusion 00:21:59.000 --> 00:22:03.000 men de här fotonerna i era ögon visar det här mönstret 00:22:03.000 --> 00:22:06.000 och hårcellerna i era öron stimulerar hörselmönstret, 00:22:06.000 --> 00:22:11.000 men hjärnan kan extrahera den gemensamma nämnaren. 00:22:11.000 --> 00:22:13.000 Det är en primitiv form av abstraktion 00:22:13.000 --> 00:22:18.000 och vi vet nu att det här händer i hjärnans fusiform gyrus 00:22:18.000 --> 00:22:19.000 eftersom när den är skadad 00:22:19.000 --> 00:22:23.000 förlorar de här människorna förmågan att ägna sig åt Buba Kiki, 00:22:23.000 --> 00:22:25.000 men de förlorar också sin metaforiska förmåga. NOTE Paragraph 00:22:25.000 --> 00:22:29.000 Om man frågar den här killen: "allt som glittrar är inte guld" - 00:22:29.000 --> 00:22:31.000 vad menas med det? 00:22:31.000 --> 00:22:33.000 Så svarar patienten "Nja, om det är metalliskt och blankt betyder det inte att det är guld. 00:22:33.000 --> 00:22:36.000 Man måste väga dess specifika vikt, okej?" 00:22:36.000 --> 00:22:39.000 Så de missar fullständigt den metaforiska betydelsen. 00:22:39.000 --> 00:22:42.000 Det här området är alltså åtta gånger större hos högre stående, 00:22:42.000 --> 00:22:45.000 särskilt människor, än i lägre stående primater. 00:22:45.000 --> 00:22:48.000 Något väldigt spännande försiggår här i angular gyrus, 00:22:48.000 --> 00:22:51.000 eftersom det ligger i korsningen mellan hörsel, syn och känsel 00:22:51.000 --> 00:22:55.000 och det blev jättestort hos människor. Någonting väldigt intressant pågår här. 00:22:55.000 --> 00:22:58.000 Och jag tror det är basen för många unikt mänskliga egenskaper 00:22:58.000 --> 00:23:01.000 som abstraktion, metaforer och kreativitet. 00:23:01.000 --> 00:23:04.000 Alla de här frågorna som filosofer har studerat i årtusenden 00:23:04.000 --> 00:23:08.000 kan vi vetenskapsmän börja utforska genom avbildning av hjärnan 00:23:08.000 --> 00:23:10.000 och genom att studera patienter och ställa de rätta frågorna. 00:23:10.000 --> 00:23:12.000 Tack! 00:23:12.000 --> 00:23:13.000 (applåder) 00:23:13.000 --> 00:23:14.000 Förlåt. 00:23:14.000 --> 00:23:15.000 (skratt)