Hur jag hjälper unga transpersoner att bli den de vill vara

Puberteten är en knepig tid för nästan alla, men för unga transpersoner kan den vara en mardröm då deras kroppar blir obekväma för dem. I ett hjärtligt talk berättar endokrinologen Norman Spack en personlig berättelse om hur han blev en av få läkare i USA som behandlar minderåriga med hormonblockerare. Genom att pausa effekterna av puberteten ger Spack transungdomar tiden de behöver.

Jag vill att ni alla ska tänka

på det tredje ord som någonsin sades

om er,

eller om du födde:

om personen som du födde.

Och ni kan mima det.

eller säga det högt

Det var, de två första var "Det är en..."

(publiken säger pojke eller flicka)

Detta illustrerar att

jag håller på med frågor där

det är oklart om det är
en pojke eller flicka.

Därför är era blandade svar
väldigt lämpliga.

Nu kommer det svaret oftast inte

vid födseln utan vid ultraljudet

såtillvida de blivande föräldrarna

inte väljer att bli så förvånade
som vi alla blev en gång.

Men jag vill att ni ska
tänka på vad det är

som orsakar påståendet

i det tredje ordet,

för det tredje ordet

är en beskrivning av ditt kön

och med det menar jag

en beskrivning av dina genitalier.

Som barnendokrinolog

brukade jag vara väldigt inblandad,

och är fortfarande ibland,

i fall där

det råder inkonsekvenser

i de externa

eller mellan det externa och interna,

och vi, bokstavligt talat,
behöver lista ut

hur ditt kön ska beskrivas.

Men det finns inget som är definierbart

vid födseln

som skulle definiera dig,

och när jag pratar om definition,

pratar jag om din sexuella läggning.

Vi säger inte: "Det är en bögpojke."

"En lesbisk flicka."

Det händer egentligen inte

förrän i det andra decenniet av livet.

Inte heller definieras ditt genus

som, till skillnad från
ditt biologiska kön,

beskriver din självbild.

Ser du dig själv

som man eller kvinna,

eller någonstans däremellan?

Den frågan dyker ibland upp

under livets första decennium,

och det kan vara förvirrande för föräldrar

eftersom det är ganska normalt för

barn att leka över könsgränserna

och för att det faktiskt
finns studier som visar

att upp till 80 procent av alla barn

som leker på det sättet

inte kommer fortsätta att vilja tillhöra

det motsatta könet

när puberteten inträder.

Men när puberteten träder in

alltså mellan 10 och 12
års ålder hos flickor,

12 till 14 hos pojkar,

med spirande bröst

eller en dubbel eller tredubbel tillväxt

i könskörtlarna,
som i fallet med genetiska män,

vid den tidpunkten är barnet som säger

att de är i helt fel kropp

nästan säkert en blivande transperson,

och att lyckas ändra dessa känslor
är högst osannolikt

oavsett om man försöker
med omvändelseterapi

eller andra skadliga ting.

Detta är dock relativt sällsynt,

så jag hade relativt lite personlig
erfarenhet av detta,

och min erfarenhet var mer typisk.

Jag hade en ungdomsmottagning

och såg någon som var 24 år gammal

passera genom Harvard, genetiskt kvinna,

med tre manliga rumskamrater
som kände till hela historien

en registrator som alltid skrev hans namn

på kurslistor som ett manligt namn

och som kom till mig efter att han tagit
examen och sa: "Hjälp mig.

Jag vet att du vet mycket
om endokrinologi."

Och ja, jag har behandlat många

som fötts utan könskörtlar.

Det här var inte raketforskning.

Men vi kom överens om följande:

"Jag behandlar dig om du lär mig."

Och det gjorde han.

Och vilken utbildning jag fick

av att ta hand om alla medlemmarna
i hans stödgrupp

Och då blev jag riktigt förvirrad,

för jag trodde att det i den åldern
var relativt enkelt

att bara ge människor hormonerna

för det kön som de bejakade,

men sen gifte sig min patient,

och han gifte sig med en kvinna

som var född som man,

hade gift sig som man, hade två barn.

och nu gick igenom
omvandlingen till kvinna,

och denna förtjusande kvinna

hörde ihop med min manliga patient,

de vigdes faktiskt i juridiskt
eftersom de dök upp som man och kvinna

och vem kunde ana?

Eller hur? (Skratt)

Under tiden var jag förvirrad över,

om detta var homo- eller heterosexualitet.

Jag blandade ihop sexuell läggning
med könsidentitet.

Min patient sa till mig,

"Lyssna, lyssna, lyssna.

Om du tänker så här blir det rätt:

Sexuell läggning är
vem du går till sängs med;

könsidentitet är
vem du går till sängs som."

(Skratt)

Jag lärde mig därefter från många vuxna,

jag tog hand om ungefär 200 vuxna.

Jag lärde mig av dem

att om jag inte tjuvkikade på vem

som var deras partner, ute i väntrummet,

skulle jag aldrig kunna gissa,

bättre än en chansning

om de var homo-, bi-, hetero-
eller asexuella i sitt bejakade kön.

Med andra ord,

saker som inte har något som helst

med varandra att göra.

Statistiken visar det.

Att ta hand om dessa 200 vuxna

var väldigt smärtsamt.

Dessa människor - många av dem -

hade gett upp så mycket av sina liv.

Ibland hade deras föräldrar
förskjutit dem,

syskon, deras egna barn,

och en frånskild make

kunde förbjuda dem att träffa sina barn.

Det var så fruktansvärt,
men varför gjorde de det

vid 40 eller 50 års ålder?

För att de kände
att de behövde bejaka sig själva

innan de skulle ta livet av sig.

Och ja, självmordsfrekvensen

bland obehandlade transpersoner

är bland de högsta i världen.

Så vad skulle jag göra?

Jag lockades att åka på en konferens

i Nederländerna,
där de är experter på detta,

och jag såg de mest fantastiska saker.

De behandlade unga vuxna

efter att de fått genomgå
en mycket intensiv

psykometrisk testning av deras genus,

och de behandlade dem genom att blockera

puberteten som de inte ville ha.

Därför att, i grunden,
ser barn likadana ut, oavsett kön,

tills de går igenom puberteten,

som är tidpunkten då du,
om du upplever att du är i fel kön,

känner dig som Pinocchio
som förvandlades till en åsna.

Fantasin du hade om
hur din kropp skulle ändras

så att du kunde bli
den du ville vara i puberteten

blir i stället krossad
av puberteten du går igenom.

Och de bryter ihop.

Det är därför de pausar puberteten.

Men varför pausa?

Man kan inte bara ge dem
de motsatta hormonerna när de är unga.

De stannar upp i sin tillväxt

och tror du att du kan föra
en meningsfull diskussion

om fertilitetseffekterna
av en sån behandling

med en tioåring flicka, en tolvårig pojke?

Detta köper tid så
att diagnosticeringen kan fortlöpa

i fyra eller fem år

så att de kan lösa det,

de kan genomföra fler tester,

de kan leva utan känslan av

att deras kroppar springer ifrån dem.

Och då, i ett program de kallar 12-16-18,

runt 12 års ålder
ger de hormonblockerare,

vid 16 års ålder testas de om,

de omkvalificeras.

Kom ihåg att hormonblockerarna

är reversibla,

men när du ger hormoner
från det motsatta könet

startar bröst- och ansiktshårstillväxt

och rösten, beroende på vad du tar,

dessa effekter är permanenta

eller kräver kirurgi för att avlägsna

eller elektrolys

och du kan aldrig riktigt påverka rösten.

Det är allvarligt och det handlar
om saker för 15-16-årsåldern.

Vid 18 års ålder får de genomgå kirurgi

och där det saknas god kirurgi
för kvinna-till-man-genitalier

är man-till-kvinna-kirurgin
så bra att den lurat gynekologer.

Det är så bra det kan bli.

Jag undersökte
hur patienterna klarade sig,

och jag undersökte patienter
som såg ut som alla andra bortsett från

att deras pubertet försenats.

Men genast när de fick hormoner,

i enlighet med könet de bejakade,

såg de vackra ut.

De ser normala ut. De hade normal längd.

Ni skulle aldrig kunna peka ut dem

i en folksamling.

Vid den tidpunkten bestämde jag mig för
att jag skulle göra detta.

Det är här den pediatriska endokrinologin

kommer in, för du hanterar de facto

barn i åldrarna 10-12, 10-14

och det är pediatrisk endokrinologi.

Så jag tog in några barn,

detta har nu blivit vårdstandard,

och Children's Hospital stod bakom det.

Genom att visa dem barnen före och efter,

människor som aldrig blev behandlade

och människor som ville bli behandlade,

och bilder av de holländska.

De kom till mig och sa

"Du måste göra något för dessa barn."

Men var fanns dessa barn förut?

De var där ute och led, det är var de var.

När vi startade programmet 2007,

blev det det första av sitt slag,

ett från början holländskt program,

i Nordamerika.

Sedan dess har vi haft 160 patienter.

Kom de från Afghanistan? Nej.

De kom, 75 % av dem kom

från en radie av 25 mil från Boston.

Några kom från England.

Jackie hade blivit misshandlad
i Midlands, i England.

Hon är 12 år här,

hon levde som flicka

men hon fick stryk.

Det var en skräckhistoria.

De behövde hemskola henne.

Anledningen till att britterna kom

var för att de inte behandlade någon

med något innan 16 års ålder

vilket betyder att de dömdes

till en vuxen kropp,
oavsett vad som hände,

även om de var väl testade.

Jackie var dessutom,

baserat på skelettmarkörer,

ämnad att bli 1,95 meter lång.

Ändå hade hon just börjat

en manlig pubertet.

Jag gjorde något lite uppfinningsrikt

eftersom jag kan hormoner

och vet att östrogen är mycket mer potent

på att stänga epifyser, tillväxtplattorna

och hindra dem från att växa
än vad testosteron är.

Så vi blockerade hennes testosteron

med en hormonblockerare,

men vi gav henne östrogen,
inte vid 16 års ålder utan vid 13.

Här är hon, 16 år gammal, till vänster.

På sin sextonårsdag
reste hon till Thailand

där de skulle genomföra
operationen av hennes kön.

Den kan göras vid 18 nu.

Hon blev till slut 1,80

men men hon har dessutom
en normal bröststorlek.

Tack vare testosteronblockerarna

har alla våra patienter

normal bröststorlek

om de når oss i lämplig ålder,
inte för sent.

Långt ut till höger, där är hon.

Hon gick ut offentligt,

hon blev semifinalist
i tävlingen Miss England.

Domarna debatterade, kan de göra så här?

Kan de göra henne -

En av dem, har man sagt mig,
sa sarkastiskt,

"Hon är mer naturlig

än hälften av de övriga deltagarna."

(Skratt)

Och några av dem har blivit
omarbetade en aning

men allt är hennes DNA.

Och hon har blivit
en fantastisk taleskvinna.

Hon blev erbjuden modellkontrakt,

hon retade mig då och sa,

"Jag kanske haft en bättre chans

som modell om du gjort mig 1,85 m lång.

Typiskt. (Skratt)

Denna bild tror jag säger allt.

Den säger verkligen allt

De är Nicole och brodern Jonas,

identiska tvillingpojkar,

och bevisat identiska.

Nicole bejakade sig själv

som flicka redan vid tre års ålder,

så vid sju års ålder
bytte de hennes namn

och kom till mig alldeles i början

av den manliga puberteten.

Genom att titta på Jonas som här är 14,

ser man att den manliga puberteten

kommer tidigt i den här familjen,

för han ser snarare ut som 16,

men detta bevisar min poäng ännu mer,

varför ni behöver vara medvetna om

var patienten befinner sig.

Nicole har använt pubertetsblockerare här,

och Jonas bara fortsätter -
biologisk kontroll.

Så skulle Nicole ha sett ut

om vi inte gjorde vad vi gjorde.

Han har ett tydligt adamsäpple.

Han har kantiga ansiktsben, en mustasch

och ni kan se en skillnad i längd

eftersom han har gått igenom

en tillväxtfas som hon inte fick.

Nu går Nicole på östrogen.

Hon har fått lite former.

Den här familjen reste
till Vita huset förra våren

i samband med deras arbete

mot diskriminering.

Det fanns ett lagförslag som skulle hindra

rätten för transpersoner i Maine

att använda offentliga toaletter,

och det såg ut som om förslaget
skulle gå igenom

och det skulle innebära problem

men Nicole åkte personligen
till alla lagstiftare i Maine

och sa "Jag kan göra detta.

Om de ser mig kommer de att förstå

varför jag inte är ett hot på damernas,

men varför jag kan bli
hotad på herrarnas."

De förstod till slut.

Så vart fortsätter vi?

Vi har fortfarande en väg att vandra

när det handlar om diskriminering.

Bara 17 delstater har

anti-diskrimineringslagar

mot diskriminering i boendet,

anställning och offentliga inrättningar,

bara 17 delstater och fem av dem
finns i New England.

Vi behöver billigare mediciner.

De kostar en förmögenhet.

Och vi måste få bort detta tillstånd

ur DSM-listan.

Det är lika mycket en psykisk sjukdom

som det är att vara homosexuell,

och det försvann som sjukdom 1973

och hela världen ändrades.

Detta kommer inte
spränga någons budget.

Detta är inte särskilt vanligt.

Men risken att inte göra något för dem

placerar inte bara dem i farozonen

för att förlora livet i självmord

men det säger också något om

huruvida vi är ett i sanning
inkluderande samhälle.

Tack.

(Applåder)