Hjärnan bakom Linux

Linus Torvalds förvandlade vår teknikvärld två gånger - först med operativsystemskärnan Linux, som ger kraft åt internet, och en gång till med Git, versionshanteringssystemet som används av utvecklare över hela världen. I en sällsynt intervju med TEDs kurator Chris Anderson diskuterar Torvalds med stor öppenhet de personlighetsdrag som lett till hans unika filosofi för liv, arbete och ingenjörsskap. "Jag är ingen visionär, jag är ingenjör", säger Torvalds. "Jag är glad att det finns människor som går omkring och stirrar på molnen ... men jag ser ner mot marken, och jag vill fixa hålet i vägbanan framför mig innan jag ramlar ner i det."

Chris Anderson: Det här
är en så konstig sak.

Din mjukvara, Linux,
finns i miljontals datorer,

den är förmodligen
en av internets största kraftkällor.

Jag tror att det finns

ungefär en och en halv miljard
aktiva Androidenheter där ute.

Din mjukvara finns i var och en av dem.

Det är rätt coolt.

Du måste ha ett fantastiskt högkvarter
som sköter allt det här.

Det var vad jag trodde,

och jag blev chockad
när jag såg en bild av det.

Det är ...

det här är Linux
internationella högkvarter.

(Skratt)

(Applåder)

Linus Torvalds: Det ser inte
mycket ut för världen.

Och jag måste säga

att den mest intressanta delen
av den här bilden,

det som flest personer reagerar på,

är gåbandet under skrivbordet.

Det är det mest intressanta på mitt kontor

och jag använder det inte ens längre.

Och jag tror att de två sakerna hör ihop.

Sättet som jag jobbar på är ...

Jag vill inte märka av världen utanför.

Ni kanske kan se det,
väggarna har en ljusgrön nyans.

Jag har hört att den ofta används
på mentalsjukhus.

(Skratt)

Det är en slags lugnande färg,

det är inget som stimulerar.

Det man inte ser här är datorn,
man kan bara se skärmen,

men det som jag tycker
är viktigaste med en dator är -

den behöver inte vara stor
och kraftfull, även om jag gillar det -

men den behöver vara alldeles tyst.

Jag känner folk som jobbar för Google

och de har sitt eget
lilla datacenter hemma,

men jag jobbar inte så.

Mitt kontor är det tråkigaste kontor
du någonsin kommer att få se.

Och jag sitter där ensam i tystnaden.

Om katten kommer upp

sätter den sig i mitt knä.

Och jag vill höra katten som spinner,

inte ljudet från fläktarna i datorn.

CA: Det är otroligt,

för genom att jobba så här kan du sköta

ett gigantiskt teknikimperium

det är ett imperium -

och det är ett underbart bevis
på kraften hos öppen källkod.

Berätta om hur du kom in på öppen källkod

och hur det ledde
till utvecklingen av Linux.

LT: Jag menar, jag jobbar
fortfarande ensam.

På riktigt - jag jobbar ensam hemma,

ofta i morgonrock.

När en fotograf kommer, byter jag om,

så att jag har kläder på mig.

(Skratt)

Och så har jag alltid jobbat.

Det var också så jag startade Linux.

Jag startade inte Linux
som ett samarbetsprojekt.

Jag startade det som ett av många
i en serie projekt

som jag gjorde åt mig själv på den tiden,

delvis för att jag behövde resultatet,

men också för att jag tyckte om
att programmera.

Det handlade om slutet på resan

som vi 25 år senare
fortfarande inte har nått.

Men det handlade om att jag
sökte efter ett projekt på egen hand

och jag hade inte en tanke
på öppen källkod, inte alls.

Och vad som hände var ...

att projektet växte och blev
något att visa upp för människor.

Det var liksom "Wow,
kolla vad jag har byggt!"

Och tro mig, det var inget speciellt då.

Jag gjorde det publikt,

och det var inte ens öppen källkod
vid det tillfället.

På tiden var källan öppen,
men det fanns ingen avsikt bakom

att använda öppen källkod-metodiken
som vi känner till idag

för att förbättra den.

Det var mer som,

"Titta, jag har jobbat
på det här i ett halvår,

jag vill gärna ha kommentarer."

Andra människor kontaktade mig.

Jag hade en vän
vid Helsingfors universitet

som var vänligt inställd
till öppen källkod -

det kallades ofta
"fri källkod" på den tiden -

och han introducerade mig till tanken på

att man kunde använda licenser
för öppen källkod som fanns tillgängliga.

Jag tänkte på det ett tag.

Jag var faktiskt oroad över
att marknadskrafter skulle komma in.

Det är ett av de orosmoment som jag tror
att många som startar företag har,

att de oroar sig för att någon
ska dra nytta av deras arbete, eller hur?

Men jag bestämde mig,
och tänkte "Vad fan?"

Och ...

CA: Och vid någon tidpunkt

var det någon som bidrog
med lite kod och du tänkte,

"Wow, det där var intressant,
det där hade jag inte tänkt på.

Den kunde vara till nytta."

LT: Det började inte ens med
att folk delade mig sig av kod,

det handlade mer om att folk
började dela med sig av idéer.

Och bara det faktum att någon annan
tar en titt på ditt projekt -

och jag tror att det gäller
på andra områden också,

men det är definitivt sant för kod -

är att om någon annan
blir intresserad av din kod,

studerar den tillräckligt noga
för att kunna ge feedback

och ge dig idéer,

det var oerhört stort för mig.

Jag var 21 vid tillfället, så jag var ung,

men jag hade redan programmerat
under halva mitt liv, i stort sett.

Varje projekt innan dess
hade varit strikt personligt

och det var en sådan uppenbarelse
när folk började kommentera,

började ge feedback på koden.

Och redan innan de började skicka egen kod

hade jag ett av mina största ögonblick

då jag sa, "Jag älskar andra människor!"

Missförstå mig inte -

jag är egentligen ingen social person.

(Skratt)

Jag älskar egentligen inte
andra människor -

(Skratt)

Men jag älskar datorer,

jag älskar att interagera
med andra via e-post,

för den ger en ett slags skydd.

Men jag älskar andra människor
som kommenterar

och engagerar sig i mitt projekt.

Det har gjort det så mycket större.

CA: Fanns det något ögonblick
då du såg vad som höll på att hända,

och det plötsligt började ta fart,

och du tänkte "Vänta nu,
det här kan verkligen blir stort,

inte bara ett personligt projekt
som jag får beröm för,

utan en slags explosiv utveckling
av hela teknikvärlden"?

LT: Inte direkt.

Jag menar, det som var viktigt för mig
var inte när det blev stort,

utan när det kom igång i liten skala.

Det stora för mig var att inte vara ensam

och att 10, eller kanske 100 människor
var inblandade - det var stort.

Resten hände gradvis.

Att gå från 100 till en miljon människor
var inget speciellt - för mig.

Det kanske det är om man ...

(Skratt)

Om man vill sälja resultatet
så är det enormt viktigt -

missförstå mig inte.

Men om man är intresserad av tekniken

och av projektet

så var bildandet av gemenskapen
den stora grejen.

Sen växte gemenskapen gradvis.

Och det finns faktiskt inte
någon särskild punkt när jag sa,

"Wow, nu börjar det lyfta!" för det ...

det tog ganska lång tid.

CA: Alla teknologer som jag pratar med

ger dig äran för att ha förändrat
deras arbete radikalt.

Det är inte bara Linux,

det är också det som kallas Git,

vilket är ett versionshanteringssystem
för mjukvaruutveckling.

Berätta lite om vilken roll
du har haft där.

LT: Ett av de problem vi har haft,

och det tog ett tag innan det märktes,

det var när ...

När man växer från att ha
10 eller 100 personer

som jobbar med ett projekt

till 10 000 människor, som -

just nu är vi i en situation
där vi, bara för kärnan,

har 1 000 personer
inblandade i varje release

och det är ungefär varannan månad.

Vissa av dem gör inte så mycket.

Det är många människor
som bara gör små förändringar.

Men skalan påverkar

vad man måste göra
för att fortsätta ha det så.

Vi har gått igenom
många smärtsamma upplevelser.

Och det finns hela projekt
som bara underhåller kod.

CVS är en av de som användes mest,

och jag hatade CVS av hela mitt hjärta
och vägrade att ha något med det att göra

och provade något annat
som var radikalt och intressant

och som alla andra hatade.

CA: (Skrattar)

LT: Vi var i det jobbiga läget
att det fanns tusentals människor

som ville delta,

men på många sätt
var det en slags brytpunkt,

där jag inte kunde skala upp

för att arbeta tillsammans
med tusentals människor.

Så Git är mitt andra stora projekt,
som skapades åt mig

för att kunna hantera
mitt första stora projekt.

Det är så här jag jobbar.

Jag kodar inte för -

jo, jag kodar för att det är kul -

men jag vill göra det
för något meningsfullt

så varje projekt jag någonsin gjort
har handlat om något jag behövde,

och -

CA: Så både Linux och Git uppstod

som en nästan oförutsedd konsekvens

av din vilja att inte behöva jobba
med så många människor.

LT: Absolut. Ja.

(Skratt)

CA: Det är fantastiskt. LT: Ja.

(Applåder)

Men ändå är du mannen
som har omformat tekniken

inte bara en gång utan två,

och vi måste försöka förstå
varför det har blivit så.

Du har gett oss några ledtrådar, men ...

Här är en bild på dig som barn,
med en Rubiks kub.

Du nämnde att du hade programmerat
sen du var 10 eller 11,

halva ditt liv.

Var du ett slags datageni, en meganörd,

eller var du skolans stjärna
som klarade allt?

Hur var du som barn?

LT: Jag tror att jag var
den typiska nörden.

Jag var ...

Jag var inte någon social människa då.

Det där är min yngre bror.

Jag var helt klart
mer intresserad av kuben

än av min bror.

(Skratt)

Min yngre syster,
som inte är med på bilden,

när vi hade familjeträffar -

det är inte en gigantisk familj,
men jag har några kusiner -

då brukade hon förbereda mig.

Innan jag gick in i rummet sa hon,

"OK. Det där är den-och-den ..."

För jag var inte ...

Jag var en nörd.

Jag höll på med datorer,

jag gillade matte,

jag gillade fysik.

Jag var bra på det.

Jag tror inte att jag var
speciellt exceptionell.

Min syster har sagt

att min mest exceptionella egenskap
var att jag aldrig kunna släppa saker.

CA: OK, vi tittar mer på det,
för det var intressant.

Du kunde inte släppa saker.

Det handlar inte om att vara en nörd
och att vara smart,

utan om att vara .... envis?

LT: Det handlar om att vara envis.

Att, liksom

börja med något

och inte säga, "OK, jag är klar,
nu gör vi något annat -

Åh, vad fint!"

Jag har märkt det

på många andra områden av mitt liv också.

Jag bodde i Silicon Valley i sju år.

Och jag jobbade på samma företag

i Silicon Valley under hela den tiden.

Ingen gör så.

Det är inte så Silicon Valley funkar.

Hela poängen med Silicon Valley
är att folk hoppar mellan jobb

för att röra om i grytan.

Men sån är inte jag.

CA: Men under uppbyggnaden
av själva Linux

gjorde den här envisheten ibland
att du hamnade i konflikt med andra.

Berätta om det.

Var det nödvändigt

för att bibehålla kvaliteten
på det som byggdes?

Hur skulle du beskriva det som hände?

LT: Jag vet inte om det är nödvändigt.

Om vi går tillbaka till
att jag inte är en social person ...

ibland är jag också ...

ska vi säga,

"närsynt" när det kommer till
andra människors känslor,

och det gör att man ibland
säger saker som sårar andra.

Och jag är inte stolt över det.

(Applåder)

Men på samma gång är det ...

Vissa människor
säger åt mig att vara snäll.

Och sen när jag försöker förklara
för dem att du kanske är snäll,

kanske du skulle vara lite mer aggressiv,

tycker de att jag inte är snäll.

(Skratt)

Vad jag försöker säga är att vi är olika.

Jag är inte social;

Det är inget jag är speciellt stolt över,

men det är en del av mig.

Och en av de saker
som jag gillar med öppen källkod

är att det underlättar
för olika slags människor att jobba ihop.

Vi behöver inte gilla varandra -

och ibland ogillar vi varandra starkt.

Vissa gräl är riktigt intensiva.

Men man kan upptäcka

att man inte ens kan enas om
att man är osams,

man är bara intresserad
av helt olika saker.

Och som jag sa förut

att jag var rädd att kommersiella personer
skulle dra nytta av vårt arbete.

Det visade sig väldigt snabbt

att de kommersiella personerna
var helt underbara.

Och de gjorde alla de sakerna
som jag inte var intresserad av att göra,

och de hade helt andra mål.

Och de använde öppen källkod
på ett sätt som jag inte ville.

Men eftersom det var öppen källkod
kunde de göra det,

och det passar ihop på ett vackert sätt.

Och jag tror att det fungerar likadant.

Man behöver sociala människor,
kommunikatörer,

varma och vänliga människor

som liksom ...

(Skratt)

verkligen vill krama en
och få med dig in i gemenskapen.

Men alla är inte så.

Jag är inte sån.

Jag bryr mig om teknik.

Det finns de som bryr sig om gränssnittet.

Jag skulle inte kunna göra det ens
om mitt liv hängde på det.

Om jag var fast på en öde ö

och det enda sättet att komma ifrån ön
var att göra ett vackert gränssnitt

så skulle jag dö där.

(Skratt)

Det finns olika slags människor,

och jag försöker inte skylla ifrån mig,
jag försöker förklara.

CA: När vi pratade i förra veckan

berättade du om
en annan egenskap du har,

som jag tyckte var intressant.

Det är något som kallas smak.

Jag har några bilder här.

Jag tycker det är ett exempel där någon
inte har haft så god smak för kod,

och den visar bättre smak,

vilket man ser på en gång.

Vad är skillnaden mellan de två?

LT: Det här är ...

Hur många här har faktiskt kodat?

CA: Gode gud.

LT: Jag lovar dig

att alla som räckte upp handen

har gjort något som kallas länkad lista.

Och hur den lärs ut ...

Den här första exemplet på dålig smak

är ungefär hur det lärs ut
när man börjar att koda.

Och man måste inte förstå koden.

Den mest intressanta delen för mig

är den sista if-satsen.

För det som är händer i en länkad lista -

den här försöker ta bort
ett existerande element från en lista -

och det finns en skillnad
mellan om det är det första elementet

eller om det är något i mitten.

Om det är det första elementet

måste man ändra pekaren
för det första elementet.

Om det är i mitten

måste man ändra pekaren
för ett föregående element.

Så det är två helt olika fall.

CA: Och det är bättre.

LT: Och den här är bättre.

Den har ingen if-sats.

Och det spelar egentligen ingen roll ...

Jag vill inte att du ska förstå
varför den inte har någon if-sats,

men jag vill att du ska förstå

att man ibland kan se problem
på ett annat sätt

och skriva om det så
att ett specialfall försvinner

och blir normalfallet.

Det är bra kod.

Men det här är enkel kod.

Det är CS 101.

Det här är inte viktigt -
men detaljer är viktiga.

Ett bra tecken för att jag ska se
om jag vill jobba med någon

är att de har bra smak, vilket är hur ...

Jag skickade det här
dumma exemplet till dig

som inte är relevant för det är för litet.

God smak är mycket större än det här.

God smak handlar om
att faktiskt se de stora mönstren

och på ett instinktivt sätt veta
vad som är rätt sätt att göra saker på.

CA: OK, vi börjar komma någonstans här.

Du har smak.

på ett sätt som är meningsfullt
för mjukvarumänniskor.

Du är ...

(Skratt)

LT: Jag tror att det var meningsfullt
för somliga här inne.

CA: Du är en väldigt smart kodare,

och du är envis som synden.

Men det måste finnas något mer.

Du har ju ändå ändrat framtiden.

Du måste veta hur man skapar
fantastiska visioner om framtiden.

Du är visionär, eller hur?

LT: Jag har faktiskt
känt mig lite obekväm på TED

under de senaste två dagarna,

för det handlar mycket
om visioner här, eller hur?

Och jag är inte visionär.

Jag har ingen femårsplan.

Jag är ingenjör.

Och jag tror att det verkligen ...

Jag är glad att det finns människor

som går omkring och stirrar på molnen

och tittar på stjärnorna
och säger "Jag vill åka dit."

Men jag tittar på marken,

och jag vill fixa hålet i vägbanan
som jag har framför mig

innan jag ramlar ner i det.

Det är en sådan människa jag är.

(Jubel)

(Applåder)

CA: I förra veckan berättade du
för mig om de här två killarna.

Vilka är de och vilken relation
har du till dem?

LT: Det är lite stereotypt inom teknik,

hela Tesla versus Edison-grejen,

där Tesla ses som en visionär forskare
och galen idéspruta.

Och folk älskar Tesla.

Det finns till och med folk
som döper sina företag efter honom.

(Skratt)

Den andra personen är Edison,

som faktiskt ofta svartmålas som tråkig

och är ...

Hans mest berömda citat är

"Geni är en procent inspiration
och 99 procent perspiration."

Jag är med i Edisons lag,

även om folk inte alltid gillar honom.

För om man verkligen jämför de två,

så är Tesla i ropet just nu,

men vem var det som förändrade världen?

Edison kanske inte var trevlig,

han gjorde en massa saker -

han var kanske inte så intellektuell,

inte så visionär.

Men jag tror att jag
är mer som Edison än Tesla.

CA: Drömmar är vårt tema för TED
den här veckan,

stora, vilda, vågade drömmar.

Du är verkligen motsatsen till det.

LT: Jag försöker tona ner det lite, ja.

CA: Det är bra.

(Skratt)

Vi gillar dig, vi gillar dig.

Företag som Google och många andra
har bevisligen tjänat

flera miljarder dollar på din mjukvara.

Gör det dig förbannad?

LT: Nej.

Nej, det gör mig inte förbannad
av flera anledningar.

Och en av dem är att jag klarar mig bra.

Jag klarar mig verkligen bra.

Och den andra anledningen är ...

Utan öppen källkod
och att verkligen släppa taget

hade Linux aldrig blivit vad det är.

Och det förde med sig saker
jag inte riktigt gillar,

som att hålla offentliga tal,

men på samma gång är det en upplevelse.

Tro mig.

Det finns mycket som händer
som gör mig väldigt glad

och som får mig att tycka
att jag fattade rätt beslut.

CA: Är idén med öppen källkod ...

det är, jag tror vi slutar här ...

är idén med öppet kod
helt genomförd i världen nu,

eller finns det fler riktningar,

fler saker som den kan göra?

LT: Jag är kluven inför det.

Jag tror att en anledning till
att öppen källkod fungerar så bra

inom kod är att det ändå är så

att kod brukar vara ganska svartvit.

Det finns ofta ett ganska bra sätt

att bestämma om något är gjort
på ett bra eller dåligt sätt.

Kod antingen fungerar eller inte,

vilket betyder att det finns
mindre utrymme för dispyter.

Och vi har ändå en del gräl.

På många andra områden -

folk har pratat om öppen politik
och liknande saker -

och det är väldigt svårt ibland att säga

om det går att tillämpa samma principer
på andra områden för att

det som är svart och vitt
inte bara blir grått,

utan olika färger.

Men öppenheten håller på
att göra comeback inom vetenskap.

Det var vetenskapen
som började med det.

Men sen blev den ganska stängd

med väldigt dyra tidskrifter
och sådana saker.

Nu börjar öppna metoder
komma tillbaka inom vetenskap,

med sånt som arXiv och öppna journaler.

Wikipedia förändrade också världen.

Det finns andra exempel,

jag är säker på att det kommer fler.

CA: Men du är inte visionär,

så du behöver inte säga vilka de är.

LT: Nej.

(Skratt)

Det är ni som får skapa dem, eller hur?

CA: Exakt.

Linus Torvalds,

Tack för Linux, tack för internet,

tack för alla Android-mobiler.

Tack för att du kom hit till TED
och avslöjade så mycket om dig själv.

LT: Tack.

(Applåder)