Från livet till döden, nära döden-upplevelser och tillbaka | Thomas Fleischmann | TEDxTUHHSalon

Dr Thomas Fleischmann ser döda människor. Han har nämligen sett över 2 000 människor dö, varav han återupplivat hundratals. I sitt föredrag skildrar han nära döden-upplevelser han bevittnat i egenskap av akutläkare och svarar på mänsklighetens mest gäckande fråga: hur det är att dö.

“Det här föredraget hölls vid ett TEDx-evenemang som arrangerades av en lokal förening efter TED:s riktlinjer. Läs mer på http://ted.com/tedx”

Mina damer och herrar,
jag ser döda människor.

Vad som kan vara en replik

från filmen Sjätte sinnet för dig

utgör en verklighet för mig.

Som akutläkare

har jag vårdat tusentals människor

som svävat mellan liv och död.

Många kunde jag rädda undan döden,

och bringa åter till livet,

men jag har stått intill
över 2 000 människor

när de slutligen gått över
till andra sidan

och dött.

Idag ska vi ge

oss ut på en rundtur

från en hälsa på topp

till döden.

Sedan ska vi försöka se bortom döden.

Var inte rädda, jag ska
hålla er sällskap hela vägen.

(Skratt)

Jag lovar att föra er
tillbaka välbehållna.

Det finns många sjukdomar och skador,

men bara fyra sätt att dö på;

fyra sätt att lämna planeten på.

Här ser du några linjer.

Linjerna till höger

anger aktivitetsnivå.

Här är en normal aktivitetsnivå.

Den här människan är vid fullgod hälsa.

Sedan inträffar en skada eller sjukdom,

varefter hen plötsligt dör
på bara några ögonblick.

Det kan ske vid en hjärtinfarkt
eller bilolycka.

Det andra sättet att dö på,

kan ske när någon återigen
är vid fullgod vigör

och drabbas av en svår sjukdom

och hälsotillståndet hastigt förvärras
i en nedåtgående spiral.

Sådant kan vara fallet
vid tumörers framväxt

exempelvis vid leukemi, lungcancer
eller bukspottkörtelcancer.

Det tredje sättet att dö på

kan uppstå när en fullt frisk människa

drabbas av en sjukdom
som förvärrar hälsan.

Vi påbörjar en behandling

och får hen på bättringsvägen,

dock inte till sitt
ursprungliga tillstånd.

Sedan blir sjukdomen värre igen,
varpå hälsan försvagas.

Ånyo försöker vi hjälpa
och behandla hen

som blir litet bättre,

men inte återhämtar sig helt

– ens till tillståndet
före sin senaste försämring.

Proceduren upprepas
tills människan till slut dör.

Det händer vid hjärtsvikt,

lever-, eller njursjukdomar

och flertalet tumörer.

Det fjärde sättet att dö är annorlunda.

Där är aktivitetsnivån låg,

vilket kan innebära
att personen har nedsatt rörlighet,

är sängliggande, befinner sig på vårdhem,

kanske är inkontinent

och förmodligen dement.

Den här människan
närmar sig döden väldigt sakta.

Låt oss nu ta en titt på

när man närmar sig döden.

Vilka tecken och symptom

uppvisar människor
som ska dö inom två dagar?

Det finns vetenskapliga belägg för det.

Tecknen som uppstår två dagar före döden

är väldigt vaga.

Idag kan vi inte med säkerhet förutse

om någon kommer att dö inom två dagar

eller tillfriskna.

Troligtvis gör vi det i framtiden.

Det kommer vi kunna bedöma

- inte genom ett enda symptom -
men flera, eller även ett analysprov.

Jag låter er avgöra
huruvida det är önskvärt.

Vilka tecken och symptom

uppträder ett par timmar
före plötsliga dödsfall?

75 % av dem som uppges
ha haft en plötslig död

uppvisar tecken och symptom före sin död.

Endast 25 % saknar tecken

och symptom före sin plötsliga död.

Det innebär att vi ännu inte kan förutse

om någon kommer att dö inom två timmar.

Det var sätten man kan dö på.

Låt oss göra en kvick
opinionsundersökning.

Vi kör handuppräckning.

Vilka av er vill dö
på det första sättet? Första?

Jag är inte överraskad,
det stöter jag ofta på.

Vilka av er vill dö på det fjärde sättet?

Inte många.

Tyvärr dör de flesta på det tredje sättet.

Allra flest.

Det fjärde sättet att dö på
är det som ökar snabbast.

Knappt 10 % av oss
kommer att dö på det första viset.

Inte ens 10 % kommer att göra det.

Sättet vi vill dö på och faktiskt dör på
skiljer sig alltså markant åt.

Vi har olika åldrar och kön.

Vi har olika personligheter
och livsstilar.

Det enda vi alla har gemensamt

är att vi kommer att dö.

För var och en av oss kommer en stund
när vårt hjärta slutat slå,

våra lungor slutat andas
och vår hjärnaktivitet upphört.

Då är vi döda.

Ska vi ta en titt på
vad som händer oss efter döden?

Kan man se vad som händer,
vad vi upplever,

kort efter döden?

Det kan vi faktiskt.

Vi kan se bortom döden

tack vare alla människor
vi lyckas få tillbaka

genom återupplivning.

20 % i västvärlden

och mer än 30 % i öst

berättar för oss om vad vi kallar
för "nära döden-upplevelser".

Dessa upplevelser återges
över hela världen

och visar på slående likheter

som avslöjar ett mönster.

När döden inträffar går människor

som har nära döden-upplevelser

in i första stadiet:

Plötsligt sker en förändring.

I en handvändning

upphör all smärta och ångest.

All rädsla och allt ljud försvinner.

Det enda som återstår
är frid, lugn och stillhet.

Vissa upplever glädje.

Många berättar något häpnadsväckande:
Man kommer till insikt.

Man inser att man nu är död.

Något vi kallar "döden".

Insikten inställer sig utan ångest.

Vid det andra stadiet
i nära döden-upplevelser

sker ännu en abrupt förändring

där människorna berättar
att de svävar ovanför sig själva.

De hovrar över sin kropp

och ser sig liggande på båren.

De ser akutens läkare och sjuksköterskor

göra allt i sin makt
för att återuppliva dem.

Där uppifrån ser de vad vi gör

och hör vad vi säger.

Personen som gått bort
är fortfarande sig själv,

men har lämnat sin kropp.

Vi kallar det en
"utomkroppslig upplevelse".

Vi finner det irriterande

att dessa människor
faktiskt kan beskriva vad vi gjort

och återge vad vi sagt
när de kommit tillbaka.

Vi har ingen förklaring för det;

Jag kan inte ge er någon förklaring

då ingen hjärnaktivitet förekommit.

Det är allmänt vedertaget

att en gnutta hjärnaktivitet behövs
för att kunna skapa minnen,

dock förekommer ingen sådan aktivitet.

Vi har ingen vetenskaplig förklaring

till detta,

men vet att företeelsen förekommer.

I nästa etapp sker något plötsligt igen.

I det tredje stadiet

säger människor som haft
nära döden-upplevelser

att de befinner sig i ett mörkt
och avgränsat utrymme,

där det är helt becksvart.

98–99 %

av nära döden-upplevarna

beskriver känslan i det svarta,
begränsade utrymmet

som tryggt, behagligt, varmt och rofyllt.

Men 1–2 % av dem

upplever det här stadiet

som otäckt.

De berättar om fruktansvärt oväsen,

obehagliga lukter
och fasansfulla varelser.

Vad de 1 - 2 procenten berättar

påminner starkt om den medeltida
konstnären Hieronymus Boschs tavlor.

Man skulle kunna tro att han själv
hade en nära döden-upplevelse

eller hade sett något liknande.

Detta gäller alltså endast 1-2 %

medan 98–99 % upplever välbehag.

Kanske är det en tröst att

en viss del av den lilla skaran
som finner upplevelsen obehaglig

uppger att den senare blir angenäm.

Obehagliga nära döden-upplevelser

i det tredje stadiet saknar samband

med personlighet eller religion.

Jag brukade säga:

om vi exempelvis kunde påvisa

att katoliker saknade
obehagliga nära döden-upplevelser

till skillnad från protestanter,

skulle vi ha fått enorma forskningsanslag.

Så ligger det dock inte till;
Vi kan inte förutsäga något.

Nu till det fjärde stadiet:

Det innebär att ett ljus
börjar lysa i beckmörkret.

Ljuset är långt bort.

Det är väldigt varmt,
ljust och tilldragande.

Ur mörkret börjar en tunnel
skönjas mot ljuset.

Människorna blir starkt dragna till ljuset

och börjar flyga mot det.

Skenet blir allt ljusare
och kommer närmare.

Sedan inträder sista skedet
i nära döden-upplevelsen.

Endast 10 % av upplevarna

kommer till det stadiet.

Då sker ännu en hastig övergång

till en vacker omgivning

med intagande färger,
underskön musik enligt vissa

och förnimmelsen av förbehållslös kärlek.

I detta sista stadium

kan nära döden-upplevarna

se livet passera i revy

från födseln

till stora livshändelser
och slutligen döden.

Inte alla upplever det här,
men vissa gör det.

Vissa säger att de i den sista fasen möter

framlidna släktingar

och välkomnas av dem.

Vissa beskriver en varelse
gjord av ljus.

Denna ljusvarelse översköljer dem
med villkorslös kärlek,

vilket gör att de känner en stor värme
samt glädje över att befinna sig där.

Men hälften av människorna

i slutskedet av nära döden-upplevelsen

uppger att de vid det laget
bestämt sig för att komma tillbaka,

främst då de känner sig
ha kvar en uppgift i livet

som inte är färdig och behöver klaras upp.

Den andra hälften av människorna

säger att ljusvarelsen eller en släkting

ber dem gå tillbaka till livet,

då något ouppklarat återstår för dem där.

Återigen, har jag ingen
vetenskaplig förklaring för detta.

Vi vet bara att fenomenet existerar.

Samtliga stadier och upplevelser
finns väldokumenterade

och sker runtom i världen.

Medan detta sker

försöker vi akutläkare
och akutsjuksköterskor

göra allt i vår makt
för att återuppliva dessa människor.

Vi gör vårt yttersta
för att få dem tillbaka.

Att återuppliva människor är enkelt -

ring efter hjälp,

och tryck hårt och snabbt
på bröstbenets mitt.

Det var allt –

fortsätt med det tills ambulansen kommer.

För oss akutläkare

utgör återupplivningen en rätt svår
och komplicerad uppgift.

Vi behöver ett gediget kunnande
för att utföra den korrekt.

För närvarande lyckas vi rädda
7 % av dem vi försöker återuppliva.

Förhoppningsvis ökar siffran i framtiden.

Nu till något uppseendeväckande:

Människor med nära döden-upplevelser
som vi lyckats få tillbaka till livet

ger indikationer på en viss förändring
av sin personlighet,

medan de utan dessa upplevelser,
som vi lyckats återuppliva,

inte visar på sådana förändringar.

Skillnaden är signifikant.

Förändringar i personligheten

som människor kan få

efter nära döden-upplevelser

är att man blir mer empatisk,

utåtriktad,

och tappar intresset för

materiella värden.

De blir inte mer religiösa,
utan i högre grad spirituella.

Det mest intressanta

är att de fullständigt
blir av med sin dödsångest.

Enligt olika studier är 98–100 %

av nära döden-upplevarna
inte längre rädda för döden.

Hur törs jag tala med er om detta?

Jag har ju ingen större kunskap
om döden och lever ännu.

Jag är ingen specialist i nära –

jag må vara en återupplivningsexpert,

vilket jag haft som yrke i åratal –

men har aldrig själv
haft en nära döden-upplevelse.

När jag började undersöka dem däremot,

kände jag igen allting.

Allt – varje stadie och detalj
tedde sig välbekant.

Det kan finnas en förklaring till
att jag känt till det här.

Inom vetenskapen förekommer företeelsen:

"empatisk nära döden-upplevelse".

Empatiska nära döden-upplevelser

inträffar när man finns med
vid dödsögonblicket

av en kär familjemedlem eller släkting.

Den som finns där vid dödsögonblicket,

eller intill en anhörig som dör,

föreslås kunna dela nära döden-upplevelsen

med den döende.

Som jag inledningsvis sagt,
har jag varit med

när över 2 000 människor passerat gränsen
mellan liv och död och gått bort.

Kanske har de vid något tillfälle

börjat dela sina
nära döden-upplevelser med mig.

Under åren har jag anammat
likadana personlighetsförändringar

som hos människorna
som haft nära döden-upplevelser,

fastän jag själv
inte upplevt något sådant.

Jag har också blivit av med
min dödsrädsla helt och hållet.

Jag vet att döden inte alls
är något att vara rädd för.

Det, mina vänner, är ett budskap
jag vill dela med mig av idag.

Och om vi någon gång möts på andra sidan

kan du berätta

huruvida det jag sagt idag
stämmer eller inte.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)