Michelle Obamas vädjan för utbildningen

I sitt passionerade och personliga tal till en flickskola i London uppmanar Michelle Obama studenter att ta sin utbildning på allvar. Det är, menar hon, denna nya, briljanta generation som kommer att sluta sprickan mellan världen som den är och världen som den borde vara.

Det här är min första resa.

Min första utlandsresa som USA:s första dam.

Kan ni tänka er?

(Applåder)

Och fastän det här inte är mitt första besök i Storbritannien

måste jag säga att jag är glad att det är mitt första officiella besök.

Det speciella förhållandet mellan USA och Storbritannien

bygger inte enbart på förhållandet mellan regeringar,

utan även på det gemensamma språket och våra gemensamma värderingar.

Det har jag blivit påmind om av att se er alla här idag.

Under mitt besök har jag haft den stora äran

att träffa några av Britanniens mest enastående kvinnor.

Kvinnor som banar väg för er alla.

Och det är en ära för mig att träffa er,

Storbritanniens och hela världens framtida ledare.

Och även om vi kan tyckas komma från två olika världar,

med tanke på att jag står här som USA:s första dam

medan ni ännu går igenom skolan.

Jag vill att ni ska veta att vi har väldigt mycket gemensamt.

För när man tittar tillbaka på den stig

jag följt genom livet är det svårt att tro

att jag en dag skulle stå här

som USA:s första afroamerikanska första dam

Det finns inget i min historia som skulle placera mig här.

Jag växte upp utan rikedomar

och utan någon nämndvärd social status.

Jag växte upp i södra Chicago, South Side.

Den riktiga delen av Chicago.

Och jag var ett arbetarklassens barn.

Min far var en kommunalarbetare hela sitt liv.

Och min mor var hemmafru.

Och hon stannade hemma för att ta hand om mig och min storebror.

Ingen av dem var högutbildade.

Min far var i sina bästa år när han fick diagnosen

multipel skleros.

Men trots att det blev svårare för honom att gå

och att klä på sig på morgonen --

jag såg honom kämpa mer och mer --

klagade min far aldrig om sin strävan.

Han var tacksam för det han hade.

Han gick bara upp lite tidigare och jobbade lite hårdare.

Och min bror och jag växte upp med allt det man verkligen behöver:

kärlek, starka värderingar

och tron om att med en bra utbildning

och mycket hårt jobb

kan man åstadkomma vad som helst.

Jag är levande bevis på vad som är möjligt

när flickor från första början av sina liv

är omgivna av kärlek och omsorg.

Jag har alltid varit omgiven av fantastiska kvinnor.

Mormor, farmor, lärare, fastrar, mostrar, kusiner, grannar,

som har lärt mig om tyst styrka och värdighet.

Och min mor, den viktigaste av alla mina förebilder,

som bor med oss i Vita Huset

och hjälper oss ta hand om våra två döttrar,

Malia och Sasha.

Hon deltar aktivt i deras liv, och även i mitt,

och ingjuter i dem

samma värderingar som hon lärde mig och min bror:

sådant som medkänsla, och integritet,

och självförtroende, och ihärdighet.

Allt insvept i den ovillkorliga kärlek som bara kan komma

från en mormor eller en farmor.

Jag hade även förmånen av att vara älskad och uppmuntrad

av några starka manliga förebilder,

bland annat min far, min bror, morfar, farfar, morbröder och farbröder,

Männen i mitt liv har lärt mig en del viktiga saker, de med.

De lärde mig om hur ett respektfullt förhållande

mellan en man och en kvinna bör te sig.

De lärde mig om hur ett starkt äktenskap känns.

Att det bygger på tillit och hängivenhet

och beundran för varandras unika begåvningar.

De lärde mig och om vad det innebär

att vara en far

och att fostra en familj.

Och att inte bry sig enbart om sitt eget hushåll,

utan att även nå ut och värna om barn

i andra delar av samhället.

Och det var dessa egenskaper

som jag ville att min egen make skulle ha.

Barack Obama.

Och när vi först träffades

är en av de saker jag minns att han tog med mig på en dejt.

På ett föreningsmöte.

(Skratt)

Jag vet. Romantiskt, va?

(Skratt)

Men när vi träffades var Barack en social handledare.

Han jobbade med att hjälpa människor att finna jobb

och med att få in resurser till utsatta bostadsområden.

När han pratade med medborgarna på den där bygdegården

diskuterade han två begrepp.

Han pratade om "hur världen är" och "hur världen borde vara".

Och jag pratade om det under hela kampanjen.

Det han sa, att vi alltför ofta

accepterar avståndet mellan dessa två koncept.

Och ibland måste vi nöja oss med världen som den är,

även om den inte avspeglar våra värderingar och förhoppningar.

Men den dagen påminde Barack oss om

att alla av oss i det rummet visste

hur vår värld borde se ut.

Vi vet hur rätt och rättvisa ser ut, och möjlighet till utveckling.

Det vet vi alla.

Och han uppmanade människorna på det där mötet,

i det samhället,

att ägna sig åt att ta bort klyftan

mellan de där två begreppen,

och att tillsammans sträva efter att göra en värld

av världen som den är och hur den borde vara.

Och jag tänker på det idag därför att jag

blir påmind och övertygad om att alla ni som går på den här skolan

spelar en mycket viktig roll i denna strävan.

Ni är kvinnorna som kommer att bygga den värld som borde finnas.

Ni kommer att skriva historiens nästa kapitel.

Inte bara för er själva, utan för er generation

och generation som komma skall.

Och det är därför det är så viktigt

med en bra utbildning.

Därför är allt det ni går igenom --

allt positivt och negativt, de lärare ni gillar och de ni inte gillar lika mycket --

är så viktigt.

För samhällen och länder och i slutändan hela världen

blir inte starkare än de gör sina kvinnor.

Och det är viktigt att ha det i åtanke.

En del av den styrkan är en fantastisk utbildning.

Skillnaden mellan en strävande familj och en välmående en

är ofta en stark kvinnas eller starka kvinnors delaktighet

i familjens kärna.

Skillnaden mellan ett krossat samhälle och ett som frodas

är ofta den hälsosamma respekt mellan män och kvinnor

som uppskattar varandras bidrag till samhället.

Skillnaden mellan en vittrande nation

och en annan som blommar

är insikten att vi behöver lika tillgång till utbildning

för pojkar och för flickor.

Och den här skolan, som fått sitt namn av Storbritanniens första kvinnliga läkare,

och de omgivande byggnaderna som är uppkallade efter den mexikanska konstnären Frida Kahlo,

Mary Seacole,

den jamaikanska sjuksköterskan känd som "den svarta Florence Nightingale,"

och den engelska författaren, Emily Bront,

hedrar kvinnor som kämpat mot sexism, rasism och okunskap

för att få göra det deras själar brann för.

De lät ingenting stå i deras väg.

Som det står på skylten där borta, "utan begränsningar."

De hade inte kunnat leva på något annat sätt

än att följa sina drömmar.

Och i och med att de gjorde detta röjde dessa kvinnor

undan många hinder.

Och de öppnade många nya dörrar

för miljontals kvinnliga läkare och sjuksköterskor

och konstnärer och författare,

som alla följt deras fotspår.

Och genom att få en bra utbildning

kan även du styra över ditt egna öde.

Jag hoppas att ni kommer att komma ihåg det.

Om ni vill veta anledningen till att jag står här,

så är det min utbildning.

Jag skolkade aldrig. Förlåt, jag vet inte om någon här skolkar.

Jag gjorde det aldrig.

Jag älskade att få A:n.

Jag gillade att vara smart.

Jag tyckte om att vara i tid. Jag tyckte om att få mina sysslor gjorda.

Jag tyckte att det var det häftigaste som fanns att vara smart.

Och med dessa värderingar

kan även du styra över ditt egna öde.

Även du kan röja väg.

Även du kan förverkliga dina drömmar,

och sen blir det ditt jobb att se dig omkring

och hjälpa någon som påminner om dig själv att göra samma sak.

Historien visar att det inte spelar någon roll

om du är uppväxt på en fin herrgård

eller ett loft på landet.

Dina framgånger kommer att avgöras

av din egna uthållighet,

ditt egna självförtroende, ditt egna hårda arbete.

Det är sant. Det är den verklighet vi lever med.

Du har nu kontroll över ditt egna öde.

Och det kommer inte att vara lätt. Absolut inte.

Men du har allt du behöver.

Allt du behöver för att lyckas

har du redan här och nu.

Min make jobbar i ett stort kontor.

De kallar det "the Oval Office."

Han sitter vid ett skrivbord i Vita Huset.

Det kallas "the Resolute desk." (det beslutsamma skrivbordet)

Det är byggt utav trä från Hennes Majestäts Skepp Resolute (beslutsam)

och är en gåva från Drottning Victoria.

Det är en symbol för vänskapen mellan våra två nationer.

Och det namn, Resolute, (beslutsam)

är en påminnelse om den karaktär som krävs

inte bara för att leda ett land

utan även för att leva ett liv fyllt med mening.

Och jag hoppas att ni förblir beslutsamma när ni jagar era drömmar

att ni skrider fram utan begränsningar,

och att ni utnyttjar era fallenheter -- för ni har många. Vi har sett dem.

Det finns inom er.

Att ni använder dem och skapar den värld som vi borde leva i.

För vi räknar med er.

Vi räknar med var och en av er

att vara så bra ni bara kan.

För världen är stor.

Och den är full av utmaningar.

Och vi behöver starka, smarta, självsäkra unga kvinnor

som kan sätta sig bakom ratten.

Vi vet att ni kan göra det. Vi älskar er. Tack så mycket!

(Applåder)