Swedish subtitles

← När det är dags att ta ställning - och när det är dags att släppa taget

Get Embed Code
28 Languages

Showing Revision 37 created 09/06/2015 by Annika Bidner.

  1. I somras var jag hemma i Ohio
    för ett familjebröllop,
  2. och när jag var där
  3. så var det en "meet and greet"
    med Anna och Elsa från "Frost".
  4. Inte Anna och Elsa från "Frost",
  5. för detta var inte ett Disney-evenemang.
  6. Dessa två entreprenörer drev
    en verksamhet med prinsesskalas.
  7. Fyller ditt barn fem?
  8. De kommer och sjunger,
    sprider ut lite älvstoft, det är jättebra.
  9. Och de missar såklart inte möjligheterna
  10. med Frost-fenomenet.
  11. De hyrs in av en lokal leksaksaffär,

  12. barn kommer dit en lördagmorgon,
  13. köper lite Disneyprylar,
    blir fotograferade med prinsessorna,
  14. och går hem.
  15. Det är som tomten
    fast utan årstidsbegränsning.
  16. (Skratt)
  17. Min systerdotter Samantha, 3½ år,
    var helt uppslukad av det.

  18. Hon brydde sig inte om att de två tjejerna
    signerade bilder och målarböcker
  19. som Snödrottningen och Prinsessan Ana
    med ett N för att slippa copyrightproblem.
  20. (Skratt)
  21. Enligt min systerdotter och de 200 barnen
    på parkeringen den dagen,
  22. var det Anna och Elsa från "Frost."
  23. Det är en stekhet lördagmorgon
    i augusti i Ohio.

  24. Vi kommer dit klockan 10,
    den angivna starttiden,
  25. och vi får nummer 59.
  26. Klockan 11 ropade de in nummer 21 till 25,
  27. det här skulle ta ett tag,
  28. och det fanns inte nog mycket
    ansiktsmålning och fejktatueringar
  29. för att förhindra de sammanbrott
    som inträffade utanför affären.
  30. (Skratt)
  31. Vid halv ett blir vi inropade:

  32. "56 till 63, varsågoda."
  33. När vi går in möts vi av en scen
    som jag bara kan beskriva som
  34. att det såg ut som att Norge hade kräkts.
  35. (Skratt)
  36. Det var snöflingor av kartong
    över hela golvet,
  37. glitter på varje plan yta
    och istappar över hela väggarna.
  38. Och när vi stod i kö,

  39. ville jag ge min systerdotter
    en bättre utsikt
  40. än ryggen på nummer 58:s mamma,
  41. så jag lyfte upp henne på mina axlar,
  42. och hon fascinerades omedelbart
    vid synen av prinsessorna.
  43. Ju längre fram vi kom,
    desto mer växte hennes upphetsning,
  44. och när vi till slut kom längst fram,
  45. och nummer 58 vecklade ut sin affisch
    för att få den signerad av prinsessorna,
  46. kunde jag bokstavligen känna spänningen
    flöda genom hennes kropp.
  47. Och ärligt talat, just då
    var jag också ganska uppspelt.
  48. (Skratt)
  49. Jag menar, den skandinaviska
    dekadensen var hypnotisk.
  50. (Skratt)
  51. Vi kommer längst fram,

  52. och den utmärglade expediten
    vänder sig till min systerdotter,
  53. "Hej raring, det är din tur strax!
  54. Vill du komma ner, eller ska du stanna
  55. på din pappas axlar när vi tar bilden?"
  56. (Skratt)
  57. Och jag frös till is,
    i brist på bättre ord.
  58. (Skratt)
  59. Det är otroligt att man
    i ett oväntat ögonblick, slås av frågan,

  60. vem är jag?
  61. Är jag en moster?
    Eller är jag en förespråkare?
  62. Miljontals människor har sett
    min video om att ha ett svårt samtal,
  63. och där var ett sådant, rakt framför mig.
  64. Samtidigt,
  65. finns det inget viktigare för mig
    än barnen i mitt liv,
  66. så jag fann mig själv i en situation,
    som vi så ofta gör,
  67. sliten mellan två alternativ,
    två omöjliga val.
  68. Skulle jag vara en förespråkare?
  69. Skulle jag lyfta ner min systerdotter,
    vända mig till expediten och förklara
  70. att jag faktiskt var
    hennes moster, inte hennes pappa,
  71. att hon borde vara lite försiktigare
  72. och inte dra slutsatser om kön
    baserat på frisyr och axelsittning -
  73. (Skratt) -
  74. och under tiden
  75. missa det som fram till dess
    var min systerdotters bästa stund i livet.
  76. Eller skulle jag vara en moster?
  77. Skulle jag skaka av mig kommentaren,
    ta en miljon foton,
  78. och inte låta mig distraheras en sekund
    från den rena glädjen i den stunden,
  79. men i och med det,
  80. gå därifrån med skammen som kommer av
    att inte stå upp för sig själv,
  81. i synnerhet framför min systerdotter.
  82. Vem var jag?

  83. Vilket var viktigast?
    Vilken roll var mest värd det?
  84. Var jag en moster?
    Eller var jag en förespråkare?
  85. Jag hade en bråkdels sekund
    på mig att välja.
  86. Vi lär oss nu

  87. att vi lever i en värld
    med konstant och ökande polaritet.
  88. Det är så svartvitt, så mycket vi och dem,
    så rätt och fel.
  89. Det finns inget mellanläge,
    ingen gråzon, bara polaritet.
  90. Polaritet är ett läge där två åsikter
  91. är helt motsatta varandra;
  92. diametralt olika.
  93. Vilken sida är du på?
  94. Är du otvetydigt, utan tvekan
    emot krig, för fri abort, emot dödsstraff,
  95. för vapenkontroll, förespråkare
    för öppna gränser och fackföreningsvänlig?
  96. Eller är du helt och fullt, kompromisslöst
  97. för krig, emot aborter, för dödsstraff,
  98. vapenförespråkare,
  99. emot invandring och för marknaden?
  100. Det är allt eller inget,
    med oss eller mot oss.
  101. Det är polaritet.
  102. Problemet med polaritet och absolutism är

  103. att det tar bort individualiteten
    i vår mänskliga upplevelse
  104. och gör att det strider mot
    vår mänskliga natur.
  105. Om vi dras i två riktningar,
  106. men det inte riktigt är där vi är -
  107. polaritet är inte
    vår verkliga verklighet -
  108. vart går vi då därifrån?
  109. Vad finns i andra änden av spektrumet?
  110. Jag tror inte att det är en
    ouppnåelig, harmonisk utopi,

  111. jag tror att motsatsen
    till polaritet är dualism.
  112. Dualism är ett tillstånd
    där man har två sidor,
  113. som inte är diametralt olika,
  114. som kan existera samtidigt.
  115. Tror du inte det är möjligt?
  116. Det här är folk jag känner:
  117. Jag känner katoliker som är för fri abort
    och feminister som bär hijab,
  118. krigsveteraner som är emot krig
  119. och NRA-medlemmar som tycker
    att jag borde få gifta mig.
  120. Det är människor jag känner,
    mina vänner och min familj,
  121. det är majoriteten av vårt samhälle,
    det är du, det är jag.
  122. (Applåder)
  123. Dualism är förmågan
    att tro på båda sakerna.
  124. Men frågan är: Kan vi äga vår dualism?
  125. Har vi modet att tro på båda?
  126. Jag arbetar på en restaurang i stan,

  127. och blev god vän med diskplockaren.
  128. Jag var servitör och vi hade
    en bra relation,
  129. vi hade riktigt roligt tillsammans.
  130. Hennes spanska var perfekt
  131. för hon var från Mexiko.
  132. (Skratt)
  133. Det var egentligen tvärtom.
  134. Hennes engelska var begränsad,
    men betydligt bättre än min spanska.
  135. Men vi enades av våra likheter,
  136. istället för att skiljas åt
    på grund av våra olikheter.
  137. Vi stod varandra nära,
    trots att vi kom från olika världar.
  138. Hon var från Mexiko,
  139. hon hade lämnat sin familj
    för att komma hit
  140. och kunna ge dem
    ett bättre liv där hemma.
  141. Hon var en hängiven konservativ katolik,
  142. trodde på traditionella
    familjevärderingar,
  143. stereotypa roller för män och kvinnor,
  144. och jag var, typ, jag.
  145. (Skratt)
  146. Men det som band oss samman
    var när hon frågade om min flickvän,

  147. eller delade med sig av bilder
    på sin familj där hemma.
  148. Det var sånt som förde oss samman.
  149. En dag var vi bakom matsalen,
  150. kastade i oss mat så fort vi kunde,
    samlade runt ett litet bord
  151. medan det, ovanligt nog, var lugnt,
  152. och en ny kille från köket kom dit -
  153. han råkade vara hennes kusin -
  154. och satte sig ner med
    allt övermod och all manschauvinism
  155. som hans 20-åriga kropp kunde uppbära.
  156. (Skratt)
  157. Och han sa till henne,
    (Spanska) "Har Ash någon pojkvän?"
  158. Och hon sa, (Spanska)
    "Nej, hon har en flickvän."
  159. Och han sa, (Spanska) "En flickvän?"
  160. Hon la ner sin gaffel,
    naglade fast honom med blicken
  161. och sa, (Spanska)
    "Ja, en flickvän. Så är det."
  162. Hans självbelåtna flin förändrades snabbt
    till ett av moderlig respekt,
  163. han tog tallriken, gick iväg
    och fortsatte jobba.
  164. Hon tog aldrig ögonkontakt med mig.
  165. Hon gick iväg, gjorde samma sak -
  166. det var en konversation
    på 10 sekunder, ett så kort möte.

  167. I teorin hade hon mycket mer
    gemensamt med honom:
  168. språket, kulturen, historien, familjen,
    hennes samhälle var hennes livlina här,
  169. men hennes moralkompass
    övertrumfade allt det.
  170. Lite senare skojade de på spanska i köket,
  171. det hade inget med mig att göra
  172. och det är dualism.
  173. Hon behövde inte göra ett PK-val
    av gayighet över sitt kulturarv.
  174. Hon behövde inte välja
    sin familj över vår vänskap.
  175. Det var inte Jesus eller Ash.
  176. (Skratt)
  177. (Applåder)

  178. Hennes egen moral
    var så fast förankrad
  179. att hon hade modet
    att tro på båda sakerna.
  180. Vår moraliska integritet är vårt ansvar
  181. och vi måste vara beredda att försvara den
    även när den inte är bekväm.
  182. Det är att vara allierad,
    och om du ska vara allierad,
  183. så måste du vara en aktiv bundsförvant:
  184. Ställa frågor, agera när du hör
    något opassande,
  185. verkligen engagera dig.

  186. Jag hade en vän till familjen som i åratal
    kallade min flickvän för min älskare.
  187. Verkligen? Älskare?
  188. Så överdrivet sexuellt,
  189. så väldigt 70-talsgayporr.
  190. (Skratt)
  191. Men hon försökte, och hon frågade.
  192. Hon kunde ha sagt min vän,
  193. eller min "vän", eller min speciella vän -
  194. (Skratt) -
  195. eller ännu värre, inte frågat alls.
  196. Tro mig, vi vill hellre att ni frågar.
  197. Hon får hellre säga älskare
    än att inte säga något alls.

  198. Folk säger ofta till mig,
    "Ash, jag bryr mig inte.
  199. Jag ser inte ras,
    religion eller sexualitet.
  200. Det spelar ingen roll för mig,
    jag ser det inte."
  201. Men jag tror att motsatsen till homofobi,
    rasism och xenofobi inte är kärlek,
  202. det är apati.
  203. Ser du inte min homosexualitet
    så ser du inte mig.
  204. Om det inte spelar någon roll för dig
    vem jag ligger med,
  205. då kan du inte föreställa dig
    hur det känns
  206. när jag går på gatan på kvällen,
    håller hennes hand,
  207. möter en grupp människor
    och måste göra valet
  208. att hålla kvar eller släppa taget,
  209. när allt jag vill göra
    är att hålla hårdare.
  210. Den lilla seger jag känner
  211. när jag klarar mig förbi
    och inte behöver släppa taget.
  212. Och den enorma feghet och besvikelse
    jag känner när jag släpper taget.
  213. Om du inte ser den kampen
  214. som är unik för min upplevelse
    eftersom jag är gay, då ser du inte mig.
  215. Om du ska vara en allierad
    så behöver du se mig.

  216. Som individer,
    som allierade, som människor,
  217. behöver vi kunna tro på båda sakerna:
  218. det goda och det onda,
  219. det lätta och det svåra.
  220. Det är inte av det lätta
    man lär sig att tro på båda,
  221. man lär sig av det svåra.
  222. Och tänk om dualism bara är första steget?
  223. Tänk om vi genom medkänsla,
    empati och mänskliga kontakter
  224. kan lära oss att tro på två saker?
  225. Kan vi det så kan vi tro på fyra,
  226. och kan vi fyra så kan vi åtta,
  227. och kan vi åtta så kan vi
    tro på hundratals.

  228. Vi är komplexa individer,
  229. motsägelsefulla virvlar.
  230. Du tror på så många saker nu.
  231. Vad kan du göra för att tro på några fler?

  232. Åter till Toledo, Ohio.
  233. Jag står där, längst fram i kön,
  234. systerdottern på axlarna,
    den plågade expediten kallar mig pappa.
  235. Har du nånsin misstagits
    för att vara fel kön?
  236. Inte ens det.
  237. Har du nånsin kallats
    något som du inte är?
  238. Så här känns det för mig:
  239. Jag hamnar omedelbart i en inre storm
    av blandade känslor.
  240. Svetten bryter ut, en blandning
    av ilska och förödmjukelse,
  241. det känns som att hela butiken
    stirrar på mig,
  242. och samtidigt känner jag mig osynlig.
  243. Jag vill explodera i en ursinnig harang,
  244. och jag vill krypa in under en sten.
  245. Och som grädde på moset har jag på mig
  246. en, för mig helt otypisk,
    åtsittande lila t-shirt,
  247. så att alla i butiken kan se mina bröst,
  248. för att försäkra mig om
    att exakt detta inte ska hända.
  249. (Skratt)
  250. Men trots mina ansträngningar
    att se ut som det kön jag är,
  251. händer det ändå.
  252. Och jag hoppas, med varje fiber
    i min kropp, att ingen hörde -
  253. inte min syster, inte min flickvän
    och absolut inte min systerdotter.
  254. Jag är van vid att bli sårad,
  255. men jag gör vad som helst
    för att skydda dem jag älskar från det.

  256. Men så lyfter jag ner
    systerdottern från axlarna,
  257. och hon springer till Elsa och Anna -
  258. det som hon väntat så länge på -
  259. och då försvinner allt det där.
  260. Allt som betyder något är hennes leende.
  261. Och när de 30 sekunderna vi väntat
    två och en halv timme på börjar ta slut,
  262. så samlar vi ihop våra grejer,
    jag får ögonkontakt med expediten igen;
  263. hon ger mig ett ursäktande leende
  264. och mimar, "Förlåt!"
  265. (Skratt)
  266. Hennes mänsklighet, viljan att erkänna
    sitt misstag, avväpnar mig omedelbart,
  267. och jag ger henne ett:
    "Det är okej, sånt händer. Men tack."

  268. Och i den stunden inser jag
  269. att jag inte behöver vara
  270. antingen en moster eller en förespråkare,
    jag kan vara båda.
  271. Jag kan leva i dualism
    och tro på två saker.
  272. Och om jag kan göra det i den miljön,
  273. så kan jag tro på så mycket mer.
  274. När systerdottern och min flickvän
    går ut genom dörren,
  275. frågar jag min syster, "Var det värt det?"
  276. Och hon svarar, "Skojar du?
  277. Såg du hennes min?
    Det var den bästa dagen i hennes liv!"
  278. (Skratt)
  279. "Det var värt 2½ timme i hettan,
  280. det var värt den dyra målarboken
    som vi redan har hemma."
  281. (Skratt)
  282. "Det var till och med värt
    att du kallades pappa."
  283. (Skratt)
  284. Och för första gången nånsin,
    var det faktiskt så.

  285. Tack Boulder, ha en trevlig kväll.

  286. (Applåder)