[Tania Bruguera: "Internationell Invandrarrörelse"] [Queens, New York] ALIZA NISENBAUM] Det var riktigt roligt att måla här. [Aliza Nisenbaum, Artist) Jag målade alltid när de hade Zumba lektion eller barn orkester. Det var alltid fyra eller fem barn runt min palett, som satte sina fingrar i mina färger och som frågade hur man gör en speciell färg de tittade på när hur jag satte min pensel på kanvasduken. Jag kommer från Mexiko, och jag har blivit en liten del av konstnärsvärleden där, so det här har blivit som ett riktigt hem för mig. Jo, Vero och Marisa är här. -[NISENBAUM, PÅ SPANSAKA] Hur är det Vero? - Det var länge sen jag såg dig sist! -[VERO, PÅ SPANSKA,] jo, jag har saknat dig också. .[NISENBAUM, PÅ SPANSKA] Samma här. -Hej Marisa! Hur är det älskling. .[MARISA PÅ SPANSKA] Bra. .[NISENBAUM, PÅ SPANSKA] Är ni redo för festen? -[VERO, PÅ SPANSKA] Ja, ja, vi är redo. [NISENBAUM] Jag har målat Vero två gånger. Hon är min första modell hon är den mest inspirerade personen som jag mött i min klass. [VERO, PÅ SPANSKA] Jag är mycket stolt tänk dig. Jag är med i en målning, jag, min man och min dotter! Jag tänkte att på en timme kunde en tavla bli klar; men, nej, det krävs många timmars arbete. Jag träffade henne för att jag gick hennes kurs om att lära mig engelska genom konst. [NISENBAUM] Vi pratade om olika kvinnoidéer, om feminism. Men, de använde inte ordet "feminist" eller rättare sagt, det undveks på sätt och vis. Så, vi pratade om olika idéer och vilken betydelse de kunde ha för olika människor. Och så, att sitta framför varandra, är en mycket förtrolig upplevelse att ha en modell och måla dem. Så, det gör att folk alltid öppnar upp. Du målar varenda del av deras kropp och hud, och vecken på deras kläder, och, blir det genast en slags förtrolig upplevelse. [VERO, PÅ SPANSKA] I Mexiko studerade jag en Aztetisk dans. Min familj och jag är vana att klä oss med en viss klädsel som är karaktäristisk i vårt land. Och på den tiden hade jag på mig en vacker blus med blommor, mycket vacker, med starka färger, och nu kan jag alltid se på den, jag har tavlan hemma i mitt vardagsrum. Framför allt vill jag tacka Aliza. [NISENBAUM] Flera av dessa kvinnor gömmer sig på sätt och vis, från offentliga ögon... från att bli sedda... för att många är invandrare utan papper. Så, jag försökte ge en viss handlingsfrihet till kvinnorna som har var här vad det gäller att hitta deras röst, i form av konst, och också i form av grundläggande färdigheter i engelska. Det finns en sådan rik historia av social målning i Mexiko du vet, det går tillbaka till väggmålarna och... jag tror att mycket av konsten numera handlar socialt utrymme och socialt agerande. [Tania Bruguera; konstnär, IMI initiativtagare] Det är väldigt viktigt för alla veta om det poetiska i detta utrymme. [BURGUERA] Människorna i Invandrarrörelsen, använder konst för att bemyndiga sig själva. Så, de har blivit en del av den samtida konsten också, och det förstår de nu mycket bättre, hur samtida konst fungerar, och allt som de kan får ut av det. Människor kan också växa och förstå hur de kan jobba utifrån sina rädslor... med begränsningarna dem sätter på sig själva när de kommer in i det här landet. [ANA RAMIEREZ] För att vi är i en stad som emellanåt är på sätt och vis svår. I bland går vi alla igenom svåra stunder i våra liv, eller? För mig, att ta del i en ceremoni ger mig styrka att gå framåt från dag till dag. Så, för mig, att vara här, fyller det mig med styrka... styrka, glädje, massor med energi, och det ger mig glädje att jobba tillsammans med min familj Tletlpapalotzin gruppen. [IMI Community Celebration Day] [BRUGUERA] Invandrarrörelsen är inte en färdig produkt än. All den här tiden som vi har lagt ner i Ivandrarrörelsen , fram tills nu, är att lägga grunderna för att projektet ska fullbordas. Om du frågar mig vem jag är, tror jag att jag är en idealist för att jag skulle ge allt för att starta ett politiskt parti, för att det är vad jag egentligen ville göra... att skapa politisk makt för invandrare, av invandrare. Men, jag vet, att om man gör det i USA, finns det risk att det kommer kanske att ses som gest snarare än som en sak som faktiskt händer. Men, vi får se.