Hur digital innovation kan bekämpa pandemier och stärka demokrati

Kan teknologi skapa en demokrati som är snabb, rättvis... till och med rolig? Digitaliseringsminister Audrey Tang berättar om hur Taiwan undvek en COVID-19-nedstängning i början av 2020, genom innovationer som appar för mätning av tillgång på munskydd, crowdsourcing av idéer som kan bli till lagar, och skapandet av en "humor framför rykte"-kampanj för bekämpning av desinformation med humor.

Den här virtuella konversationen, ledd av TED:s vetenskapskurator David Biello och aktualitetskurator Whitney Pennington Rodgers, spelades in 1 juni 2020.

Audrey Tang: Glad att vara här,

och god lokal tid, allihop.

David Biello: Så, berätta för oss...

Ursäkta att...

Berätta om digitala verktyg och COVID.

AT: Visst.

Jag är glad att dela med er

hur Taiwan framgångsrikt
kunnat bemästra COVID

genom att använda kraften
från digitala verktyg för demokrati.

Som vi vet blir demokrati bättre
när fler personer deltar.

Och digital teknik förblir ett av
de bästa sätten att förbättra deltagande,

så länge som fokus är
att hitta gemensam mark,

med andra ord, prosocial media
istället för antisocial media.

Och det finns tre nyckelidéer
som jag vill dela med mig av idag

om digital demokrati,
som är snabb, rättvis och rolig.

Först om den snabba delen.

Många jurisdiktioner började
bekämpa coronaviruset först i år,

men Taiwan började förra året.

Förra december när doktor Li Wenliang,
Kinas visselblåsare,

postade att det finns nya SARS-fall

blev han utredd och senare straffad

av Kinas polisväsende.

Men samtidigt,

har Taiwans motsvarighet till Reddit, PTT,

någon som kallar sig "nomorepipe"

som återpostar doktor Li:s visselblåsande.

Och våra läkare märkte
det här inlägget direkt

och utfärdade ett beslut

att alla ankommande passagerare
från Wuhan till Taiwan

måste genomgå hälsokontroll
redan dagen efter,

vilket är första dagen i januari.

Och det här säger mig två saker.

Ett, samhället litar på
regeringen tillräckligt

för att prata om möjliga nya
SARS-epidemier i öppna forum.

Och regeringen litar på folket

tillräckligt för att ta det seriöst
och anta att SARS har hänt igen,

något vi alltid har
förberett oss för sedan 2003.

Och tack vare det här öppna samhället,

enligt CIVICUS-kontrollen,
efter Solrosrörelsen

är Taiwan nu det mest
öppna samhället i hela Asien.

Vi åtnjuter samma yttrandefrihet
och mötesfrihet

som andra liberala demokratier

men med fokus på
att hålla ett öppet sinne

för nyskapande idéer från samhället.

Så kan våra skolor och företag
vara öppna ännu idag,

det blev ingen lockdown,

det har gått en månad
utan några bekräftade fall lokalt.

Så den snabba delen.

Varje dag håller vårt
centrala epidemi-center, CECC,

en presskonferens som alltid direktsänds

och vi jobbar med journalisterna,

de svarar alla frågor från journalisterna

och när det kommer en ny idé
från den sociala sektorn

kan vem som helst ringa 1922

och dela den idén med CECC.

Till exempel var det en dag i april

då en ung pojke sade
att han inte ville gå till skolan

för hans kompisar skulle skratta åt honom

för han hade bara ett rosa munskydd.

Redan nästa dag

började alla på CECC:s presskonferens
använda rosa munskydd,

så att alla lärde sig
om könskonventionalism.

Den här typen av snabbt responssystem

bygger förtroende mellan regering
och det civila samhället.

Den andra delen handlar om rättvisa.

Att se till att alla kan använda
deras sjukförsäkringskort

för att hämta ut munskydd från apoteken.

Vi publicerar inte bara lagerförrådet
av munskydd i alla apotek,

6000 av dem,

vi publicerar det var 30:e sekund.

Det är därför våra kommunala hackers,
våra digitala civilingenjörer

byggde mer än 100 verktyg
som möjliggör för folk att se kartor

eller för blinda personer
att prata med röstassistenter.

Alla ges åtkomst till information

om vilka apotek i närheten
som fortfarande har munskydd.

Och eftersom den vanliga
nationella sjukförsäkringen

täcker mer än 99,9% av sjukvården

kan folk som har symptom

sätta på sig sitt munskydd,

gå till en hälsocentral

med vetskapen att de får
rättvis behandling

utan någon ekonomisk börda.

Så man utvecklade en dashboard

som låter alla se
att vårt lager faktiskt växer,

och om det finns över- eller underskott,

så att vi utvecklar systemet tillsammans

med apoteken, med hela samhället.

Så baserat på denna analys

visar vi att det var en peak på 70 procent

och resterande 20 procent
var oftast unga, som jobbar långa dagar.

När de slutar jobbet
var apoteken stängda.

Så vi jobbar tillsammans
med livsmedelsaffärer

så att man kan hämta ut
munskydd när som helst,

24 timmar om dygnet.

Så vi säkerställer rättvisa

baserat på feedbacken
från den digitala demokratin.

Slutligen vill jag medge
att det här är en stressig tid.

Folk känner sig rädda, arga,

det är mycket panikköp,

många konspirationsteorier
i alla ekonomier.

Och i Taiwan

är vår motstrategi mycket enkel.

Den kallas "humor framför rykte".

När det var panikköp
av näsdukar till exempel,

gick det ett rykte som sade:

"Åh, vi stimulerar massproduktion,

det är samma material som näsdukar

så snart blir det slut på näsdukar".

Och vår statsminister visade
en bild i form av en meme,

som jag bara måste dela med er,

med mycket stora bokstäver.

Han visar sin rumpa,

vickar på den lite grann,

och den stora texten säger:

"Var och en av oss
har bara ett par skinkor".

Och självklart visar den seriösa tabellen

att näsdukar kom
från Sydafrikanskt material

medan munskydd
kom från lokalt material,

och det är ingen risk
att ökad produktion av det ena

skulle skada produktionen av det andra.

Så den blev fullständigt viral.

Och på grund av det
ebbade panikköpandet ut

på en dag eller två.

Till slut upptäckte vi att den
som spred ryktet från första början

var försäljaren av näsdukar.

Och det här är inte den enda
chocken på sociala medier.

Varenda dag

blir den dagliga presskonferensen översatt

av taleshunden för
hälso- och välfärdsdepartementet,

som översätte många saker.

Till exempel, vårt fysiska avståndstagande
formuleras som:

"Om du är utomhus,
håll två hundlängders avstånd,

om du är inomhus,
tre hundlängders avstånd", och så vidare.

Och regler kring handtvätt, och så vidare.

Eftersom allt det här går viralt

måste vi se till att saklig humor
sprids snabbare än rykten.

Och de fungerar som ett vaccin,
som medicinering

så att när folk ser konspirationsteorierna

blir R0-värdet av det under 1

vilket betyder att de idéerna inte sprids.

Jag har bara en genomgång på fem minuter,

resten går till er frågestund

men läs gärna mer

om Taiwans strategi mot corona

på taiwancanhelp.us.

Tack.

DB: Det är fantastiskt.

Och jag älskar detta "humor mot rykte".

Problemet här i USA är kanske

att ryktena verkar färdas
snabbare än någon respons,

humorösa eller ej.

Hur bemästrar ni den aspekten i Taiwan?

AT: Vi upptäckte att, självklart,

humor betyder underförstått
att det finns en överföring

av upprördhet, av ilska.

Som ni kan se, till exempel
i vår statsministers exempel

driver han med sig själv.

Han skämtar inte på andras bekostnad.

Och det här var nyckeln.

För folk tycker det är jätteroligt,

de delar det,

men utan ondskefullt uppsåt.

Folk kommer ihåg nyttolasten,

tabellen om material som används
för att producera munskydd,

mycket lättare.

Om de gör ett skämt
som exkluderar grupper i samhället

så skulle den gruppen
självklart bli förargad

och då skapar vi splittringar

snarare än prosocialt beteende.

Så humorn på ingens bekostnad,

ingen samhällsgrupp exkluderad,

det var nyckeln tror jag.

DB: Det är fantastiskt

också för att Taiwan har så nära band
med ursprungsplatsen för det här.

AT: Folkrepubliken Kina.

DB: Fastlandet.

Med tanke på de nära ekonomiska banden,

hur överlever ni den typen av splittring?

AT: Jag menar att i detta nu,

nästan en månad utan
några bekräftade fall lokalt,

så går det bra.

Och det vi gör är, i grunden,

att reagera snabbare än någon annan.

Vi började reagera förra året,

medan nästan alla andra reagerade i år.

Vi försökte varna världen
förra året, men ändå ...

Så i vilket fall

är poängen att om man börjar tidigt nog

så vet man att gränskontrollen

blir huvudplatsen för karantän
för alla återvändande resenärer,

istället för att vänta
till en spridning i samhället

där ännu mer inskränkande metoder
på mänskliga rättigheter

antagligen måste användas
på ett eller annat sätt.

Så i Taiwan har vi inte
deklarerat en nödsituation.

Grundlagen gäller oupphörligen.

Varje åtgärd som regeringen därför vidtar

kan också tillämpas utanför corona-tider.

Det tvingar oss att utvecklas.

Ungefär som föreställningen
att "vi är en öppen liberal demokrati"

hindrade oss från att göra nedstängningar.

Därför utvecklade vi humor mot rykte

för den enkla vägen ut,
borttagning av yttranden online,

är inte tillgänglig för oss.

Vår modells kännetecken,
inga nedstängningar,

hindrade oss också
från att göra några

alltför integritetskränkande
responssystem.

Så vi måste improvisera vid gränsen,

och se till att vi har tillräckligt många

karantänhotell eller
så kallade digitala stängsel,

där din telefon är ansluten
till närliggande centraler

och de ser till att om den går utanför
en radie på 15 meter eller så,

så skickas ett SMS till föreståndarna
eller till polisen och så vidare.

Men eftersom vi fokuserar
alla dessa åtgärder till gränsen

så kan den stora majoriteten
leva ett normalt liv.

DB: Låt oss prata om det lite grann.

Så gå igenom de digitala verktygen

och hur de anpassades för COVID.

AT: Ja.

Det finns tre delar
som jag just sammanfattade.

Den första är det kollektiva
intelligenssystemet.

Genom online-forum

som vi designade
med avsaknad av svarsknappar,

för vi ser att när det finns svarsknappar

så fokuserar folk på varandras
ansikten istället för på texten

och utan svarsknappar

kan man få kollektiv intelligens

att jobba fram ett grovt samförstånd
kring vart man är på väg

med responsstrategierna.

Så vi använder många slags ny teknik,

till exempel Polis,

vilket är i grunden ett forum
som låter dig rösta för eller emot

varandras känslor,

men med realtids-grupperingar,

så att om du går till cohack.tw

ser du sex sådana konversationer

som pratar om hur man ska skydda
de mest utsatta personerna,

hur göra en smidig övergång,

hur göra en rättvis
fördelning av förråd och så vidare.

Och folk kan göra sina idéer hörda

och rösta för eller emot andras idéer.

Men knepet är att vi visar folk
de främsta splittrande åsikterna

och de främsta gemensamma,

och vi använder bara de idéer

som kan övertyga alla olika åsiktsgrupper.

Så folk uppmuntras att posta
mer sovrande, mer nyanserade idéer

och de upptäcker
att på slutet av konsultationen,

att alla faktiskt håller med om det mesta,

med sina grannar kring de flesta frågor.

Och det är det vi kallar
det sociala mandatet,

det demokratiska mandatet,

som sedan informerar vår utveckling
av anti-coronavirus-strategin

och hjälper världen med sådana verktyg.

Så detta är den första delen,

det kallas att måttfullt lyssna
efter ett grovt samförstånd.

Den andra delen som jag redan tagit upp
är distribuerad databasteknik,

där alla kan gå
till ett närliggande apotek,

visa upp sitt försäkringskort,
köpa nio munskydd, tio om du är ett barn

och se det apotekets
lagernivå på sin telefon

faktiskt sjunka med nio eller tio
inom några minuter.

Och om det ökar med nio eller tio

så ringer man självklart 1922

och rapporterar att något skumt pågår.

Men det här är
deltagande ansvarsskyldighet.

Det här publiceras var 30:e sekund.

Så alla håller varandra ansvariga

och det ökar förtroendet massivt.

Och slutligen, den tredje,
den om humor mot rykte.

Jag tror att det viktiga att se här

är att när det pågår en trendande
desinformation eller konspirationsteori

så svarar man med ett humoristiskt paket

inom två timmar.

Vi har upptäckt,
om vi svarar inom två timmar

ser fler människor vaccinationen
istället för konspirationsteorin.

Men om man svarar fyra timmar
eller en dag senare

så är loppet förlorat.

Man kan inte kontra det med humor längre,

man måste bjuda in personen
som spred de meddelandena

till en gemensam workshop.

Men vi är okej med det också.

DB: Din fart är otrolig.

Jag ser att Whitney är med oss
och har några frågor.

Whitney Pennington Rodgers: Det stämmer,

vi har några redan från publiken.

Hej där, Audrey.

Och vi börjar med en
från vår gruppmedlem Michael Backes.

Han undrar hur länge har
humor mot rykte varit en strategi

som ni har använt?

Ursäkta mig.

"Hur länge har
humor mot rykte-strategin använts?

Använde ni er av komiker
för att skapa humorn?"

AT: Ja, definitivt.

Komiker är våra mest värdefulla kollegor.

Och varje departement har ett team
av vad vi kallar delaktighets-tjänstemän

ansvariga för att skapa engagemang
inom trendande ämnen.

och det är en grupp
med mer än 100 personer nu

Vi träffas varje månad
och även varannan vecka

gällande specifika ämnen.

Så har det varit sedan sent 2016,

men det var inte förrän vår förra
talesperson, Kolas Yotaka,

gick med för runt ett och ett halvt år sen

som professionella komiker
kom med i gruppen.

Innan dess handlade det mer om
att bjuda in de personer som postade

citat som: "Vårt deklarationssystem
är explosivt ovänligt",

och trendar,

så innan dess bjöd DT-männen
bara in dom personerna.

Alla som klagar

på finansministerns
deklarationssystem

blir inbjudna till ett samarbete
om det deklarationssystemet.

Så innan var det så.

Men Kolas Yotaka och
statsminister Su Tseng-chang sade

vore det inte bättre
och vi når fler människor

om vi lägger till bilder
på hundar och katter?

Så det har gjorts i ett och ett halvt år.

WPR: Absolut, jag tror det gör
en stor skillnad bara att se dem

utan att vara del av
tankeprocessen bakom det.

Och vi har en annan fråga här
från G. Ryan Ansin.

Han undrar: "Hur skulle du
ranka förtroendenivån

din gemenskap hade innan pandemin

för att regeringen ska ha en chans

att kontrollera krisen ordentligt?"

AT: Jag skulle säga
att en gemenskap litar på varandra.

Och det är den
digitala demokratins huvudpoäng.

Det handlar inte om att folk
litar mer på regeringen.

Det handlar om att regeringen
litar mer på folket,

att göra staten synlig för medborgaren,

inte medborgaren synlig för staten

vilket vore en annan regim.

Så att göra staten synlig för folket

skapar inte alltid mer förtroende

för du kan se något fel,
något som saknas,

något explosivt ovänligt
för användarupplevelsen,

och så vidare, med staten.

Så det leder inte nödvändigtvis
till mer förtroende från regeringen.

Ursäkta, från medborgaren till regeringen.

Men det leder alltid till mer förtroende
mellan den sociala sektorns aktörer.

Så jag skulle säga
att förtroendenivån mellan de

som jobbar med, till exempel,

läkare,

och personer som jobbar
med pandemi-respons,

personer som framställer munskydd

och så vidare,

alla dessa personer,

förtroendenivån mellan dem är mycket hög.

Och de litar inte alltid på regeringen.

Men vi behöver inte det
för en framgångsrik respons.

Om du frågar en slumpvald person på gatan

kommer de säga att Taiwan
presterar så bra tack vare folket.

När CECC säger åt oss att använda munskydd

så använder vi munskydd.

När CECC säger åt oss att inte göra det,

om man håller fysiskt avstånd,

så använder vi munskydd ändå.

Så på grund av det

tror jag att det är förtroendet
mellan den sociala sektorns aktörer

som är nyckeln till responsen.

WPR: Jag kommer tillbaka snart
med mer frågor,

men jag låter er fortsätta ert samtal.

AT: Härligt.

DB: Tja, helt klart var en del
av förtroendet för regeringen

kanske inte där under Solrosrörelsen 2014.

Så berätta för mig om det

och hur det ledde fram till
den här digitala transformationen.

AT: Verkligen.

Före mars 2014, om du frågade
en slumpvis vald person på gatan i Taiwan

om huruvida det är möjligt
för en minister - som mig -

att ha sitt kontor i en park,
bokstavligt talat en park,

vem som helst kan gå in
och prata med mig i 40 minuter åt gången,

jag finns i parken just nu,
det sociala innovationslabbet,

så skulle de säga
att det är galet, eller hur?

Inga tjänstemän jobbar så.

Men det berodde på att

hundratals unga aktivister,
de flesta av dem studenter,

ockuperade den lagstiftande församlingen
den 18 mars 2014,

för att uttrycka sitt oerhörda motstånd
mot ett föreslaget handelsavtal med Peking

och det hemlighetsfulla sättet
som det trycktes igenom riksdagen

av Kuomintang, det då regerande partiet.

Så motståndarna krävde, helt enkelt,

att det avtalet skulle strykas

och att regeringen skulle införa
en mer synlig beslutsprocess.

Och det fick brett stöd av allmänheten.

Det slutade drygt tre veckor senare

när regeringen lovade och gick med på

de fyra kraven gällande
insyn i lagstiftningen.

En enkät efter ockupationen

visade att mer än 75 procent
var fortsatt missnöjda

med den styrande regeringen,

skildrar förtroendekrisen som var
orsakad av bråket om handelsavtalet.

För att täta den här sprickan
och kommunicera bättre

med vanliga medborgare

sökte administrationen upp de människor
som stödde ockupanterna,

till exempel g0v-samfundet,

som har strävat efter
att förbättra regeringsinsyn

genom utvecklandet av open source-verktyg.

Jaclyn Tsai, en minister vid den tiden,

deltog i vårt hackathon

och föreslog grundandet
av nyskapande plattformar

med online-samhället
för utbyte av policyidéer.

Ett experiment som hette vTaiwan föddes,

som i början använde verktyg som Polis

som tillät "för" eller "emot"
utan svarsknapp

som visar folks grova samtycke
kring frågor som crowdfunding,

närmare bestämt
delägarbaserad crowdfunding,

distansarbete och många andra
cyberrelaterade lagstiftningar

som det inte finns något
fackförbund eller förening för.

Och det blev mycket framgångsrikt.

De löste Uber-problemet, till exempel,

och nu kan man ringa en Uber -

jag ringde en Uber nu i veckan -

men iallafall, de verkar som taxibilar.

De startade ett lokalt taxibolag, Q Taxi,

därför att folk på plattformen
brydde sig om försäkring,

de bryr sig om registrering,

de bryr sig om alla sorters skydd
för passagerare, och så vidare.

Så vi ändrade taxiregleringarna

och nu är Uber
som vilket taxibolag som helst

tillsammans med de andra kooperativen.

DB: Så man kan säga att ni på ett sätt

crowdsourcar lagar
som sedan blir lagar.

AT: Ja, läs mer på crowd.law.

Det är en riktig webbsida.

DB: Vissa kanske skulle säga
att det här verkar enklare

för att Taiwan är en ö,

att det hjälper er att kontrollera COVID,

att stödja social sammanhållning,

kanske det är ett mindre land än andra.

Tror du att det här kan
användas utanför Taiwan?

AT: Tja, först och främst,

23 miljoner människor är ändå
ganska många människor.

Det är ingen stad,

som vissa säger, du vet:
"Taiwan är en stads-stat".

Tja, 23 miljoner människor,
inte direkt en stads-stat.

Och vad jag vill komma till

är att den höga invånartätheten
och en blandning av kulturer -

vi har mer än 20 nationella språk -

leder inte nödvändigtvis till en
social sammanhållning, som du sade.

Jag tycker snarare det är
alla ministrars ödmjukhet

i anti-corona-responsen.

De visade alla en attityd av:
"Vi lärde oss saker från SARS" –

många av dem var ansvariga
för SARS på den tiden,

men det var klassisk epidemiologi.

Det här är SARS 2.0,
det har annorlunda egenskaper.

Och verktygen vi använder
är annorlunda,

på grund av den
digitala transformationen.

Så vi är här för att lära oss
tillsammans med medborgarna.

Vår vicepresident på den tiden,

doktor Chen Chien-jen, en akademiker,

skrev bokstavligt talat
textboken om epidemiologi.

Ändå säger han:

"Vad jag ska göra är att spela in
ett MOOC online",

en intensivkurs om epidemiologi,

som jag tror hade

mer än 20 000 personer
anmälda första dagen,

jag var bland dem,

för att lära mig viktiga idéer

som R0 och den basala spridningen

och hur de olika åtgärderna fungerar,

och sedan bad de folk att vara innovativa.

Om man kommer på ett nytt sätt
som vicepresidenten inte hade tänkt på,

bara ring 1922,

så blir din idé nästa dags presskonferens.

Det här är den strategi
för samarbetsinlärning

som jag tror, mer än något annat,
gjorde social sammanhållning möjlig,

som man säger.

Men det här är mer ett robust
civilt samhälle snarare än ett enhetligt.

Det finns ingen enhetlighet alls i Taiwan,

alla har rätt till sina egna idéer,

och alla sociala innovationer,

allt från att använda
en traditionell riskokare

till att desinficera munskyddet,

till rosa munskydd, och så vidare,

det finns en mångfald
av mycket intressanta idéer

som blir förstärkta
av den dagliga presskonferensen.

DB: Det är vackert.

Nu – åh, Whitney är tillbaka,

så jag låter henne ställa nästa fråga.

WPR: Visst, vi har
några fler frågor på ingång.

En från vår gruppmedlem Aria Bendix.

Aria frågade: "Hur försäkrar ni er om
att digitala kampanjer agerar snabbt,

utan att offra noggrannhet?

I USA fanns en rädsla för
att framkalla rädsla för COVID-19

i början av januari".

AT: Det här är en jättebra fråga.

De flesta vetenskapliga idéer
om COVID-19 utvecklas, eller hur?

Munskyddens effektivitet, till exempel,
är ett mycket bra exempel

för de olika kännetecknen
för tidigare luftvägssjukdomar

svarar olika på munskyddet.

Så våra digitala kampanjer

fokuserar på tanken att få igenom
det grova samförståndet.

Så egentligen är det
en spegling av samhället,

genom Polis, genom Slido,
genom den förenade plattformen,

de olika verktyg
som vTaiwan har utvecklat.

Vi vet att folk känner
ett grovt samförstånd kring saker

och vi svarar till samhället och säger:

"Så här känner ni alla

och det här är vad vi gör
för att svara på era känslor."

Och den vetenskapliga enigheten
utvecklas fortfarande

men vi vet att, till exempel,

folk känner att användandet
av ett munskydd skyddar dig mest

för att det påminner dig om
att inte röra vid ansiktet

och tvätta händerna ordentligt.

Och dessa, bortsett från allt annat,

är de två saker som alla håller med om.

Så vi drar bara nytta av det och säger:

"Okej, tvätta händerna ordentligt,

och vidrör inte ansiktet,

och använda munskydd
påminner dig om det".

Och det låter oss bryta igenom

den sortens ideologiskt laddade debatter

och fokusera på vad folk
i allmänhet håller med varandra om.

På så vis agerar vi snabbt
utan att offra vetenskaplig noggrannhet.

WPR: Och nästa fråga hör också ihop
med det här känns det som.

Det är en fråga från
en anonym gruppmedlem.

"Tror du att några av era policys

kan användas i USA under
den nuvarande Trump-regeringen?"

AT: Ganska många, faktiskt.

Vi jobbar med många stater
i USA och utomlands

på vad vi kallar "epicentret
av diplomatins epicentrum". (Skrattar)

Så vad vi i grunden gör är att,

till exempel så fanns det
en chatbot i Taiwan

som låter dig, men framför allt
folk i hemkarantän,

fråga chatboten vad som helst.

Och om det finns en vetenskaplig rådgivare

som redan skrivit
ett svar på en vanlig fråga

så svarar bara chatboten med det,

men annars ringer de till
vetenskapliga rådgivningsnämnden

och skriver ett lättförståeligt svar,

och taleshunden översätter det
till en gulligt hundmeme.

Så den här feedbackcykeln

som folk lätt hittar, får åtkomst till
och kan fråga en vetenskapsman,

och ett öppet API
som tillåter röststyrning

och andra tredjepartsutvecklare
att komma med,

tas väl emot i många stater i USA

och jag tror att många implementerar det.

Och innan World Health Assembly,
tre dagar innan tror jag,

så höll vi ett möte 14 länder emellan,

ungefär som ett för-WHA,

där vi delade med oss av många små,
snabba vinster som denna.

Och jag tror att många jurisdiktioner
tog till sig en del av det,

bland annat humor mot rykte.

Många av dom sade

att de tänker anställa komiker nu.

WPR: (Skrattar) Jag älskar det.

DB: Jag hoppas det.

WPR: Det hoppas jag också.

Och vi har en till fråga,
som egentligen är en följdfråga,

från Michael Backes,
som ställde en fråga tidigare.

"Planerar departementet att publicera
sina planer i ett policydokument?"

Det låter som att ni redan
delar era planer med folk,

men planerar ni att sätta det på papper?

AT: Självklart.

Ja, och i många dokument.

Så om du går till taiwancanhelp.us,

finns det mesta av vår strategi där,

och den webbsidan
är faktiskt crowdsourcad också,

och den visar att mer än fem miljoner

munskydd donerats i humanitärt syfte.

Det är också crowdsourcat.

Folk som har några munskydd hemma

och som inte hämtade ut
de ransonerade munskydden,

de kan använda en app och säga:

"Jag vill donera dessa
till internationell humanitär hjälp",

och hälften av dem valde
att publicera sina namn

så man kan också se namnen
på personerna som deltog i detta.

Och det finns också
en "Fråga Taiwan allt"-webbsida,

(Skratt)

på fightcovid.edu.tw,

som beskriver alla responsstrategier
i ett policydokument,

så kolla in dem.

WPR: Jättebra.

Jag försvinner och kommer tillbaka
senare med några andra frågor.

DB: En uppsjö av policydokument,
om man säger så.

Jag skulle vilja vända fokus
till dig lite grann.

Hur blir en konservativ anarkist
digitaliseringsminister?

AT: Tja, genom att ockupera
parlamentet, som vi pratade om.

(Skratt)

Mer intressant

skulle jag säga
att jag jobbar med regeringen

men aldrig för regeringen.

Och att jag jobbar med folket,
inte för folket.

Jag är som en Lagrangepunkt

mellan folkets rörelser på ena sidan

och regeringen på den andra.

Ibland precis emellan,

då jag försöker coacha eller översätta.

Ibland som en punkt i en triangel,

då jag försöker förse båda sidor
med verktyg för prosocial kommunikation.

Men alltid med den här idén

om att få ut de gemensamma åsikterna
från olika positioner,

från varierande positioner.

Därför alltför ofta

är demokrati uppbyggt
som en kraftmätning mellan olika åsikter.

Men under pandemin,
under informationsflödet,

under klimatförändring,

under många av dessa strukturella problem

så sätter sig inte virus eller koldioxid
ner vid bordet och förhandlar med dig.

Det är ett strukturellt problem
som kräver gemensamma värderingar

byggda utifrån olika positioner.

Så det är därför som
min arbetsprincip är radikal insyn.

Varje konversation, inklusive den här,

är protokollförd,

inklusive de interna möten jag håller i.

Så du kan se
alla de olika mötesprotokollen

på min YouTube-kanal,
på Saylt-plattformen,

där folk kan se
att efter jag blev digitaliseringsminister

höll jag mer än 1300 möten
med mer än 5000 talare

med mer än 260 000 yttranden.

Och varenda en av dom har en URL

som blir ett socialt objekt
som folk kan ha en konversation om.

Och på grund av det,

till exempel, när David Plouffe från Uber
besökte mig för att lobba för Uber,

på grund av radikal insyn

är han väldigt medveten om det,

så han gjorde alla argument
baserade på folkets bästa,

baserade på hållbarhet, och liknande,

för att han vet att de andra sidorna
kommer att se hans ståndpunkt

mycket klart och synligt.

Så det uppmuntrar folk
att bygga på varandras argument,

istället för att angripa varandras person,

du vet, meriter och liknande.

Så jag tror att det, mer än något annat,

är huvudprincipen
för att bevara internets anarkism,

som handlar om, du vet,

ingen kan tvinga någon
att ansluta till internet

eller att följa
ett nytt internetprotokoll.

Allt måste göras genom att använda
ett grovt samförstånd och att köra kod.

DB: Jag önskar att du hade mer
motparter runt om i världen.

Kanske du önskar att du hade mer
motparter runt om i världen.

AT: Därför är dessa idéer
värda att spridas.

DB: Där ser man.

Så en av utmaningarna som kan visa sig
med några av de här digitala verktygen

är åtkomst.

Hur ser du på den biten

för folk som kanske inte
har det bästa bredbandet

eller den senaste mobiltelefonen
eller vad det nu är som kan behövas?

AT: Var som helst i Taiwan,

även på toppen av Taiwan,
på nästan 4 000 meters höjd,

Saviah- eller Jadeberget,

är man garanterad 10 megabit per sekund

över 4G eller fiber eller kabel,

för bara 16 amerikanska dollar
i månaden, en obegränsad plan.

Och faktiskt är det snabbare
på toppen av berget,

färre använder den bandbredden.

Och gör du inte det, är det mitt fel.

Personligen mitt fel.

I Taiwan är bredband
en mänsklig rättighet.

Så när vi placerar ut 5G

tittar vi på de platser
där 4G-signalen är som svagast,

och vi börjar med de platserna
i vår 5G-placering.

Och bara genom att placera ut bredband
som en mänsklig rättighet

kan vi säga att detta är för alla.

Att digital demokrati
faktiskt stärker demokrati.

Annars skulle vi exkludera
delar av samhället.

Och det här gäller också för,

du kan gå till ett center
för digitala möjligheter

och hyra en surfplatta som garanterat

tillverkats inom de senaste tre åren,

och sådana saker,

för att även aktivera
de olika digitala åtkomsterna

för center för digitala möjligheter,
universitet och skolor,

och stadsbibliotek, mycket viktigt.

Och om folk som föredrar
att mötas i sitt stadshus,

reser jag personligen till det stadshuset
med en 360-kamera

och livestreamar det till Taipei
och till andra kommuner,

där den centrala regeringens
statstjänstemän kan gå med

i ett anslutet rum,

men att man lyssnar
på det lokala folkets agenda.

Så folk möts fortfarande öga mot öga,

vi gör inte detta
för att ersätta möten öga mot öga.

Vi för med oss fler aktörer

från centrala regeringen
in i de lokala stadshusen,

och vi förstärker deras röster

genom att se till att protokollen,
tankekartorna, och sådana saker

sprids via internet i realtid

men vi ber aldrig de äldre att, låt säga,

du måste lära dig maskinskrivning,
annars är du inte demokratisk.

Det är inte vår stil.

Men det kräver bredband.

För om du inte har bredband,
utan bara väldigt begränsad bandbredd,

måste du använda
textbaserad kommunikation.

DB: Det stämmer.

Med åtkomst, förstås,

följer åtkomst för folk
som kanske missbrukar plattformen.

Du pratade lite om desinformation

och att använda humor mot rykte.

Men ibland är desinformation mer beväpnad.

Hur bekämpar ni den typen
av attacker, egentligen?

AT: Just det, så du menar
skadlig desinformation då.

I huvudsak information designad för
att med uppsåt orsaka allmän skada.

Och det är inget att skämta om.

Så för det har vi en idé
som kallas "notis och allmän notis".

Det här är ett Reuters-foto,

och jag ska läsa
den ursprungliga bildtexten.

Bildtexten lyder:

"En tonåring som protesterar
mot utlämningslagen i Hong Kong

ses under en marsch för demokrati
och reformer i Hong Kong".

Okej, en väldigt
neutral rubrik av Reuters.

Men det blev en spridning
av skadlig desinformation

förra november,

i upptakten till vårt presidentval,

som visar något helt annorlunda.

Det här är samma foto, som säger:

"Den här 13-åriga boven köpte nya iPhones,

spelkonsoler och märkes-sportskor,

och värvar sina bröder att mörda poliser

och tjänar 200 000 dollar".

Och det här är förstås ett vapen
utvecklat för att sprida oenighet,

och för att locka fram ett missnöje
med Hong Kong hos Taiwans väljare.

Och för att de vet
att det här är huvudfrågan.

Och hade vi försökt slå ner protesten,

vilket inte skulle fungerat,

därför det skulle bara orsakar mer raseri.

Så det blev inte så.

Istället jobbade vi med kontrollanter

och proffsjournalister

för att härleda ursprungsmeddelandet
tillbaka till första dagen det postades.

Och det kom från Zhongyang Zhengfawei.

Det är det centrala partiets
huvudenhet för politik och juridik,

centrala kommunistpartiet, CCP.

Och vi vet att det är deras Weibo-konto
som först gjorde den här nya bildtexten.

Så vi sände ut en allmän notis

hos våra partners i sociala medier,

i stort sett alla av dem,

satte de bara en liten påminnelse

bredvid varje gång
den här delas med fel bildtext,

som säger: "Det här kom egentligen
från den centrala propaganda-enheten

hos CCP.

Klicka här för att lära mer.
För att lära om hela historien".

Och det, märkte vi, det har fungerat,

därför då förstår folk
att det här inte är nyheter.

Det här är snarare
ett beslagtagande av Reuters nyhet

och ett copyrightbrott

och det är en del av det.

Hur som helst, poängen är
att när folk förstår

att den här skildringen var avsiktlig,

så delar de den inte bara spontant.

De kanske delar den,
men med en kommentar som säger:

"Det här är vad Zhongyang Zhengfawei
försöker göra med vår demokrati".

DB: Det verkar som att några
av de globala sociala medierna

har något att lära
från notis och allmän notis.

AT: Allmän notis, det stämmer.

DB: Vilket råd skulle du ge

till Twitter och Facebook
och LINE and WhatsApp

och allt vad de heter?

AT: Ja.

Precis före valet

sade vi till alla dem

att vi inte inför en lag
för att straffa dem.

Däremot delar vi
detta enkla faktum

att det finns en norm i Taiwan,

att vi även har en separat
avdelning i regeringen,

kontrollavdelningen,

som publicerade kampanjens
bidrag och omkostnad.

Och vi insåg plötsligt

att i förra valet,
borgmästarvalet,

var det många kandidater

som inte inkluderade
reklam på sociala medier

i deras utgifter till kontrollavdelningen.

Så i grunden betyder det
att det finns ett separat belopp

av politiska bidrag och omkostnader
som undgår allmän granskning.

Och vår kontrollavdelning
publicerade beloppen

som rådata,

det vill säga, det är inte statistik

utan individuell bokföring
för vem som donerat för vilket ändamål,

när, var,

och undersökande journalister
är väldigt glada

för de kan då göra
undersökande rapporter

om sambanden mellan kandidaterna

och de som finansierar dem.

Men de kan inte jobba med samma material

från de globala sociala medierna.

Så jag sade: "Det här är mycket enkelt.

Det här är social norm här,

jag bryr mig inte om andra jurisdiktioner.

Antingen följer man den sociala normen
som är satt av kontrollmyndigheten

och de undersökande journalisterna,

eller så kanske man
möts av sociala påföljder.

Och det här är inte regeringens mandat,

utan det är folket
som tröttnat på en svart låda,

och det är en del av
Solrosrörelsens krav också.

Så Facebook publicerade faktiskt,
i annonsbiblioteket,

jag tror på den tiden en av de
snabbaste responsstrategierna,

där alla som har någon form
av reklam med vilseledande design

blir upptäckta väldigt fort,

och undersökande journalister
jobbar med kommunala teknologer

för att se till att om någon vågar
använda sociala medier på ett sådant sätt,

så släpps det en rapport
inom en timme som dömer ut det.

Så ingen försökte med det under
den förra presidentkampanjen.

DB: Så förändring är möjligt.

AT: Ja.

WPR: Hallå där, vi har
några fler frågor från vår grupp.

Det är en anonym fråga

som lyder: "Jag tror att Taiwan är utanför
Världshälsoorganisationen helt och hållet,

med ett 130-stegs förberedningsprogram -

utvecklat helt på egen hand -

till vilken grad beror
er goda beredskap på

att ni bygger ert eget system?

AT: Lite grann, antar jag.

Vi försökte varna WHO,

men vid det laget -

vi står inte helt utanför,
vi har begränsad vetenskaplig åtkomst.

Men vi har ingen administrativ åtkomst.

Och det är annorlunda, eller hur?

Om man bara har
begränsad vetenskaplig åtkomst,

såvida inte den andra sidans bästa
epidemiolog råkar vara vicepresidenten,

som i Taiwans fall,

gör de inte alltid
berättelsen tillräckligt bra

för att omsätta det till politisk handling
som vår vicepresident gjorde, eller hur?

Så avsaknaden
av administrativ åtkomst, tror jag,

är till nackdel för
den globala gemenskapen,

för annars hade folk
kunnat reagera som vi gjorde

i början av januari,

istället för att behöva vänta veckor

innan WHO beslutade
att det här är någonting,

att det säkert sprids
från människa till människa,

att man ska kontrollera
resenärer från Wuhan,

vilket de gjorde till slut,

men det var redan två eller
tre veckor efter det vi gjorde.

WPR: Det låter logiskt.

DB: Fler vetenskapsmän
och teknologer i politiken.

Låter som det är lösningen.

AT: Ja.

WPR: Och sedan har vi en annan
fråga här från Kamal Srinivasan

om er återöppningsstrategi.

"Hur gör ni det möjligt för restauranger
och affärer att öppna säkert i Taiwan?"

AT: Åh, de stängde aldrig, så... (Skratt)

WPR: Jaså?

AT: Ja, de stängde aldrig,

det var ingen lockdown,
det var ingen nedstängning.

Vi gav bara ett enkelt budskap
i CECC:s presskonferens,

att det ska införas
fysiskt avståndstagande.

Man håller en och en halv meter inomhus

eller använder munskydd.

Och det är allt.

Så det var några restauranger
som satte upp röda skynken,

några satte söta teddybjörnar
på stolarna, och så vidare,

för att se till att folk spred ut sig,

vissa installerade plexiglas
eller plastväggar

mellan sätena.

Olika sociala innovationer
är på gång runt omkring.

Och jag tror att de enda affärerna
som stängdes under en tid,

för att de inte kunde innovera
snabbt nog för att möta dessa regler,

var de intima eskortbarerna.

Men till slut uppfann även de nya sätt

genom att dela ut kepsar med plastskärmar,

som fortfarande lämnar rum
för att dricka bakom.

Så de öppnade igen,
med den sociala innovationen.

DB: Det är otroligt.

WPR: Det är det, ja, det finns mycket
att lära från era strategier där.

Tack, jag kommer tillbaka mot slutet
med några sista frågor.

DB: Jag är mycket glad att höra
att restaurangerna inte stängdes ner

för jag tycker att Taipei
har ett av bästa matutbuden

av någon stad som jag besökt,

så beröm till er för det.

Så den stora frågan när det gäller
användandet av digitala verktyg mot COVID

eller digitala verktyg för demokrati

är alltid integritet.

Du pratade om det lite grann,

men jag är säker på att Taiwans medborgare

är kanske lika bekymrade
om sin integritet,

särskilt med tanke på
den geopolitiska miljön.

AT: Definitivt.

DB: Hur hanterar ni de kraven?

AT: Ja, vi designar med
inte bara försvarsstrategi,

som minimering av datainsamling,

men också proaktiva åtgärder,

som integritetsförstärkande teknik.

Ett av topplagen
som uppstod från vårt hackathon,

TW-responsen från Polis,

hur man gör smittspårning enklare,

fokuserade inte på smittspårarna,

inte på läkarna, utan på individen.

Så de sade helt enkelt:
"Okej, du har en telefon,

du kan mäta din temperatur,

lagra dina rörelsemönster
och sådana saker,

men det sparas enbart i din telefon.

Den använder inte ens Bluetooth.

Det sker ingen överföring.

Tekniken använder öppen kod,

du kan kolla den, du kan
använda den i flygplansläge.

Och när smittspåraren
slutligen meddelar dig

att du är del av en högriskgrupp,

och att de vill ha din kontakthistorik,

kan det här verktyget
generera en engångs-URL

som bara innehåller
den exakta informationen,

anonymiserad,

som kontaktspårarna vill ha.

Men den kommer inte,
som i en traditionell intervju,

fråga dig -

de ställer en fråga, de vill
bara veta var du har varit

men du svarar med en sådan precision

att du äventyrar
andra människors integritet.

Så kort sagt handlar det om att utveckla

med ett mål att förstärka
andra människors integritet,

för personlig data
är aldrig riktigt personlig.

Den är alltid social,
den är alltid intersektionell.

Om jag tar en selfie på en fest

tar jag oavsiktligen också
nästan alla andras

som är på bilden, i närheten,
omgivningen och så vidare,

och om jag laddar upp den
till en molntjänst,

så förminskar jag faktiskt
förhandlingskraften,

yttrandeförmågan
hos alla runt omkring mig,

för då blir deras data en del av molnet,

och molnet behöver inte kompensera dem

eller få deras tillstånd.

Så bara genom att utveckla verktygen

med integritetsförstärkning
som ett positivt värde,

och inte bara förstärka
personens egen integritet,

precis som ett munskydd, det skyddar dig,

men det skyddar också andra, eller hur?

Så om vi utvecklar verktyg
efter den principen,

och alltid öppen källkod,
och med ett öppet API,

så är vi i ett mycket bättre läge

än med centraliserade
eller så kallade molnbaserade tjänster.

DB: Tja, du lever helt klart i framtiden,

bokstavligt talat, antar jag,

med tanke på att det är
imorgon bitti hos er.

AT: Tolv timmar.

DB: Ja.

Berätta, vad ser du i framtiden?

Vad kommer härnäst?

AT: Ja, så jag ser coronaviruset
som en stor förstärkare.

Om man börjar
med ett auktoritärt samhälle,

har coronaviruset med alla
nedstängningar med mera,

potential att göra samhället
ännu mer totalitärt.

Men om folk sätter sitt förtroende

till den sociala sektorn,

till de sociala innovatörernas idékraft,

så kan pandemin, som i Taiwan,

faktiskt stärka vår demokrati,

så att folk faktiskt känner
att alla kan komma på någonting

som förbättrar välfärden
inte bara i Taiwan,

men nästan överallt i världen.

Så min poäng här

är att den stora förstärkaren
kommer, vare sig du vill eller ej,

men vad samhället kan göra
är att göra vad Taiwan gjorde efter SARS.

2003, när SARS kom,

fick vi stänga ett helt sjukhus,

spärra av det på obestämd tid.

Det var väldigt traumatiskt,

alla över 30 års ålder
minns hur traumatiskt det var.

Kommunerna

och den centrala regeringen
sade många olika saker,

och det är därför som, efter SARS,

författningsdomstolen beordrade
den lagstiftande församlingen

att bygga upp systemet som det är idag,

och det är också därför

personer som svarade på
den krisen under 2003

byggde ett mycket svarssystem,
med årliga övningar.

Så precis som under Solrosrörelsen,

på grund av förtroendekrisen
kan vi bygga nya verktyg

som sätter förtroende först.

Jag tror att coronaviruset är chansen
för alla som har överlevt

den första vågen

att komma överens om nya normer
som underbygger era grundvärderingar,

istället för att anamma okända värderingar
i överlevnadens namn.

DB: Ja, låt oss hoppas det,

och låt oss hoppas att resten av världen
är lika förberedda som Taiwan

till nästa gång.

När det kommer till digital demokrati

och digitalt medborgarskap,

åt vilket håll tror du att det är på väg,

både i Taiwan och kanske
i resten av världen?

AT: Jag har min arbetsbeskrivning här

som jag ska läsa för dig.

Det är bokstavligt talat
min arbetsbeskrivning, och svaret.

Den lyder så här:

När vi ser på sakers internet,

låt oss göra det till varelsers internet.

När vi ser på virtuell verklighet,

låt oss göra det till en delad verklighet.

När vi ser på maskininlärning,

låt oss göra det till
samarbetande inlärning.

När vi ser på användarupplevelse,

låt oss göra det till
en mänsklig upplevelse.

Och när vi än hör,
att singulariteten är nära,

låt oss alltid komma ihåg,

att pluraliteten är här.

Tack för att ni lyssnade.

DB: Wow.

Jag måste ge det en liten applåd,

det var vackert.

(Skratt)

En imponerande arbetsbeskrivning.

Så, konservativ anarkist,

digitaliseringsminister,
och med den arbetsbeskrivningen -

hyfsat imponerande.

AT: En poetiker, ja.

DB: (Skratt)

Jag har svårt att föreställa mig

ett införande av dessa tekniker i USA,

och det kanske är
min pessimism som väger in.

Men har du några hoppfulla ord för USA,
nu när vi handskas med COVID?

AT: Som jag nämnde,
när SARS pågick i Taiwan

kunde ingen föreställa sig att vi
kunde ha CECC och en söt taleshund.

Innan Solrosrörelsen,
under en stor protest

var det, tror jag, en halv miljon
människor på gatan, kanske mera.

Ingen trodde att vi kunde ha
ett kollektivt informationssystem

som använder regeringens data

som ett sätt att bygga upp
medborgerlig delaktighet.

Så tappa aldrig hoppet.

Som min favoritsångare, Leonard Cohen -
också en poet - gillar att säga:

"Ring de klockor som ännu kan ringa

och glöm den perfekta offergåvan.

Det finns en spricka i allt
och det är så ljuset strålar in".

WPR: Wow.

Det är så vackert,

och det känns som det bästa budskapet
att lämna publiken med,

och att dela uppfattningen

att alla verkar vara så tacksamma
för det du har delat med dig av, Audrey,

och all den viktiga informationen
och insynen kring Taiwans strategier.

AT: Tack.

WPR: Och David -

DB: Jag skulle precis säga,
tack så mycket för det,

tack för den vackra arbetsbeskrivningen

och för all visdom du delat
på ett snabbt och effektivt sätt.

Det var inte bara en idé du delade,

men kanske, jag vet inte, 20, 30, 40?

Jag tappade räkningen där någon gång.

AT: Det kallas Idéer värda att dela,

det är plural.

(Skratt)

DB: Mycket sant.

Tack så mycket
för att du har varit med oss.

WPR: Tack, Audrey.

DB: Och jag önskar dig lycka med allt.

AT: Tack, och ha en god lokal tid.

Ta hand om er.