Fyra frågor du alltid bör ställa till din läkare

"Är detta verkligen nödvändigt, doktorn?" Med stöd i spektakulär statistik om onödiga behandlingar, förklarar neurokirurgen Christer Mjåset styrkan i denna fråga och i andra enkla frågor kring behandlingar och kirurgi. Hur kan man samarbeta bättre med läkarna och få den behandling man behöver?

Jag är neurokirurg,

och jag ska berätta om
att personer som jag behöver er hjälp.

Jag ska snart berätta hur.

Men låt mig först berätta
om en av mina patienter.

Det var en kvinna i femtioårsåldern.

Hon var i god fysisk kondition,

men hon hade åkt in och ut
på sjukhus några gånger

för en behandlingsbar bröstcancer.

Nu hade hon fått diskbråck
i en nackkota

som gav henne stark smärta

som strålade ut i höger arm.

Efter att ha tittat
på hennes magnetkamerabilder

beslöt jag att föreslå operation.

Halsoperationer som denna
är snabba och standardiserade.

Men det finns en viss risk.

Man gör ett snitt precis här

och skär försiktigt förbi luftstrupen,

matstrupen,

och man försöker låta bli
att skära i halspulsådern.

(Skratt)

Sedan för man in mikroskopet

och tar försiktigt bort disken
och bråcket från nervrotskanalen

utan att skada ryggmärgen
eller nervrötterna

som ligger bara någon millimeter under.

Det värsta som kan hända
är att ryggmärgen skadas

för det kan ge förlamning
från halsen och nedåt.

Patienten blev alldeles tyst
när jag berättade detta.

Efter en liten stund sa hon några,
för oss båda, avgörande ord.

"Är detta verkligen nödvändigt, doktorn?"

(Skratt)

Vet ni vad jag insåg
precis där och då?

Det var det inte.

När jag har patienter som den här kvinnan

brukar jag faktiskt avråda från operation.

Vad fick mig att göra det
den här gången?

Jo, ni förstår,

hennes diskbråck var så speciellt.

Jag kunde riktigt se mig själv
dra det ut ur nervrotskanalen

redan innan hon kom in i rummet.

Jag måste medge det.
Jag ville operera henne.

Jag skulle gilla att operera henne.

Kirurgi är ju trots allt
det roligaste med mitt jobb.

(Skratt)

Jag tror att ni kan
leva er in i den känslan.

Min granne som är arkitekt säger
att han älskar att sitta och rita

och konstruera hus.

Han gärna göra det hela dagen,

hellre än att prata med kunden
som ska betala huset

och som kanske begränsar
vad han får göra.

Men precis som arkitekten

måste varje kirurg
titta sin patient i ögonen

och tillsammans med patienten

bestämma det bästa för patienten
som väntar på operation.

Det kanske låter lätt.

Men låt oss titta på statistiken.

Tonsillerna, eller mandlarna,
är två vävnadsknutor i halsen.

De kan tas bort kirurgiskt

och det kallas tonsillektomi.

Det här diagrammet visar
antalet tonsillektomier i Norge

i olika regioner.

Det kanske förvånar dig
att det är dubbelt så troligt

att ditt barn, för det handlar om barn,

får tonsillektomi i Finnmark
än i Trondheim.

Sjukdomstillståndet är detsamma.

Det borde inte vara skillnad,
men det är det.

Här är ett annat diagram.

Menisken stabiliserar knät

och kan dras itu,

ofta under idrottande,
till exempel fotboll.

Här ser du andelen som opereras
för det här sjukdomstillståndet.

Och du ser att andelen
i Möre och Romsdal

är fem gånger högre än i Stavanger.

Fem gånger.

Varför är det så?

Spelar fotbollspelarna
i Möre och Romsdal

en råare fotboll
än på andra ställen i landet?

(Skratt)

Troligen inte.

Nu har jag lagt till lite information.

Här ser du vilka operationer som utförts

på offentliga sjukhus i ljusblått,

och på privata kliniker i ljusgrönt.

Det är mycket på gång
på de privata sjukhusen

i Möre och Romsdal, eller hur?

Vad tyder det här på?

Kanske finns det ekonomiska incitament

för att behandla.

Det kommer mera.

Studier har nyligen visat
att skillnader i behandlingseffekt

mellan sjukgymnastik och knäoperation -

det finns ingen skillnad.

Det betyder att de flesta operationerna

i diagrammen jag nyss visade

kunde ha undvikits,
till och med i Stavanger.

Vad är det jag försöker säga?

Även om behandlingsindikationerna

är standardiserade,

varierar behandlingsbesluten för mycket,

särskilt i västvärlden.

Några får inte den vård de behöver

men ännu fler

behandlas i onödan.

"Är detta verkligen nödvändigt, doktorn?"

Jag har bara hört den frågan
en gång i min karriär.

Mina kollegor säger att de aldrig
hört detta från en patient.

Och för att vända på det hela,

hur ofta får du ett "nej" från din läkare

om du ställer en sådan fråga?

Forskare har undersökt detta

och funnit samma antal nej

vart de än gått.

Det är 30 procent.

Det betyder att tre gånger av tio

har din läkare föreslagit något

som är helt onödigt.

Vet du vad de hävdar
är anledningen till detta?

Patientpåverkan.

Det vill säga: du.

Du vill att något görs.

En av mina vänner bad mig
om ett medicinskt råd.

Det är en sportig kille

som åker längdåkning på vintern

och joggar på sommaren.

Nu fick han ont i ryggen
varje gång han joggade.

Så ont att han slutat jogga.

Jag undersökte honom
och ställde frågor.

Jag kom fram till att han nog
hade en utsliten disk

i nedre delen av ryggraden.

Varje gång den ansträngdes
gjorde det ont.

Han hade börjat simma
i stället för att jogga.

Det fanns inget att göra

så jag sa: "Du måste välja
dina träningsformer noga.

Några aktiviteter är bra för dig.

Andra inte."

Han svarade: "Jag vill göra
en MR-undersökning av ryggen."

"Varför vill du ha en MR-undersökning?"

"Jag kan få det gratis
genom en jobbförsäkring."

"Skärp dig," sa jag,
han är ju ändå min vän.

"Det är inte därför."

"Jag tänkte att det kanske är bra
att se hur det ser ut."

"Sedan när kan du tolka
MR-bilder?" sade jag.

(Skratt)

"Lita på mig.

Du behöver ingen MR."

"Hmm," sade han

och fortsatte efter en stund,
"Det kan vara cancer."

(Skratt)

Han fick sin MR så klart.

Och genom sin jobbförsäkring

träffade han en kollega till mig

som berättade för honom
om den slitna disken

och att inget fanns att göra.

Han skulle fortsätta simma
och strunta i joggingen.

Jag mötte honom efter en tid
och han sade:

"Nu vet jag åtminstone vad det är."

Låt mig ställa en fråga.

Tänk om alla i detta rum
med samma symtom fick en MR.

Eller om alla i Norge

som har ont i ryggen ibland
genomgick en MR.

Väntelistan för MR
skulle fyrfaldigas, eller mer.

Och ni skulle ta platser i kön

från någon som faktiskt har cancer.

Så en bra läkare säger ibland nej

men en vettig patient avstår också ibland

ett tillfälle att få en diagnos
eller en behandling.

"Är detta verkligen nödvändigt, doktorn?"

Jag vet att det kan vara
en svår fråga att ställa.

Om man går tillbaka 50 år

skulle det till och med ansetts oartigt.

(Skratt)

Om doktorn hade bestämt
vad som skulle göras,

då blev det så.

En av mina kollegor, en allmänläkare,

blev som barn skickad
till ett sanatorium för tuberkulossjuka

i sex månader.

Det var ett svårt trauma för henne.

När hon blev vuxen förstod hon

att hennes tuberkulostester
hade varit negativa hela tiden.

Läkaren hade skickat iväg henne
enbart på misstanken.

Ingen hade vågat eller ens övervägt
att ifrågasätta honom.

Inte ens hennes föräldrar.

Idag talar Norges hälsominister

om hälsoservice för patienter.

Patienten ska få goda råd
från läkaren om vad som bör göras.

Detta är ett stort framsteg.

Men ställer krav på dig att ta ansvar.

Du måste sätta dig i förarsätet
med din läkare

och ta gemensamma beslut om vart ni ska.

Så nästa gång du träffar en läkare

vill jag att du frågar:

"Är detta verkligen nödvändigt, doktorn?"

Och för min kvinnliga patient

blir svaret nej,

men en operation kan vara försvarbar.

"Så doktorn, vilka risker
finns det med operationen?"

Tja, fem till tio procent
får värre smärtor.

En till två procent av patienterna

får infektion i såret
eller till och med en blödning

som kanske slutar med en ny operation.

0,5 procent av patienterna
drabbas av kronisk heshet

och några få

får försämrad funktion
i armarna eller till med i benen.

"Finns det alternativ, doktorn?"

Ja, vila och sjukgymnastik
under en tid

kan få dig helt frisk.

"Och om jag inte gör något alls?"

Det är inte bra

men till och med då finns det
en viss chans att du blir frisk.

Fyra frågor.

Enkla frågor.

Tänk på dem som en verktygslåda
för att hjälpa oss.

Är detta verkligen nödvändigt?

Vilka är riskerna?

Finns det alternativ?

Vad händer om jag inte gör något alls?

Ställ dem om din läkare
vill skicka dig på MR

eller skriver ut antibiotika

eller föreslår en operation.

Enligt forskningen

kommer en av fem, tjugo procent,

att ändra uppfattning
om vad som bör göras.

När du gör det har du inte bara
gjort ditt eget liv enklare,

och troligen bättre,

utan hela sjukvårdssektorn
drar nytta av ditt beslut.

Tack.

(Applåder)