Showing Revision 7 created 01/02/2017 by Annika Bidner.

1. Title:
   Vad kommer du berätta för dina döttrar om 2016?
2. Description:

   Med ord som glasskärvor skär Chinaka Hodge upp 2016 och låter 12 månader av våld, sorg, rädsla, skam, mod och hopp rinna ut i denna dikt om ett år vi inte kommer att glömma i första taget.

3. Speaker:
   Chinaka Hodge
4. 984 0:01 - 0:03
   Berätta för dina döttrar om det här året,
5. 3280 0:03 - 0:05
   hur vi vaknade i behov av kaffe
6. 5400 0:05 - 0:09
   men istället fann döda kroppar
   strödda över våra morgontidningar,
7. 9240 0:09 - 0:14
   vattenfyllda faksimiler
   med systrar, makar, små barn.
8. 14600 0:15 - 0:18
   Säg till barnet du fick detta år
   när hon frågar, och det borde hon,
9. 18240 0:18 - 0:20
   säg att det kom för sent.
10. 19840 0:20 - 0:24
    Erkänn att under året då vi hyrde frihet,
    ägde vi den inte helt och hållet.
11. 24270 0:24 - 0:27
    Det fanns fortfarande lagar
    för hur vi använde våra könsdelar
12. 27160 0:27 - 0:30
    medan de kladdade på våra mjuka veck,
13. 29680 0:30 - 0:32
    tog för sig utan hänsyn till samtycke,
14. 32439 0:32 - 0:35
    inga lagar gjorda för de män
    som upprätthöll dem.
15. 35080 0:35 - 0:37
    Vi lärde oss att ducka,
16. 37520 0:38 - 0:40
    att vänta, att huka oss och ta skydd,
17. 40160 0:40 - 0:43
    att vänta mer, fortfarande, vänta.
18. 43080 0:43 - 0:45
    Vi blev tillsagda att vara tysta.
19. 45440 0:45 - 0:48
    Men tala till dina flickor
    om denna krigstid,

    ¶

20. 47720 0:48 - 0:50
    ett år föregånget av tjugo likadana,
21. 50320 0:50 - 0:53
    så under två decennier innan,
22. 52600 0:53 - 0:54
    torkade vi ögonen,
23. 54160 0:54 - 0:56
    besmyckade kistor med flaggor,
24. 56080 0:56 - 0:58
    utrymde brottsplatsen på nattklubben,
25. 58280 0:58 - 1:00
    jamade på gatorna,
26. 59600 1:00 - 1:03
    la våra kroppar på betongen
    längs konturerna av de som fallit,
27. 62920 1:03 - 1:05
    skrek, "Klart vi betydde något,"
28. 64879 1:05 - 1:06
    sjöng för våra försvunna.
29. 66280 1:06 - 1:08
    Kvinnorna grät detta år.
30. 68440 1:08 - 1:10
    Det gjorde de.
31. 69680 1:10 - 1:12
    Och samma år var vi redo.

    ¶

32. 72160 1:12 - 1:15
    Året då vi förlorade hämningarna
    och rörde oss med modig nonchalans
33. 75316 1:15 - 1:18
    var också året då vi
    stirrade in i gevärspipor,
34. 77800 1:18 - 1:20
    sjöng om tranor i skyn,
    duckade och parerade,
35. 80160 1:20 - 1:23
    fångade guld i hijab,
    samlade på dödshot,
36. 82590 1:23 - 1:24
    såg oss själva som patrioter,
37. 84026 1:24 - 1:27
    sa "Vi är 35 nu, det är dags
    att stadga sig och hitta en parhäst,"
38. 87240 1:27 - 1:30
    gjorde vägkartor för barnslig glädje,
    skammade inget förutom rädsla,
39. 90446 1:30 - 1:33
    kallade oss själva feta,
    och menade förstås,
40. 92680 1:33 - 1:34
    felfria.
41. 93920 1:34 - 1:36
    Detta år var vi kvinnor,

    ¶

42. 95880 1:36 - 1:38
    inte brudar eller smycken,
43. 97680 1:38 - 1:39
    inte ett märkeslöst kön,
44. 99200 1:39 - 1:41
    inte en förmån, bara kvinnor.
45. 101360 1:41 - 1:43
    Lär dina bebisar.

    ¶

46. 102680 1:43 - 1:46
    Påminn dem att tiden är ute
    för att vara foglig eller liten.
47. 106080 1:46 - 1:49
    Några av oss sa för första gången
    att vi var kvinnor,
48. 108730 1:49 - 1:51
    vi tog solidaritetseden på allvar.
49. 111120 1:51 - 1:53
    En del av oss bar barn,
    andra gjorde det inte,
50. 113400 1:53 - 1:56
    och ingen av oss ifrågasatte
    om det gjorde oss äkta
51. 115840 1:56 - 1:58
    eller lämpliga, eller sanna.
52. 117640 1:58 - 2:00
    När hon frågar dig om detta år,

    ¶

53. 119660 2:00 - 2:03
    din dotter, antingen din avkomma
    eller arvtagare till din triumf,
54. 122775 2:03 - 2:06
    kommer hon, från sin trygga sida
    av historien om kvinnorna,
55. 125760 2:06 - 2:08
    undra och vetgirigt fråga,
56. 127960 2:08 - 2:10
    och trots att hon inte förstår
    din uppoffring,
57. 130115 2:10 - 2:13
    kommer hon att vörda
    din uppfattning om den,
58. 132840 2:13 - 2:15
    nyfiket undra, "Var var du?
59. 135360 2:15 - 2:16
    Slogs du?
60. 136360 2:16 - 2:18
    Var du rädd eller fruktad?
61. 138400 2:18 - 2:20
    Hur såg din sorg ut?
62. 140280 2:20 - 2:23
    Vad gjorde du för kvinnor
    det året då det var dags?
63. 142960 2:23 - 2:26
    Vägen du la ut för mig,
    hur många brutna ben krävde den?
64. 145880 2:26 - 2:28
    Gjorde du tillräckligt,
    och är du okej, mamma?
65. 148160 2:28 - 2:29
    Är du en hjälte?"
66. 149400 2:29 - 2:32
    Hon kommer att ställa de svåra frågorna.
67. 151820 2:32 - 2:34
    Hon kommer inte bry sig om
    formen på dina ögonbryn,

    ¶

68. 154206 2:34 - 2:35
    vikten på din handväska.
69. 155356 2:35 - 2:37
    Hon kommer inte fråga vad du nämnt.
70. 157046 2:37 - 2:40
    Din dotter, som du burit
    så mycket för, vill veta
71. 160090 2:40 - 2:44
    vad du kom med, vilken gåva,
    vilket ljus du hindrade från att slockna?
72. 163860 2:44 - 2:46
    När de kom efter offer i natten,
73. 165710 2:46 - 2:48
    sov du genom det eller vaknade du?
74. 167550 2:48 - 2:49
    Vad var priset för att vara vaken?
75. 169320 2:49 - 2:53
    Under året vi sa att det var dags,
    vad gjorde du med ditt privilegium?
76. 172750 2:53 - 2:54
    Festade du på andras elände?
77. 174450 2:54 - 2:57
    Tittade du bort
    eller rakt in i elden?
78. 176660 2:57 - 2:59
    Visste du om din förmåga
    eller kändes den som en belastning?
79. 179516 3:00 - 3:03
    Blev du lurad av epitet
    som "äcklig" eller "mindre än"?
80. 182800 3:03 - 3:05
    Lärde du ut med öppet hjärta
    eller knuten näve?
81. 185320 3:05 - 3:06
    Var var du?
82. 186380 3:06 - 3:08
    Berätta sanningen. Gör den till ditt liv.

    ¶

83. 188330 3:08 - 3:10
    Bekräfta. Säg, "Dotter, jag stod där
84. 190440 3:10 - 3:13
    med stunden målad på mitt ansikte
    som en dolk,
85. 192610 3:13 - 3:14
    kastade den tillbaka,
86. 194020 3:14 - 3:16
    och skar ut en plats för dig."
87. 195526 3:16 - 3:18
    Säg sanningen, hur du levde
    trots taskiga odds.
88. 198260 3:18 - 3:19
    Säg att du var modig,
89. 199400 3:19 - 3:22
    och alltid, alltid i modets sällskap,
90. 201960 3:22 - 3:24
    mest av allt de dagar
    då du bara hade dig själv.
91. 204280 3:24 - 3:26
    Säg att hon föddes, som du,
92. 206280 3:26 - 3:29
    som dina mödrar innan,
    och deras systrar med dem,
93. 208920 3:29 - 3:31
    i legendernas tidsålder, alltid.
94. 211040 3:31 - 3:34
    Säg att hon föddes precis i rätt tid,

    ¶

95. 213760 3:34 - 3:35
    precis i rätt tid
96. 215520 3:36 - 3:37
    för att leda.
97. 216760 3:37 - 3:40
    (Applåder)

    ¶