Etienne Chouard - Chercheur en cause des causes - TedxRepubliqueSquare

Jag är här för att tala om demokrati.

Men den riktiga.

Den som inte alls existerar!

Och den som jag tror skulle kunna få oss ur knipan.

Jag är lärare i Marseille och 2005 började jag att existera.

Jag vaknade upp politiskt tack vare en offentlig debatt i Frankrike.

En omröstning av en så kallad "konstitution" (grundlag).

Medan jag läste så blev jag arg, jag tyckte det var farligt.

Jag skrev ett svar på ungefär tio sidor, med synpunkter.

Sedan publicerade jag det på min webbsida.

Jag skickade det till min lilla kontaktlista, som ett sista desperat försök.

Sedan hände något som förändrade mitt liv.

Folk tog sig an det, det motsvarade någonting som de saknade.

I flera månader spenderade jag nätterna med att försöka svara dem.

Särskilt de som inte gillade mej.

Jag försökte att bevisa för dem att de hade fel.

Så småningom började tidningarna att skriva om det, sedan TV, radio...

De gjorde hembesök hos mej.

Sidans besökningsmätare sköt i höjden!

40 000 besök per dag!

12 000 email på två månader.

I efterhand har jag förstått att det var andras sätt att se på mig

som förvandlade mig.

Det gav mig en ofantlig styrka!

Både de positiva blickarna från andra, som förväntade någonting ifrån mig,

och jag var tvungen att hålla måttet.

Men även synen från de som inte gillade mig alls!

Misstänksamma, som kallade mig bedragare, odugling, falsk,

en som inte höll sig på sin plats.

Jag ville visa dem att de hade fel.

De gav mig samma kraft.

Alla dessa blickar gav mig en ofantlig energi,

som driver mig än idag.

Jag upptäckte att det finns ett gammalt begrepp, Atenarna kallade det "verecundia" (skamkänsla, försynthet).

Jag tycker att det är ett väldigt intressant och väsentligt begrepp.

För en god medborgare i Aten, var det viktigt vad andra tyckte om honom.

Det drev dem mot dygdighet.

När andra litade på dem och visade sin uppskattning,

så gav det dem viljan att vara dygdiga.

Och när de utsattes för förebrående blickar,

så kände de sig manade att fortsätta vara dygdiga.

Det funkar faktiskt!

Människor som besitter denna försynthet är mer dygdiga.

Och omvänt, de som inte gör det, är väldigt farliga.

Till den grad... på den tiden var de mer brutala än idag...

Nå, det är inte nödvändigt att avrätta dem, men...

Vi skulle kunna undvika att ge dem ansvar.

Sedan 2005 har jag arbetat hårt för... för vad?

Först har jag försökt förstå orsaken till sociala orättvisor.

Jag har försökt hitta den huvudsakliga orsaken.

Så upptäckte jag, med förundran, de briljanta idéer

som grundade den atenska demokratin.

En sann demokrati.

Jag har analyserat många ord

och tagit fram den ursprungliga betydelsen.

Viktiga ord, som har varit betydelseförändrade i åtminstone 200 år.

Det är ett oavslutat arbete,

jag äger inte sanningen, jag bygger upp någonting.

Jag försöker att förstärka en idé.

Jag försöker tänka på institutioner, bra sådana,

som kan beskydda oss alla mot maktmissbruk.

Jag räknar med att bra institutioner kan driva oss mot dygden.

Jag räknar inte med dygdiga medborgare. Det tror jag inte på.

Jag tror att vi alla har bra och dåliga sidor.

Men bra institutioner kan leda oss till dygden.

Eller, som idag, så kan de dra oss bort från

allmänintresset och allmänhetens bästa.

För detta så utnyttjar jag en bra metod, rekommenderad av en gammal doktor:

Herodotus (Hippocrates),

en läkare från antiken, som sa "sök efter orsaken till orsaker."

Jag använder detta hela tiden.

Varför sa han det?

Han sa att när man har ett problem, en sjukdom,

bekämpa inte effekterna!

Ni kommer inte att lösa problemet på det viset.

Bekämpa inte ens orsakerna!

För många faktorer. Allt är multifaktoriskt. Det är inte det!

Bland alla orsaker: sök den huvudsakliga.

Åtminstone en avgörande,

den som fastställer de andra orsakerna.

Det är den vi behöver!

Det är den jag söker.

Så...

Jag delar den här kampen med alla motståndskämpar

- sedan jag blivit politiskat intresserad träffar jag många människor -

som kämpar sedan länge.

Och jag delar givetvis alla dessa kamper med dem.

Jag har gjort ett schema för att visa er de olika saker

mot vilka människor kämpar. I form av ett träd.

Det visar hur...

...jag förvånas av hur alla dessa motståndskämpar tar sig an

väldigt viktiga saker, men som bara är konsekvenser.

Jag finner att ingen försöker förstå orsaken till allt detta!

Det verkar som om jag har hittat det... Jag har kanske fel.

Det verkar som om jag har hittat en gemensam orsak

till alla dessa maktlösheter och orättvisor.

Så, jag börjar med konsekvenserna.

De sociala orättvisorna: jag försöker att förstå varifrån de kommer.

Det verkar som om de kommer till på grund av att

det inte finns någon kontroll av makten, som gör folket maktlöst.

Jag tror att om det finns sociala orättvisor, så beror det på att "goda" människor,

"normala" människor, inte har möjligheten att motarbeta dessa.

Alla dessa människor som jag känner, dessa aktivister,

tillbringar hela sitt liv med att kämpa...

De förändrar ingenting!

Hur är det möjligt?

Därför att deras politiska maktlöshet förhindrar dem från att agera.

Men varifrån kommer den här politiska maktlösheten?

Enligt min analys så kommer den ifrån "konstitutionen".

Ifrån den text som gör att de folkvalda inte är avsättbara.

De valda behöver inte förklara någonting.

Vi kan inte välja våra kandidater.

Vi har ingen form folkinitiativ om omröstning.

Vi kan inte ta initiativet att bestämma någonting alls.

Vi låter vår valuta privatiseras, för det finns ingenting i "konstitutionen"

som tvingar den att vara statlig. Etc. etc.

Jag har inte tid att utveckla det, men, vår maktlöshet

är förutbestämd i "konstitutionen", den kommer inte av sig själv.

Det är skrivet någonstans.

Så, jag försöker hela tiden att förstå vad grundorsaken är.

Vad är det som gör att "konstitutionen", överallt i världen,

förutbestämmer folkets maktlöshet?

Det är ingen sammansvärjning, det kan inte röra sig om en sammansvärjning,

inte alltid och i alla länder, så är det inte.

Det är något annat: en universell process

som måste ha en universell orsak.

Det verkar som om det som gör att alla dessa "konstitutionener" är dåliga,

att de förutbestämmer folkets maktlöshet,

i stället för att förse oss med makt...

I stället för att gardera oss mot maktmissbruk,

så förutbestämmer den vår maktlöshet.

Jag tror att det beror på att de som skriver "konstitutionen",

grundlagsstiftarna,

har ett eget intresse av att inte skriva bra konstitutioner.

Att inte ge oss någon makt.

De är sin egen domstol, de är professionella politiker.

Detta är nog skälet... nu är vi nära grundorsaken.

Det är inte deras fel, det är inte dom som är ruttna.

Det är vi som låter dem lagstifta!

För att förstå vikten av detta misstag,

så måste jag påminna om vad en grundlag är.

Folket, vi, har sedan länge, 2500 år, behov av att

ha representanter ovanför oss.

För att tillämpa och författa en skriftlig lag som skyddar oss mot

de starkas godtycke.

Dessa människor är väldigt nyttiga, givetvis!

De producerar en rättighet som vi behöver för att få en fredlig överenskommelse i vårt samhälle.

Men samtidigt är de väldigt farliga!

Det vill säja, om de någonsin börjar att missbruka makten, att de börjar

tjäna en grupp istället för att tjäna det allmänna intresset...

Om de börjar missbruka makten genom att bli galna,

eftersom makt gör dem galna, systematiskt.

Ja, det har vi ju vetat i 2500 år!

Man blir galen av makt.

Alla makthavare har en tendens att missbruka makten.

Alltid! (sa Montesquieu).

Det är som en fysisk lag - omöjligt att förändra.

Och, det finns en genial idé för att skydda oss mot det.

Det är: konstitutionen.

Konstitution, vad är det?

Det är en text som står över makthavarna.

Och som inte alls är till för att organisera de som har makten.

De som har makten behöver inte oss för att organisera sig.

Inte alls!

Konstitutionen - alla medborgare borde veta detta -

är till för att försvaga dem som har makten.

Den är till för att oroa dem som har makten.

För att skydda oss!

Mot maktmissbruk.

Men vänta...

Om representanterna ska vara rädda för grundlagen...

då borde de ju inte skriva den själva!

Om de själva skriver den, så planerar de ju sin makt

och vår maktlöshet.

Ett barn förstår det.

Den centrala, väsentliga idén är att

det inte är de som har makten som ska skriva reglerna.

Och man får ju inte förvänta sig att de kommer att lämna ifrån sig makten,

det kommer de aldrig att göra.

Lösningen kommer inte från dem, den kommer från oss.

Det är vi som måste förbjuda dem från att skriva konstitutionen.

Det är, enligt mig, den väsentliga iden som vi missar.

Så, i kampen där de normala människorna motsätter sig

dem som just nu har makten, så finns det....

Ja, det är bra, klockan som tickar där!

Det finns... en omvärdering av ord.

För det första så är jag inte en medborgare.

En medborgare är autonom, och väljer själv sina lagar.

Jag är en enkel väljare.

Det vill säja, jag är heteronom.

Jag är utsatt för en lag som är skriven av någon annan.

Att kalla oss för "medborgare', det är att lura oss genom omvärdering av ord.

Vi gör oss malliga, men vi är ingenting alls!

Vad gör vi i den här "demokratin"?

I den så kallade demokratin.

Vad har vi för rättigheter?

Vi har rätt att välja politiska "härskare"

som ska bestämma allt för oss under 5 år.

Vi utser bland männniskor som vi inte har valt,

dessutom så är det de rikaste som utser dem.

Och, om de nu skulle förråda oss å det grövsta,

så har vi inte en chans att stå emot!

Det är sant att vi har yttrandefrihet.

Men utan någon som helst bindande kraft.

Vi har rätt att prata, även om det inte har någon effekt så har vi den rätten.

Så fort det förändrar någonting, så blir det en massaker.

Och vi kallar det demokrati!?

Det är vårat fel!

Vi borde protestera mot dessa lögnaktiga ord.

Vi borde vägra att kalla demokrati, det som är dess raka motsats.

Vi medverkar till vår politiska maktlöshet genom att acceptera

att kalla det som är förnekandet av våra rättigheter, för demokrati.

När vi accepterar att kalla det demokrati,

så kan vi inte ens formulera en lösning.

Vi behöver demokratin, men vi lyckas inte formulera den.

Eftersom ordet är upptaget av dess motsats.

Det är genialt att ha omvänt orden!

Det är rena rama "Big Brother", helt klart!

Det har inte blivit så av en slump. Det var inte bra i början,

år 1789, för 200 år sedan.

För att sedan försämras. Så är det inte alls.

Sieyès, en stor tänkare från den franska revolutionen,

ett geni, skrev 1789:

"Medborgarna som utser representanter

kan inte skriva lagarna...

De måste lämna ifrån sig rätten att själva skriva lagar.

De kan inte framföra egna önskemål.

Om de föreslog önskemål,,

så skulle inte Frankrike vara denna representativa stat,

det skulle vara en demokratisk stat.

Folket, jag repeterar, i ett land som inte är en demokrati - ,

och det torde det inte vara - kan bara uttala sig och agera

genom sina representanter."

Vänta, den här killen var ingen demokrat!

Och han visste mycket väl vad en demokrati var.

Ni kommer snart att se.

Alla visste, innan 1789, Montesquieu, Aristoteles,

alla visste att valet var aristokratiskt, och därför oligarkiskt.

Aristoteles sa det uttryckligen, jag ger er citatet.

Montesquieu också, jag ger er citatet.

Ni får söka på nätet, jag måste vinna tid.

Jag skulle vilja framhålla två viktiga saker:

under 200 år med "lottning" i Athen...

Där det fanns rika och fattiga.

Ok, jag vet att de bortsåg från slavar och kvinnor.

Jag pratar inte om det, jag pratar om medborgarna! Den tidens medborgare.

Under 200 år med "lottning",

så var det alltid de fattiga som styrde.

Alltid!

Tvärtom så har vi ett annat exempel, två historiska exempel.

Det är inte åsikter, men fakta!

Under 200 år av "lottning", så var det de fattiga som styrde.

Det fanns rika. Men det var inte de som styrde.

Det var de fattiga som styrde.

Och sedan, under 200 år av representativ styrelseform

- för det kallades inte för demokrati,

men för en "förment representativ styrelseform".

I den regimen, under 200 år, så var det alltid de rika som styrde.

Alltid!

Eftersom "lottningen" ger makten till de fattiga, till de 99%.

Eftersom valet ger makten till de 1%, de ultra-rika:

Hur länge kommer de fattiga, de 99%, att försvara valet?!

Som om det var "en helig ko"!

Det är något oförsvarbart, att se alla dessa fattiga

som försvarar valet, medan "lottningen" skulle ge dem makten...

Vad är det som gör att vi håller fast vid valet?

Det är inte förnuftet,

eftersom fakta visar att vi inte har någon nytta av det.

Däremot så har vi myter.

Skolan lär oss, sedan vi var små,

att: val = demokrati, demokrati = val, etc

Så vi tror det sedan vi var små.

Det behövs då en avgiftningsperiod från makttjuvarnas lögner.

Vi måste lyckas återge orden sin riktiga mening.

Vi är ingen demokrati, och det vi behöver

är en demokrati genom "lottning".

Det skulle befria oss från de som vill ha makten.

För att saker ska förändras, så verkar det som om vi inte kan

lita på de som har makten nu.

Lösningen kommer inte att komma från dem.

Lösningen kommer att komma från normala människor, enkla människor.

Människor som inte vill ha makten.

Ni måste känna till den här tanken av Alain.

En utomordentlig tänkare, som ni absolut måste känna till, som sa:

Den tydligaste egenskapen hos en rättfärdig människa,

är att inte alls vilja styra de andra.

Utan styra endast sig själv.

Detta säger allt. Man kan lika gärna säga att det är de värsta kommer att styra.

Om goda människor inte vill styra,

och man ger makten, som vid representativ styrelseform,

till de som vill ha den, så kommer de värsta att styra.

Denna fallgrop, som är hopplös - Alain har rätt när han säger det -

så länge man ger makten till de som vill ha den -

i fallet med representativ styrelseform - så kommer vi aldrig att få alla rättfärdiga,

goda människor som inte vill ha makten.

Men jag tror att vi kan ta oss ur den här knipan.

Med en riktig demokrati!

Där ni ger makten till vem som helst. Och de bästa bland oss

finns bland dessa "vem som helst", som inte vill ha makten.

Det är demokrati vi behöver!

Men det är vi som måste vilja det.

Vi kan inte vänta på att våra utvalda ska vilja det.

Det kommer de aldrig att vilja.

De utvalda vill inte ha någon demokrati, det skulle sätta dem i arbetslöshet.

"Lottningen" i Athen gav lite makt,

inte länge, och aldrig två gånger i rad.

Med en massa kontrollåtgärder, som det behövs tid för att förklara.

Det gjorde att Atenarna gav bort den där lilla makten

för att behålla den för sig själva!

Det var inte de som blev "lottade" som röstade fram lagen.

De upprätthöll ordningen, skippade rättvisa. De tillämpade lagarna.

De förberedde lagarna, för Atenarna i rådet

kunde inte förbereda lagarna.

Och eftersom representanterna var försvagade av "lottning"...

Märk väl: försvagade! (av "lottningen")

Medborgarna hade garantin att de förblev självstyrande.

Vi får inte vara rädda för "lottning", vi skulle alla ha

mermakt i ett lottningssystem,

som skulle göra att våra representanter förblir våra tjänare,

och inte kan bli våra övermän.

Ett ord för att avsluta...

Bara ett ord...

Gâ till "le-message.org", som gjorts av en bland er.

Det verkar som om vi skulle behöva,

utan att vänta pâ att medierna, eller maktfulla personer gör något...

Vi måste sprida orden mellan oss, som virus.

Vi måste gå i masskopi med budskapet:

Sluta välja, börja lotta grundlagsstiftare.

Det är därifrån allting kommer att härledas.

Jag tror att den här idén gäller för hela jordklotet.

Jag tackar för er uppmärksmahet.