Tolkien's Great War

John Ronald Reuel Tolkien,
föddes 3 januari 1892.

Han och hans bror Hilary,
upplevde en svår barndom.

När Tolkien bara var fyra,
förlorade de sin far, Arthur,

i reumatisk feber.

Hans mor Mabel,
en änka med låg inkomst,

undervisade bröderna hemma och
spelade en viktig roll i deras undervisning

och utveckling.

Tolkien var en smart ung pojke, med en
fascination och törst för språk.

Tolkien gjorde introduktionsprovet för Kung
Edwards skola i Birmingham, och kom in.

Från hösten 1900,
mot en avgift av 12 pund om året,

skulle Tolkien bli
utbildad i en miljö

som skulle hjälpa honom uppfylla
sin akademiska potential.

(John Garth): Att gå på Kung Edwards
var väldigt viktigt för Tolkien;

han var en exceptionellt talangfull pojke.

Kung Edwards erbjöd honom
enorma utbildningsmöjligheter

och umgänge med andra pojkar
med samma talang.

Något som troligen var svårt
för Tolkien att hitta.

(Simon Stacey): Han spelade inte bara Rugby
han var en ledstjärna

i debattklubben
och i litteraturklubben.

han var deras själ,

och jag tror att han saknade väldigt mycket
när han väl var tvungen att lämna den.

(VO): När han var 11 förlorade
Tolkien och hans bror Hilary

deras mor i diabetes.

Slagen av sorg gräver han
ner sig i skolarbete

med mer energi än tidigare.
Han briljerar akademiskt,

men 1905 möter han sin intellektuella rival,
Christopher Wiseman.

(John Garth): Tolkien mötte sin bästa
vän på Kung edwards,

Christopher Wiseman på rugbyplanen.

En musiker och matematiker;
väldigt annorlunda jämfört med tolkien.

De utvecklade ett så starkt
band på rugbyplanen

att de kallade sig själva;
"De Stora Tvillingbröderna",

som var en fras hämtad från
"Lays of Ancient Rome" av Lord Macauley.

(Simon Stacey): De var också
vänliga rivaler i skolan,

eftersom båda var väldigt akademiska.
Wiseman hade ett formidabelt intellekt

och var intresserad i
många av de saker

som Tolkien blev intresserad av;

språk, jag tror att han tittade på
egyptiska och på hieroglyfer.

(John Garth): Tolkien och Wiseman
måste ha hjälpt till med att definiera varandra

under tonårstiden
eftersom de argumenterade;

De argumenterade häftigt
om alla sina övertygelser i livet.

(Simon Stacey): Wiseman var en
väldigt talangfull musiker;

Tolkien ska ha varit tondöv, men det
hindrade dem inte från att komma överens.

(VO): Tolkien blev också vän med
rektorns son, Rob Gibson.

Tolkien, Wiseman och Gibson,
knöt ett starkt band

som varade hela skoltiden
och efter den.

Utanför Kung Edwards skulle Tolkiens
liv förändras ännu en gång.

(John Garth): Tolkien bodde i
hyreshus med sin bror Hilary,

och när han var 16 mötte han en annan hyresgäst,
Edith Bratt, som var 19.

Hon var en vacker ung flicka;
talangfull pianist och föräldralös.

De fann varandra i
sin delade sorg

men också i sina hopp och drömmar.

Svårigheten för Ronald,
som hon kallade honom, och Edith,

Var att han var katolik
och hon var anglikan.

(VO): Tolkiens väktare, Fader Francis
Morgan, en katolsk präst,

kan känna klyftan mellan dem och
tror att Edith kommer distrahera Tolkien

i sina försök att komma in
på Oxfords universitet.

(John Garth): Fader Francis Morgan,
förbjöd dem från att träffas

och att kommunicera.

Han kastades tillbaka till
sina vänner på Kung edwards

och det var under sin sista tid där
som han började frodas

och göra stället till sitt;
han och hans vänner regerade.

(VO): Genom att göra det mesta av
sitt sista år på Kung Edwards

och vänskapsbanden han format,

skapade Tolkien och hans likar
ett informell sällskap.

Dessa unga intellektuella samlades
i skolbiblioteket

för att göra det som var förbjudet,
brygga te.

De möttes utanför skoltimmarna
i ett café vid Barrow's Stores i Birmingham

och kallade sig självsatiriskt för
"te-klubben och det Barrovianska sällskapet"

Förkortat till TKBS. (Engelska = TCBS)

(Nostalgisk musik)

(John Garth): Kärnan av TKBS var troligen

Tolkien och Wiseman, och de andra

samlades runt dem. Det var Robert

Quilter Gibson, sonen till rektorn

här; Rob var en kulturell och social kille,

han var möjligen det sociala limmet i gruppen;

han välkomnade vem som helst och hittade något

gemensamt med dem. En varsam, artistisk person

som älskade att rita.

(Simon Stacey): Han var en begåvad artist och

hade ambitioner att bli arkitekt.

Det var en senkomling, Geoffrey Bache Smith,

som var fascinerad av mytologi, keltisk

mytologi, och detta gav honom något gemensamt

med Tolkien; det var en annan av Tolkiens

passioner.

(Simon Stacey): Smith var en ganska framgångsrik

och avancerad poet som rekommenderade samtida

poesi till Tolkien. När han började skriva

poesi var Tolkien till viss del

inspirerad av Smith och den större gruppen.

Och det var verkligen början för

Tolkien som författare.

(John Garth): Från början var det

mest på skoj, senare, under krigsåren

utvecklades detta till en kamratskap där

var och en av dem fann enorm styrka och

trygghet.