Den glada hemligheten bakom ett framgångsrikt arbetsliv

Vi tror vi behöver jobba för att bli lyckliga. Men kan det vara tvärt om? I detta intensiva och underhållande föredrag från TEDxBloomington argumenterar Shawn Achor för att lycka leder till produktivitet och inte det omvända.

När jag var sju år gammal
och min syster bara fem,

lekte vi på överslafen i en våningssäng.

Jag var två år äldre än min syster då -

jag är fortfarande två år äldre -

men då ville hon göra allt
som jag ville göra,

och jag ville leka krig.

Vi satt högst upp i våningssängen

och på ena sidan av sängen

stod mina leksakssoldater och vapen.

På andra sidan stod
alla hennes My Little Ponies

redo för ett kavallerianfall.

Det finns olika versioner
av vad som egentligen hände,

men eftersom min syster inte är här idag,

så ska jag berätta den sanna historien...

(Skratt)

...att min syster är aningen klumpig.

På något vis, utan vare sig hjälp
eller knuffar från storebror,

försvann Amy plötsligt ner från överslafen

och landade med ett brak på golvet.

Jag kikade nervöst över kanten av sängen

för att se vad som hänt min fallna syster,

och såg att hon hade landat smärtsamt

på alla fyra på golvet.

Jag blev nervös,

för våra föräldrar hade bett mig se till

att vi lekte så säkert
och tyst som möjligt.

Och eftersom jag råkat bryta Amys arm

bara en vecka tidigare...

(Skratt)

...när jag med en heroisk knuff

räddade henne från en kula
från en imaginär krypskytt,

(Skratt)

än idag inget tack.

Jag försökte allt jag kunde -

hon såg den inte ens -

jag försökte uppföra mig så bra jag kunde.

Jag såg hennes ansikte;

en slöja av smärta, lidande
och överraskning

som hotade att bryta fram

och väcka våra föräldrar
från tuppluren de tagit.

Så jag gjorde det enda som min desperata,
sjuåriga hjärna kunde komma på

för att avvärja tragedin.

Om du har barn,
har du sett det många gånger:

Jag sa: "Amy, Amy, vänta. Gråt inte.

Såg du hur du landade?

Inga människor landar på alla fyra så där.

Amy, jag tror det betyder
att du är en enhörning."

(Skratt)

Det fanns inget i hela världen
min syster önskade sig mer

än att inte vara Amy, den skadade systern,

utan Amy den unika enhörningen.

Det var en möjlighet som aldrig förr
stått öppen för henne.

Man kunde se förvirringen i
min stackars manipulerade systers ansikte

när hennes lilla hjärna
försökte bestämma sig för

om hon skulle känna
den smärta och överraskning

som hon just upplevt,

eller begrunda sin nyfunna
identitet som enhörning.

Och det senare vann.

Istället för att gråta och sluta leka,

och väcka våra föräldrar,

med alla negativa konsekvenser
det hade inneburit för mig,

spreds ett leende över hennes ansikte

och hon hoppade rätt upp i sängen igen
med elegansen hos ett enhörningsföl...

(Skratt)

...med ett brutet ben.

Det vi snubblade över

i den späda åldern av fem och sju år -

vi hade ingen aning då -

var något som skulle stå i spetsen
för en vetenskaplig revolution

två decennier senare,
i hur vi betraktar den mänskliga hjärnan.

Vad vi hade snubblat över
kallas positiv psykologi,

anledningen till att jag är här idag,

och att jag vaknar varje morgon.

När jag började prata om forskningen

utanför den akademiska världen,
bland företag och skolor,

så finns det en sak
som man aldrig ska göra:

att börja med en graf.

Så jag börjar min föreläsning med en graf.

Den här grafen ser tråkig ut,

men den är anledningen till
att jag vaknar varje morgon.

Grafen betyder ingenting;
det är påhittat data.

Vad vi fann var...

(Skratt)

Om detta data var ert data,
skulle jag vara stormförtjust,

för den visar på en tydlig trend,

och att jag kan bli publicerad,

vilket är det enda som spelar någon roll.

Att det finns en konstig,
röd prick ovanför kurvan,

en udda typ här -

du vet vem du är, jag såg dig tidigare -

(Skratt)

Det är inget problem,

för jag kan bara ta bort den pricken.

Jag kan radera den
för det är helt klart ett mätfel.

Vi vet att det är ett mätfel

för den förstör mitt data.

(Skratt)

En av de första saker vi lär ut

i ekonomi, statistik,
affärsekonomi och psykologi

är hur vi, på ett giltigt sätt,
kan eliminera alla udda typer.

Hur eliminerar vi alla anomalier

så vi kan hitta den bästa linjen?

Det är fantastiskt om jag vill ta reda på

hur många Advil man ska ta mot värk: 2.

Men om jag är intresserad
av potential - din potential,

eller lycka eller produktivitet

eller energi eller kreativitet.

Vi skapar en genomsnittsdyrkan
med hjälp av vetenskap.

Om jag ställer frågan:

"Hur snabbt lär sig ett barn
att läsa i ett klassrum?"

ändrar vetenskapsmän det till:

"Hur snabbt lär sig genomsnittsbarnet
att läsa i klassrummet?"

Sen skräddarsyr vi lektionen för snittet.

Om du hamnar under genomsnittet på kurvan,

blir psykologerna förtjusta.

Det betyder att du är deprimerad
eller har en störning,

eller förhoppningsvis både och.

(Skratt)

Vi hoppas på båda för vår affärsmodell är:

Om du får terapi för ett problem,

vill vi att du går därifrån med tio,

så att du kommer tillbaka igen.

Vi går tillbaka till barndomen,

men till slut vill vi
göra dig normal igen.

Men normal är bara medelmåttigt.

Vad jag hävdar

och vad positiv psykologi hävdar är

att om vi studerar det genomsnittliga,

kommer vi förbli genomsnittliga.

Istället för att radera anomalierna,

tittar jag avsiktligen
på en population som denna

och frågar, varför?

Varför är några av er högt ovanför kurvan

för intellektuell kapacitet,
atletisk förmåga, musikalisk förmåga

kreativitet, energinivåer,

att kämpa vidare vid motgångar, er humor?

Vad det än är, istället för
att radera er, vill jag studera er.

För kanske kan vi förstå,

hur man inte bara lyfter
människor till genomsnittet,

utan även lyfter hela genomsnittet en nivå

i företag och skolor världen över.

Skälet att det är viktigt för mig är

att när jag ser nyheterna verkar det mesta

inte vara positivt, utan negativt.

Det mesta handlar om mord, korruption,
sjukdomar, naturkatastrofer.

Väldigt snabbt börjar min hjärna tro

det är det verkliga förhållandet
mellan negativt och positivt.

Detta skapar något

som kallas "läkarutbildningssyndromet".

Om du känner någon som läst till läkare

inser de under det första året,

när de går igenom alla symptom
och sjukdomar som finns,

så inser man att man har alla.

(Skratt)

Jag har en svåger som heter Bobo -

en historia i sig.

Bobo gifte sig med enhörningen Amy.

Bobo ringde mig...

(Skratt)

...från läkarutbildningen på Yale,

och Bobo sade: "Shawn, jag har spetälska."

(Skratt)

Vilket är extremt ovanligt,
till och med vid Yale.

Men jag visste inte
hur jag skulle trösta Bobo

för han hade precis återhämtat sig
från en vecka i klimakteriet.

(Skratt)

Det är inte nödvändigtvis
verkligheten som formar oss,

utan istället linsen som
hjärnan ser världen genom.

Om vi kan förändra linsen, kan vi,
förutom att göra dig lyckligare,

även förändra varje utbildning
och varje affärsresultat.

När jag sökte till Harvard,
var det en vild chansning.

Inte skulle jag komma in,
och vi hade inga pengar.

Men jag fick ett stipendium,
och de lät mig börja.

Plötsligt hände något
som tidigare varit omöjligt.

Jag antog att alla skulle
se det som ett privilegium,

att alla var exalterade.

Fast jag var i ett klassrum
där alla var smartare än jag

var jag glad över att vara i klassrummet.

Vad jag insåg då var

att några kände samma sak...

När jag tog examen fyra år senare

och sedan tillbringade åtta år
i sovsalarna med studenterna -

Harvard bad mig.
Jag är inte den typen av kille.

(Skratt)

Jag arbetade som stödperson
för studenter under deras fyra år.

Resultatet av min forskning
och undervisning var

att oavsett hur lyckliga de först var
över att ha kommit in på skolan,

var de två veckor senare
inte längre fokuserade

på att de hade kommit in,

eller över sin filosofi eller fysik.

De var inställda på
konkurrensen, arbetsbördan,

bekymren, stressen, klagomålen.

När jag första gången gick in i matsalen,

det var där mina vänner från Waco, Texas -

där växte jag upp,
en del av er vet var det ligger -

när de hälsade på,
tittade de sig omkring:

"Matsalen ser ut som Hogwarts
i Harry Potter-filmerna",

vilket det faktiskt gör.

Här är Hogwarts och här är Harvard.

"Shawn, varför spiller du din tid på
att studera lycka på Harvard?"

Allvarligt talat,

vad kan Harvardstudenter ha
att vara olyckliga över?"

Underförstått i frågan

finns nyckeln till
att förstå vad lycka är.

I frågan finns ett antagande
att det omkring oss

kan indikera hur lyckliga vi är,

när det i själva verket,

om jag känner till allt omkring dig,

kan jag bara förutse 10%
av din långsiktiga lycka.

90% av din långsiktiga lycka

går inte att förutse
baserat på det omkring dig,

utan på hur din hjärna processar världen.

Om vi ändrar den,

om vi ändrar vår formel
för lycka och framgång,

då kan vi ändra sättet

på vilket vi kan påverka verkligheten.

Bara 25% av framgång i arbetslivet

kan förutsägas med hjälp av IQ.

75% av framgången

kan förutsägas av din optimism,
ditt sociala skyddsnät,

och din förmåga att se stress
som en utmaning snarare än ett hot.

Jag talade med en prestigefull
internatskola i New England.

"Det visste vi redan.

Varje år, istället för att bara utbilda,
så har vi en "Må bra"-vecka.

På måndagskvällen talar

världens främsta expert
på ungdomsdepression.

Tisdag kväll är det skolvåld och mobbing.

Onsdag kväll är det ätstörningar.

Torsdag kväll ägnas åt droger.

Och fredag kväll väljer vi
mellan oskyddat sex eller lycka.

(Skratt)

Jag sade: "Så är det för de flesta."

(Skratt)

(Applåder)

Kul att ni gillar det,
de gillade det inte.

Tystnad på linjen.

I tystnaden sade jag:

"Jag talar gärna på er skola,
men bara så ni vet:

det är inte en "Må bra"-,
utan en "Må dåligt"-vecka.

Ni lyfter fram det dåliga som kan hända,

men inte pratat om det positiva."

Avsaknaden av sjukdom är inte hälsa.

Så här blir man frisk:

Vi måste vända på formeln
för lycka och framgång.

De senaste tre åren
har jag rest till 45 länder

och jobbat med skolor och företag

mitt i den ekonomiska nedgången.

De flesta företag och skolor verkar

använda följande formel:

Om jag jobbar hårdare,
så blir jag mer framgångsrik.

Och om jag blir mer framgångsrik,
då blir jag lyckligare.

Det går igen i uppfostran, chefsstilar,

och hur vi motiverar vårt beteende.

Problemet är att det är
vetenskapligt ohållbart

och bak och fram av två skäl.

Varje gång din hjärna firar en ny seger

så flyttar du upp ribban
för vad framgång innebär.

Bra betyg, nu behövs bättre.

Bra skola, nu krävs en bättre.

Bra jobb, nu ett bättre tack.

Du nådde försäljningsmålet, nu ändras det.

Om lycka är motsatsen till framgång,
så kommer din hjärna aldrig dit.

Det vi som samhälle gjort är

att knuffa lyckan
över den kognitiva horisonten.

Och det är för att vi tror
vi måste vara framgångsrika,

då kommer vi bli lyckligare.

Men problemet är att våra hjärnor
fungerar tvärt om.

Om du kan öka någons
nivå av positivitet i nuet,

så kan deras hjärnor uppleva det
som vi nu kallar en lyckofördel,

din hjärna fungerar betydligt bättre
när den är positiv

än om den är negativ,
neutral eller stressad.

Din intelligens ökar, du blir kreativare,
din energinivå går upp.

Vi har kommit fram till

att alla affärsresultat blir bättre.

Om din hjärna är positiv
blir den 31% mer produktiv

än om din hjärna är negativ,
neutral eller stressad.

Du blir 37% bättre på försäljning.

Doktorer blir 19% snabbare,

bättre på att ställa rätt diagnos
när de är positiva, än annars.

Vilket betyder vi kan vända på formeln.

Om vi kan vara mer positiva i nuet,

så kommer våra hjärnor arbeta ännu bättre

eftersom vi förmår jobba hårdare,
snabbare och smartare.

Vi måste kunna vända på formeln

så vi kan förstå

vad våra hjärnor är kapabla till.

Dopaminet som strömmar runt
när du är positiv,

har två funktioner.

Det gör dig inte bara lyckligare,

det triggar alla lärocenter i din hjärna

så att du kan anpassa dig
till världen på ett nytt sätt.

Vi kan träna upp hjärnan

så den blir mer positiv.

På bara två minuter per dag i 21 dagar

kan vi programmera om din hjärna,

så att den faktiskt fungerar
mer optimistiskt och bättre.

Vi har genomfört undersökningar

i alla de företag som vi samarbetat med.

De har fått skriva ner
tre saker de är tacksamma för

i 21 dagar i rad; tre nya saker varje dag.

Mot slutet av perioden

har deras hjärnor börjat söka av världen,

inte efter det negativa,
utan det positiva först.

Skriver du ner en positiv upplevelse
du haft får din hjärna återuppleva det.

Övning gör att din hjärna lär sig
att beteende har betydelse.

Meditation ger din hjärna chansen att

övervinna den kulturella ADHD vi skapat

genom att försöka göra
flera saker samtidigt,

och gör att du kan
koncentrera dig på en sak.

Och slutligen, oplanerade
eller medvetna goda gärningar:

Vi får folk att, när de startar datorn,

skriva ett positivt mejl

med beröm eller tack
till någon i sitt nätverk.

Och genom att göra det

och att träna hjärnan
på samma sätt som kroppen

så kan vi vända på formeln
för lycka och framgång.

Genom att göra det skapar vi
inte bara vågor av positivitet,

utan en riktig revolution.

Tack så mycket!

(Applåder)