Education and jobs for the deaf | Ruma Roka

Det förstod du ingenting utav, eller hur?

(Skratt)

Det är 63 miljoner människor i Indien

som går igenom detta
år efter år, dag efter dag,

och försöker förstå
en värld de inte kan höra.

Stor brist på medvetenhet
och social stigmatisering

av att ha ett barn som är olik-kappad.

Föräldrar v§nder ut och in på sig själva

för att kunna förstå hur de
ska uppfostra sitt barn.

Och de blir tillsagda,
"Även fast ditt barn inte kan höra,

är ingeting fel på hans struphuvud.

Ingenting är fel på hans stämband

och han kan så småningom
bli lärd att tala.

Där börjar resan av år
spenderade till försök att lära

detta lilla barn att artikulera
ord som han inte kan höra.

Även inom familjen
vill detta lilla barn

kommunicera med sina föräldrar.

Han vill vara en del utav
konversationerna i familjen.

Men han kan inte. Och han förstår inte
varför ingen lyssnar på honom.

Så han känner sig isolerad och mister

en viktig färdighet som är
nödvänding när vi växer upp.

Han går till skolan och tänker "Okej,
förhoppningsvis blir saker annorlunda.".

Och han ser lärarna
öppna och stänga sina munnar

och skriva dessa konstiga
saker på tavlan.

Utan förståelse,
eftersom han kan inte höra,

skriver han ner allting,
hasplar ur sig det under tentamen,

och med nöd och näppe
slutade han skolan, klass tio.

Vilka är hans anställningsmöjligheter?

Här är ett barn som faktiskt
inte har en riktig utbildning.

Visuella ord, ordförråd bestående
av trettio till fyrtio ord.

Han är emotionellt osäker, han är
förmodligen arg på hela världen också,

vilken har, som han känner,
systematiskt handikappat honom.

Var jobbar han?
Simpel arbetskraft, okvalificerade jobb,

ofta i väldigt kränkande förhållanden.

Det är var min "födelse" resa börjar
2004, jag har inte, som Kelly sade,

jag har ingen familjemedlem som är döv.

Bara ett konstigt kall och
ingen rationell tanke.

Jag hoppade in i denna värld
och lärde mig teckenspråk.

På den tiden var det utmanande.
Ingen ville... ingen verkade veta...

"Vad är det du vill lära dig, Ruma?"
"Är det ett språk?"

I vilket fall, lärandet av teckenspråk
öppnade upp mitt liv till detta samhälle

vilket är utåt sett tyst,
men flödar

med passionen och nyfikenheten
som visuella elever.

Och jag hörde deras historier
av vad de ville göra.

Och ett år senare, 2005, med ett
magert sparkonto på cirka $5,000

av en mognad försäkring,
startade jag detta center,

i en liten tvårumslägenhet
med endast sex studenter

och mig som lärde dem
engelska på teckenspråk.

Utmaningarna, nödens timme
vid den punkten var,

hur får jag dessa ungdomar
med endast grundskoleexamen

in i riktiga jobb hos företagen?

Jobb av värdighet, jobb som
kan bevisa att döva inte är dumma?

Så, utmaningarna var enorma.
De döva var år av att sitta såhär

och år av ennui och mörker.

De behövde tro på sig själva.
Föräldrarna behövde bli övertygade

om att deras barn inte är döv och dum.

Och att han är kapabel att stå
på sina egna ben.

Men viktigast av allt,

skulle arbetsgivaren anställa
någon som inte kunde tala,

inte kunde höra, och verkligen
inte kunde läsa eller skriva heller?

Jag satt tillsammans med några
av mina vänner från branschen,

och jag delade med mig av min historia
till dem om vad det betyder att vara döv.

Och jag förstod att där
fanns områden i företag

där döva kunde arbeta, döva
människor kunde arbeta med stort värde.

Och med magra resurser
skapade vi det första

yrkesutbildningsläroplanen
för döva människor någonsin i landet.

Att hitta lärare var ett problem.
Så jag lärde mina döva barn,

mina studenter, att bli
lärarna för de döva.

Och det är ett jobb de tog på sig
med stort ansvar och stolthet.

Arbetsgivaren var fortfarande skeptisk.
Utbildning, kvalifikationer, 10e pass.

"Nej, nej, nej, Ruma,
vi kan inte anställa honom."

Det var ett stort problem.

"Och även om vi anställde honom,

hur ska vi kommunicera med honom?
Han kan inte läsa, skriva.

Kan inte höra/tala."

Jag sade bara till dem, "Snälla
kan vi ta det ett steg i taget?

Du vet, kan vi fokusera
på vad vi kan göra?

Han är en duktig visuell person.
Han kan arbeta. Och...

och om det fungerar, eller inte,
då vet vi i alla fall det."

Här skulle jag vilja dela
en historia om Vishu Kapoor.

Han kom till oss 2009
utan något språk alls.

Han kunde inte ens sitt eget teckenspråk.

Allt han såg, bearbetat i hans
hjärna var genom sina ögon.

Han mor var förtvivlad och hon sade,

"Ruma,