Shilo Shiv Suleman: Använda teknik för att kunna drömma

Har vår teknologi, våra mobiler och iPods och kameror, stoppat oss från att drömma?? Den unga artisten Shilo Shiv Suleman säger nej när hon visar "Khoya", hennes nya berättelse för iPad, som guidar oss igenom en magisk värld av 7 minuter ren kreativitet.

Min history börjar faktiskt här i Rajasthan

för ungefär två år sedan.

Jag var i öknen, under den stjärnklara himlen.

med Sufisångaren Mukhtiar Ali.

Och vi konverserade

om hur ingenting har förändrats

sedan tiden för det antika Indiska eposet "Mahabharata".

Så förr i tiden, när vi indier ville resa

så hoppade vi in i en vagn och flög iväg över himlen.

Idag gör vi samma sak, fast med flygplan.

Då

när Arjuna, den stora indiska krigsprinsen

var törstig så tog han en pilbåge

och sköt ner i marken och så kom vatten ur hålet.

Nu gör vi samma sak

med borrar och maskiner

Slutsatsen som vi kom fram till

var att magi har ersatts

av maskineri.

Och det gjorde mig väldigt ledsen.

Jag fann att jag började bli lite av en teknofob.

Jag var livrädd för den här idéen

att jag skulle förlora förmågan

att njuta av och uppskatta solnedgången

utan min kamera, utan att twittra om den till mina vänner.

Och det kändes som att teknologi

skulle möjliggöra magi, inte döda den.

När jag var en liten tjej,

så gav min morfar den här lilla silverklockan till mig.

Och den här 50-åriga teknologin

blev den mest magiska saken för mig.

Den blev en gyllene portal

till en värld fylld av pirater och skeppsvrak

och bilder i min fantasi.

Så jag kände att våra mobiler

och våra stiliga klockor och våra kameror

hade stoppat oss från att drömma.

De stoppade oss från att inspireras.

Så jag klev in, hoppade in i den här världen av teknologi,

för att se hur jag kunda använda den för att möjliggöra magi

istället för att döda den.

Jag har illustrerat böcker sen jag var 16.

Så när jag såg iPaden

så såg jag den som en enhet för berättelser

som kunde koppla ihop läsare från hela världen.

Den kan förstå hur vi håller den.

Den kan veta var vi är.

Den kan koppla ihop bilder och text

och animation och ljud och tryckningar.

Berättandet börjar bli

mer och mer multisensoriellt.

Men vad gör vi med det?

Så jag ska faktiskt bara gå in och starta Khoya,

en interaktiv app för iPad.

Så det står, "Placera dina fingrar

på varje ljus".

Så -

(Musik)

Det står, "Den här lådan tillhör ..."

Så jag skriver mitt namn.

Och så blir jag faktiskt en person i boken.

Vid olika tillfällen så kommer ett litet brev till mig -

och iPaden vet var du bor genom GPS -

som faktiskt är adresserat till mig.

Barnet inom mig är riktigt uppspelt

av möjligheter som den här.

Nu så har jag pratat mycket om magi.

Och jag menar inte trollkarlar och drakar,

jag menar den typen av barndomsmagi

de idéer som vi alla hade som barn.

Idéen av eldflugor i en burk, av någon anledning,

har alltid varit riktigt spännande för mig.

Så här borta behöver du luta din iPad

för att släppa ut eldflugorna.

Och de lyser faktiskt upp din väg genom resten av boken.

En annan idé som fascinerade mig som barn

var att en hel galax kunde finnas

inuti en enda kula.

Så här borta,

varje bok och varje värld

blir till en liten kula

som jag drar in

till den här magiska manicken inuti enheten.

Och den öppnar en karta.

Under hela tiden så har alla fantasyböcker alltid haft kartor

men de kartorna har alltid varit statiska.

Det här är en karta som växer och lyser

och blir din navigation för resten av boken.

Den visar sig också för dig under vissa stunder i boken.

Så jag kommer bara att gå in.

En annan grej som var väldigt viktig för mig

är att skapa innehåll som är indiskt

men samtidigt väldigt nutida.

Här borta, det här är Apsaras.

Så vi har alla hört sagoberättelser och hört om nymfer

men hur många människor utanför Indien

har hört talas om deras indiska motsvarigheter, Apsaras?

Dessa stackars Apsaras har varit fångade inuti Indras kammare under tusentals år

i en gammal och murkig bok.

Så vi tar med de tillbaka

till en nutida berättelse för barn.

Och en berättelse som faktiskt tar upp nya frågor

som miljöförstörelsen.

(Musik)

Rörande miljöförsörelsen

så tror jag att ett stort problem har varit att under de senaste 10 åren

så har barn varit instängda i sina rum,

framför sina datorer, utan möjlighet att ta sig utomhus.

Men nu med mobil teknologi

så kan vi faktiskt ta våra barn utomhus till den riktiga världen

tillsammans med deras teknologi.

En av interaktionerna i boken

är att du skickas på det här uppdraget

där du behöver gå utomhus,

och med kameran på iPaden

ta och samla bilder på olika naturobjekt.

När jag var liten så hade jag flera olika samlingar

av pinnar och stenar och grus och snäckor.

Och på något sätt så gör inte barn det längre.

Så det här tar tillbaka den här barnritualen

du behöver gå ut

och, i ett kapitel, ta en bild av en blomma

och sen märka den.

I ett annat kapitel så behöver du ta en bild av en barkbit

och sen märka den.

Och vad som händer

är att du faktiskt skapar en digital samling av fotografier

som du kan ladda upp online.

Ett barn i London laddar upp en bild av en räv

och säger "Åh, jag såg en räv idag".

Ett barn i Indien säger, "jag såg en apa idag".

Och det skapar ett sorts socialt nätverk

runt en samling av digitala fotografier

so du faktiskt har tagit själv.

I möjligheterna av att länka samman

magi, jorden och teknologi

så finns det flera olika möjligheter.

I nästa bok så planerar vi att ha en interaktion

där du tar din iPad utomhus med videoinspelning på

och genom en ökad verklighet

så kan du se ett lager av animerade pixlar

dyka upp på en växt som är utanför ditt hus.

Vid ett tillfälle så är din skärm fylld av blad.

Så du behöver göra ett ljud som låter som vinden och blåsa iväg dem

för att kunna fortsätta läsa resten av boken.

Vi rör på oss, vi rör alla på oss här

mot en värld där naturens fokus

kommer närmare tillsammans med teknologi

och magi och teknologi kan närma sig varandra.

Vi tar energi från solen.

Vi tar våra barn och oss själva

närmare den naturligare världen

och den magin och lyckan

och den barndomskärlek som vi hade

genom det enkla medium av berättande.

Tack så mycket.

(Applåder)