-
Title:
Jack Horner: Dinosaurier som förvandlas
-
Description:
Var finns dinosaurieungarna? I ett trollbindande tal från TEDxVancouver beskriver paleontologen Jack Horner hur en chockerande hemlighet om några av våra mest älskade dinosaurier avslöjades av att fossilkranier skivades upp.
-
Speaker:
Jack Horner
-
Ska jag be om handuppräckning
-
eller handklappning
-
av människor i olika generationer?
-
Jag är intresserad av hur många
-
som är tre till 12 år gamla.
-
(Skratt)
-
Jaså, inga?
-
Okej.
-
Nu ska jag prata om dinosaurier.
-
Kommer ni ihåg dinosaurier när ni var så gamla?
-
(Applåd)
-
Dinosaurier är ju egentligen ganska roliga.
-
-
Nu ska vi liksom ta oss i en annan riktning.
¶
-
Det hoppas jag ni alla inser.
-
Så jag ger er mitt budskap här direkt:
-
Försök att inte bli utdöda.
-
(Skratt)
-
Det var det hela.
-
-
Folk frågar mig ofta --
¶
-
faktiskt är en av de mest ställda frågorna jag får
-
varför tycker barn så mycket om dinosaurier?
-
Vad är det som fascinerar så?
-
Och då brukar jag bara säga,
-
"Ja, dinosaurierna var stora,
-
annorlunda och försvunna."
-
De är försvunna allihop.
-
Nja det är ju inte sant,
-
men vi kommer till gåsen om en stund.
-
Så det är liksom temat:
-
stora, annorlunda och försvunna.
-
Titeln på mitt tal:
-
Dinosaurier som förvandlas:
-
Orsaken till för tidig utrotning.
-
Nu antar jag att vi kommer ihåg dinosaurier.
¶
-
Och det finns massor med olika former.
-
Massor med olika sorter.
-
För länge sedan,
-
tillbaka i början på 1900-talet,
-
var museerna ute och letade efter dinosaurier.
-
De drog ut och samlade samman dem.
-
Och detta är en intressant historia.
-
Varje museum ville ha en som var lite större och bättre
-
än vad alla andra hade.
-
Så om museet i Toronto drog ut
-
och fann en Tyrannosaurus, en stor en,
-
så ville museet i Ottawa ha en större
-
och en bättre.
-
Och så var det för alla museerna.
-
Så alla var ute och letade
-
efter alla dessa större och bättre dinosaurier.
-
Och detta var i början på 1900-talet.
-
-
satt några vetenskapsmän tillsammans
-
och de tänkte, "Vad i hela friden?"
-
Se på dessa dinosaurier.
-
De är alla stora.
-
Var finns alla de små?"
-
Och de tänkte på det
-
och de skrev till och med uppsatser om det:
-
"Var finns de små dinosaurierna?"
-
(Skratt)
-
Tja, gå till ett museum så får du se,
-
se hur många dinosaurie-ungar där finns.
-
Folk antog -- och detta var faktiskt ett problem --
-
folk antog
-
att om de hade små dinosaurier,
-
om de hade dinosaurie-ungdomar,
-
skulle de vara lätta att identifiera.
-
Man skulle ha en stor dinosaurie
-
och en mindre dinosaurie.
-
Men de hade bara stora dinosaurier.
-
Och det beror på några olika saker.
¶
-
Först på att vetenskapsmän har egon,
-
och vetenskapsmän gillar att namnge dinosaurier.
-
De gillar att namnge allt möjligt.
-
Alla gillar att ha sitt eget lilla djur som man namngett.
-
(Skratt)
-
Och så varje gång de fann något som såg lite annorlunda ut,
-
så gavs det ett något annorlunda namn.
-
Och vad som sedan skedde, så klart,
-
är att vi fick en hel massa olika dinosaurier.
-
-
tändes ett ljus i någons huvud.
-
Dr Peter Dodson
-
vid Pennsylvanias universitet
-
insåg faktiskt
-
att dinosaurier växer
-
ungefär som fåglar gör,
-
vilket är annorlunda
-
än hur reptiler växer.
-
Och faktum är
-
att han använde kasuaren som exempel.
-
Och det är ganska häftigt -- om man ser på kasuaren,
-
eller någon annan av de fåglar som har kam på sina huvuden,
-
så växer de faktiskt
-
till ungefär 80 procent av vuxen storlek
-
innan kammen börjar växa.
-
Fundera på det.
-
De behåller alltså sina ungdomliga karaktärsdrag
-
väldigt sent i vad vi kallar ontogeni.
-
Så allometrisk kranial-ontogeni
-
är relativ kranietillväxt.
-
Då ser ni
-
att om man faktiskt fann en
-
som var till 80 procent vuxen
-
och man inte visste att den skulle växa upp till en kasuar,
-
så skulle man tro att de var två olika djur.
-
Så detta var ett problem,
¶
-
och Peter Dodson påpekade detta
-
genom att använda några dinosaurier med anknäbbar
-
som då kallades hypacrosaurus.
-
Och så visade han
-
att om man tog en unge och en vuxen
-
och skapade ett genomsnitt av hur den skulle se ut,
-
om den växte någorlunda linjärt,
-
skulle den ha en kam
-
som är ungefär hälften så stor som på en vuxen.
-
Men den verkliga icke-vuxna
-
till 65 procent
-
hade inte någon kam alls.
-
Så detta var intressant.
-
Så detta är var
-
folk blev vilsna igen.
-
Jag menar om de bara hade tagit just det,
-
tagit Peter Dodsons arbete och fortsatt med det,
-
så skulle vi haft mycket färre dinosaurier
-
än vi har.
-
Men vetenskapsmän har egon;
-
de tycker om att namnge saker.
-
Och så fortsatte de att namnge dinosaurier
-
därför att det var olika.
-
Nu har vi ett sätt att faktiskt testa
¶
-
att se huruvida en dinosaurier, eller vilket djur som helst,
-
är yngre eller äldre.
-
Och det är genom att faktiskt skära in i deras ben.
-
Men att skära i dinosaurieben
-
är svårt att göra, som ni kan föreställa er,
-
därför att på museer
-
är benen värdefulla.
-
Gå in i ett museum och de tar verkligen väl hand om den.
-
De lägger dem i skumplast, små askar.
-
De tas om hand mycket väl.
-
De tycker inte om att man kommer in
-
för att såga i den och se hur de ser ut inuti.
-
(Skratt)
-
Så normalt låter de inte en göra det.
-
Men jag har ett museum
-
och jag samlar på dinosaurier
-
och jag kan såga i mina.
-
Så det är vad jag gör.
-
-
Så om man öppnar upp en liten dinosaurie,
¶
-
är den mycket svampig inuti som A.
-
Och om man skär in i en äldre dinosaurie,
-
så är den mycket massiv.
-
Man förstår att det är mogna ben.
-
Så det är riktigt enkelt att skilja på dem.
-
Så vad jag vill göra
-
är visa er dessa.
-
I Nordamerika på slätterna i norr i Förenta Staterna
-
och de sydliga slätterna i Alberta och Saskatchewan,
-
finns denna klippa som kallas "Hell Creek Formation"
-
som producerar de sista dinosaurierna som levde på jorden.
-
Och det finns 12 sådana
-
som alla erkänner --
-
Jag menar de 12 primära dinosaurierna
-
som dog ut.
-
Och så ska vi utvärdera dem.
-
Och det är liksom vad jag har gjort.
-
Så mina studenter, min personal,
-
vi har skurit in i dem.
-
Men som ni kan föreställa er,
-
att skära in i ett lårben är en sak,
-
men när du går till ett museum
-
och säger "Det är väl ok om jag skär i
-
ert dinosauriekranium, eller hur?"
-
så säger de "försvinn".
-
(Skratt)
-
Så här är de 12 dinosaurierna.
-
Och vi ska se på dessa tre först.
-
Här är dinosaurierna som kallas pachycephalosaurider.
¶
-
Och alla vet
-
att dessa tre djur är besläktade.
-
Och antagandet är
-
att de är besläktade
-
som kusiner eller något sådant.
-
Men ingen tänkte aldrig på
-
att de kunde vara närmare besläktade.
-
Med andra ord,
-
folk såg på dem och de såg skillnaderna.
-
Och allt man vet
-
att om man ska fastställa
-
huruvida man är släkt med sin bror eller syster,
-
kan man inte göra det genom att se på skillnader.
-
Man kan bara fastställa släktskap
-
genom att leta efter likheter.
-
Så folk letade efter dem
¶
-
och de talade om hur olika de var.
-
Pachycephalosauriden har en stor, tjock kupol på sitt huvud,
-
och den har några små kullar på bakhuvudet,
-
och den har en massa knotiga saker på nästippen.
-
Och så stygimolochen, en annan dinosaurie
-
från samma tidsålder, levde samtidigt,
-
har piggar som sticker ut från bakhuvudet.
-
Den har en pytteliten kupol,
-
och den har en massa knotiga saker på näsan.
-
Och så finns det något
som kallas Dracorex hogwartsia
-
Var tror ni det kom från? Drake.
-
Det här är en dinosaurie
-
där det sticker ut piggar
från huvudet, ingen kupol,
-
och knotiga saker på näsan.
-
Ingen lade märke till
att de knotiga sakerna såg snarlika ut.
¶
-
Men de såg på alla tre och de sade
-
"Dessa är tre olika dinosaurier,
-
och Dracorex är troligen
den mest primitiva av dem."
-
Och den andra är mer primitiv än den andra.
-
Det är oklart för mig
-
hur de faktiskt särskilde mellan de tre.
-
Men om man radar upp dem,
-
om man bara tar de tre kranierna och radar upp dem,
-
så ser det ut så här.
-
Dracorex är den minsta,
-
stygimolochen är den mellanstora,
-
pachycephalosauriden är den största.
-
Och man skulle tro
-
att det skulle ge mig en vink.
-
(Skratt)
-
Med det gav inte dem någon vink.
-
Därför att, ja vi vet ju varför.
-
Vetenskapsmän tycker om att namnge saker.
-
-
dracorex --
-
jag skär in i vår dracorex --
-
och titta, den var svampig inuti,
-
riktigt svampig inuti.
-
Alltså den är en ung individ
-
och den växer riktigt snabbt.
-
Så den ska bli större.
-
Om man öppnar upp stygimolochen,
-
så gör den det samma.
-
Kupolen, den där lilla kupolen,
-
växer riktigt snabbt.
-
Den inflaterar väldigt fort.
-
Vad som är intressant är att piggen där bak på dracorex
-
också växte väldigt snabbt.
-
Piggarna där bak på stygimolochen
-
resorberar faktiskt,
-
vilket betyder att de blir mindre
-
i takt med att kupolen blir större.
-
Och om vi ser på pachycephalosauriden,
-
Pachycephalosauriden har en massiv kupol
-
och dess små kullar på bakhuvudet
-
resorberade också.
-
Så bara med dessa tre dinosaurier,
¶
-
kan man lätt -- som vetenskapsman --
-
kan vi lätt ställa hypotesen
-
att det bara är en tillväxtserie
-
för samma djur.
-
Vilket naturligtvis betyder
-
att stygimolochen och dracorexen
-
är utdöda.
-
(Skratt)
-
Okej.
-
Vilket naturligtvis betyder
-
att vi har 10 primära dinosaurier att hantera.
-
Så en kollega till mig på Berkeley,
¶
-
han och jag håll på att se på triceratops.
-
Och före år 2000 --
-
kom ihåg nu,
-
triceratops blev först funnen på 1800-talet --
-
före år 2000 hade ingen någonsin sett
-
en ung triceratops.
-
Det finns en triceratops på varje museum i världen,
-
men ingen hade någonsin samlat in en ung individ.
-
Och vi vet varför, eller hur?
-
Därför att alla vill ha en stor.
-
Så alla hade en stor.
-
Så vi drog iväg och samlade in en hel massa grejor
-
och vi fann en hel massa små.
-
De finns överallt. De finns på alla ställen.
-
Så vi hade en hela massa sådana på vårt museum.
-
(Skratt)
-
Och alla säger att det är för att jag har ett litet museum.
-
När man har ett litet museum så har man små dinosaurier.
-
-
Om ni ser på triceratopsen,
¶
-
kan ni se att den ändrar sig, den förändrar form.
-
I takt med att de unga växer upp,
-
böjer sig deras horn faktiskt bakåt.
-
Och sedan när de blir äldre,
-
växer deras horn framåt.
-
Och det är ganska häftigt.
-
Om ni tittar längs kanten på den spetsiga nacken,
-
så har de dessa små triangelformade ben
-
som faktiskt växer sig stora som trianglar
-
och sedan plattas de till mot den spetsiga kanten
-
ungefär som piggarna gör
-
på pachycephalosauriden.
-
Och sedan, eftersom de unga individerna finns i min samling,
-
skär jag in i dem
-
och tittar där inne.
-
Och den lilla är riktigt svampig.
-
Och den medelstora är riktigt svampig.
-
Men vad som var intressant
-
var att den vuxna triceratopsen också var svampig.
-
Och detta är en skalle som är två meter lång.
-
Det är en stor skalle.
-
Men det finns en annan dinosaurie
¶
-
som man funnit i denna formationen
-
som ser ut som en triceratops, bara att den är större,
-
och den heter torosaurus.
-
Och torosaurus, när vi skär in i den,
-
har den mogna ben.
-
Men den har dessa stora hål i sin sköld.
-
Och alla säger "En triceratops och en torosaurus
-
kan rimligtvis inte vara samma djur
-
eftersom den ena är större än den andra".
-
(Skratt)
-
"Och den har hål i sin nackkam."
-
Och jag sade, "Ja men har vi några unga torosaurier?"
-
Och de sade, "Nej det har vi ju inte,
-
men den har hål i sin nackkam."
-
Så en av mina doktorander, John Scannella,
¶
-
tittade igenom hela vår samling
-
och han upptäckte faktiskt
-
att hålet började bildas
-
i triceratopsen
-
och, naturligtvis är den öppen, i torosaurus --
-
så han fann de mellanliggande formerna
-
mellan triceratops och torosaurus,
-
vilket var ganska häftligt.
-
Så nu vet vi
-
att torosaurus
-
är verkligen en vuxen triceratops.
-
Nu när vi namnger dinosaurier,
-
när vi namnger vad som helst,
-
får det ursprungliga namnet bli kvar
-
och det andra namnet kastas ut.
-
Så torosaurus är utdöd.
-
Triceratops, om du har hört den nyheten,
-
många nyhetsuppläsare fick det om bakfoten.
-
Det trodde att torosaurus skulle behållas och triceratops kastas ut,
-
men det kommer aldrig hända.
-
-
Okej, så samma sak kan vi göra med en massa dinosaurier.
¶
-
Jag menar, här är edmontosaurus
-
och anatotitan.
-
Anatotitan: jättelik anka.
-
Det är en gigantisk anknäbbad dinosaurie.
-
Här är en till.
-
Så vi tittar på benens histologi.
-
Benens histologi berättar för oss
-
att edmontosaurus är en ung
-
eller åtminstone icke fullvuxen,
-
och den andra är vuxen
-
och här har vi en ontogeni.
-
Och vi gör oss av med anatotitanen.
-
Så här kan vi hålla på.
¶
-
Och den sista
-
är T. Rex.
-
Det finns alltså dessa två dinosaurier,
-
T. Rex och nanotyrannus.
-
(Skratt)
-
Ja nu börjar vi undra igen.
-
(Skratt)
-
Men de hade en bra fråga.
-
De såg på dem
-
och de sade, "En har 17 tänder, och den största har 12 tänder.
-
Och det ger ingen mening alls,
-
därför att vi känner inte till någon dinosaurie
-
som får fler tänder när de blir äldre.
-
Så det måste vara sant --
-
de måste vara olika."
-
Så vi skar in i dem.
-
Och mycket riktigt,
-
nanotyrannus har ungdomliga ben
-
och den större har mognare ben.
-
Den ser ut som om den kunde bli ännu större.
-
Och på Klippiga bergens museum där vi arbetar,
-
har jag fyra stycken T. Rex,
-
så jag kan skära i en hel massa sådana.
-
Men jag behövde egentligen inte skära i någon av dem,
-
därför att jag radade bara upp deras käkar
-
och det visade sig att den största hade 12 tänder
-
och den näst minsta hade 13
-
och den näst minsta hade 14.
-
Och naturligtvis har nano 17.
-
Och vi drog bara iväg och såg på andra människors samlingar
-
och vi fann en som har typ 15 tänder.
-
Så återigen är det rätt lätt att säga
-
att tyrannosaurus-ontogenin
-
inkluderade nanotyrannus,
-
och därför kan vi ta bort en till dinosaurie.
-
-
-
slutet på vår krita-period,
-
så har vi sju kvar.
-
Och det är ett bra antal.
-
Det är ett bra antal att bli utdöda, tycker jag.
-
Som ni nu kan föreställa er,
-
så är detta inte särskilt populärt hos fjärdeklassare.
-
Fjärdeklassare älskar sina dinosaurier,
-
de memorerar dem.
-
Och de är inte glada över det här.
-
-
-