Varför det sprids rykten om vaccin - och hur vi återuppbygger förtroende

Varför litar inte människor på vaccin? Antropologen Heidi Larson utforskar hur medicinska rykten uppstår, sprids och bygger upp motstånd mot vaccin globalt. Även om vaccin inte kan komma undan den "politiska och sociala turbulens" som finns runt dem, säger hon, är det första steget för att stoppa spridningen av sjukdomar att prata med människor, lyssna och bygga upp ett förtroende.

Jag studerar rykten.

Inte rykten i skvallerblaskor

eller den sortens rykten
som får börsen att krascha eller stiga,

utan den sortens rykten
som påverkar din hälsa ...

och hela världens hälsa.

Som att äta mycket vitlök
eller dricka mycket vatten

skulle hjälpa att
skydda oss från coronaviruset -

om det vore så lätt.

Rykten har ett dåligt rykte.

De ses inte som fakta,

utan som fel, eller som "bara ett rykte".

Men jag har studerat rykten i flera år,

och en sak jag lärt mig
är att de alla har en historia,

och ofta, en viktig historia.

Några av de mest rörande eller skrämmande
rykten som jag undersökt

var i norra Nigeria.

Jag jobbade med UNICEF:s
globala immunitetsprogram.

Och det var inte ryktena i sig
som skrämde mig;

det var den globala effekten av dem.

Ryktena misstänkte

att poliovaccinet
egentligen var ett preventivmedel.

Det kontrollerade befolkningar -

eller så kanske det orsakade AIDS.

Nej, nej, det kanske är CIA
som spionerar på dem eller räknar dem.

Jag menar, varför skulle annars folk
knacka på deras dörr om och om igen

med samma vaccin mot polio?

När barnen dog av mässling
så kom ingen med mässlingsvaccin.

Det här handlade inte om rätt fakta.
Det här handlade om tillit.

Det handlade om förlorad tillit.

Men varför så mycket misstro?

Det var faktiskt inte mödrarna som
bar på mest misstro.

Det var de lokala ledarna,
de religiösa och politiska ledarna.

Det var delstaten Kanos guvernör
som beslutade om en bojkott

av hela försöket att utrota
polio i delstaten under 11 månader.

Varför denna misstro?

Jo, detta var 2003.

Två år efter 11 september.

De var övertygade om att västvärlden

och speciellt USA,
befann sig i krig mot muslimer.

De visste att västvärlden
och speciellt USA,

var stora anhängare, och finansiärer

av det globala initiativet för att
utrota polio.

De hade sina argument.

Avsaknaden av tillit,

"bara ett eller två rykten"

kostade polioutrotningsprogrammet
500 miljoner dollar (ca 4 miljarder SEK)

för att komma tillbaka,

för att ta igen de framsteg som förlorades
under dessa 11 månader och bortom det.

Den nigerianska stammen av poliovirus
färdades till över 20 länder,

ända till Indonesien.

Ryktets pris.

Händelsen i Nigeria var en av många
händelser jag undersökte

när jag jobbade för UNICEF

och fick titeln "UNICEF:s brandkårschef"

(Skratt)

Det var då jag insåg att jag aldrig
hade tillräckligt med tid.

Jag var alltid för upptagen med att släcka
bränder för att ha tiden att förstå

vad det var som drev,
inte bara de enskilda händelserna,

men också varför det rådde sådana
epidemier runt om i världen.

Jag lämnade UNICEF
och återvände till forskningen,

tillämpad forskning -

och 2010 startade jag något jag kallade
Vaccinförtroendeprojektet

vid forskningsuniversitetet London School
of Hygiene and Tropical Medicine.

Jag kallade samman antropologer,
epidemiologer, psykologer,

experter på digitala medier
och matematiska modellerare.

Vi gav oss själva uppdraget

att undersöka historiska ryktesspridningar
och deras påverkan,

för att försöka förstå
vilka de tidiga signalerna var,

vilka faktorer som förstärkte
och deras påverkan, hur de spred sig,

så att vi kunde börja förstå
vad det var vi skulle leta efter,

hur vi kunde hjälpa regeringar

och immuniseringsprogram
att vara mer alerta och mottagliga

för tidiga signaler om problem.

Det var ett tidigt varningssystem.

2015 utvecklade vi ett index för att mäta
förtroende för vaccin.

Det är en undersökning som mäter
i vilken utsträckning människor håller med

om påståendena att vaccin är viktiga,

att de är säkra, att de är effektiva,
att de fungerar,

att de är kompatibla med
min religiösa övertygelse.

Vi har gjort undersökningen med över
hundratusen människor globalt,

för att få en indikation om
pålitlighet och säkerhet

men också, än viktigare, undersöka
om förtroende ökar eller minskar,

för vi vill se när det börjar avta,

för det är då det är dags att gripa in,

att komma dit innan det är en kris
som den i Nigeria.

Vi har även 24-7 bevakning av media
och sociala medier världen över

på många språk -

som lyssnar på vad som händer i
diskussionen om vaccin,

för att plocka upp tidiga tecken på oro
eller förändringar i attityder

som vi behöver uppmärksamma.

Vi har skapat ett ekosystem
av olika sorters information

för att försöka förstå:

vad tänker allmänheten
och hur kan vi delta?

Vi söker tidiga signaler.
När vi hittar en,

har vi ett globalt nätverk av medarbetare
i flera länder

som har mer lokal information
kring miljön

för att försöka förstå -
är den här signalen desinformation

eller håller något på att växa
som vi borde vara medvetna om?

I London har vi en större bild.

Vi tittar på svärmar av rykten,
inte bara de som rör sig lokalt

men som hoppar mellan länder.

Vi har sett dem hoppa
från Japan till Colombia,

genom och runt i Europa.

De rör på sig.
Vi lever i en hypersammankopplad miljö.

En av de saker som fascinerat oss,

och vi har lärt oss mycket
de senaste 10 åren -

det här är vårt tioårsjubileum,

det här började inte igår -
problemet med rykten -

och en av de saker som vi lärt oss
av den globala övervakningen,

är att Europa är den mest skeptiska
regionen i världen.

Frankrike tar faktiskt hem förstapriset.

(Skratt)

Med marginal.

Och några av dessa rykten har faktiskt
färdats till andra delar av världen.

Men vi försöker förstå Europa.
Hmm. Varför Europa?

Jag trodde faktiskt att USA
närde mest skepticism,

men, så fel jag hade.

Och som en politolog,
en av våra kollegor, Jon Kennedy,

han tog vår data
från 28 europeiska länder,

undersökte den och korrelerade den
med politiska opinionsundersökningar.

Vad han upptäckte?

Jo, att de människor som är mest benägna
att rösta på ett populistparti

också är de som är mest benägna att
starkt ta avstånd från påståenden som att

vacciner är viktiga, säkra och effektiva.

Vad lärde vi oss?

Vaccin kan inte fly undan den politiska
och sociala turbulens som omger dem.

Forskare var oförberedda
på denna tsunami av tvivel

och frågor om misstro.

Vad… Varför är vaccin
så lockande att motsätta sig?

Vi har identifierat några skäl, men ett:

de är i hög utsträckning förmedlade
av regeringen

som kräver, reglerar
och ibland rekommenderar vaccin

eller ofta rekommenderar
och ibland kräver.

Stora företag tillverkar vaccin,

och varken institutioner,
regeringar eller stora företag

rankas högt i förtroendemätningar
nuförtiden.

Och sedan har vi forskarna
som upptäcker och utvecklar vaccin.

De är ganska elitistiska

och inte tillgängliga
för den breda allmänheten,

inte minst språket de talar.

För det tredje lever vi i en miljö som är
hypersammankopplad av sociala medier

och människor kan dela
sina ohämmade åsikter,

oro, bekymmer och ångest

och hittar många andra
som tycker precis som de,

och de tycker kanske att
deras oro är värd att uppmärksamma.

Och slutligen,

vaccin berör varje
enskilt liv på planeten.

Vilken annan folkhälsoinsats,

förutom vatten, berör varje enskilt liv?

Så letar du efter något att störa ut
har du här en perfekt scen.

Kanske är det en av anledningarna till
att vi behöver lägga mer uppmärksamhet

och återuppbygga förtroendet i frågan.

Människor ställer alla möjliga frågor.

De frågar: varför är vaccin…

Och detta är något av det som
vi hör i våra sociala media,

varför kan inte mitt barn
få ett individuellt vaccinationsprogram?

Är det klokt med så många vaccin?

Och ingredienserna
och konserveringsmedlen?

Detta är inte galningar,
de är inte outbildade,

de är ärligt oroade mödrar.

Men några av dem har kommit till mig
och sagt: "Vi känner oss ignorerade,

vi känner oss dömda om
vi ställer en enda fråga

och vi känner oss demoniserade

som om vi vore del av någon
antivaccingrupp"

Så vi har en del lyssnande att göra.

Och kanske är det därför
forskning förra året upptäckte

att under sex månader 2019,

online, hos hundratals,

100 miljoner olika användare
på sociala media,

var antalet individer som uttryckte
i sina olika onlinegrupper

att de var positiva,

som grupper,

de som var mest negativa

rekryterade diskussionen i mitten

de som inte bestämt sig för
om de ville vaccineras

De mest negativa,
dem vi kan kalla antivaccingrupper,

rekryterade bland de som inte bestämt sig,

500 procent snabbare
än provaccingrupperna.

500 procent snabbare.

De var smidigare, de var mer responsiva
och de lyssnade.

De flesta människor är övertygade om
att vaccin är bra

och de är övertygade om att de är viktiga.

Men den övertygelsen attackeras.

Vi behöver bygga in
fler möjligheter till diskussion.

Och det finns sätt att göra det.

Det är inte lätt
för människor inom sjukvården

att ta diskussioner
där deras professionalitet ifrågasätts.

Det är obekvämt.

Och de är alldeles för upptagna
för att lyssna på alla dessa frågor.

Men vi behöver göra något åt det,
för vi förlorar många oroliga föräldrar

som bara vill ha ett samtal.

Vi borde skaffa volontärer,
utbildade att sitta i väntrum,

att svara på direktlinjer,

att ha chattforum online,
att ha chattboxar.

Med yngre barn, barn i skolan,
lära dem om immunsystemet

och lära dem
att vaccinet som deras småsyskon fick

faktiskt inspirerade
det naturliga immunsystemet.

Det är en bra sak
och det här är anledningen...

Vi behöver bygga upp det förtroendet,
vi behöver lyssna.

Trots allt ifrågasättande,
och det finns det mycket av.

Jag hör antagligen mer än de flesta.

Jag är optimist.

Och min optimism
finns hos den yngre generationen.

Den yngre generationen
som nu faktiskt verkar bli mer medveten

om riskerna med sociala media,
falska nyheter, fejkprofiler

och de börjar vända sig till vetenskapen.

Och några av dem är en grupp barn
med mödrar som vägrade dem vaccin.

Förra våren, 2019,

skrev 18-åringen Ethan Lindenberger
ett inlägg på forumet Reddit.

"Min mamma tror inte på vaccin.

Hon är genuint orolig
för att de orsakar autism.

Hon tror det faktiskt väldigt starkt.

Men jag är 18 år.
Jag går sista året i high school.

Jag får köra bil, jag får rösta
och jag kan ta mitt vaccin själv.

Kan någon säga var jag kan göra det?

Inlägget blev viralt.
Det satte igång en hel ung rörelse.

Jag såg Ethan tala vid en konferens,

EU:s globala vaccintoppmöte förra hösten.

Han var vältalig, och jag blev imponerad,
inför ett helt forum.

Han berättade sin historia,
och sa sedan till gruppen,

han sa:
"Ni vet, alla talar om desinformation,

men jag vill berätta för er
om en annan sorts desinformation,

och det är desinformationen som säger
att människor som min mamma,

som är en kärleksfull mamma,

är en dålig människa
för att hon inte låter vaccinera mig.

Jag vill berätta för er alla
att hon inte lät vaccinera mig

eftersom hon älskar mig

och för att hon trodde
att det var vad som var bäst för mig.

Jag tror annorlunda

men jag kommer aldrig kunna få
henne att ändra sig,

men hon är inte en dålig människa."

Det var budskapet från en tonåring.

Empati, vänlighet och förståelse.

Vi har ett överflöd
av vetenskaplig information

för att slå hål på falska rykten.

Det är inte det som är vårt problem.

Vi har ett relationsproblem,
inte ett desinformationsproblem.

Desinformation är symptomet, inte orsaken.

Om människor har tillit,

tolererar de en liten risk
för att undvika en mycket större.

Det jag vill och hoppas

är att vi som ett medicin-
och hälsocommunity

har det moraliska modet och ödmjukheten

att produktivt engagera oss, som Ethan,

i dem som inte håller med oss.

Jag hoppas det. Tack.

(Applåder och jubel)