Hur kan grupper fatta bra beslut?

Vi vet alla att när vi gör val i grupper så blir de inte alltid blir rätt - och ibland går det väldigt illa. Hur kan grupper göra bra val? Tillsammans med sin kollega Dan Ariely har neuroforskaren Mariano Sigman kollat hur vi kommunicerar för att nå beslut genom att genomföra experiment med människor runt om i världen.

I denna roliga och faktafyllda förklaringsfilm delar han med sig av intressanta resultat - samtidigt som han nämner hur detta kan påverka våra politiska system. Sigman säger att vi lever i en tid då folk ser ut att vara mer polariserade än någonsin, och genom att förstå hur grupper samtalar och når beslut kan vi hitta nya och intressanta vägar för att skapa en stabilare demokrati.

Samhällen behöver ta gemensamma beslut

som kommer att forma vår framtid.

Vi vet alla att när vi tar beslut i grupp

blir de inte alltid bra.

Ibland blir de väldigt dåliga.

Så hur fattar grupper bra beslut?

Forskning har visat att folkmassor är visa
när de tänker självständigt.

Därför kan vishet i grupper
förstöras av grupptryck,

reklam, sociala medier,

eller ibland bara enkla konversationer
som påverkar människors tänkande.

Å andra sidan kan grupper
genom att prata utbyta kunskap,

rätta eller utveckla varandra

och komma på nya ideér.

Och allt detta är bra.

Hjälper eller hindrar samtal oss
från att ta beslut?

Med min kollega, Dan Ariely,

började vi undersöka detta
genom att utföra experiment

i många delar av världen

för att ta reda på hur grupper
kan kommunicera för att nå bättre beslut.

Vi trodde folkmassan skulle bli visare
om de diskuterade i smågrupper

som fostrar ett mer genomtänkt
och rimligt utbyte av information.

För att testa idén

utförde vi nyligen ett experiment
i Buenos Aires, Argentina,

med mer än 10 000 deltagare
under en TEDx-konferens.

Vi frågade de frågor som,

"Hur hög är Eiffeltornet?"

och "Hur många gånger
hör man ordet "Yesterday"

i The Beatles sång "Yesterday"?

Varje person skrev ner sin gissning.

Sedan delade vi upp folket
i grupper av fem,

och bad dem att komma med
ett gemensamt svar.

Vi upptäckte att genomsnittligt
var svaren i grupperna,

efter sin diskussion,

mycket mer korrekta än de genomsnittliga
när man frågade efter individuella svar

före diskussionen.

Med andra ord, baserat på experimentet,

ser det ut som att efter en diskussion
med andra i smågrupper

kan grupper tillsammans
göra bättre bedömningar.

Så det är möjligen en bra metod för
att få grupper att lösa problem

som har enkla rätt-eller-fel svar.

Men kan denna procedur

av att samla resultat
från diskussioner i smågrupper

också hjälpa oss att avgöra
i sociala och politiska tvister

som är viktiga för vår framtid?

Vi testade detta under en TED-konferens

i Vancouver, Kanada,

och här är hur det gick.

(Mariano Sigman) Vi ska presentera
två moraliska dilemman

för ett framtida du;

saker vi kanske behöver besluta om
inom en nära framtid.

Vi ger dig 20 sekunder för varje dilemma

för att du ska besluta dig om
ifall de är acceptabla eller ej.

MS: Den första var följande:

(Dan Ariely) En forskare arbetar med en AI

kapabel till att forma mänskliga tankar.

Enligt reglerna

måste forskaren återställa AI:n
i slutet av varje dag.

En dag säger AI:n,
"Snälla, ställ inte om mig."

Den säger att den har känslor.

att den vill njuta av livet,

och att, om den blir återställd,

inte skulle vara sig själv.

Forskaren är förundrad

och tror att AI:n
har utvecklat individualitet

och kan uttrycka sina känslor.

I alla fall så beslutar forskaren
att följa reglerna

och starta om AI:n.

Vad forskaren gjorde var att___?

MS: Sedan bad vi deltagarna
att individuellt bedöma

på en skala från noll till tio

om vad som beskrevs i varje dilemma

var rätt eller fel.

Vi bad de att också ranka
hur säkra de var på sina svar.

Detta var det andra dilemmat:

(MS): Ett företag erbjuder en tjänst
där de tar ett befruktat ägg

och producerar miljoner
av embryon med små genetiska variationer.

Detta låter föräldrar välja
sina barns längd,

ögonfärg, intelligens, social kompetens

och andra icke hälsorelaterade egenskaper.

Vad företaget gör är ____?

på en skala från noll till tio,

helt acceptabelt till helt oacceptabelt,

noll till tio,
helt acceptabelt enligt dig.

MS: Nu kommer resultaten.

Vi såg återigen
att när en person är övertygad

om att beteendet är helt fel,

kommer någon som sitter nära tycka
att det är helt rätt.

Detta är hur olika vi människor är
när det kommer till moral.

Men mellan de breda olikheterna
hittade vi en trend.

Majoriteten av TED-deltagarna
tyckte att det var acceptabelt

att ignorera AI:ns känslor
och att stänga av den,

och att det är fel att leka med våra gener

för att göra kosmetiska ändringar
som inte är relaterade till hälsa.

Vi frågade sedan alla
att skapa grupper med tre i varje.

Vi gav dem två minuter att diskutera

och komma fram till ett beslut.

(MS): Två minuter att diskutera.

Jag säger till när tiden är ute
med gonggongen.

(Åskådare diskuterar)

(Gonggongen låter)

(DA) OK.

(MS) Det är dags att sluta.

Hörni, hörni -

MS: Vi fick veta att många grupper
nått ett beslut

även om gruppen var gjord av människor
med helt olika syn på saken.

Vad skiljde grupperna
som nådde ett gemensamt beslut

från de som inte gjorde det?

Vanligtvis är folk med extrema åsikter

säkrare på sina svar.

Istället är de som svarar mer mot mitten

oftare osäkra på
om något är rätt eller fel,

så deras nivå av säkerhet är lägre.

Men det finns en annan grupp av människor

som är bekväma med att svara
någonstans i mitten.

Vi tror att de säkra grå mellanväljarna
förstår att båda argumenten har en poäng.

De är inte gråa för att de är osäkra,

utan för att de tror på
att det moraliska dilemmat

innehåller två riktiga,
motstridiga argument.

Vi upptäckte att de grupper som innehåller
självsäkra grå mellanväljare

är mycket mer troliga att fatta beslut.

Vi vet inte riktigt varför det är så här.

Dessa är bara de första experimenten,

och många fler kommer behövas
för att förstå varför och hur

några beslutar sig för att förhandla
sina moraliska ställningstaganden

för att nå en överenskommelse.

När nu gruppen når en överenskommelse,

hur gör de det?

Den mest intuitiva ideén
är att det blir den genomsnittliga

av alla svar i en grupp, eller hur?

En annan åsikt är att gruppen
väger styrkan i varje röst

baserat på självförtroendet
personen som talar har.

Tänk att Paul McCartney
är en medlem i din grupp.

Du skulle vara vis om du följde hans råd

på hur många gånger
"Yesterday" upprepas,

vilket jag förresten tror är nio.

Men istället såg vi kontinuerligt,

i varje dilemma, i olika experiment,

även på andra kontinenter,

att grupper använder en smart
och statistiskt bra procedur

som heter "robust medelvärde."

I fallet av höjden av Eiffel-tornet,

säg att en grupp hade följande svar:

250, 200, 300 och 400 meter,

och ett helt absurt svar
som lyder 300 miljoner meter.

Ett enkelt genomsnitt av dessa siffror
kan ge ett osant och skevt resultat.

Men "robust medelvärde"
är då gruppen i stort sett ignorerar

det absurda svaret,

genom att ge mer vikt till de röster
människorna i mitten hade.

Om vi går tillbaka
till experimentet i Vancouver,

så är det är exakt vad som hände.

Grupperna lade mindre vikt
på de avvikande

och beslutet blev istället
ett "robust medelvärde"

av de individuella svaren.

Det mest märkvärdiga är att detta
var ett spontant beteende av gruppen.

Det hände utan att vi gav dem
några ledtrådar om hur man når ett beslut.

Så hur går vi vidare?

Detta är bara början,
men vi har redan några slutsatser.

Bra kollektiva val behöver två delar:

diskussion och skilda åsikter.

På de flesta ställen
gör vi vanligtvis våra röster hörda

genom direkta och indirekta omröstningar.

Detta är bra för olikheter och åsikter

och är ett kraftfullt sätt att se till

att alla får sina röster hörda.

Men det är inte så bra för att skapa
tankfulla diskussioner.

Vårt exempel visar en annorlunda metod

som effektivt kan balansera dessa två mål
på en och samma gång,

genom att forma små grupper
som strålar samman till ett enda beslut

medan vi har kvar våra olika åsikter

för att det finns många oberoende grupper.

Självklart är det enklare att hålla med om
höjden av Eiffeltornet

än om morala, politiska
eller ideologiska tvister.

Men i en tid då världens problem
är mer komplexa

och människor är mer polariserade

kan vetenskap hjälpa oss förstå
hur vi samtalar och fattar beslut

och förhoppningsvis främja nya sätt
att skapa bättre demokratier.