Varför kan vi inte prata om mens?

"Det borde inte vara en feministisk handling att veta hur din kropp fungerar," säger gynekologen och författaren Jen Gunter. I denna avslöjande föreläsning förklarar hon hur skammen kring mens tystar ner och dämpar, och leder till spridningen av skadlig felinformation och misskötsel av smärta. Genom att tillkännage att tidsåldern av menstruella tabun är över, förmedlar hon en tydlig, välbehövlig lärdom om den en gång så mystiska mekanismen i livmodern.

När jag var tonåring,
var min mens förfärlig.

Jag hade förlamande kramper,

jag läckte blod på mina kläder
och på mina lakan,

och jag hade diarré under mensen.

Jag missade skolan
en till två dagar i månaden,

och jag minns att jag satt i soffan
med min värmedyna och tänkte,

"Varför är det så här?"

När jag åt mat läckte inte saliv
från mina spottkörtlar.

När jag gick en promenad,

läckte jag inte vätska
från mina knän, "ledvätska".

Varför var mensen så annorlunda?

Jag ville ha svar på dessa frågor

men det fanns ingen jag kunde fråga.

Min mamma visste ingenting
om menstruation

förutom att det var
smutsigt och skamligt

och att jag inte borde prata om det.

Jag frågade mina vänner

och alla förskönade det.

När jag till slut samlade mod
och gick till läkaren

för att prata om mina
kraftiga blödningar,

blev jag tillsagd att äta lever.

(Skratt)

Och när jag gick till apoteket
för att köpa mensskydd,

en förpackning
med 48 super-maxi-bindor,

förr i tiden när de var
som ett näsdukspaket, varje binda...

(Skratt)

Ni vet vad jag pratar om.

Ni har ingen aning hur långt
absorbtionstekniken har kommit.

(Skratt)

Jag brukade köpa mina mensskydd

i gången för kvinnliga hygienprodukter.

Och jag minns att jag stod där
och tänkte,

"Varför köper jag inte toalettpapper
i gången för analhygien?"

(Skratt)

Jag menar,
varför är det så?

Varför kan vi inte prata om mens?

Och det handlar inte om blodet,
som Freud hade sagt,

för om det hade varit så,

då hade det stått en öron-, näs-
och halskirurg här uppe nu,

och pratat om tabun gällande
näsblod, eller hur?

Och det handlar inte ens om mens,

för i så fall, när vi blev kvitt
vår giftiga, skamliga mens

när vi kommer i klimakteriet,

så hade vi blivit upphöjda
till en högre social status.

(Skratt)

(Applåder)

Det är bara ett patriarkalt samhälle
som investerat i att förtrycka kvinnor,

och vid olika tidpunkter i våra liv
används olika sätt.

Och mensen används

under vad vi inom medicin
kallar för reproduktionsåren.

Det har varit så sen tidernas begynnelse,

då många kulturer trott
att kvinnorna kunde fördärva skörden,

eller mjölken, eller göra blommor vissna.

Och sen när religionen kom,

blev allting värre
på grund av renlighetsmyten.

Och läkarkonsten var inte till hjälp.

Under 1920- och 30-talen

fanns en idé om att kvinnor
producerade något som kallas menotoxin.

Vi kunde göra blommor vissna
bara genom att gå förbi dem.

(Skratt)

Det är vad som händer
när det inte finns någon mångfald.

Ingen kvinna kunde
räcka upp handen och säga,

"Tja, i själva verket händer inte det."

Och när du inte kan prata om
vad som händer med din kropp,

hur spräcker man dessa myter?

För du behöver inte ens vara en läkare

för att kunna säga
att mens inte är giftigt.

Varför skulle i så fall ett embryo
fästa sig i ett giftigt slam?

Och om vi alla hade
detta hemliga menotoxin,

kunde vi förstöra skördar
och försura mjölk.

(Skratt)

Varför skulle vi inte
ha använt oss av vår kraft

som X-kvinnor för tidigare rösträtt?

(Skratt)

(Applåder)

Även nu,

när jag twittrar om mensdiarré,

som man gör,

(Skratt)

nämner jag att det påverkar
28 procent av alla kvinnor.

Och varje gång,
kommer någon och säger,

"Jag trodde att jag var den enda."

Det är hur effektiv vår kultur av skam är,

att kvinnor inte ens kan dela med sig
av sina upplevelser.

Så jag började tänka,

"Tänk om alla kände till mens
lika väl som en gynekolog?

Hade inte det varit fantastiskt?"

Då hade ni alla vetat vad jag vet,

ni hade vetat att mensen

är ett ganska unikt fenomen
bland däggdjuren.

De flesta däggdjur har en brunstperiod.

Människor, vissa primater,

vissa fladdermöss,

springnäbbmöss och taggmöss menstruerar.

Vad som händer under menstruation
är att hjärnan säger till livmodern

att börja producera ett ägg.

Östrogen släpps fri

och börjar bygga upp
slemhinnan i livmodern,

cell efter cell, som byggstenar.

Och vad händer om du bygger
en tegelvägg för högt utan murbruk?

Den blir ostabil.

Så vad händer
när du har ägglossning?

Du producerar ett ämne
som kallas progesteron,

som förbereder graviditeten,
och förbereder livmodern.

Det fungerar som murbruk
och håller samman tegelstenarna.

Det medför också några förändringar

för att göra slemhinnan
mer hemtrevlig för befruktning.

Blir det ingen graviditet,

(Swish)

ut kommer slemhinnan,

det skapar blödningar från blodkärlen
och det är mensen.

Och jag finner alltid detta intressant.

För vid brunst

kommer den sista signalen
att förbereda slemhinnan i livmodern

faktiskt från embryot.

Men vid menstruation,

kommer valet från äggstocken.

Det är som om valet själv
är inkodat i vårt fortplantningssystem.

(Jubel och applåder)

OK, så nu vet vi varför blodet är där.

Och det är en ganska stor mängd.

Mellan 30 till 90 milliliter blod,

vilket är 1 till 3 ounces

och det kan vara mer,

och jag vet att det känns som mer
de flesta av gångerna.

Jag vet.

Så varför har vi så mycket blod?

Och varför stannar det inte där
tills nästa cykel, eller hur?

Du blev inte gravid, så varför
kan det inte bara hänga kvar?

Tänk dig att det skulle bli
tjockare för varje månad,

föreställ dig då vilken
tsunami-mens det hade varit.

(Skratt)

Vi kan inte återabsorbera det,
det är för mycket.

Och det är för mycket för vi behöver
en tjock slemhinna i livmodern

av en väldigt specifik anledning.

Graviditet är krävande för våra kroppar.

Vi har mödradödlighet,

det gäller amning

och det gäller uppfostrandet
av ett barn tills det är självständigt.

Och evolutionen...

(Skratt)

Det håller på längre för vissa av oss.

(Skratt)

Men evolutionen vet om
denna relation mellan för- och nackdelar.

Så evolutionen vill maximera chansen
för ett fördelaktigt resultat.

Och hur maximerar man chansen
för ett fördelaktigt resultat?

Man försöker få embryon
av högsta kvalitet.

Och hur får man det?

Man får dem att arbeta för det.

Man ger dem en hinderbana.

Så under de årtusenden
som vi har utvecklats,

har det varit lite
som en kapprustning i livmodern,

slemhinnan blir tjockare och tjockare,

och embryona blir mer inkränktande

tills vi slutligen når fram till

den slemhinnan i livmodern
som vi har idag.

Så när vi har denna tjocka slemhinna

som måste komma ut,

hur stoppar du blödningen?

Du stoppar näsblod
genom att nypa ihop,

om du skär dig i benet,
sätter du på tryckförband.

Vi stoppar blödningar med tryck.

När vi har mens

utsöndrar slemhinnan i livmodern ämnen

som omformas till kemikalier
som kallas prostaglandiner

och andra inflammatoriska mediatorer.

De gör att livmodern krampar,

de tvingar livmodern
att pressa mot blodkärlen

för att stoppa blödningen.

De kan också ändra
blodtillförseln till livmodern

och därmed orsaka inflammation
och det gör smärtan värre.

Så du säger, "Okej,
hur mycket tryck handlar det om?"

Från studier där otroliga kvinnor

frivilligt har fått en tryckkateter

insatt i sin livmoder,

som de burit genom hela sin
menstruationscykel -

Gud välsigne dem, utan dem
hade vi inte haft denna kunskap,

och det är väldigt viktig kunskap,

för trycket som genereras inuti livmodern

under menstruationen

är 120 millimeter kvicksilver.

"Vad är det," undrar du.

Det är mängden tryck som genereras

under delen av förlossningen
när du har sammandragningar.

(Publiken flämtar till)

Precis.

Vilket, för de av er som inte
haft en omedicinerad förlossning,

är som när blodtrycksmätaren

inte är lika åtsittande
som den var från början,

men fortfarande stram,

och du önskar det kunde sluta.

Så det innebär en skillnad, eller hur?

Om du tänker på smärtan
under menstruation,

så hade vi aldrig sagt,
om någon behövde missa skolan

eftersom de var i andra stadiet
av förlossning med värkar,

vi hade inte kallat dem svaga.

Vi hade sagt, "Gud, du har klarat dig
så långt," Eller hur?

(Skratt)

Och vi hade inte nekat smärtlindring

till kvinnor som har smärtor
typiska för förlossning, eller hur?

Det är viktigt att vi kallar smärtan
för "typisk" istället för "normal,"

för när vi kallar den för normal
är den enklare att avfärda.

I motsats till att säga att den är typisk
och något att bemöta.

Vi har vissa sätt
att bemöta menstruationssmärtor.

Ett sätt är något som kallas för TENS,

som du kan ha under dina kläder

och den sänder elektriska impulser
till nerverna och musklerna

och ingen vet egentligen
hur det fungerar,

men vi tror att det kan vara portteorin,

vilket är en annan irritation.

Det är av samma anledning som om du
skadar dig själv så gnuggar du på det.

Vibrationer rör sig snabbare
till din hjärna än vad smärta gör.

Vi har också mediciner

som kallas icke-steroida
antiinflammatoriska läkemedel.

Vad de gör är att de blockerar
utsöndringen av prostaglandiner.

De kan minska menstruationssmärtor
för 80 procent av alla kvinnor.

De kan också minska mängden blod
med 30 till 40 procent

och de kan hjälpa med diarré under mensen.

Vi har också hormonbaserade
preventivmedel,

som ger en tunnare slemhinna i livmodern,

så att en mindre mängd
prostaglandiner produceras

och med mindre blod,
behövs även mindre kramper.

Om dessa behandlingar sviker dig,

och det är viktigt att använda det ordet,

för vi sviker aldrig behandlingen,

behandlingen sviker oss.

Och om behandlingen sviker dig,

kan du vara en av de människor

som är resistenta mot icke-steroida
antiinflammatoriska läkemedel.

Vi förstår inte riktigt,

men det är komplexa mekanismer som gör

att dessa mediciner inte fungerar
för vissa kvinnor.

Det är också möjligt att du kan ha

en annan orsak
till smärtsamma menstruationer.

Du kanske har ett tillstånd
som kallas endometrios,

där livmoderns slemhinna
växer i bäckenhålan,

och orsakar inflammation
och ärrvävnad som växer samman.

Och det finns kanske andra mekanismer
som vi inte riktigt förstår ännu,

eftersom det är möjligt
att vår smärtgräns kan vara olika

till följd av väldigt komplexa
biologiska mekanismer.

Men detta kan vi endast lära oss
genom att prata om det.

Det borde inte vara
en feministisk handling

att veta hur din kropp fungerar.

Det borde inte...

(Applåder)

Det borde inte vara
en feministisk handling

att fråga efter hjälp när du lider.

Tiden för menstruala tabun är över.

(Jubel och applåder)

Den enda förbannelsen

är förmågan att övertala
halva befolkningen

att det biologiska maskineriet
som bevarar arten,

som ger allt vi har,

på något sätt skulle vara
smutsigt eller giftigt.

Och jag tänker inte tolerera det.

(Applåder)

Och hur bryter vi förbannelsen?

Genom kunskap.

Tack.

(Jubel och applåder)