En asteroidjägares äventyr

TED Fellow Carrie Nugent är en asteroidjägare - medlem i en forskargrupp som arbetar med att upptäcka och katalogisera våra äldsta och mest talrika kosmiska grannar. Varför ska vi hålla utkik efter asteroider? I den här korta, faktafyllda föreläsningen förklarar Nugent på vilket sätt deras kraftfulla nedslag har format vår planet och varför upptäckten av dem vid rätt tidpunkt skulle kunna betyda räddandet av liv på jorden.

Jag håller i någonting
obeskrivligt gammalt.

Den är äldre än någon mänsklig artefakt

Äldre än livet på jorden,

äldre än kontinenterna
och oceanerna dem emellan.

Den formades för mer än
4 miljarder år sedan

under solsystemets tidigaste dagar,

när planeterna fortfarande formades.

Den här rostiga klumpen av nickel och järn
kanske inte ser så speciell ut,

men klyver man den

ser man att den är olik jordiska metaller.

Mönstret avslöjar metalliska kristaller
som bara bildas ute i rymden,

där smält metall kyls ner väldigt sakta,

ett par grader på en miljon år.

Den här var en gång en del
av ett mycket större objekt -

ett av miljoner som blev kvar
efter att planeterna bildats.

Vi kallar dessa objekt asteroider.

Asteroider är våra äldsta och
mest talrika kosmiska grannar.

Denna grafik visar jordnära asteroider
som kretsar runt solen,

i gult,

och de som är nära jordens omloppsbana

visas i blått.

Storleken på jorden, solen
och asteroiderna är överdriven

så att du ser dem tydligt.

Forskarlag över hela världen
söker efter dessa objekt,

upptäcker nya varje dag

och kartlägger oavbrutet rymden
i närheten av jorden.

Mycket av det här arbetet
finansieras av NASA.

Jag tänker på asteroidsökandet
som ett stort byggprojekt,

men istället för att bygga en motorväg
kartlägger vi yttre rymden

och bygger ett arkiv
som kommer att finnas i generationer.

Här är de 1 556 jordnära asteroider
som upptäcktes förra året.

Och det här är alla kända
jordnära asteroider,

vid senaste räkningen var det 13 733.

Var och en har avbildats, katalogiserats

och fått sin bana runt solen fastställd.

Fastän det varierar mellan asteroider,

kan banan för de flesta asteroider
förutsägas för dussintals år.

Och banan för vissa asteroider
kan förutsägas med otrolig precision.

Forskare vid Jet Propulsion Laboratory

förutspådde till exempel
asteroiden Toutatis position

4 år i förväg

med 30 kilometers precision.

På de fyra åren färdades Toutatis
8,5 miljarder kilometer.

Det är en precision på

0,000000004.

(Skratt)

Anledningen till att jag har detta
vackra asteroidfragment

är för att, som med alla grannar,

kommer asteroider ibland
på besök oanmälda.

Idag för tre år sedan,

exploderade en liten asteroid
över staden Tjeljabinsk i Ryssland.

Den var ungefär 19 meter i diameter,

eller ungefär lika stor som en närbutik.

Objekt av den här storleken

träffar jorden ungefär vart femtionde år.

För 66 miljoner år sedan

slog ett mycket större objekt ner

och orsakade en massiv utrotning.

75% av allt växt- och djurliv förlorades,

inklusive dinosaurierna, tyvärr.

Detta objekt var ungefär
10 kilometer i diameter,

10 kilometer är ungefär
marschhöjden för ett 747-plan.

Så nästa gång du sitter på ett flygplan,

sno en fönsterplats, titta ut
och föreställ dig en sten så enorm

att om den låg på jordytan

skulle den nudda planets vinge.

Den är så bred att det tar
en hel minut att flyga förbi.

Det är storleken på asteroiden
som träffade jorden.

Det är bara under min livstid

som asteroider har ansetts vara
ett hot mot vår planet.

Sedan dess har en fokuserad insats pågått

för att upptäcka och katalogisera
dessa objekt.

Jag har turen att vara en del
av detta arbete.

Jag är medlem av ett forskarlag
som använder NASA:s NEOWISE-teleskop.

NEOWISE designades inte
för att hitta asteroider.

Det designades för att kretsa kring jorden
och se långt bortom vårt solsystem

för att hitta de kallaste stjärnorna
och de mest lysande galaxerna.

Och det gjorde den väldigt bra
för sin beräknade livstid på sju månader.

Men idag, sex år senare,
är det fortfarande igång.

Vi har gjort om det
till att upptäcka och studera asteroider.

Och trots att det är
en underbar liten rymdrobot,

är det nuförtiden mer som
en begagnad bil.

Kryogenen som kylde dess sensorer
har för länge sedan tagit slut,

så vi skojar om att
luftkonditioneringen är trasig.

Den har 1,5 miljarder mil på vägmätaren,

men går fortfarande riktigt bra

och tar tillförlitligt en bild på himlen
med 11 sekunders mellanrum.

Den har tagit 23 bilder
sedan jag började tala till er.

En orsak till att NEOWISE är så värdefull,

är att den ser himlen
i termiskt infrarött.

Så istället för att se det solsken
som asteroider reflekterar,

ser NEOWISE värmen som de utstrålar.

Detta är en viktig förmåga
eftersom vissa asteroider är kolsvarta

och kan vara svåra eller omöjliga
att upptäcka med andra teleskop.

Men alla asteroider, ljusa eller mörka,
skiner för NEOWISE.

Astronomer använder all teknik
de förfogar över

för att upptäcka och studera asteroider.

2010 nåddes en historisk milstolpe.

Forskarna tillsammans upptäckte
mer än 90% av de asteroider

som är större än en kilometer tvärs över,

objekt kapabla till
enorm förstörelse av jorden.

Men jobbet är inte slut än.

Ett objekt på 140 meter eller mer skulle
kunna decimera ett mellanstort land.

Än så länge har vi bara hittat 25% såna.

Vi måste fortsätta att söka i rymden
efter jordnära asteroider.

Vi är den enda arten med förmåga
att förstå matematik

eller bygga teleskop.

Vi vet hur man finner dessa objekt.

Det här är vårt ansvar.

Om vi hittade en farlig asteroid
i tillräckligt god tid,

skulle vi kunna knuffa bort den.

Till skillnad från jordbävningar, orkaner
eller vulkanutbrott,

kan ett asteroidnedslag förutsägas

och förhindras.

Det vi måste göra nu är att kartlägga
rymden nära jorden.

Vi måste fortsätta leta på himlen.

Tack.

(Applåder)