Ett konkret förslag för att minska koldioxidutsläppen

Betong är det näst mest använda materialet på jorden (efter vatten) och det står för åtta procent av världens koldioxidavtryck. Cementforskaren Karen Scrivener beskriver forskningen bakom en banbrytande typ av cement som kallas LC3. LC3 kan reducera koldioxidutsläppen från detta viktiga byggmaterial med 40 procent om det används fullt ut.

Betong är, näst efter vatten,
det mest använda materialet på jorden

och därför

har det en påtaglig miljöpåverkan.

Om betong var ett land skulle det hamna på
tredje plats efter Kina och USA.

Betong är egentligen ett material
med liten miljöpåverkan

och små koldioxidutsläpp per ton

jämfört med andra material
som järn, stål och tegel.

Men eftersom vi använder
enorma volymer totalt

bidrar det till åtta procent
av de antropogena koldioxidutsläppen.

Betong är ett viktigt material.

Vi behöver det till bostäder,

vägar, broar och dammar.

Vi klarar oss inte utan det,

men vi kan markant minska
dess koldioxidutsläpp.

Betong binds samman av cement.

Den cement vi använder idag
kallas Portlandcement,

och framställs genom upphettning
av kalksten och lera

till 1450 grader Celcius.

Men de största koldioxidutsläppen

kommer inte från upphettningen

utan från nedbrytningen av kalksten,
som består av kalciumkarbonat,

till kalciumoxid och koldioxid.

Vi klarar oss inte
helt utan kalciumkarbonat

för inget annat är lika effektivt
för att binda samman material.

Men vi kan byta ut en stor del av det

till andra material
med lägre koldioxidavtryck.

Många av mina kollegor
letar efter lösningar.

Här i Schweiz

har vi sett att lera resulterar i
väldigt reaktiva material

när de har härdat,

det vill säga värmts
till ungefär 800 grader Celcius.

Mycket mindre än de 1450 grader
som behövs för att göra cement.

Men än viktigare:
det blir inga koldioxidutsläpp

från nedbrytningen av kalksten.

Vi tar sedan denna härdade lera

och tillsätter lite kalksten -

men nu oupphettad,
så inga koldioxidutsläpp -

och lite cement.

Denna blandning av kalksten,
härdad lera och cement kallar vi LC3.

Denna LC3

har samma egenskaper
som Portlandcement.

Den kan produceras
med samma utrustning och processer

och kan användas på samma sätt.

Men den har fyrtio procent
lägre koldioxidutsläpp.

Detta kunde vi visa med huset
vi byggde nära Jhansi i Indien

där vi sparade
mer än femton ton koldioxid

vilket motsvarade 30 till 40 procent
jämfört med dagens material.

Varför använder då inte alla LC3?

Jo, cement är
ett lokalproducerat material.

Anledningen till att Portlandcement
är så allenarådande

är att det tillverkas av de mest
lättillgängliga materialen på jorden

och kan tillverkas i Indien,

USA, Etiopien, nästan överallt.

Vi måste därför arbeta
med människor lokalt

för att hitta den bästa
materialkombinationen till LC3.

Vi har redan gjort det
i storskaliga försök i Indien och på Kuba.

En produkt, baserad på den här
tekniken lanserades i Columbia

för några månader sedan.

I Elfensbenskusten

sluttestas en fullskalig anläggning
för härdning av lera.

Många av de största cementföretagen
i världen

planerar att snart införa detta
i sina anläggningar.

Så möjligheten att ersätta
Portlandcement

med ett annat material -

med samma egenskaper
och tillverkat i samma processer

och använt på samma sätt,

men med lägre koldioxidavtryck -

är verkligen avgörande
för att möta klimatförändringarna.

Det kan genomföras snabbt
och i väldigt stor skala

med en potential att eliminera

mer än 400 miljoner ton
koldioxid varje år.

Vi klarar oss alltså inte utan betong,

men vi klarar oss utan en väsentlig del
av de utsläpp den orsakar.

Tack.