Return to Video

Hur leder dåliga vanor till politiskt våld?

  • 0:01 - 0:05
    Låt oss börja idag
    med ett historiskt mysterium.
  • 0:05 - 0:08
    1957, så fanns det två unga kvinnor,
  • 0:08 - 0:09
    båda i tjugoårsåldern,
  • 0:09 - 0:11
    som båda bodde i samma stad,
  • 0:11 - 0:14
    båda medlemmar i samma politiska grupp.
  • 0:15 - 0:19
    Det året bestämde sig båda
    för att utföra våldsamma attacker.
  • 0:19 - 0:23
    En tjej tog en pistol och gick fram till
    en soldat vid en gränskontroll.
  • 0:24 - 0:29
    Den andra tjejen tog en bomb
    och gick till ett fullsatt kafé.
  • 0:30 - 0:32
    Men saken är den:
  • 0:32 - 0:36
    en av dessa tjejer
    fullföljde attacken,
  • 0:37 - 0:40
    men den andra vände om.
  • 0:41 - 0:43
    Så hur kom detta sig?
  • 0:44 - 0:47
    Jag är beteendeforskare
    och forskar kring aggressivitet,
  • 0:47 - 0:49
    moralisk kognition
  • 0:49 - 0:53
    och beslutsfattning i sociala rörelser.
  • 0:53 - 0:55
    Det låter komplicerat. (Skrattar)
  • 0:55 - 0:57
    Så, för att översätta:
  • 0:57 - 1:02
    Jag studerar ögonblicket då en individ
    beslutar sig för att skjuta,
  • 1:02 - 1:07
    de vardagliga besluten
    som ledde upp till det ögonblicket
  • 1:07 - 1:13
    och hur de gör för att intala sig själva
    att det här beteendet är berättigat.
  • 1:13 - 1:15
    Det är ämnet --
  • 1:15 - 1:17
    är inte bara vetenskapligt för mig.
  • 1:17 - 1:19
    Det är faktiskt ganska personligt.
  • 1:19 - 1:23
    Jag växte upp i Kootenai County, Idaho,
  • 1:23 - 1:25
    och detta är väldigt viktigt.
  • 1:25 - 1:30
    Detta är inte delen av Idaho
    med potatis.
  • 1:30 - 1:32
    Vi har inga potatisar.
  • 1:32 - 1:34
    Och om du frågar mig om potatisar,
  • 1:34 - 1:35
    så kommer jag hitta dig.
  • 1:36 - 1:37
    (Skratt)
  • 1:37 - 1:40
    Denna del av Idaho är känd
    för sjöar vid bergen,
  • 1:40 - 1:42
    hästridning,
  • 1:42 - 1:43
    skidåkning.
  • 1:44 - 1:47
    Olyckligtvis, med start under
    1980-talet
  • 1:47 - 1:51
    så blev den också känd som
    det globala högkvarteret
  • 1:51 - 1:53
    åt Aryan Nations.
  • 1:53 - 1:57
    Varje år, samlandes medlemmar av den
    lokala nynazistorganisationen
  • 1:57 - 2:00
    för att marschera genom vår stad,
  • 2:00 - 2:01
    och varje år
  • 2:01 - 2:05
    samlades medborgare från vår stad
    för att protestera mot dem.
  • 2:05 - 2:08
    2001 gick jag ut high school
  • 2:08 - 2:13
    och åkte till universitetet i New York.
  • 2:13 - 2:17
    Jag kom dit i augusti 2001.
  • 2:17 - 2:20
    Som många av er säkert vet
  • 2:20 - 2:22
    så föll tvillingtornen
  • 2:22 - 2:24
    tre veckor senare.
  • 2:24 - 2:27
    Jag var chockad.
  • 2:29 - 2:31
    Jag var otroligt arg.
  • 2:33 - 2:34
    Jag ville göra någonting,
  • 2:34 - 2:38
    men det enda jag kunde
    tänka på att göra för stunden
  • 2:38 - 2:41
    var att studera arabiska.
  • 2:42 - 2:43
    Jag måste erkänna,
  • 2:43 - 2:49
    att jag var den tjejen i klassen
    som ville veta varför "dom" hatar "oss".
  • 2:49 - 2:53
    Jag började studera arabiska
    på grund av helt fel anledningar.
  • 2:53 - 2:55
    Men någonting oväntat skedde.
  • 2:55 - 2:58
    Jag fick ett stipendium
    för att åka och studera i Israel.
  • 2:59 - 3:02
    Så tjejen från Idaho
    åkte till Mellanöstern.
  • 3:02 - 3:06
    Och medan jag var där,
    träffade jag palestinska muslimer,
  • 3:06 - 3:08
    palestinska kristna,
  • 3:08 - 3:09
    israeliska bosättare,
  • 3:09 - 3:11
    israeliska fredsaktivister.
  • 3:12 - 3:16
    Och det jag lärde mig var att
    varje handling har en ekologi.
  • 3:17 - 3:18
    Den har en kontext.
  • 3:20 - 3:24
    Sedan dess har jag rest världen runt,
  • 3:24 - 3:28
    jag har studerat våldsamma rörelser,
  • 3:28 - 3:33
    jag har jobbat med NGO:er
    och före detta soldater i Irak,
  • 3:33 - 3:34
    Syrien,
  • 3:34 - 3:35
    Vietnam,
  • 3:35 - 3:36
    Balkanhalvön,
  • 3:36 - 3:38
    Kuba.
  • 3:38 - 3:41
    Jag tog min doktorsexamen i historia,
  • 3:41 - 3:43
    och det jag gör nu
    är att besöka olika arkiv
  • 3:43 - 3:46
    där jag letar igenom dokument,
  • 3:46 - 3:49
    för att hitta erkännelser av brott,
  • 3:49 - 3:51
    rättsfall,
  • 3:52 - 3:57
    dagböcker och manifest från individer
    inblandade i våldsamma attacker.
  • 3:57 - 4:00
    Så om man samlar alla dessa dokument --
  • 4:00 - 4:02
    vad säger de?
  • 4:02 - 4:05
    Våra hjärnor älskar oklara orsaker,
  • 4:05 - 4:06
    verkar det som.
  • 4:06 - 4:09
    Så varje gång vi ser
    en attack på nyheterna,
  • 4:09 - 4:12
    tenderar vi att ställa en fråga:
  • 4:12 - 4:13
    Varför?
  • 4:13 - 4:14
    Varför skedde det?
  • 4:14 - 4:17
    Tja, jag kan berätta för dig
    att jag läst tusentals manifest
  • 4:17 - 4:22
    och det du upptäcker är att de
    faktiskt är imiterande.
  • 4:22 - 4:26
    De imiterar de politiska rörelser
    som de utgår från.
  • 4:26 - 4:30
    Så de berättar faktiskt inte
    så mycket om beslutsfattandet
  • 4:30 - 4:32
    i det enskilda fallet.
  • 4:32 - 4:37
    Så vi måste lära oss
    att ställa en helt annan fråga.
  • 4:37 - 4:40
    Istället för "Varför?"
    måste vi fråga "Hur?"
  • 4:40 - 4:43
    Hur kunde individer
    åstadkomma dessa attacker
  • 4:43 - 4:48
    och hur bidrog ekologin kring
    beslutsfattandet till våldsamt beteende?
  • 4:49 - 4:54
    Jag har lärt mig en del saker
    genom att ställa denna typ av fråga.
  • 4:54 - 4:55
    Den viktigaste är att
  • 4:55 - 4:59
    politiskt våld inte uppstår ut kultur.
  • 4:59 - 5:00
    Vi skapar det.
  • 5:00 - 5:03
    Och vare sig vi inser det eller inte
  • 5:03 - 5:08
    så bidrar våra dagliga vanor
    till skapandet av våld
  • 5:08 - 5:10
    i vår omgivning.
  • 5:10 - 5:15
    Så här är några vanor
    som jag lärt mig bidrar till våld.
  • 5:16 - 5:20
    En av de första sakerna
    som angriparna gjorde
  • 5:20 - 5:23
    när de förberedde sig
    för en våldsam händelse
  • 5:23 - 5:27
    var att de stängde in sig själva
    i en informationsbubbla.
  • 5:27 - 5:30
    Vi har hört talas om fake news, eller hur?
  • 5:30 - 5:32
    Tja, det här chockerade mig:
  • 5:32 - 5:36
    Varje grupp som jag studerade
    hade någon typ av fake news-slogan.
  • 5:36 - 5:39
    Franska kommunister
    kallade det för "skämd press."
  • 5:39 - 5:43
    Franska ultranationalister
    kallade det "utförsäljningspressen"
  • 5:43 - 5:45
    och den "förrädiska pressen".
  • 5:45 - 5:49
    Islamister i Egypten kallade det
    de "depraverade nyheterna."
  • 5:49 - 5:52
    Och egyptiska kommunister kallade det ...
  • 5:52 - 5:53
    "fake news."
  • 5:53 - 5:58
    Så varför spenderar grupper all denna tid
    på att försöka skapa informationsbubblor?
  • 5:58 - 6:01
    Svaret är faktiskt väldigt enkelt.
  • 6:01 - 6:05
    Vi fattar beslut baserat på
    den information vi litar på, eller hur?
  • 6:05 - 6:09
    Så om vi litar på dålig information,
  • 6:09 - 6:12
    kommer vi att fatta dåliga beslut.
  • 6:12 - 6:15
    En annan intressant vana
    som individer använde sig av
  • 6:15 - 6:18
    när de ville utföra en våldsam attack
  • 6:18 - 6:22
    var att de inte såg sitt offer
    som en individ
  • 6:22 - 6:24
    utan bara som en medlem
    av ett motsatt lag.
  • 6:25 - 6:27
    Här blir det väldigt konstigt.
  • 6:28 - 6:32
    Det finns lite rolig hjärnforskning bakom
    varför detta typ av tänkande är effektivt.
  • 6:32 - 6:35
    Säg att jag delar in alla er i två lag:
  • 6:35 - 6:37
    blått lag,
  • 6:37 - 6:38
    rött lag.
  • 6:38 - 6:41
    Och sedan ber jag er att tävla
    mot varandra.
  • 6:41 - 6:45
    Det roliga är att inom millisekunder
  • 6:45 - 6:50
    kommer du faktiskt att börja känna
    njutning... njutning...
  • 6:50 - 6:55
    när något dåligt händer medlemmar
    av det motsatta laget.
  • 6:56 - 7:00
    Det roliga med det är att om jag ber
    en av er från det blå laget
  • 7:00 - 7:02
    att ansluta sig till det röda laget,
  • 7:03 - 7:05
    så ställer din hjärna om sig
  • 7:05 - 7:06
    och inom millisekunder
  • 7:06 - 7:09
    kommer du nu börja känna njutning
  • 7:09 - 7:12
    när något dåligt händer medlemmar
    av ditt gamla lag.
  • 7:14 - 7:21
    Detta är ett väldigt bra exempel på varför
    vi-mot-dom tänkande är så farligt
  • 7:21 - 7:22
    i vår politiska omgivning
  • 7:22 - 7:27
    En annan vana som angriparna använde sig
    av för att varva upp inför en attack
  • 7:27 - 7:29
    var att de fokuserade på olikheter.
  • 7:29 - 7:32
    Med andra ord,
    så såg de på sina offer och tänkte,
  • 7:33 - 7:35
    "Jag har ingenting gemensamt
    med den här personen.
  • 7:35 - 7:37
    Hen är helt olik mig."
  • 7:39 - 7:42
    Igen, så låter detta kanske
    som ett riktigt enkelt koncept,
  • 7:42 - 7:47
    men det finns fascinerande vetenskap
    som visar varför det här fungerar.
  • 7:47 - 7:52
    Säg att jag visar er videor av händer
    med olika hudfärger
  • 7:52 - 7:56
    och vassa nålar som förs in i
    dessa olikfärgade händer,
  • 7:56 - 7:57
    Okej?
  • 7:58 - 8:00
    Om du är vit,
  • 8:00 - 8:06
    så är chansen att du kommer känna
    som mest sympati,
  • 8:06 - 8:08
    eller som mest smärta,
  • 8:08 - 8:10
    när du ser en nål
    föras in i den vita handen.
  • 8:12 - 8:15
    Om du är latinamerikan, arab, svart,
  • 8:15 - 8:19
    så kommer du troligtvis uppleva
    som mest sympati
  • 8:19 - 8:24
    när du ser en nål föras in i handen
    som ser mest ut som din egen.
  • 8:27 - 8:31
    De bra nyheterna är att detta
    inte är biologiskt betingat.
  • 8:31 - 8:33
    Det är ett inlärt beteende.
  • 8:33 - 8:38
    Vilket betyder att ju mer tid
    vi tillbringar med andra etniska grupper
  • 8:38 - 8:45
    och ju mer vi ser dem som lika oss
    och som en del av vårt lag,
  • 8:45 - 8:47
    desto mer kommer vi känna deras smärta.
  • 8:47 - 8:49
    Den sista vanan som jag ska prata om
  • 8:49 - 8:55
    är att när angripare förberedde sig
    för att utföra en av dessa attacker,
  • 8:55 - 8:57
    så fokuserade de på
    särskilda emotionella signaler.
  • 8:57 - 9:03
    Under månader förberedde de sig
    genom att fokusera på till exempel ilska.
  • 9:03 - 9:06
    Jag tar upp detta eftersom
    det är väldigt populärt just nu.
  • 9:06 - 9:10
    Om du läser bloggar eller nyheter,
  • 9:10 - 9:14
    så pratas det om två koncept
    från laboratorievetenskap:
  • 9:14 - 9:17
    kapning av amygdalan
    och emotionell kapning.
  • 9:17 - 9:19
    Så, kapning av amygdalan:
  • 9:19 - 9:23
    det betyder att om jag visar er
    en signal, exempelvis en pistol,
  • 9:24 - 9:27
    så reagerar din hjärna
    automatiskt på faran
  • 9:27 - 9:29
    som denna signal innebär.
  • 9:29 - 9:31
    Emotionell kapning
    är ett liknande koncept.
  • 9:31 - 9:36
    Det innebär att om jag visar er
    en ilskeutlösare, till exempel,
  • 9:36 - 9:41
    så kommer din hjärna att reagera
    automatiskt med ilska
  • 9:41 - 9:43
    på den signalen.
  • 9:43 - 9:47
    Jag tror att kvinnor oftast förstår
    detta bättre än män. (Skrattar)
  • 9:47 - 9:48
    (Skratt)
  • 9:48 - 9:51
    Såna här känslokapande berättelser
    fångar vår uppmärksamhet.
  • 9:51 - 9:54
    Enbart ordet "kapning"
    fångar vår uppmärksamhet.
  • 9:55 - 9:56
    Saken är den att,
  • 9:56 - 10:00
    för det mesta så är det här inte riktigt
    hur signaler fungerar i verkliga livet.
  • 10:01 - 10:02
    Om du studerar historia,
  • 10:02 - 10:07
    så kommer du upptäcka att vi översköljs
    med hundratusentals signaler
  • 10:07 - 10:09
    varje dag.
  • 10:09 - 10:11
    Och därför så lär vi oss att filtrera.
  • 10:11 - 10:13
    Vi ignorerar vissa signaler,
  • 10:13 - 10:15
    och vi uppmärksammar andra signaler.
  • 10:15 - 10:19
    När det gäller politiskt våld
    blir detta väldigt viktigt,
  • 10:19 - 10:25
    eftersom att det innebär att gärningsmän
    oftast inte bara ser en ilskeutlösare
  • 10:25 - 10:26
    och plötsligt går bärsärk.
  • 10:27 - 10:32
    Istället, tillbringar politiker
    och sociala aktivister
  • 10:32 - 10:35
    veckor, månader och år
  • 10:35 - 10:40
    på att fylla omgivningen
    med ilskeutlösare, till exempel,
  • 10:40 - 10:42
    och förövare
  • 10:42 - 10:44
    uppmärksammade de här signalerna,
  • 10:44 - 10:47
    de litade på de här signalerna,
  • 10:47 - 10:48
    de fokuserade på dem,
  • 10:49 - 10:51
    de till och med memorerade dem.
  • 10:51 - 10:58
    Allt detta visar verkligen
    hur viktigt det är att studera historia.
  • 10:58 - 11:02
    Det är en sak att förstå hur signaler
    fungerar inom ett laboratorium.
  • 11:02 - 11:05
    Och de här laboratorieexperimenten
    är otroligt viktiga.
  • 11:05 - 11:09
    De ger oss mycket ny information
    om hur våra kroppar fungerar.
  • 11:10 - 11:16
    Men det är även väldigt viktigt att förstå
    hur signalerna fungerar i verkliga livet.
  • 11:19 - 11:23
    Så, vad säger allt detta oss
    om politiskt våld?
  • 11:24 - 11:27
    Politiskt våld är inte kulturellt.
  • 11:28 - 11:33
    Det är inte en automatisk, förutbestämd
    reaktion till miljöbetingad stimuli.
  • 11:34 - 11:35
    Vi skapar det.
  • 11:35 - 11:38
    Våra dagliga vanor skapar det.
  • 11:39 - 11:43
    Låt oss gå tillbaka till de två kvinnorna
    som jag nämnde i början.
  • 11:44 - 11:50
    Den första kvinnan hade
    uppmärksammat raserikampanjerna,
  • 11:50 - 11:51
    så hon tog ett skjutvapen
  • 11:51 - 11:53
    och gick fram till en soldat
    vid en gränskontroll.
  • 11:55 - 11:59
    Men i det ögonblicket
    skedde något väldigt intressant.
  • 11:59 - 12:02
    Hon såg på soldaten,
  • 12:02 - 12:04
    och tänkte för sig själv,
  • 12:06 - 12:09
    "Han är lika gammal som mig.
  • 12:09 - 12:11
    Han ser ut som mig."
  • 12:13 - 12:15
    Och hon lade ifrån sig vapnet
    och gick iväg.
  • 12:16 - 12:19
    Bara på grund av denna lilla likhet.
  • 12:20 - 12:24
    Den andra tjejen gjorde något helt annat.
  • 12:26 - 12:28
    Hon hade också lyssnat
    på raserikampanjerna
  • 12:28 - 12:31
    men hon omgav sig av individer
  • 12:31 - 12:33
    som försvarade våld,
  • 12:33 - 12:36
    med kamrater som försvarade hennes våld.
  • 12:37 - 12:40
    Hon stängde in sig själv
    i en informationsbubbla.
  • 12:41 - 12:44
    Hon fokuserade på vissa
    emotionella signaler i månader.
  • 12:44 - 12:50
    Hon lärde sig att kringgå vissa
    kulturella hämningar gentemot våld.
  • 12:50 - 12:52
    Hon övade på sin plan,
  • 12:52 - 12:54
    hon lärde sig själv nya vanor,
  • 12:54 - 12:58
    och när tiden var kommen,
    tog hon med sin bomb till kaféet,
  • 12:58 - 13:01
    och hon fullföljde attacken.
  • 13:04 - 13:06
    Detta skedde inte på impuls.
  • 13:07 - 13:09
    Detta var inlärning.
  • 13:10 - 13:14
    Polarisering i vårt samhälle
    är inte impuls,
  • 13:14 - 13:16
    det är inlärning.
  • 13:16 - 13:19
    Varje dag lär vi oss själva:
  • 13:19 - 13:21
    nyheterna vi slår på,
  • 13:21 - 13:23
    känslorna vi fokuserar på,
  • 13:23 - 13:28
    tankarna vi hyser gällande
    det röda laget eller det blå laget.
  • 13:28 - 13:31
    Allt detta bidrar till inlärning,
  • 13:31 - 13:32
    vare sig vi inser det eller inte.
  • 13:33 - 13:34
    De bra nyheterna
  • 13:36 - 13:41
    är att även om individerna jag studerar
    redan har tagit sina beslut,
  • 13:41 - 13:44
    så kan vi fortfarande förändra vår bana.
  • 13:45 - 13:49
    Vi kanske aldrig fattar besluten
    som de fattade,
  • 13:49 - 13:53
    men vi kan sluta bidra
    till våldsamma ekosystem.
  • 13:54 - 13:58
    Vi kan ta oss ur vår nyhetsbubbla,
  • 13:58 - 14:02
    vi kan vara mer uppmärksamma
    på vilka emotionella signaler
  • 14:02 - 14:03
    vi fokuserar på,
  • 14:03 - 14:06
    raserihetsningarna som vi klickar på.
  • 14:06 - 14:08
    Men viktigast av allt,
  • 14:08 - 14:12
    så kan vi sluta att se varandra
    som enbart medlemmar av det röda laget
  • 14:12 - 14:14
    eller det blå laget.
  • 14:14 - 14:20
    För vare sig vi är kristna,
    muslimer, judar, ateister
  • 14:20 - 14:22
    demokrater eller republikaner,
  • 14:22 - 14:24
    så är vi människor.
  • 14:24 - 14:25
    Vi är mänskliga varelser.
  • 14:26 - 14:29
    Och ofta delar vi väldigt liknande vanor.
  • 14:30 - 14:32
    Vi har olikheter.
  • 14:32 - 14:34
    Dessa olikheter är vackra,
  • 14:34 - 14:37
    och dessa olikheter är väldigt viktiga.
  • 14:37 - 14:43
    Men vår framtid beror på om vi
    kan lyckas känna gemenskap
  • 14:43 - 14:45
    med den andra sidan.
  • 14:46 - 14:49
    Och det är därför det är så viktigt
  • 14:49 - 14:52
    att vi lär om våra hjärnor
  • 14:52 - 14:56
    och slutar med att bidra
    till våldsamma ekosystem.
  • 14:56 - 14:57
    Tack.
  • 14:57 - 14:59
    (Applåder)
Title:
Hur leder dåliga vanor till politiskt våld?
Speaker:
Christiane Marie Abu Sarah
Description:

Vad driver någon till att utöva politiskt motiverat våld? Det obehagliga svaret ligger i dagliga vanor. Beteendeforskaren Christiane-Marie Abu Sarah delar med sig av skrämmande insikter om hur till synes triviala val kan leda till polarisering som orsaker extrema, och till och med dödliga handlingar, och förklarar hur man identifiera och undvika dessa beteenden för att kunna återfinna våra likheter.

more » « less
Video Language:
English
Team:
closed TED
Project:
TEDTalks
Duration:
15:13

Swedish subtitles

Revisions