Showing Revision 13 created 11/09/2019 by Lisbeth Pekkari.

1. Title:
   Vad långsam läsning lärde mig om skrivande
2. Description:

   Att läsa sakta - med sitt finger löpande under orden, även när hon blev tillsagd att inte göra så - har lett Jacqueline Woodson till ett liv skrivandes böcker att njuta av. I ett lyriskt tal bjuder hon in oss att sakta ned och uppskatta historier som tar oss till platser vi aldrig trodde vi skulle nå och introducera oss till människor vi aldrig trodde vi skulle möta. "Är det inte det som är meningen - att hitta ett sätt, när det kommer till kritan, att inte känna sig ensam i världen, och ett sätt att känna att vi ändrat den innan vi lämnar!?" frågar hon.

3. Speaker:
   Jacqueline Woodson
4. 1012 0:01 - 0:04
   För länge sedan levde en jätte,
5. 4353 0:04 - 0:09
   en självisk jätte, vars fantastiska
   trädgård var den vackraste i landet.
6. 10072 0:10 - 0:12
   En kväll kom jätten hem
7. 12077 0:12 - 0:15
   och hittade en massa barn
   som lekte i hans trädgård,
8. 14543 0:15 - 0:16
   och han blev rasande.
9. 16773 0:17 - 0:20
   "Min egen trädgård är min egen trädgård!"
10. 20152 0:20 - 0:22
    sa jätten.
11. 22359 0:22 - 0:25
    Och han byggde en hög mur runt den.
12. 25886 0:26 - 0:31
    Författaren Oscar Wilde skrev berättelsen
    "Den själviske jätten" år 1888.

    ¶

13. 31947 0:32 - 0:37
    Nästan hundra år senare
    flyttade jätten in i min Brooklyn-barndom
14. 37084 0:37 - 0:38
    och försvann aldrig.
15. 39060 0:39 - 0:41
    Jag uppfostrades i en religiös familj,
16. 41109 0:41 - 0:44
    och växte upp läsandes
    både Bibeln och Koranen.
17. 44566 0:45 - 0:48
    Timmarna av läsande,
    både religiöst och för nöjes skull,
18. 48014 0:48 - 0:51
    var överlägset fler än tv-tittandet.
19. 51102 0:51 - 0:54
    Vilken dag som helst
    kunde man hitta mina syskon och mig
20. 54339 0:54 - 0:57
    uppkrupna någonstans
    i vår lägenhet läsandes,
21. 57484 0:57 - 0:59
    ibland olyckliga,
22. 59046 0:59 - 1:03
    för att på sommardagar i New York
    exploderade brandposterna,
23. 62826 1:03 - 1:06
    och till vår enorma avundsjuka
    kunde vi höra våra vänner där nere
24. 66017 1:06 - 1:08
    leka i det forsande vattnet,
25. 67575 1:08 - 1:11
    deras oerhörda lycka som fann sin väg upp
    genom våra öppna fönster.
26. 71588 1:12 - 1:15
    Men jag lärde mig att ju djupare
    jag tog mig in i mina böcker,
27. 74740 1:15 - 1:17
    ju mer tid jag lade på varje mening,
28. 76899 1:17 - 1:20
    desto mindre hörde jag oväsendet
    från världen utanför.
29. 79960 1:20 - 1:23
    Så, till skillnad från mina syskon,
    som skyndade genom böcker,
30. 82976 1:23 - 1:25
    så läste jag sakta -
31. 84589 1:25 - 1:27
    väldigt, väldigt sakta.
32. 87816 1:28 - 1:31
    Jag var barnet med sitt finger
    löpande under orden,

    ¶

33. 91170 1:31 - 1:36
    tills jag blev tillsagd att inte göra så,
    att stora barn inte använder fingret.
34. 96138 1:36 - 1:40
    I tredje klass var vi tvungna att sitta
    med händerna knäppta på bänken,
35. 99903 1:40 - 1:44
    fick knäppa upp dem endast för att
    vända sida, sen återvända till positionen.
36. 105061 1:45 - 1:48
    Vår lärare var inte elak.
37. 107576 1:48 - 1:49
    Det var på 1970-talet,
38. 109282 1:49 - 1:52
    och hennes mål var att få oss att läsa
    inte bara på klassnivå
39. 112280 1:52 - 1:54
    utan långt över.
40. 114199 1:54 - 1:57
    Och vi blev alltid pressade
    till att läsa snabbare.
41. 117769 1:58 - 2:01
    Men i tystnaden i min lägenhet,
    utanför min lärares synfält,
42. 121483 2:01 - 2:04
    lät jag fingret löpa under orden.
43. 123938 2:04 - 2:07
    Och återigen berättade
    den själviske jätten sin historia,
44. 126828 2:07 - 2:11
    om hur han kände sig förrådd av barnen
    som smög sig in i hans trädgård,
45. 130728 2:11 - 2:13
    hur han hade byggt den höga muren,
46. 132771 2:13 - 2:15
    och den höll barnen utanför,
47. 135286 2:15 - 2:18
    men en grå vinter föll över hans trädgård
48. 137684 2:18 - 2:20
    och bara stannade och stannade.
49. 140784 2:21 - 2:23
    För varje omläsning
    lärde jag mig någonting nytt
50. 143362 2:23 - 2:27
    om de hårda stenarna på gatorna
    som barnen blev tvungna att leka på
51. 146974 2:27 - 2:29
    när de blev utvisade från trädgården,
52. 149108 2:29 - 2:32
    om ömheten hos en liten pojke
    som dök upp en dag,
53. 152520 2:33 - 2:35
    och även om jätten själv.
54. 154686 2:35 - 2:38
    Kanske var hans ord
    trots allt inte ilskna.
55. 157761 2:38 - 2:40
    Kanske var de en vädjan om empati,
56. 160056 2:40 - 2:42
    om förståelse.
57. 162438 2:42 - 2:46
    "Min egen trädgård är min egen trädgård."
58. 167566 2:48 - 2:50
    Flera år senare hörde jag om
    en författare, John Gardner,

    ¶

59. 170324 2:50 - 2:53
    som hänvisade till det
    som "fiktiva drömmen",
60. 172625 2:53 - 2:54
    eller "drömmen om fiktion",
61. 174369 2:54 - 2:58
    och jag insåg att det var där jag var,
    inuti i boken,
62. 177604 2:58 - 3:01
    och spenderade tid med karaktärerna
    och världen som författaren skapat
63. 181415 3:01 - 3:03
    och bjudit in mig till.
64. 183031 3:03 - 3:06
    Som barn visste jag
    att historier skulle njutas av,
65. 186143 3:06 - 3:09
    att historier ville vara långsamma,
66. 188747 3:09 - 3:14
    och att någon författare hade spenderat
    månader, kanske år, med att skriva dem.
67. 193592 3:14 - 3:15
    Och mitt jobb som läsare -
68. 194963 3:15 - 3:18
    speciellt den läsare som en dag
    ville bli författare -
69. 198193 3:18 - 3:20
    var att respektera den berättelsen.
70. 201445 3:21 - 3:27
    Långt innan det fanns kabel-tv
    eller internet eller ens telefon,

    ¶

71. 207203 3:27 - 3:32
    fanns det människor som delade idéer,
    information och minnen genom historier.
72. 211788 3:32 - 3:35
    Det är en av våra tidigaste former
    av sammankopplande tekniker.
73. 215953 3:36 - 3:38
    Det var historien om något bättre
    ner längs Nilen
74. 218401 3:38 - 3:41
    som fick egyptierna
    att förflytta sig längs den,
75. 220857 3:41 - 3:43
    historien om ett bättre sätt
    att bevara döda
76. 223065 3:43 - 3:46
    som tog Tutankhamons kvarlevor
    in i 2000-talet.
77. 226486 3:46 - 3:48
    Och för mer än två miljoner år sen,
    
78. 228455 3:48 - 3:52
    när de första människorna
    började tillverka verktyg av sten,
79. 232108 3:52 - 3:54
    måste någon ha sagt: "Tänk om?"
80. 234203 3:54 - 3:57
    Och någon annan kom ihåg historien.
81. 237227 3:57 - 4:01
    Och oavsett om de berättade den genom ord
    eller gester eller teckningar,
82. 240789 4:01 - 4:04
    så fördes den vidare; ihågkommen:
83. 243778 4:04 - 4:07
    slå en hammare och hör dess historia.
84. 247536 4:08 - 4:09
    Världen blir alltmer högljudd.

    ¶

85. 249496 4:09 - 4:11
    Vi har gått från bergsprängare
86. 251521 4:12 - 4:16
    till Walkmen till portabla cd-spelare
87. 255863 4:16 - 4:18
    till iPods
88. 257831 4:18 - 4:20
    till vilken sång vi vill, när vi vill.
89. 260513 4:21 - 4:24
    Vi har gått från de fyra
    tv-kanalerna i min barndom
90. 263887 4:24 - 4:27
    till vad som verkar oändlig
    kabel-tv och strömning.
91. 267440 4:27 - 4:32
    När teknik flyttar oss snabbare
    och snabbare genom tid och rum,
92. 272216 4:32 - 4:35
    känns det som att historien
    blir knuffad ur vägen,
93. 275476 4:35 - 4:38
    jag menar, bokstavligen knuffad
    ut ur berättelsen.
94. 278640 4:39 - 4:42
    Men även när vårt engagemang
    med historier förändras,
95. 282280 4:42 - 4:48
    eller det yttre övergår från bok
    till ljud till Instagram till Snapchat,
96. 287871 4:48 - 4:50
    så måste vi komma ihåg vårt finger
    under orden.
97. 290440 4:50 - 4:53
    Komma ihåg att historier, oavsett format,
98. 293083 4:53 - 4:56
    alltid har tagit oss till platser
    vi aldrig trodde vi skulle nå,
99. 296398 4:56 - 4:59
    introducerat oss till folk
    vi aldrig trodde vi skulle möta
100. 299273 4:59 - 5:02
     och visat oss världar
     som vi kanske skulle ha missat.
101. 303043 5:03 - 5:07
     Så när tekniken fortsätter att gå
     snabbare och snabbare,
102. 306980 5:07 - 5:09
     är jag okej med något långsammare.
103. 309562 5:10 - 5:13
     Mitt finger under orden har lett mig
     till ett liv skrivandes böcker
104. 313240 5:13 - 5:16
     för människor i alla åldrar,
105. 315660 5:16 - 5:18
     böcker avsedda att läsas sakta,
106. 317524 5:18 - 5:19
     att njutas av.
107. 319805 5:20 - 5:24
     Min kärlek för att se djupt
     och nära på världen,

     ¶

108. 323532 5:24 - 5:27
     för att sätta hela mig själv in i den,
     och genom att göra det,
109. 326823 5:27 - 5:30
     se de många, många möjligheterna
     i en berättelse,
110. 330427 5:30 - 5:32
     visade sig vara en gåva,
111. 332110 5:32 - 5:34
     eftersom att ta mig den tiden
112. 334227 5:34 - 5:37
     lärde mig allt
     jag behövde veta om skrivande.
113. 337086 5:37 - 5:41
     Och skrivande lärde mig allt
     jag behövde veta om att skapa världar
114. 340762 5:41 - 5:44
     där människor kunde bli sedda och hörda,
115. 344271 5:44 - 5:48
     där deras erfarenheter
     kunde bli legitimerade,
116. 347648 5:48 - 5:51
     och där min historia,
     läst eller hörd av en annan person,
117. 351089 5:51 - 5:54
     inspirerade någonting i dem
     som blev ett band mellan oss,
118. 354308 5:54 - 5:56
     en konversation.
119. 356352 5:56 - 5:59
     Och är inte det vad det här handlar om -
120. 359028 5:59 - 6:04
     att hitta ett sätt, när det kommer till
     kritan, att inte känna sig ensam i världen
121. 363749 6:04 - 6:08
     och ett sätt att känna att
     vi har förändrat den innan vi lämnar?
122. 368242 6:08 - 6:11
     Sten till hammare, människa till mumie,
123. 371388 6:11 - 6:15
     idé till historia -
     och alltihop, ihågkommet.
124. 376641 6:17 - 6:20
     Ibland läser vi för att förstå framtiden.

     ¶

125. 380211 6:20 - 6:23
     Ibland läser vi
     för att förstå det förflutna.
126. 383156 6:23 - 6:27
     Vi läser för att försvinna, för att glömma
     de svåra tider vi lever i,
127. 387179 6:27 - 6:30
     och vi läser för att minnas
     de som fanns före oss,
128. 390152 6:30 - 6:32
     som genomlevde någonting svårare.
129. 392643 6:33 - 6:35
     Jag skriver av samma anledningar.
130. 395893 6:36 - 6:40
     Innan vi kom till Brooklyn, bodde
     min familj i Greenville, South Carolina,

     ¶

131. 400030 6:40 - 6:43
     i ett segregerat område
     som hette Nicholtown.
132. 403749 6:44 - 6:46
     Alla vi där var ättlingar till ett folk
133. 406200 6:46 - 6:49
     som inte hade tillåtits
     att lära sig läsa eller skriva.
134. 409651 6:50 - 6:51
     Tänk er det:
135. 411105 6:51 - 6:55
     faran i att förstå
     hur bokstäver formar ord,
136. 415100 6:55 - 6:58
     faran i orden själva,
137. 418248 6:58 - 7:02
     faran i ett bildat folk
     och deras historier.
138. 423666 7:04 - 7:07
     Men mot denna bakgrund
     att bli hotat till döds
139. 426859 7:07 - 7:09
     för att hålla fast i en berättelse,
140. 429175 7:09 - 7:11
     så dog inte våra historier,
141. 431494 7:11 - 7:15
     eftersom det alltid finns
     ännu en historia under den.
142. 434564 7:15 - 7:17
     Och det är så det alltid har fungerat.
143. 436699 7:17 - 7:19
     För så länge vi har kommunicerat,
144. 438802 7:19 - 7:21
     har det funnits skikt i berättelsen,
145. 440927 7:21 - 7:25
     historierna nedanför historierna
     och de som är nedanför dem.
146. 444617 7:25 - 7:29
     Det är så historier har och kommer att
     fortsätta överleva.
147. 449263 7:29 - 7:34
     När jag började koppla samman
     sättet jag lärde mig skriva

     ¶

148. 453597 7:34 - 7:35
     och sättet jag lärde mig läsa
149. 455350 7:35 - 7:38
     med ett nästan tystat folk,
150. 458336 7:38 - 7:43
     förstod jag att min historia var större
     och äldre och djupare
151. 463497 7:43 - 7:45
     än jag någonsin skulle vara.
152. 465277 7:45 - 7:48
     Och på grund av det
     kommer det att fortsätta.
153. 468722 7:49 - 7:51
     Bland dessa nästan tystade människor

     ¶

154. 471310 7:51 - 7:54
     fanns det de
     som aldrig lärde sig att läsa.
155. 475433 7:55 - 7:59
     Deras ättlingar, nu generationer
     efter förslavningen,
156. 479798 8:00 - 8:01
     om de var välbärgade nog
157. 480990 8:01 - 8:04
     hade gått vidare till högskola,
     universitet och utöver det.
158. 484758 8:05 - 8:08
     Vissa, som min mormor och mina syskon,
     verkade födas läsande,
159. 488487 8:08 - 8:11
     som om historien
     flyttat sig åt sidan för dem.
160. 491546 8:12 - 8:15
     Vissa, som min mamma, rycktes med
     av det stora migrationståget -
161. 495291 8:15 - 8:18
     som inte var något egentligt tåg -
162. 497796 8:18 - 8:20
     och kysste södern adjö.
163. 500362 8:20 - 8:23
     Men här är historien inom den historien:

     ¶

164. 503296 8:23 - 8:26
     de som lämnade och de som stannade
165. 505829 8:26 - 8:28
     bar med sig historien av en berättelse,
166. 508293 8:28 - 8:33
     och visste starkt att skriva ner den
     inte var den enda vägen att behålla den,
167. 512800 8:33 - 8:37
     visste att de kunde sitta på sina verandor
     eller sina förstutrappor vid dagens slut
168. 517052 8:37 - 8:40
     och berätta en långsam saga för sina barn.
169. 520330 8:40 - 8:45
     De visste att de kunde sjunga sina
     historier i hettan vid bomullsplockandet
170. 524548 8:45 - 8:46
     och tobaksskördandet,
171. 526326 8:46 - 8:50
     visste att de kunde predika sina historier
     och sy dem till lapptäcken,
172. 530298 8:50 - 8:54
     vända de mest smärtsamma
     till något skrattretande,
173. 534152 8:54 - 8:57
     och genom det skrattet,
     andas ut historien om ett land
174. 536860 8:57 - 8:59
     som försökte åter och åter och åter igen
175. 539509 9:00 - 9:01
     att stjäla deras kroppar,
176. 541057 9:01 - 9:03
     deras kraft
177. 542700 9:03 - 9:04
     och deras historia.
178. 545954 9:06 - 9:10
     Så som barn lärde jag mig
     att föreställa mig ett osynligt finger

     ¶

179. 549560 9:10 - 9:13
     som tog mig från ord till ord,
180. 552980 9:13 - 9:15
     från mening till mening,
181. 555380 9:15 - 9:18
     från okunskap till förståelse.
182. 558742 9:19 - 9:22
     Så när tekniken fortsätter att öka farten

     ¶

183. 562346 9:22 - 9:24
     fortsätter jag att läsa sakta,
184. 566054 9:26 - 9:30
     och vet att jag respekterar
     författarens verk
185. 569833 9:30 - 9:32
     och historiens bestående styrka.
186. 572446 9:32 - 9:36
     Och jag läser sakta för
     att dränka oväsendet
187. 575697 9:36 - 9:39
     och minnas de som fanns innan mig,
188. 579492 9:39 - 9:46
     som antagligen var de första människorna
     som äntligen lärde sig kontrollera eld
189. 585722 9:46 - 9:48
     och omringade sin nya kraft
190. 588926 9:49 - 9:53
     av låga och ljus och värme.
191. 593853 9:54 - 9:58
     Och jag läser sakta för att minnas
     den själviske jätten,
192. 597570 9:58 - 10:00
     hur han slutligen rev ner muren
193. 599896 10:00 - 10:02
     och lät barnen springa fritt
     genom hans trädgård.
194. 603325 10:03 - 10:07
     Och jag läser sakta för att hylla
     mina förfäder,
195. 607401 10:07 - 10:10
     som inte tilläts läsa alls.
196. 610171 10:10 - 10:13
     Även de måste ha omringat eldar,
197. 612784 10:13 - 10:16
     milt talande om sina drömmar,
198. 616178 10:16 - 10:19
     sitt hopp, sin framtid.
199. 620417 10:20 - 10:25
     Varje gång vi läser, skriver eller
     berättar en historia,
200. 625025 10:25 - 10:27
     stiger vi in i deras cirkel,
201. 628339 10:28 - 10:31
     och den förblir obruten.
202. 631515 10:32 - 10:35
     Och berättelsens makt lever vidare.
203. 636047 10:36 - 10:37
     Tack.

     ¶

204. 637222 10:37 - 10:40
     (Applåder)

     ¶