Hur man räddar ett språk från att dö ut

Så många som 3 000 språk kan försvinna inom de kommande 80 åren, och således tysta hela kulturer. I den här korta presentationen visar språkaktivisten Daniel Bögre Udell hur folk runt om i världen hittar nya sätt att återuppliva sina förfäders språk och återbygga sina traditioner - och uppmuntrar oss alla att undersöka våra egna förfäders språk. Han säger: "Att återta ditt språk och omfamna din kultur är ett starkt sätt att vara dig själv på."

Språk dör inte bara av sig själva.

Folk överger sina modersmål
för att dom blir tvungna till det.

Ofta på grund av politisk press.

1892 hävdade Henry Pratt,

en amerikansk general,

att döda ursprungsfolkliga kulturer

var det enda alternativet
till att döda ursprungsfolk.

Han sa: "Döda indianen,
men rädda människan."

Och fram till 1978
gjorde regeringen precis det

genom att ta barn från deras familjer

och tvinga in dom på internatskolor
där dom fick engelska namn,

och blev bestraffade
om dom talade sitt eget språk.

Assimilering var
en komplettering till folkmord.

Där finns 7 000 språk i dagsläget,

men få är erkända
av deras länders regeringar,

eller har online-stöd.

Så för folk från större delen
av världens kulturer,

är globaliseringen djupt alienerande.

Det innebär att ge upp
sitt eget språk för någon annans.

Och om inget ändras,

kan så många som 3 000 språk
ha försvunnit om 80 år.

Men saker håller på att ske.

Världen runt,

håller folk på att återuppliva
sina egna språk,

och återbygga sina kulturer.

Så vitt vi vet,

började språkrevitaliseringen vid en tid
då antisemitismen var på frammarsch,

på 1800-talet när judarna
såg sitt forna språk, hebreiskan,

som ett medel
för kulturell revitalisering.

Språket hade förvisso
legat i dvala i över 1 000 år,

men det var välbevarat
i religiösa och filosofiska böcker.

Så judiska aktivister studerade och
lärde ut det till sina barn,

och fostrade således de första talarna
av hebreiska på 100 generationer.

Idag är det modersmålet
för fem miljoner judar.

Och åtminstone för min del,

som en assimilerad engelsktalande del
av den judiska diasporan,

en stöttepelare för
kulturell självständighet.

Och nu 2 000 år senare

är vi fortfarande här.

Fram tills nyligen

var hebreiskans återuppväckande

en ovanlighet.

Få språk är så välbevarade som vårt var,

och grundandet av Israel,

den första judiska staten
på över 1 000 år,

skapade en sfär där hebreiskan
kunde talas till vardags.

Kort sagt, de flesta kulturer
fick inte en chans.

(Video) God kväll, jag heter Elizabeth

och jag bor i Cornwall.

Det där var korniska,

det ursprungliga språket i Cornwall,

som idag, tekniskt sett,
är ett grevskap i södra England.

Under 1900-talet kämpade aktivister
i Cornwall för sin kultur.

Språket hade inte talats på över 100 år,

men dom använde gamla böcker och pjäser
för att lära ut det till sina barn.

Dock var den nya generationen
av korniska talare

utspridd över grevskapet

och hade inte möjlighet
att fritt tala språket.

På 1990-talet hade korniskan återuppvaknat

men den blomstrade inte.

Sen, under tidigt 2000-tal,
hittade korniska talare varandra online

och nyttjade det digitala universumet
för att tala dagligen.

Därifrån togs klivet till att
anordna reguljära evenemang

där dom kunde samlas och tala offentligt.

Nuförtiden lär vissa skolor ut korniska.

Där finns skyltar på korniska,

glassreklamer,

Wikipedia, och till och med memes.

(Skratt)

(Skratt)

Och med deras språk än en gång intakt,

har folket i Cornwall
säkrat ett erkännande

som en keltisk nation sida vid sida med
Irland, Skottland och Wales.

De satte sig upp mot
århundraden av assimilering

och sa, "vi är inte
ett grevskap i England.

Vi är ett eget folk.

Och vi är fortfarande här."

Och de är inte de enda.

Tunica-Biloxi-stammen från Louisiana
håller på att återuppliva sitt språk.

(Video) Jag heter Teyanna.

Mina vänner kallar mig för "Tyst Storm".

Det började på 80-talet,

när Donna Pierite och hennes familj

började åka till Baton Rouge
och New Orleans

för att ta fotokopior av gamla ordböcker
som var undanstoppade i universitetsarkiv.

Målet var att studera tunica

och lära ut det till barnen
och dela det med stammen.

Idag leder de en tunica-renässans.

Sedan 2014 är där närmare
100 talare i språkkurser,

och enligt en räkning från 2017

32 nya flytande talare,

av vilka några,
som Donnas dotter Elisabeth,

lär ut tunica till sina barn.

Dom här nya talarna skapar material,

Facebookvideor och även memes.

(Skratt)

(Skratt)

(Skratt)

Och ju mer dom publicerar,

desto mer inspireras andra
stamfränder att involvera sig.

Nyligen skrev en stammedlem bosatt i Texas
till Elisabeth på Facebook

och frågade hur man säger
"välsigna de här markerna".

Det var för en skylt till tomten,

så att hon kunde visa sina grannar
att hennes kultur lever

och frodas idag.

Hebreiska, korniska, och tunica

är bara tre exempel från en ström
av språkaktivism på varje kontinent.

Oavsett om de är jèrriais-talare
från Kanalöarna,

eller från Nairobi och talare
av kenyanskt teckenspråk,

så har alla grupper som försöker
bevara eller återuppliva ett språk

en sak gemensam: media,

så att deras språk kan delas och läras ut.

Och i takt med att internet växer,

och utökar tillgången till
media och skapande,

är nu bevarande och återupplivande
av folks traditionella språk

enklare än någonsin tidigare.

Vad är dina förfäders språk?

Mina är hebreiska, jiddisch,
ungerska, och skotsk gäliska,

fast jag växte upp med engelska.

Och som tur är för mig,
finns alla dessa språken online.

Hebreiska framförallt,
det kom med i min iPhone,

det finns i Google Translate,

och har t.o.m. autokorrigering.

Trotts att ditt språk kanske inte är
fullt så lättillgängligt,

uppmuntrar jag dig att kolla upp,

för det finns en chans att någon,
någonstans, har skapat material online.

Att återta ditt språk
och omfamna din kultur

är ett starkt sätt att vara dig själv på
i globaliseringens tidevarv,

för som jag nyligen lärde mig
att säga på hebreiska,

"'nḥnw 'dyyn k'n" -

vi är fortfarande här.

Tack.

(Applåder)