Swedish subtitles

← Varför jag älskar ett land som en gång förrådde mig

När han var barn tvingades George Takei och hans familj att bo i ett interneringsläger, som en "säkerhetsåtgärd" under andra världskriget. 70 år senare ser Takei tillbaka på hur lägret formade hans överraskande, personliga definition av patriotism och demokrati.

Get Embed Code
32 Languages

Showing Revision 12 created 10/18/2014 by Annika Bidner.

  1. Jag är en veteran
    från rymdskeppet Enterprise.
  2. (Skratt)
  3. Jag färdades genom galaxen
  4. på ett enormt rymdskepp
  5. med en besättning människor
  6. från hela denna värld,
  7. av olika raser, från olika kulturer,
  8. med olika härstamningar.
  9. Alla arbetade tillsammans
    och vårt uppdrag var
  10. att utforska främmande nya världar;
  11. att söka nytt liv och nya civilisationer;
  12. att djärvt färdas
    dit ingen annan färdats förut.
  13. Ja —

  14. (Applåder)
  15. Jag är barnbarn till invandrare från Japan
  16. som åkte till Amerika.
  17. Djärvt färdades de
    till en främmande ny värld
  18. där de sökte nya möjligheter.
  19. Min mor föddes i Sacramento, Kalifornien.
  20. Min far kom från San Francisco.
  21. De träffades och gifte sig i Los Angeles,
  22. och det var där jag föddes.
  23. Jag var fyra år gammal

  24. när Pearl Harbor bombades av Japan
  25. den 7:e december 1941.
  26. Och över en natt störtades världen
  27. in i ett världskrig.
  28. Helt plötsligt sveptes USA upp
  29. i en våg av hysteri.
  30. Japan-amerikaner,
  31. amerikanska medborgare
    med japanskt ursprung,
  32. betraktades
  33. med misstanke och rädsla
  34. och öppet hat,
  35. bara för att vi råkade se ut
  36. som de människor
    som hade bombat Pearl Harbor
  37. Hysterin bara växte
  38. fram till februari 1942
  39. då de Förenta staternas president,
  40. Franklin Delano Roosevelt,
  41. beordrade att alla japan-amerikaner
  42. på den amerikanska västkusten
  43. i ett skulle samlas ihop
  44. utan åtal, utan rättegång,
  45. utan rättsligt förfarande.
  46. Rättsäkerheten är en grundsten
  47. i vårt rättsväsende.
  48. Allt det försvann.
  49. Vi skulle bli ihopsamlade,
  50. och fängslade i 10 fångläger
    omringade av taggtråd
  51. på några av USA:s mest ödsliga platser:
  52. den stekheta öknen i Arizona
  53. de kvava träskmarkerna i Arkansas,
  54. ödemarkerna i Wyoming,
    Idaho, Utah och Colorado,
  55. och två av Kaliforniens
    mest ödsliga platser.
  56. Den 20 april firade vi
    min femte födelsedag

  57. och bara några veckor senare
  58. väckte våra föräldrar min yngre bror,
  59. min lillasyster och mig
  60. mycket tidigt en morgon
  61. och klädde oss skyndsamt.
  62. Min bror och jag stod i vardagsrummet
  63. och såg ut genom fönstret
  64. där vi såg två soldater
    raskt komma gående på uppfarten.
  65. De hade bajonetter på sina vapen.
  66. De klev fram till dörren
  67. och bankade på.
  68. Min far öppnade,
  69. och soldaterna beordrade oss
    att lämna vårt hem.
  70. Min far gav min bror och mig
  71. varsin liten väska att bära
  72. och vi gick ut
    och ställde oss på uppfarten
  73. i väntan på att vår mor skulle komma ut.
  74. Och när hon äntligen kom ut
  75. hade hon vår lillasyster på ena armen,
  76. en stor tygväska i den andra,
  77. och tårar rann nedför hennes kinder.
  78. Jag kommer aldrig att glömma den synen.
  79. Den har etsat sig fast i mitt minne.
  80. Vi blev tagna från våra hem

  81. och lastade i tågvagnar
  82. tillsammans med andra
    japansk-amerikanska familjer.
  83. Det fanns vakter
  84. i var ände av vagnarna
  85. som om vi vore brottslingar.
  86. Vi blev tagna nästan tvärs över landet,
  87. vi gungande på det där tåget
    i fyra dagar och tre nätter,
  88. till Arkansas träskmarker.
  89. Jag minns fortfarande taggtrådsstängslet
  90. som stängde in mig.
  91. Jag kommer ihåg det höga vakttornet
  92. med maskinvapnen riktade mot oss.
  93. Jag kommer ihåg strålkastaren
  94. som följde mig på min väg i natten
  95. mellan baracken och toaletterna.
  96. Men mitt femåriga jag tyckte
  97. det var ganska trevligt
    att de lyste upp min väg
  98. när jag skulle kissa.
  99. Jag var ett barn,
  100. för ung för att förstå de omständigheter
  101. som gjorde att jag befann mig där.
  102. Barn är fantastiskt anpassningsbara.

  103. Det som borde vara groteskt onormalt
  104. blev min vardag
  105. i krigsfångelägren.
  106. Det blev rutin för mig
    att tre gånger om dagen ställa mig i kö
  107. för att äta eländig mat
    i en skränig matsal.
  108. Det blev normalt för mig
    att gå med min far
  109. och duscha i duschrummet med alla andra.
  110. Att vara i fängelse,
    ett inhägnat fångläger
  111. blev min vardag.
  112. När kriget tog slut

  113. släpptes vi
  114. och fick varsin enkelbiljett
  115. till var som helst i USA.
  116. Mina föräldrar beslutade att åka hem
  117. till Los Angeles,
  118. men Los Angeles var inte välkomnande.
  119. Vi var utfattiga.
  120. Allt hade tagits ifrån oss,
  121. och fientligheten var påtaglig.
  122. Vårt första hem låg på Skid Row,
  123. i den sämsta delen av staden,
  124. där vi bodde med med kriminella, suputer
  125. och galningar,
  126. överallt stank det urin,
  127. på gatorna, i gränderna,
  128. i hallen.
  129. Det var en hemsk upplevelse,
  130. och för oss barn var det skräckinjagande.
  131. Jag kommer ihåg en gång,
  132. en suput kom stapplande
  133. och ramlade rakt framför oss
  134. och kräktes.
  135. Min lillasyster sa:
    "Mamma, jag vill gå hem",
  136. för bakom taggtråden
  137. var för oss
  138. hemma.
  139. Mina föräldrar jobbade hårt

  140. för att komma på fötter igen.
  141. Vi hade förlorat allt.
  142. De var mitt i livet,
  143. och började om helt från början.
  144. De arbetade tills fingrarna blödde
  145. och till slut lyckades de
  146. få ihop tillräckligt för att köpa
  147. en fyrarummare i ett bra område.
  148. Jag var tonåring,
  149. och jag blev väldigt nyfiken
  150. på min barndoms fångenskap.
  151. Jag hade läst böcker i samhällskunskap
  152. om den amerikanska demokratins ideal.
  153. Alla människor är skapade jämlika,
  154. vi har en obestridlig rätt
  155. till liv, frihet och strävan efter lycka,
  156. och jag kunde inte riktigt
    få det att gå ihop
  157. med vad jag visste
    om min barndoms fångenskap.
  158. Jag läste historieböcker,
  159. men kunde inte hitta någonting om det.
  160. Så efter maten pratade jag med min far
  161. och vi hade långa,
    ibland uppjagade samtal.
  162. Vi hade många, många sådana samtal.
  163. Och vad jag fick ut av dem
  164. var min fars klokhet.
  165. Det var han som hade lidit mest
  166. under fångenskapen,
  167. men ändå förstod han
    den amerikanska demokratin.
  168. Han sa att vår demokrati
  169. är en folkets demokrati,
  170. och den kan vara lika stor
    som folket kan vara,
  171. men den är också
    lika felbar som folket är.
  172. Han sa att den amerikanska demokratin
  173. är beroende av goda människor
  174. som värdesätter idealen i vårt system
  175. och som aktivt engagerar sig i processen
  176. för att få vår demokrati att fungera.
  177. Han tog mig till ett kampanjhögkvarter -
  178. guvernören i Illinois kandiderade
    till presidentskapet -
  179. och introducerade mig
    för den amerikanska valpolitiken.
  180. Han berättade också om
  181. unga japan-amerikaner
  182. under andra världskriget.
  183. När Pearl Harbor bombades

  184. skyndade sig unga japan-amerikaner,
    som alla unga amerikaner,
  185. att ta värvning
  186. för att få slåss för vårt land.
  187. Den patriotiska handlingen
  188. besvarades med en dörr i ansiktet.
  189. Vi nekades tjänstgöring, och klassades
  190. som fientliga icke-utlänningar.
  191. Det var ofattbart att bli kallad fiende
  192. när du anmäler dig frivilligt
    till att slåss för ditt land,
  193. men att det sen sätts ihop
    med ordet "icke-utlänning"
  194. som bär med sig betydelsen
  195. "medborgare" på ett negativt sätt.
  196. De tog till och med ifrån oss
    ordet "medborgare"
  197. och fängslade dem i ett helt år.
  198. Sedan insåg regeringen

  199. att det var brist
    på arbetskraft i krigstid,
  200. och lika plötsligt som de
    hade samlat ihop oss
  201. öppnade de för militär tjänstgöring
  202. för unga japan-amerikaner.
  203. Det var helt ologiskt,
  204. men det fantastiska,
  205. det häpnadsväckande var,
  206. att tusentals unga
  207. japansk-amerikanska män och kvinnor
  208. än en gång klev ut
    från bakom taggtrådsstängslen,
  209. satte på sig samma uniform
    som våra fångvaktare,
  210. och lämnade sina familjer i lägren
  211. för att slåss för detta land.
  212. De sa att de skulle slåss,

  213. inte bara för att få ut sina familjer
  214. från bakom de där taggtrådsstängslen,
  215. utan för att de värdesatte de ideal
  216. som vår regering står för,
  217. som den borde stå för,
  218. och som hade avskaffats
  219. i och med det som hade gjorts.
  220. Alla människor är skapade jämlika.

  221. Och de åkte för att slåss för detta land.
  222. De placerades i ett segregerat
  223. enbart japansk-amerikanskt förband,
  224. skickades till slagfälten i Europa,
  225. och de kastade sig in i striden.
  226. De slogs med fantastiskt,
  227. otroligt mod och tapperhet.
  228. De skickades på de farligaste uppdragen
  229. och de ådrog sig
    de högsta dödssiffrorna i strid
  230. proportionellt mot något annat förband.
  231. Ett slag illustrerar detta.

  232. Det var slaget om Gotiska linjen.
  233. Tyskarna hade inneslutit sig
  234. i en bergssluttning,
  235. en klippig sluttning,
  236. i ogenomträngliga grottor,
  237. och tre allierade bataljoner
  238. hade hamrat och hamrat
  239. i sex månader
  240. och de låg i dödläge.
  241. 442:a kallades in
  242. för att sammansluta,
  243. men soldaterna i 442:a
  244. kom på en unik
  245. men farlig idé:
  246. baksidan av berget
  247. var en ren stenklippa.
  248. Tyskarna trodde att
    en attack från baksidan
  249. vore omöjlig.
  250. Men soldaterna från 442:a bestämde sig
    för att göra det omöjliga.
  251. En mörk, månlös natt,
  252. började de klättra uppför stenväggen,
  253. med ett fall på mer än 300 meter,
  254. i full stridsmundering.
  255. De klättrade hela natten,
  256. uppför klippväggen.
  257. I mörkret
  258. miste några av dem greppet
  259. eller fotfästet
  260. och föll mot döden
  261. i ravinen nedanför.
  262. De föll tyst.
  263. Inte en enda av dem skrek,
  264. för att inte röja deras position.
  265. Soldaterna klättrade 8 timmar i sträck,
  266. och de som tog sig upp till toppen
  267. stannade där till gryningen kom,
  268. och så snart ljuset grydde
  269. anföll de.
  270. Tyskarna blev överrumplade,
  271. och de tog krönet
  272. och bröt den Gotiska linjen.
  273. Ett sex-månaders dödläge
  274. bröts av 442:a
  275. på 32 minuter.
  276. Det var ett fantastiskt utförande,

  277. och när kriget tog slut
  278. återvände 442:a till USA
  279. som det mest dekorerade förbandet
  280. i hela andra världskriget.
  281. De välkomnades tillbaka
    på Vita husets gräsmatta
  282. av president Truman, som sa till dem:
  283. "Ni slogs inte bara mot fienden
  284. utan mot fördomar, och ni vann."
  285. De är mina hjältar.

  286. De höll fast vid sin tro
  287. på detta lands vackra ideal,
  288. och de bevisade
    att inte bara vissa människor
  289. kan vara amerikaner,
  290. att ras inte är hur vi definierar
    att vara amerikan.
  291. De utökade vad det betyder
    att vara amerikan,
  292. inklusive japan-amerikaner
  293. som var fruktade
    och misstänkta och hatade.
  294. De var förändrande krafter,
  295. och de lämnade efter sig
  296. ett arv.
  297. De är mina hjältar
  298. och min far är min hjälte,
  299. som förstod demokrati
  300. och vägledde mig genom den.
  301. De gav mig ett arv,
  302. och med det arvet kommer ett ansvar,
  303. Och jag ägnar mig helhjärtat åt
  304. att göra mitt land
  305. till ett ännu bättre Amerika,
  306. att göra vårt styre
  307. till en sannare demokrati,
  308. och tack vare de hjältar jag har
  309. och de svårigheter vi tagit oss igenom,
  310. kan jag stå framför er,
  311. en gay japan-amerikan,
  312. men utöver det
  313. är jag en stolt amerikan.
  314. Tack så jättemycket.

  315. (Applåder)