Banking Reform by Positive Money (Conference 2013)

http://www.positivemoney.org/
Varför det monetära systemet är trasigt och hur det kan åtgärdas.
"Den finansiella krisen inträffade eftersom vi misslyckades med att begränsa det privata finansiella systemets befogenheter att skapa privata krediter och pengar." Adair Turner, ordförande för Financial Services Authority

Ben Dyson, grundare av Positive Money, presenterar på den 3: e årliga Positive Money konferensen "Modernisera pengar" den 26 Januari 2013 i London. Han förklarar de viktigaste principerna bakom det förslag för penningreform som erbjuder ett av få hopp om att undkomma vårt nuvarande dysfunktionella monetära system.

Böckerna som nämns i talet kan beställas här:
http://www.positivemoney.org/shop/modernising-money/
http://www.positivemoney.org/shop/where-does-money-come-from/

Mer om konferensen "Modernisera pengar" 2013 här:
http://www.positivemoney.org/conference/

--------------------------
Om du vill transkribera den här videon eller att översätta den till andra språk, kontakta oss gärna. E-post: Mira [at] positivemoney.org

--------------------------
Prenumerera på Positive Money UK's videos:
http://www.youtube.com/subscription_center?add_user=PositiveMoneyUK

Gilla oss på Facebook http://www.facebook.com/PositiveMoney
Följ oss på Twitter http://www.twitter.com/PositiveMoneyUK
Följ oss på Google+ http://www.positivemoney.org.uk/googleplus

Positive Money är en icke-vinstdrivande forsknings-och kampanjgrupp. De arbetar för att öka medvetenheten om sambanden mellan vårt nuvarande monetära banksystem och de allvarliga sociala, ekonomiska och ekologiska problem som Storbritannien och resten av världen står inför idag. I synnerhet fokuserar de på bankernas roll i att skapa landets penningmängd genom den redovisningsprocess de använder när de utfärdar lån - en aspekt av banktjänster där det finns brister i allmänhetens förståelse. Positive Money anser att dessa grundläggande brister är roten till - eller en stor bidragande faktor till - problem såsom fattigdom, överdriven skuldsättning, växande sociala orättvisor och miljöförstöring. För mer information, vänligen besök: http://www.positivemoney.org/

Så, låt oss ta det från början.

På 1800-talet och fram till 1840-talet.

Hade bankerna, på den tiden, faktiskt förmågan att skapa pengar.

Sättet de gjorde detta var genom att trycka papperslappar.

När du sätter in dina mynt på banken, ger de dig ett kvitto

och på det kvittot står det att du har deponerat 5 pund

och eftersom det var mer praktiskt att bära runt på bitar av papper istället för att bära runt på metallmynt,

började folk använda pappersbitarna som om de vore pengar.

De använde till och med papperet för att betala i butiker, och så länge som

butiksínnehavaren kände till banken och litade på banken

så accepterade han papperet. Så i princip blev de bitar av papper som banker utfärdade

behandlade som pengar, och de blev lika bra som pengar.

När bankerna snappade upp detta, insåg de att

om de bara gav ut fler papperslappar,

med större summor pengar skrivet på dem och människor behandlar dem som pengar,

så har de i realiteten makten att skapa pengar.

Så ju mer pengar vi utfärdar

desto mer kan vi låna ut, och ju mer vi kan låna ut, desto mer ränta vi kan få.

Så ni kan föreställa er att med incitament som dessa, så slutade det hela inte bra.

De skapade för mycket pengar och det började orsaka instabilitet i ekonomin.

Det orsakade bankkriser, och efter

ett antal år av kriser, reagerade dåtidens regering

Det var en konservativ premiärminister,

Sir Robert Peel, som klev in och sa,

Vi kan inte längre tillåta bankerna att utfärda papperspengar

på grund av de problem som det orsakar i ekonomin.

Så en lagstiftning antogs

'The Bank Charter Act'

vilken slog fast att från och med nu, är det bara Bank of England

som kommer ha befogenheter att skapa papperspengar

men de missade något,

eftersom sedlar inte är det enda sättet att genomföra betalningar

och med den ökande användningen av checkar

kunde folk genomföra betalningar genom de belopp

som fanns inskrivna i bankernas journaler,

bokföringsposterna. Så det fanns sätt att genomföra betalningar

utan att faktiskt behöva riktiga pengar av papper eller metall.

Med tiden, alltsom vi upptäckte elektriciteten, fick vi betalkort

elektroniska överföringar och internetbanker.

Till den punkt där vi är idag, där mer än 99% av alla pengar som byter ägare

gör detta på elektronisk väg.

Det verkligt chockerande är att även om vårt monetära system nu är elektroniskt,

har denna lag har aldrig uppdaterats efter 1844,

vilket innebär att den är föråldrad med nästan 170 år.

Denna lag som faktiskt styr vårt monetära system.

Så, anledningen till att bankerna kan skapa pengar

är att skyldigheterna, de bokföringsposter som de skapar

är det som vi använder som pengar.

När du använder ett betalkort, så är det inte några 10-pundssedlar

som flyttas från ditt konto till någon annans konto

Det är faktiskt bara bokföringsposter mellan bankerna

Bank of England förklarar detta tydligt.

De säger, "den pengaskapande sektorn i Storbritannien

består av inhemska banker och hypotekskassor.

Pengaskapande organisationer utfärdar skyldigheter vilka

av andra betraktas som ett utbyte av betalmedel."

och dessa skyldigheter är de siffror du ser på ditt bankkonto.

Vad detta har inneburit är att med uppkomsten av elektroniska betalningsmedel

har vi nått den punkt där,

[Sir Mervyn King] "Merparten av pengarna i vår ekonomi

pengar i vid bemärkelse, avser skulder till banker i form av bankmedel. "

Så, merparten av pengarna i vår ekonomi består av

skulder till banker i form av bankmedel.

När vi talar om att 97% av penningmängden skapas av banker

så är det detta vi menar.

Detta diagram. Den blå linjen är den av banker utfärdade penningmängden.

Detta är kontanter här nere på botten.

Så detta är 3% av alla pengar som finns.

och så är detta de 97% av penningmängden

som skapas av banksektorn.

och dessa 3% är vad som omfattas av lagstiftningen.

och detta är de 97% som ignoreras av de nuvarande lagarna.

Jag har alltid tyckt att det är märkligt att det finns

en del av staten, polisen, som ansvarar för

att jaga och åtala alla som trycker sina egna pengar

de kallar det förfalskning.

Men samtidigt finns en helt annan del av staten,

som faktiskt har mer resurser och mer finansiering

som göra allt för att uppmuntra banker, privata företag

att skapa pengar.

och jag kunde aldrig riktigt förstå varför denna motsättning fanns

och varför det var bra att pengar skapas elektroniskt

av den privata banksektorn, men dåligt ifall någon trycker papperspengar.

Jag snubblade över den här intervjun med Paul Fisher på BBC

[Paul Fisher] "När du börjar skriva ut pengar skapar du värde för dig själv.

Om du kan utfärda skuldsedlar värda tusen pund till alla,

har du fått tusen pund för ingenting.

Så vi begränsar människors möjligheter att skapa sina egna sedlar på det sättet."

[Intervjuare] "Ni skyddar oss från oss själva?"

[Paul Fisher] "Vi skyddar er från charlataner".

[Skratt från publiken]

Han talade om förfalskning, men för mig är det viktigaste uttalandet

'Om du kan utfärda skuldsedlar värda tusen pund till alla,

har du fått tusen pund för ingenting.'

Det banker gör när de utfärdar lån

är att utfärda skyldigheter, skuldbrev. Bara under de senaste tio åren,

har banker gett ut mer än 1 biljon pund av dessa nya

skuldbrev, dessa skyldigheter. Detta något som de fick för ingenting,

var skulder för 1 biljon pund, räntebärande kontrakt.

Detta är bolån, personliga lån, företagslån.

Detta är skulder från oss till banksektorn.

Som ni har sett nu på morgonen, den totala ränta som ska betalas på den skulden

är en överföring från samhället till banksektorn

på mellan 108 miljarder till 217 miljarder pund varje år.

Naturligtvis kommer en del av detta tillbaka till människor

genom ränta på sparkonton,

och genom bonusar, provisioner och de skatter som bankerna betalar,

men fortfarande är det en enorm mängd av dessa russin som plockas ur kakan,

och det är en massiv omplacering av välstånd,

och det förvärrar den bristande sociala jämlikheten.

Nu, tror jag, att de ekonomer och personer i regeringen som försvarar det här systemet

som säger att det är något vi bör behålla och att det är något användbart,

Jag tror att säger så för att de tror att det kan kontrolleras.

och de tror att det kan kontrolleras eftersom de har fått lära sig

vissa berättelser, under ekonomikurserna, om pengamultiplikatorn

och att centralbanken har kontroll över hur mycket pengar det finns i ekonomin.

Vi tror faktiskt inte att det kan kontrolleras

och detta är en av anledningarna till att vi föreslår denna typ av reform.

men anledningen till att det inte kan kontrolleras. Till att börja med verkar det inte som om

tillförseln av pengar kontrolleras. Den är ur kontroll.

men till och med Mervyn King har sagt att Bank of Englands nyckelroll

alltid har varit att se till att ekonomin tillförs rätt mängd pengar

varken för mycket eller för lite.

"I 50 år kämpade mina föregångare för att förhindra att det fanns för mycket, vilket leder till inflation.

Jag befinner mig i den motsatta situationen att behöva förklara att det finns för lite pengar i ekonomin."

Så den mäktigaste mannen vid en av de mäktigaste centralbankerna i världen

erkänner att under de senaste femtio åren så har de kämpat för att hålla bankerna under kontroll,

att hålla penningmängden under kontroll.

Och om vi får ett erkännande som detta, så tycker jag det verkligen visar att systemet inte kan kontrolleras.

Boken går faktiskt in i detalj, omkring 60 sidor förklarar varför de mekanismer som

ekonomer tror kan styra penningmängden inte längre fungerar.

Men i grunden är det för att det finns en kamp mellan banksektorns önskan

att skapa så mycket pengar som möjligt för att maximera sina vinster,

för ju mer pengar de skapar, desto mer kan de låna ut, och ju mer de lånar ut, desto mer ränta får de in,

och behovet att Bank of England slår vakt om allmänhetens intressen,

att begränsa inflationen och instabiliteten i ekonomin.

Och mellan dessa två, åtminstone under de senaste 50 åren,

så är det bankernas vinstintressen som har gått segrande ur striden.

Så, vilka är konsekvenserna av detta?

Jo, för det första vet vi att banker skapar för mycket pengar.

De skapar dessa pengar för fel saker.

Vi ser att merparten av pengarna, när de skapas går rakt in i bostadsmarknaden och den finansiella sektorn.

Mycket lite, bara ca 13%, har under de senaste tio åren gått till icke-finansiella företag.

Detta är den reala ekonomin, jobben, butikerna, företagen och fabrikerna.

Och ca 10% har gått till kreditkort och personliga lån, konsumentkrediter.

och detta har lett till finanskriser. Som Adair Turner sade, och som vi har sett under morgonen,

Några av tidningsrubrikerna vi har sett de senaste dagarna blir bara värre och värre.

Storbritannien upplever en allvarligare svacka än under den stora depressionen.

Ett tag nu, har vi talat om att vi har en återhämtning, tillväxten har varit 0,1%.

Nu är vi tillbaka i en "dubbel-dipp recession",

och sedan är vi tillbaka i återhämtningen igen, och nu är vi tillbaka till en "trippel-dipp recession".

Det är verkligen en berg- och dalbana.

Den globala arbetslösheten kommer att nå en rekordnivå på 200 miljoner under 2013.

200 miljoner människor. Finns det inget nyttigt dessa människor skulle kunna göra, med tanke på den situation vi är i just nu?

Men, det finns inte tillräckligt med pengar. Det finns inte tillräckligt med siffror i datorsystem som skapats av banksektorn

för att låta dessa människor göra något nyttigt.

Det har lett till massia skuldsättning eftersom pengar skapas av bankerna när de utfärdar lån.

Så när penningmängden ökar, då ökar skuldsättningen.

Och en hel generation är ekonomiskt oförmägna att köpa sig en bostad.

Den ojämlikhet som vi diskuterade.

Instabiliteten, som är riktigt riktigt dålig för företagen.

Bankernas ekonomer och lobbyister kommer alltid säga att det nuvarande banksystemet är bra,

eftersom det tillhandahåller företagen med kredit och hjälper den ekonomiska tillväxten,

men vi tror faktiskt att det nuvarande banksystemet egentligen är skadligt för företagens ekonomi och för möjligheterna att skapa välstånd.

Det är mycket miljöförstörande, vilket vi har pratat om under morgonen.

Och det är även dåligt för demokratin.

Bankerna har nu mer makt att forma ekonomin, genom sin utlåning, än vad hela regeringen har.

Ändå granskar alla parlamentsledamöter vad regeringen gör,

samtidigt som bara cirka 80 styrelseledamöter uppmärksammar vad bankerna gör.

Och anledningen till att systemet har fått pågå på detta sätt är att varje gång något har gått fel med det nuvarande banksystemet,

har regeringen klivit in med ett skyddsnät eller en ny stödåtgärd för att möjliggöra systemet att fortsätta.

Och vi har sett de mest extrema uttrycken för detta under de senaste fem eller sex åren.

Nu vill jag påpeka att vissa människor antar att om banksystemet är uppbyggt på ett visst sätt,

så beror det på att några kloka män har suttit ner och utformat det.

Men det nuvarande banksystemet är, utan att ge oss in i en evolutionistisk debatt,

det finns inga tecken på intelligent design i det nuvarande banksystemet.

{skratt från publiken]

Det har utvecklats över tiden, och varje gång det har varit en kris

har regeringen kommit med något nytt paket, några nya åtgärder från Bank of England.

sådant som räddningspaketen, finansiering för utlåning, alla dessa olika arrangemang för att hålla systemet igång.

Ibland fungerar evolutionen riktigt bra, och vi får något som är vackert, effektivt och fungerande.

Ibland blir det inte lika bra.

Att gissa vilken av dessa två fiskar som representerar banksektorn just nu är inte så svårt.

Alla vet att om du bygger ditt hus på sand, så kommer det att kollapsa.

Det är där vi är i dagsläget.

Vi har ett banksystem som verkligen är byggt på sand.

Det spelar ingen roll hur mycket förstärkning, eller hur mycket stöd vi tillför.

Det räcker inte att gå till de som bor där och säga,

'vänligen gå försiktigt när du är inne i huset, eftersom det är lite instabilt,

och om du även skulle kunna gå ner lite i vikt skulle det vara toppen."

Vi måste riva det. Vi måste börja om på nytt och bygga något på stadig grund, från grunden.

Och det är vad vi anser att vi gör i den här boken.

Så vi har detta mycket dysfunktionella system

som faktiskt inte verkar med ekonomins eller samhällets intressen i åtanke.

Min kollega Andrew Jackson, som har gjort den i särklass största delen av arbetet med den här boken, hittade det här citatet,

vilket jag tycker verkligen sammanfattar delar av den etiska grundsynen bakom boken.

"Våra problem är skapade av människan och kan därför lösas av människan. Inga av mänsklighetens problem överstiger mänskilghetens förmåga."

det monetära systemet är bara en samling regler och lagar och datasystem.

Och det är faktiskt förvånansvärt lätt att förändra.

De verkliga utmaningarna är saker som miljökrisen, vattenkrisen, energikriser,

de förändringar som vi kommer att se under de kommande 40 åren, den växande befolkningen,

de är de verkliga konkreta problemen som vi måste hitta verkliga praktiska sätt att hantera.

Det här är bara ett konstgjort monetärt system.

Det är ett datorsystem.

Vi kan inte låta oss distraheras från de stora utmaningarna genom detta konstgjorda, trasiga, dysfunktionella monetära system.

Så, vad gör vi?

Jag går igenom dessa snabbt

och sen går vi in i lite mer detaljer för var och en av dem.

1. Det första är att vi måste frånta bankerna makten att skapa pengar.

2. Vi måste återföra den makten till en öppen och ansvarstagande process.

3. Vi skapar pengar fria från skulder.

4. Vi skapar pengar bara när inflationen är låg och stabil.

5. Vi ser till att alla nya pengar tillförs den reala ekonomin i stället för att gå till de finansiella marknaderna och fastigheter.

6. Och vi ger oss själva, som kunder hos bankerna och som medlemmar av allmänheten, kontroll och insyn över hur våra pengar faktiskt investeras.

Nummer ett: Frånta bankerna makten att skapa pengar.

Jag vill inte gå igenom alla tekniska detaljer om hur detta görs.

Det förklaras ganska enkelt i boken.

men vi kommer också nästa månad ge ut en serie videoklipp som går igenom det steg-för-steg om du föredrar att se saker visuellt.

Men bara en snabb överblick.

Som sagt, bankerna har idag makt att skapa pengar,

eftersom de skulder som de utfärdar är de pengar som vi använder i ekonomin.

Så pengaskapande organisationer utfärdar skulder som av andra betraktas som ett utbyte av betalmedel.

Vi använder dessa skulder att göra utbetalningar till varandra.

I det nuvarande systemet, använder vi de skulder dessa banker utfärdat för att genomföra våra betalningar.

Och vad vi gör genom de särskilda reformer som beskrivs i boken,

är att vi faktiskt börjar använda pengar som skapas av Bank of England.

Så istället för att du använder ett betalningslöfte du fått av en bank, som ditt sätt att betala någon annan,

så använder du faktiskt riktiga elektroniska pengar som skapas av Bank of England.

Vad detta innebär för dig som kund hos en bank är att du har två valmöjligheter när du får din lön.

Du kan antingen säga till banken, "förvara pengarna tryggt åt mig", eller så kan du säga till dem,

"Jag vill att ni investerar pengarna åt mig. Jag vill få lite ränta".

Och om du säger att du vill att dina pengar ska förvaras säkert, så kommer dessa pengar att sättas in på ett transaktionskonto,

vilket i princip är samma sak som ett vanligt bankkonto.

Men skillnaden mellan ett vanligt bankkonto och dessa nya konton

är att dina pengar faktiskt skulle finnas hos Bank of England.

Det skulle faktiskt vara elektroniska pengar elektroniskt lagrade hos Bank of England.

Och som faktiskt skulle vara dina.

De skulle inte tillhöra bankerna.

De skulle inte kunna spela med dem, investera dem, skulle inte kunna göra något med dem.

Med investeringskontot, vad du gör där är att du ger dina elektroniska pengar som skapades av

Bank of England, till din bank, så att de sedan kan gå och låna ut dem till någon annan.

Vad detta leder till, genom några ganska enkla regeländringar och några redovisningsförändringar,

är att bankerna blir det som folk tror att de redan är, vilket är förmedlare, mellanhänder mellan sparare och låntagare.

Efter denna reform, det som banker kommer göra är att ta pengar från sparare och investerare,

och faktiskt låna ut dem till låntagare, göra exakt det som folk tror att de gör nu.

Så, när bankerna inte längre har makt att skapa pengar,

så måste vi återföra den makten till en öppen och ansvarstagande process.

Jag är säker på att ni alla är här för att ni vet att vi inte kan tillåta bankerna att skapa pengar, av alla de olika anledningar vi diskuterat idag

Men jag antar att du inte skulle lita på dessa människor heller,

eftersom problemet är att politikerna har samma incitament att missbruka makten att skapa pengar som bankerna har.

Ju mer pengar de skapar, desto mer av en konstgjord bubbla kan de skapa i ekonomin för att få folk att rösta på dem.

Och det kommer att sluta illa.

Så är det absolut viktigaste som behöver göras är att separera beslutet över hur mycket pengar som skapas,

från beslutet om vad pengarna ska användas till.

Eftersom så fort samma person eller samma organisation fattar båda dessa beslut uppstår en intressekonflikt.

Så vad vi har föreslagit är att en ny kommitté, Money Creation Committe,

som skulle ersätta Bank of Englands penningpolitiska kommitté,

blir ansvarig för att besluta hur mycket pengarna i ekonomin behöver öka eller minska med,

och regeringen skulle ansvara för att faktiskt bestämma hur pengarna ska tillföras i ekonomin.

Det riktigt viktiga är att se till att denna pengaskapande kommitté är skyddad från lobbyister.

Dels från den nuvarande regeringen, som kommer att ha sina egna mål för vad de vill att ekonomin ska göra,

som kanske inte ligger i linje med det bästa för ekonomin,

och dels från bankerna.

Hela denna process måste vara öppen, ansvarsfull,

ansvarig inför parlamentet.

Vi kan inte tillåta att George Osborne ringer upp pengaskapande kommittén och säger,

"Kan ni tillsätta ytterligare 100 miljarder pund i ekonomin, för jag behöver verkligen en ekonomisk återhämtning innan 2015?"

Sen måste vi se till att pengar bara skapas när inflationen är låg och stabil.

Låt mig visa vad som händer med det nuvarande systemet.

Bankerna ökar sin utlåning, vilket innebär att de skapar mer pengar.

Det börjar pressa upp priserna, och de tror att ekonomin är sund, så de lånar ut mer.

Och de säger, "Wow, kolla på huspriserna. Vi borde låna ut ännu mer."

Och vid det här laget har vi fått en bubbla, men alla intalar sig själva att det inte är en bubbla.

Och detta är mer eller mindre vad som hänt penningmängden under de senaste 40 åren,

särskilt under de senaste 10 åren.

Vad som skulle hända med pengaskapande kommittén är att de börjar tillföra pengar till ekonomin,

och när det börjar orsaka prisökningar, så att det börjar orsaka inflation, då avbryter de.

När inflationen går ner, skapar de pengar igen, och så slutar de igen tills en balans uppstår.

Istället för som när bankerna skapar pengar, ju mer de skapar desto högre inflation,

och desto mer vill de skapa,

eftersom de tror att "huspriserna stiger, så vi har råd att låna ut mer till folk som vill köpa hus".

Pengaskapande Kommittén har faktiskt ett ansvar att sluta skapa pengar när det orsakar inflation.

Så det är kompletta motsatsen till vad bankerna skulle göra i den situationen.

Vi får ofta frågan: "Är inte allt pengaskapande inflationsdrivande? Kommer inte allt pengaskapande driva upp priserna?

Tja, det beror på.

För om du lägger 40% av alla nya pengar som du skapar i bostadsmarknaden och i de finansiella marknaderna,

då kan du förvänta dig att priserna på dessa marknader komer att stiga.

Och vi har sett det på bostadsmarknaden. Vi har sett det på aktiemarknaden.

Jag vet inte om ni läste tidningen igår, men det fanns en konstig rubrik.

Först var det, "Denna lågkonjunktur är värre än den stora depressionen",

och under den står det, "Marknaden har rekordår."

Hur kan det komma sig, hur?

Det är ett symptom på vart pengarna tar vägen, särskilt kvantitativa lättnader.

Om vi istället tillför pengar i icke-finansiell företagsamhet, in i den reala ekonomin,

vad som då händer är att den delen av ekonomin stimuleras.

Som ni vet har vi 2 1/2 miljon människor som går hemma och gör ingenting. De skulle kunna få anställning.

Vad som faktiskt skulle hända är att den ekonomiska aktiviteten ökar. Så ekonomin växer.

Så inte allt pengaskapande är inflationsdrivande.

Det kan faktiskt, om det tillförs i rätt delar av ekonomin, hjälpa ekonomin att växa snabbare än något inflationstryck.

Vi måste skapa pengar som är fria från skuld.

Det är en av de mest grundläggande punkterna i hela denna bok,

för när, som idag, 97% av alla de pengar vi använder skapas av bankerna när de utfärdar lån,

innebär det att ju mer pengar vi vill ha i ekonomin, desto större skulder måste vi ha.

Om vi nyligen har haft en kris, och vi behöver få in nya pengar i ekonomin,

så är det enda egentliga sättet att få det, är att se till att bankerna ökar sin utlåning,

vilket är varför det är sådant fokus nu på att, "Vi måste få bankerna att börja låna ut igen".

Trots att krisen orsakades av att människor är alltför skuldsatta.

Och, vice versa, om vi vill ha lägre skuldsättning i ekonomin, då måste vi ha mindre mängd pengar,

för när du betalar av dina skulder så upphävs i realiteten de pengar du betalar tillbaka.

Det är helt enkelt den omvända redovisningsprocessen av pengaskapandet.

Vad vi faktiskt behöver är mindre skuld, och vi behöver mer pengar i ekonomin för att komma ur den nuvarande krisen, den nuvarande lågkonjunkturen.

Det är omöjligt i det nuvarande systemet. Som ni ser här så är de två sammanlänkade.

När penningmängden ökar, ökar skuldsättningen

eftersom pengarna och skulderna är de olika sidorna av en och samma bokföringspost, samma balansräkning.

Så detta är vad vi kan förvänta oss kommer hända om vi har en återhämtning nu med det nuvarande systemet, att skulderna kommer att öka.

Och i slutändan kommer det att leda till ännu en kris, men nästa kris kan vara mycket mycket värre.

Vad våra reformer gör är att de skiljer skapandet av pengar från skapandet av skulder.

Så när bankerna lånar ut så överför de faktiskt existerande pengar från en sparare till en låntagare,

men skapar inte pengar när de gör det.

Så pengarna kan skapas, och de pengarna kan användas för att betala av en stor del av befintliga skulder.

Och, till följd av några av de andra förändringar som behöver göras i redovisningen,

och som förklaras i boken, så gör det att vi kan betala av nästan 1 biljon pund av hushållsskulder och personliga skulder under loppet av ca 20 år.

Tänk bara vilken fullständig omvandling det kommer innebära för de flesta människor i detta land,

att inte ha denna enorma skuld. Den personliga skuldsättningen är högre än någonsin.

Och dessa förändringar av systemet möjliggör faktiskt att denna skuld minskas.

Så istället för att ha den årliga räntekostnaden på hela penningmängden på 108 till 217 miljarder pund per år,

skulle den kunna skäras ned till kanske hälften av det, kanske ännu mindre.

Den femte saken. Vi måste tilllföra pengar till den reala ekonomin.

Vi pratade kort om det här. Det finns cirka fyra olika sätt som kan användas för att få in dessa pengar i ekonomin.

Vi kan spendera mer på samhällstjänster, lägga pengarna i regeringen.

Vi kan sänka skatterna. Vi kan betala av på statsskulden.

Eller så kan du faktiskt bara dela upp pengarna och ge dem direkt till folket.

Vi talar i boken om en kombination av de alternativ som vi förmodligen skulle vilja använda och varför.

Och att betala av på statsskulden skulle troligen vara det lägst prioriterade.

Men det viktiga är att alla dessa saker, om de görs på rätt sätt, kommer att föra in pengar i den reala ekonomin.

Medan det vi har nu är banker som placerar det mesta av pengarna på bostads- och finansmarknaderna.

Och en del av dessa pengar sipprar ut ur de marknaderna till den reala ekonomin.

Vad vi skulle vilja se är att allteftersom pengarna kommer in, allteftersom de skapas, går de till regeringen,

och kommer ut i den reala ekonomin först.

och sedan får bankerna låna de pengarna från människor och företag i den reala ekonomin

innan de kan låna ut dem igen, tillbaka till den reala ekonomin, tillbaka till företag eller bostäder och de finansiella marknaderna.

En av de saker som vi skulle vilja se är att detta flöde av pengar til de finansiella marknaderna och till spekulation,

och börshandel verkligen borde minska.

Så måste vi ge oss själva kontroll över och insyn i var våra pengar investeras.

Jag såg den här annonsen häromdagen, som verkligen fick mig att skratta.

'Någonsin undrat vart dina pengar tar vägen?'

Detta är Lloyds TSB som säger "Har du någonsin undrat vart dina pengar tar vägen."

[Skratt från publiken]

Jag tror inte att de var medvetna om "Move Your Money"-kampanjen eller hur mycket de föll i deras fälla här

eftersom, nej, de flesta människor funderar inte över vart deras pengar tar vägen,

och det är för att banken aldrig talar om det.

Så en av de saker som vi skulle göra som en del av dessa reformer

är att kräva att om du placerar dina pengar i ett investeringskonto, då ger du ifrån dig dina pengar så att banken kan gå och investera dem,

att banken faktiskt kommer att berätta ok, "vi kommer använda dina pengar för vapenhandel, för oljeindustri,

för utvinning av oljesand, för att investera i företag eller investera i råvaruspekulation".

Vissa människor, vi är inte naiva, kommer inte att bry sig om detta. De kommer inte att bli berörda.

Men det betyder att de människor som faktiskt bryr sig om vad deras pengar används till, har möjlighet att välja bort detta.

Att säga: *Jag vill inte att mina pengar ska användas på det sättet."

och att kunna välja andra konton, där deras pengar kommer att användas på ett annat sätt.

Kommer det att bli lätt att få igenom detta? Naturligtvis inte!

Det kommer att bli ett massivt motstånd. Det finns stora kapitalintressen.

Och några av de saker som vi kommer att få höra under de närmaste åren alltsom dessa saker kommer till allmän kännedom,

saker som, "Det blir inflationsdrivande." Om du tillåter staten att skapa pengar, det är kommer att orsaka inflation.

Den invändningen är verkligen ganska lätt att bemöta.

Jo, vilket av dessa två alternativ är mest sannolikt att orsaka inflation.

Bankerna - som vill skapa så mycket pengar som möjligt, eftersom de maximerar sina vinster genom att skapa mer,

eller - en kommitté som är ansvarig för att sluta skapa pengar när inflationen börjar gå upp?

Det är ett ganska lätt val.

Och sen får vi höra, "Det kommer bli hyperinflation". Det kommer sluta som i Zimbabwe, eller som i Tyskland på 1920-talet.

Tja, de människor som gör detta påstående, är tyvärr mycket okunniga om vad som egentligen hände i Zimbabwe

och vad som faktiskt hände i Weimarrepublikens Tyskland.

I boken finns en hel bilaga om Zimbabwe och andra exempel där det har varit hyperinflation,

och andra exempel på där stater har skapat pengar utan hyperinflation,

Det finns en studie som vi har citerat där de går igenom alla 50 registrerade fall av hyperinflation i historien,

och de fann att i samtliga fall har det varit en ekonomisk kollaps eller en politisk kollaps eller ett krig

innan hyperinflationen faktiskt började.

Det var inte bara för att vissa centralbanker godtyckligt började trycka pengar.

Det fanns någon typ av grundläggande ekonomisk kollaps, innan hyperinflationen började.

Så tanken att detta kommer att leda till hyperinflation är mycket missriktad.

Det här kommer vi få höra hela tiden. "Det kommer drastiskt minska kreditnivåerna."

Vi har faktiskt fått höra det från den oberoende bankkommissionen.

Vi frågade dem vad de menade med ordet drastiskt.

Menade de 10% eller 50% [minskning]? De visste inte riktigt, de återkom inte till oss angående det.

Vi frågade dem också om vi kunde få se deras beräkningar eller de modelleringar eller simuleringar de hade gjort

som visade på att det skulle bli drastiskt, och lustigt nog återkom de inte till oss angående det heller,

Så det är bara en reflexmässig reaktion utan att riktigt förstå hur systemet fungerar.

De sparprodukter som finns idag där människor har sagt att "jag behöver inte mina pengar de kommande 6 eller 12 månaderna",

redan idag, det finns tillräckligt med pengar i dessa konton, tillräckligt med skulder,

för att täcka alla de investeringar som behövs i företagens ekonomi,

och att möjliggöra för människor att köpa hus utan att huspriserna pressas upp.

Det finns redan tillräckligt med pengar i omlopp för att tillhandahålla finansiering till de delar av ekonomin som vi verkligen behöver.

Det kanske inte finns tillräckligt med pengar för att driva upp bostadspriserna med 200% på tio år.

Det kanske inte finns tillräckligt med pengar för att finansiera all denna spekulation på finansmarknaderna,

och det tror jag är någonting bra.

Och, vi kommer att få höra det här. "Tja, ni dödar Storbritanniens bästa industrin".

Du vet, vi behöver banksektorn, eftersom de skatter de betalar betalar för våra skolor, våra sjukhus.

Om det inte vore för dem skulle vi alla vara utfattiga."

Det är inte sant. Under det år som banksektorn betalade mest skatt genom historien, betalade tillverkningsindustrin i landet tre gånger mer skatt.

Vill någon gissa vad det här numret representerar?

Det är antalet anställda inom banksektorn i förhållande till antalet anställda i resten av ekonomin.

Banksektorn anställer endast 1 av 53 personer.

Så, för varje person i banksektorn, varje person i denna bransch som vi skyddar,

genom att inte be dem att göra ändringar och inte be dem att reformera det sätt som de gör affärer,

finns det 52 personer i resten av ekonomin som påverkas negativt av konsekvenserna av denna banksektorn.

Så dessa reformer är i realiteten för de övriga 98% av den arbetande befolkningen.

för företagen, för människor med jobb utanför banksektorn.

Så jag bör förmodligen förtydliga detta. Det är inget personligt med det vi gör mot bankerna eller de människor som arbetar i dem.

Det är branschen som är problemet. Det är utformningen av branschen och de effekter som det har.

Och det handlar inte om människorna i dem. Det handlar om att ändra spelreglerna och hur dessa företag tillåts agera.

Vi får också höra: "Det är för radikalt!"

vilket är ganska bisarrt med tanke på att vi bara föreslår att denna lag från 1840-talet uppdateras.

Jag kan inte föreställa mig att de konservativa på 1840-talet betraktades som radikala.

Så, fördelarna med att reformera.

Vi får stabila pengar. Vi får detta i stället för detta.

Vi får minskande skuldsättning, så här.

Istället för bolånebubblor får vi huspriser som stannar av tills inkomsterna kommer ikapp,

och priserna blir överkomliga igen.

Arbetslösheten, jag vill för att runda av ge er ett exempel på hur löjligt det nuvarande systemet är.

Vi har 2,5 miljoner människor som sitter hemma och gör ingenting, som desperat letar efter en meningsfull sysselsättning.

Vi har även saker som behöver göras i ekonomin.

Vi har skolor som behöver renoveras.

Regeringen har velat kring det här skolombyggnadsprogrammet de senaste åren,

och sagt att: "Det finns inte tillräckligt med pengar. Vi är i en lågkonjunktur. Vi måste få våra offentliga finanser i ordning ".

Och så kom de äntligen med besked att 2 miljarder pund öronmärks för återuppbyggnaden av skolor i England.

Ja, 2 miljarder pund låter som mycket pengar

och det är så mycket pengar att de har behövt låna dem från Private Finance Initiative.

Så de lånar faktiskt pengar som skapas genom bokföringsposter hos bankerna

och betalar ränta på det, eftersom de inte har tillräckligt med egna pengar för att finansiera återuppbyggnaden av skolorna.

Anledningen till det, enligt BBC är att:

"Detta arrangemang kommer innebära besparingar i utbildningministeriets magra budget,

ett årligt värde som håller på att halveras under detta parlament till 3,8 miljarder pund.

Så, 3,8 miljarder pund för att renovera skolor och att upprätthålla hela utbildningssystemet

hålla den faktiska fysiska infrastrukturen i detta i ordning.

Återigen, det låter som en massa pengar, men den här gröna linjen längst upp här

visar hur mycket pengar som har lagts på bolån och konsumentkrediter under de senaste cirka 20 åren.

I juni 1999 skapade bankerna 4.5 miljarder pund av nya pengar under en månad, för att tillföra fastighetsmarknaden.

De gick till att köpa befintliga hus och bygga några nya.

År 2005 skapade de 7 miljarder pund under en månad.

I september 2007 skapade de 16 miljarder pund under en månad, vilket gick in i bostadsmarknaden.

Så inom loppet av en vecka har de skapat lika mycket pengar som regeringen är villig att spendera på att återuppbygga skolor under ett helt år.

Det här är helt galet. Om vi ger bankerna makten att skapa pengar, så är det vad de kommer att göra.

De kommer att tillföra pengarna i marknader som denna istället för att göra saker som vi faktiskt behöver göra.

Som jag sa tidigare, vi kan inte tillåta detta system att fortsätta verka på det här sättet

med tanke på de verkliga utmaningar som vi kommer att ställas inför under de kommande 40 åren.

Så detta är vad boken handlar om.

Den kan vara tung att läsa bitvis.

Vi har delvis varit tvungna att utforma den för de ekonomer som normalt skulle avfärda dessa idéer

men vi har försökt att skriva den så att om du inte har en bakgrund inom ekonomi

om du börjar från början, kommer dina kunskaper att byggas upp och det hela kommer börja bli begripligt.

Och om du tar dig till slutet, så kommer du att veta mer om det monetära systemet än 99% av professionella ekonomer.

Ja, det är så här det är, detta är vad vi behöver göra.

Det är verkligen bråttom, på grund av de verkliga utmaningar som vi står inför.

Rörelsen i det här landet är den i särklass starkaste i världen.

Det här är den största sammankomsten som jag känner till, för att reformera det monetära systemet.

Så om inte vi gör det, så kommer ingen annan att driva igenom det.

Det är verkligen upp till oss. Det är det som resten av eftermiddagen kommer att handla om.

Hur vi verkligen ändrar systemet.