Världsfred börjar hos oss själva | Mari Arimitsu | TEDxOhyunHighSchool

"Vi kan göra världen bättre genom att ifrågasätta viktiga saker," säger Mari Arimitsu, som tagit examen vid FN:s fredsuniversitet och även är japansk språkkoordinator för TED:s översättningsprojekt. Mari undersöker frågan om "tröstekvinnor," en av de svåraste frågorna som fortfarande påverkar relationen mellan Japan och Sydkorea.

Det här föredraget hölls vid ett TEDx-evenemang som arrangerades av en lokal förening efter TED:s riktlinjer. Läs mer på http://ted.com/tedx

Under den sista kursen
av mitt magisterprogram,

skapade vi en kampanjvideo
om människohandel.

Min lärare sa,

"Ni kommer inte att förändra världen
med detta projekt,

men ni häller en sked socker

i det salta havet
för att göra det sötare."

Ni tänker kanske att fred börjar med
presidenter och premiärministrar,

nationsledare som skakar hand med varandra

eller FN och ideella organisationer
som outtröttligt arbetar

inom outvecklade områden
för de fattigaste av de fattiga.

Jag tänkte likadant
innan jag började på magisterprogrammet.

Men idag kommer ni förstå
att fred faktiskt börjar med er.

Jag kom till Sydkorea
för att göra fältstudier

i frågan om "tröstekvinnor."

"Tröstekvinnor" är en omskrivning
myntad av den kejserliga japanska armén

innan och under andra världskriget.

Det finns kvinnor som tvingades in
i sexuellt slaveri av armén

och en majoritet av dem
kommer från Sydkorea.

Men det finns också överlevande från Kina,
Taiwan, Indonesien och Filippinerna.

När jag berättade
för familj och vänner i Japan

att jag skulle studera
frågan om tröstekvinnor,

sa de flesta, "Du kommer att jobba
med en jättesvår fråga."

Jag frågade min mamma varför,
och hon svarade,

"Jag förstår att japanska armén
gjorde något hemskt förr i tiden,

men det är en genant historia
som ingen vill ta i."

Många av er hörde förmodligen förra året,

att regeringarna i Japan och Sydkorea
slöt en överenskommelse

gällande tröstekvinnor.

Överenskommelsen säger
att den japanska regeringen

ska betala en miljard yen
till en stiftelse som Sydkoreas regering

ska starta för att erbjuda
hälsovård och annan service

till gamla, före detta tröstekvinnor.

Förutom det önskade Japan
att en staty skulle tas ner,

framför japanska ambassaden,
som hedrar tröstekvinnorna,

och man sa att överenskommelsen slöts
för att framtida generationer

inte ska behöva be om ursäkt mer.

Jag tror tvärtom
att statyn inte borde tas ner,

och att frågan om tröstekvinnor
borde fortsätta diskuteras

och föras vidare
till kommande generationer

för att inte hända igen.

Sexuellt och könsbundet våld
hör inte till historien,

det förökar sig i vårt moderna vardagsliv.

Kvinnor utsätts oproportionerligt mycket,

för våldet är ofta könsbundet

i övergrepp som våldtäkt
och våld i nära relationer.

Enligt Världshälsoorganisationen

drabbas var tredje kvinna, globalt,

av fysiskt eller sexuellt våld
under sin livstid.

Här i Sydkorea stiger antalet sexualbrott.

Och en expert säger att siffran
bara är toppen av ett isberg,

eftersom många kvinnor inte anmäler

av rädsla för att de ska kränkas igen.

Situationen är liknande i Japan.

Många drabbade träder inte fram

eftersom de skäms
eller känner sig kränkta.

Manscentrerade patriarkala samhällen
gör det svårt att prata

om upplevelsen av sexuella övergrepp.

För sexuella övergrepp medför också
ett slags stigma i vårt samhälle.

Jag beundrar verkligen
alla de koreanska kvinnor

som har trätt fram

och börjat prata om
sina plågsamma upplevelser

som tröstekvinnor.

Vi kan bara föreställa oss
hur svårt det är,

att berätta offentligt
om sina upplevelser,

att våldtas om och om igen
av japanska soldater

och aldrig bli omhändertagen,
inte ens om man blev sjuk.

Det finns också många kvinnor
som övergavs och mördades

i slutet av kriget.

De överlevande tröstekvinnorna

kämpar fortfarande för sina rättigheter
och upprättelse av sin heder.

Ett fåtal överlevande deltar

i en demonstration framför
japanska ambassaden varje vecka,

där man kräver att den japanska regeringen

ska ta juridiskt ansvar
för sina gärningar.

Som slutuppgift på kursen

ville vi skapa en kampanjvideo online

som skulle göra intryck på tittarna.

Jag och mina kollegor
Arunima, Caroline och Rebekka

ville väcka uppmärksamhet
kring människohandel med barn.

Det var vårt försök att söta havet lite.

[Video]

(Pipljud)

(Fräsande)

(Skrapljud)

[Internationella arbetsorganisationen

bedömer att 17,2 miljoner barn

i världen befinner sig
i påtvingat hushållsslaveri.]

[Dessa barn kan vara så unga som fem år.]

[Det händer över hela världen.]

[Du kan vara en del av lösningen!]

Hushållsslaveri

är en modern form av slaveri.

Miljontals barn över hela världen
säljs till hushållsslaveri

med falska löften om utbildning
och ett bättre liv.

Många av barnen arbetar
upp till 18 timmar om dagen.

Ofta får de ingen lön.

Världen vänder ryggen
åt de utnyttjade barnen

om inte någon har modet

att ifrågasätta sedvänjan och moralen.

Och även då kommer förändringar
i kultur och lagar för att stoppa handeln

att gå långsamt.

Ta bara frågan om tröstekvinnor,

många av dem var bara 12

när de tvingades in i sexuellt slaveri.

De kunde inte prata om sina upplevelser

i det starkt patriarkala samhället.

Men med ökande demokrati i Sydkorea
och den feministiska rörelsen,

började de tala offentligt
för första gången på 90-talet.

Då öppnades dörren till att låta
den tabubelagda frågan om tröstekvinnor

diskuteras i Sydkorea, Japan,

och resten av världen.

Mitt arbete började med nyfikenhet.

Jag hade flera frågor:

Varför kämpar gamla kvinnor fortfarande

för sina rättigheter
och återupprättande av sin heder?

När och varför spelade USA en roll
i överenskommelsen?

Vem har verklig makt i världen?

Jag hoppas också kunna hälla
en sked socker i det salta havet.

Jag skulle vilja hitta ett lämpligt sätt
att hedra de kvinnor,

inte bara de överlevande
utan också de många

som övergavs och mördades

på slagfälten utanför sitt eget land.

Genom att göra det tror jag
att vi kan få ett bättre samtal

om det utbredda sexuella
och könsbaserade våldet i våra länder.

Så låt oss bli nyfikna
på utnyttjande i dagens värld.

Låt oss ifrågasätta
varför världen är som den är just nu.

Varför är vissa länder rika
och mäktiga och andra inte.

Varför diskrimineras vissa befolkningar?

Varför gör vissa människor
vissa jobb i våra samhällen?

Varför är det inga kvinnor i mötesrummen?

Varför blir din vän mobbad i klassrummet?

Sträck sedan ut din hand
till människor som behöver din hjälp.

Din hjälp kan vara liten
som en sked med socker.

Men om många av oss gör det tillsammans,
tror jag vi kan förändra världen.

Och då ser ni att fred börjar med er.

Tack så mycket.

(Applåder)