Min mammas märkliga definition av makt

Khadija Gbla växte upp med två definitioner av vad det innebär att vara en "kvinna med makt". Hennes Sierra Leonska mamma tyckte att omskärelse – och på så sätt ta bort hennes sexuella begär – var det bästa sättet att ge makt. Men Khadijas kultur som tonåring i Australien sa att hon förtjänade lust och att det som hade hänt henne kallades för "kvinnlig könsstympning".

I detta ärliga och roliga föredrag delar hon med sig av hur det var att leva i ett "klitorisfixerat samhälle" och hur hon arbetar för att andra kvinnor inte ska behöva fundera över sådana saker.

Varning: Föredraget innehåller detaljer som kan vara jobbiga att lyssna på.

Hej.

Idag vill jag dela med mig
av min egen historia

om kvinnlig könsstympning, KKS.

Det är okej att gråta, skratta,
lägga benen i kors

eller vad nu din kropp
känner för att göra.

Jag kommer inte att prata
om vad din kropp gör.

Jag föddes i Sierra Leone.

Är det någon som har sett "Blood Diamond"?

Om ni skulle undra...

... så har jag inga diamanter, så ni vet.

Ni kanske har hört om ebola,
som också finns i Sierra Leone,

jag har inte ebola, så ni kan
vara lugna, spring inte härifrån,

sitt ner, ni är säkra.
Jag blev kollad innan jag kom hit.

Min farfar hade tre fruar.

Fråga mig inte varför han
behövde mer än en fru.

Killar, behöver ni mer än en fru?

Jag skulle inte tro det.

"Han ville väl ha en hjärtattack",
brukar jag säga.

Ja, det ville han.

År 1991, när jag var tre år,
bröt ett krig ut i Sierra Leone.

Jag kommer ihåg hur jag la mig
en kväll och allt var frid och fröjd.

Nästa dag när jag vaknade

föll bomber ner överallt,

och folk försökte döda mig och min familj.

Vi lyckades fly och hamnade
i Gambia i Västafrika.

Ebola finns där också, åk inte dit.

Medan vi var flyktingar där

visste vi inte vad som
skulle hända med oss.

Min mamma ansökte om flyktingstatus,

hon är en fantastisk och smart kvinna.

Och vi hade tur,
för Australien sa: "Vi tar in er!"

Bra där, australiensare.

Innan vi skulle resa

kom min mamma hem en dag och sa:

"Vi ska på en liten resa, en liten tur."

Hon satte oss i bilen
och vi åkte i flera timmar

och stannade ute i vildmarken
i en avlägsen del av Gambia.

Där ute fanns två hyddor.

En gammal kvinna kom och mötte oss.

Hon såg väldigt gambisk ut,
och var väldigt gammal.

Hon pratade med min mamma
och gick sedan tillbaka.

Sedan kom hon tillbaka och gick
förbi oss in till den andra hyddan.

Jag stod där och tänkte:

"Det här är väldigt förvirrande,
vad är det som händer?"

Nästa sak som hände var
att mamma ledde mig in i hyddan.

Hon tog av mina kläder,
och höll fast mig mot golvet.

Jag försökte slita mig
loss, men det gick inte.

Sedan kom den gamla kvinnan
mot mig med en rostig kniv,

en väldigt kort kniv,

alldeles orange, den hade aldrig varit
i kontakt med vatten eller solljus förut.

Jag trodde att hon skulle mörda mig,
men det gjorde hon inte.

Hon rörde sakta vid min kropp

och stannade vid min vagina.

Hon tog tag i det som jag nu
vet var min klitoris.

Hon tog den rostiga kniven
och började skära, bit för bit.

Jag skrek, jag grät,

och bönföll min mamma att släppa mig
så att smärtan kunde upphöra,

men hon sa bara: "Var tyst".

Den där gamla kvinnan skar i min hud
i vad som kändes som en evighet,

och när hon sedan var klar
kastade hon köttslamsan över golvet

som om det var det äckligaste
hon någonsin hade tagit i.

Båda två släppte mig och
lät mig ligga där blödandes,

gråtandes och förvirrad över
vad som just hade hänt.

Vi pratade aldrig om detta igen.

Strax därefter fick vi veta
att vi skulle åka till Australien,

och det var när ni hade OS i Sydney.

Folk sa att vi åkte till världens ände,
det fanns inget mer bortom Australien.

Det gjorde oss ju lite lugnare.

Det tog tre dagar att komma hit.

Vi flög till Senegal, sedan Frankrike
och sedan Singapore.

Vi gick till toaletten
för att tvätta händerna,

i en kvart försökte vi
att öppna kranen så här.

Sedan kom någon in, la handen
under och vatten kom ut,

och vi tänkte: "Vad har
vi gett oss in på egentligen?"

Vi kom till Adelaide, en liten stad,

egentligen dumpade de oss i
Adelaide, så ska jag säga.

De dumpade oss där,
vi var väldigt tacksamma.

Vi bosatte oss och gillade det.
Vi tänkte att nu är vi hemma, vi är här.

Sedan visade någon oss Rundle Mall.

Adelaide har bara ett köpcenter,
det är väldigt litet.

Vi såg många asiater där.

Min mamma sa plötsligt i panik:

"Vi hamnade i fel land,
ta oss tillbaka till Australien".

Ingen hade berättat för henne
att det var många asiater i Australien

och att vi hade hamnat rätt.

Så allt stämde.

Mamma hade den briljanta idén
att jag skulle gå i flickskola

eftersom de inte var lika rasistiska.

Jag vet inte var hon hade läst det.
(Skratt)

Än i denna dag har jag inte
hittat några bevis för det.

Sexhundra vita barn och jag
var det enda svarta barnet –

– nej, jag var den enda med lite färg,

så ska jag säga, chokladfärg.

Det fanns inga asiater,
inga ursprungsfolk.

Vi hade bara några solbrända tjejer,

de som kände att de behövde vara i solen.

De hade dock inte
min chokladfärg, inte alls.

Att bosätta sig i Australien
var ganska jobbigt,

men det blev jobbigare när jag blev
volontär inom en organisation

som kallas för Women's Health Statewide.

Och jag gick med i deras kurs
om kvinnlig könsstympning

utan någon aning om
vad kursen handlade om,

eller att jag kunde relatera till den.

I flera månader utbildade jag
sjuksköterskor och doktorer

om vad kvinnlig könsstympning var

och var det utövades:

Afrika, Mellanöstern, Asien och nu
Australien, London och Amerika,

för som ni vet lever vi
i ett multikulturellt samhälle

och folk som kommer från dessa
bakgrunder kommer hit med sin kultur

och ibland har de kulturella vanor
som vi inte håller med om,

men de fortsätter att utöva dem.

En gång tittade jag på bilder på
olika typer av kvinnlig könsstympning,

KKS, jag säger KKS i stället.

Typ I är när de skär bort förhuden.

Typ II är när de skär bort hela klitoris

och lite av "labia majora",
de yttre blygdläpparna.

Och Typ III är när de
skär bort hela klitoris

och sedan syr så att du bara har ett
litet hål där du kan kissa och ha mens.

Min blick föll på Typ II.

Före det här hade jag
i stort sett minnesförlust.

Jag var så chockad och traumatiserad
av vad som hade hänt

att jag inte kom ihåg något av det.

Jag visste att någonting
dåligt hade hänt mig,

men jag hade inget minne
av vad som hände.

Jag visste att jag hade ett ärr där nere,

men jag trodde att alla hade det,
att det här hade hänt alla andra.

Men när jag tittade på Typ II
kom minnena tillbaka.

Jag kom ihåg vad som hade hänt.

Jag kom ihåg att jag var i den där hyddan

med den där gamla kvinnan
och att min mamma höll fast mig.

Inga ord kan beskriva smärtan jag kände

och förvirringen jag kände

för nu insåg jag att det som
hade hänt mig var hemskt.

I det här samhället
kallades det för "barbariskt",

det hette "stympning".

Min mamma sa att det heter "omskärelse",
men här är det "stympning".

Jag tänkte: "Är jag stympad?"
Jag är en stympad person.

Herregud.

Och sedan kom ilskan.

Jag var en svart, arg kvinna. (Skratt)

Jodå.

Inte så stor, men ändå arg.

En gång när jag var
hemma sa till min mamma:

"Du gjorde någonting..."

Så här gör man inte i Afrika,
pekar mot sin mamma,

men jag var beredd på konsekvenserna.

"Du gjorde något mot mig".

Hon sa: "Vad pratar du om, Khadija?"
Hon är van vid att jag babblar.

Jag sa: "När jag var liten omskar du mig,
du skar bort någonting som var mitt".

Hon sa: "Ja, det gjorde jag.

Jag gjorde det för din skull.

Det var för ditt eget bästa.

Din mormor gjorde det mot mig
och jag gjorde det mot dig.

Det har gjort dig till en kvinna."

Jag frågade: "Hur då?"

Hon sa: "Du har makt nu, Khadija,

brukar det klia där nere?"

Jag sa: "Nej, varför skulle det klia där?"

Hon sa: "Om du inte var
omskuren skulle det klia där.

Hos kvinnor som inte
är omskurna kliar det hela tiden,

och så ligger de runt med alla.

Du kommer inte att ligga runt med någon."

Och jag tänkte

att hennes definition av makt
var väldigt märklig. (Skratt)

Det var vårt första samtal.

Jag fortsatte gå i skolan.

Det var på den tiden då vi hade
Dolly- och Girlfriend-tidningarna.

De hade alltid de där hemliga sidorna,
kommer ni ihåg dem?

Sidorna om snusk, ni vet?

Ja, dom älskar jag. (Skratt)

De hade alltid någon artikel om lust

och relationer, och så klart sex.

Med det förväntades alltid
att man hade en klitoris,

och jag tänkte:
"Det här passar inte in på mig.

De pratar inte om sådana som jag,

jag har ingen klitoris."

På tv brukade kvinnorna stöna: "Åh! Åh!"

Jag tänkte: "De där människorna
och deras himla klitoris!"

(Skratt)

Vad ska en kvinna utan
klitoris göra med sitt liv?

Det vill jag veta.

Jag vill också göra det där:
"Åh! Åh!" och sånt.

Men det hände inte.

Så än en gång när jag var
hemma sa jag till min mamma:

"Dolly och Girlfriend säger
att jag förtjänar lust

att jag borde få ha orgasmer

och att vita män borde
lära sig att hitta klitoris."

Tydligen har vita män
svårt för att hitta klitoris.

(Skratt)

Det var inte jag,
det var Dolly som sa det.

Jag brukade skoja för mig själv och tänka:
"Jag ska gifta mig med en vit man,

han kommer inte att ha
det problemet med mig."

(Skratt)

Jag sa till min mamma: "Dolly och
Girlfriend säger att jag förtjänar lust

och vet du vad du har tagit från mig,
vad du har nekat mig?

Du har kränkt mig på det värsta sättet.

Jag vill känna lust,

jag vill ju också bli kåt."

Och då sa hon:
"Vilka är Dolly och Girlfriend?

Är det dina nya kompisar, Khadija?"

Jag sa: "Nej, det är det inte.
Det är tidningar mamma, tidningar."

Hon förstod inte.

Vi kom från olika världar.

När hon växte upp var det
normalt att inte ha klitoris,

det hyllades.

Jag var en afrikansk-australiensk tjej.

Jag levde i ett samhälle som
var väldigt klitorisfixerat.

Allt handlade om den där himla klitoris!

Och jag hade ingen!

Det gjorde mig förbannad.

Så när jag gick igenom denna period
av ilska, smärta och förvirring

bokade jag en tid hos min terapeut.

Ja, jag är en afrikan som
har en terapeut, se där.

Jag sa till henne... –

jag var tretton år, bara ett barn,
jag försökte vänja mig vid ett nytt land,

jag hade att göra med
rasism och diskriminering,

engelska är mitt tredje
språk, och så detta, –

jag sa till henne:
"Jag känner mig inte som en kvinna

på grund av det som hände mig.

Jag känner mig ofullständig.

Kommer jag att bli asexuell?"

Utifrån vad jag visste om KKS,

så var målet med det
att kontrollera kvinnors sexualitet

så att vi inte har några sexuella begär.

Så jag frågade: "Är jag asexuell nu?

Kommer jag att leva resten
av mitt liv utan sexlust,

utan att kunna njuta av sex?"

Hon hade inga svar på det,
så frågorna blev obesvarade.

När jag började ha mens,
runt fjortonårsåldern,

insåg jag att den inte var
normal, på grund av KKS.

Jag hade mycket mens,
den var lång och gjorde väldigt ont.

Sedan fick jag veta att jag hade myom.

Det är som små bollar som sitter där,
en av dem täckte en av mina äggstockar.

Och sedan kom den stora smällen:

"Vi tror inte att du
kan få barn, Khadija."

Ännu en gång blev jag
en arg, svart kvinna.

Jag gick hem och sa till min mamma:

"Det du gjorde, det spelar ingen roll
vad du har att säga till ditt försvar" –

för hon tyckte att det hon
gjorde var utav kärlek –

"det du gjorde utav kärlek
sårar mig, det gör mig illa.

Vad har du att säga om det?"

Hon sa: "Jag gjorde vad jag
förväntades göra som mamma."

Jag väntar fortfarande
på en ursäkt, förresten.

Sedan gifte jag mig.

Och återigen –

KKS kommer hela tiden
med nya överraskningar,

det märker man ganska snabbt.

Sex var väldigt smärtsamt,
det gjorde ont hela tiden.

Och jag insåg ju också,
jag kan inte få barn.

Jag tänkte: "Oj, ska detta vara mitt liv?
Är det här allt livet handlar om?"

Jag kan stolt berätta

att för fem månader sedan

fick jag veta att jag är gravid.

(Applåder)

Jag är lyckligt lottad.

Det finns så många kvinnor
som har genomlidit KKS

som är infertila.

Jag känner en nioårig flicka som har
inkontinens, ständiga infektioner, smärta.

Fullt av överraskningar,
de slutar inte komma.

Det påverkar hela ditt liv
och det hände mig

för att jag föddes
som flicka på fel ställe.

Det är därför det hände mig.

Jag använder all min ilska och
smärta till att påverka andra,

för min smärta måste
vara värd någonting.

Så nu är jag direktör för en organisation
som heter No FGM Australia.

Ni hörde rätt, varför
behövs No FGM Australia?

KKS finns i Australien.

För två dagar sedan var jag tvungen
att ringa Child Protective Services

eftersom det någonstans
i Australien finns en fyraåring

vars mamma planerar
att utföra KKS på henne.

Barnet går bara på dagis.
Låt det sjunka in, fyra år gammal.

För några månader sedan träffade jag
en kvinna som är gift med en malajer.

Han kom hem en dag och sa att han
skulle ta deras döttrar till Malaysia

för att skära bort deras klitoris.

Hon frågade: "Varför då?"
Han sa att de var orena.

Hon sa: "Men du gifte dig ju med mig."

Han svarade: "Ja, men det här är min tro."

Sedan började de diskutera
och hon sa till honom:

"Över min döda kropp att du
gör så mot mina döttrar."

Men tänk om den här kvinnan
inte visste vad KKS var.

Om de aldrig hade det där samtalet?

Då skulle hennes barn
ha flugits till Malaysia

och kommit tillbaka, för evigt förändrade.

Vet ni hur många miljoner dollar
som skulle krävas

för att hantera ett sådant problem?

Vart tredje barn i Australien
riskerar att bli offer för KKS.

Detta är ett problem i Australien, hörni.

Det är inte ett problem bara
i Afrika eller Mellanöstern,

det är inte vitt eller svart,
det har ingen färg, problemet berör alla.

KKS är barnmisshandel.

Det är våld mot kvinnor.

Det antyder att kvinnor
inte har rätt till sexuell lust.

Det antyder att vi inte har
rätt till våra egna kroppar.

Jag säger nej till det.
Vet ni vad? Skitsnack!

Det är vad jag har att säga om det.

(Applåder)

Jag kan stolt säga att jag gör
vad jag kan för att stoppa KKS.

Vad tänker du göra?

Det kanske finns ett barn i ditt klassrum
som riskerar att råka ut för KKS.

Det kanske finns en
patient på ditt sjukhus

som riskerar att råka ut för KKS.

Men verkligheten ser ut så här:

till och med i vårt älskade Australien,

världens mest fantastiska ställe,

blir barn misshandlade
på grund av en kultur.

Kultur borde aldrig vara
en anledning till barnmisshandel.

Jag vill att alla ni ser KKS
som ett problem som berör er.

Gör det personligt,

det kunde ha varit
din dotter, din syster, din kusin.

Jag kan inte kämpa mot KKS ensam.

Jag kan försöka, men det går inte.

Så min vädjan till er är att gå med.

Skriv under min namninsamling
på change.org och skriv in mitt namn.

Då dyker den upp, och skriv under.

Målet med den är att ge stöd
för KKS-offer i Australien

och att skydda unga flickor
som växer upp här,

så att denna ondska inte ska hända dem.

Alla barn har rätt till lust.

Alla barn har rätt till att
få ha orörda kroppar,

och alla barn har rätt till en klitoris.

Så snälla, gå med
och hjälp till att stoppa detta.

Mitt favoritcitat är:

"Allt som krävs för att onskan ska segra

är att några få bra män och
kvinnor väljer att göra ingenting."

Tänker du tillåta att denna ondska
som kallas kvinnlig könsstympning

segrar i Australien?

Jag tror inte det,

så snälla gå med och se till
att det stoppas under min generation.

Tack.

(Applåder)