En trädgård i min lägenhet

Britta Riley ville odla sin egen mat (i sin lilla lägenhet). Så hon och hennes vänner utvecklade ett system för att odla växter i bortslängda plastflaskor - de forskade, testade och finjusterade med hjälp av sociala media, provade många olika varianter samtidigt och kom snabbt fram till det optimala systemet. Kalla det distribuerad DIY. Resultatet? Smaskigt.

Jag, likt många av er,

är en av två miljarder människor på jorden

som lever i städer.

Och det finns dagar,
jag vet inte hur det är med er,

men det finns dagar
när jag verkligen känner

hur mycket jag är beroende av andra

för i stort sett allt i mitt liv.

Och vissa dagar, kan det
till och med vara lite läskigt.

Men det jag tänkt tala om idag

är hur samma beroendesystem

är en extremt kraftfull
social infrastruktur

som vi faktiskt kan använda

för att åtgärda
våra svåraste samhällsproblem,

om vi samarbetar med hjälp av open source.

För några år sen

läste jag en artikel i New York Times
av Michael Pollan

där han argumenterade för att odla
ens lite grann av vår egen mat

är en av de bästa saker

vi kan göra för miljön.

Vid tidpunkten när jag läste det här

var det mitt i vintern

och jag hade verkligen inte
plats för massa jord

i min New York-lägenhet.

Så jag var i stort sätt redo att nöja mig

med att läsa nästa nummer av Wired

och lära mig hur
experterna skulle klura ut

hur alla de här problemen
skulle kunna lösas i framtiden.

Men det var faktiskt det som var poängen

Michael Pollan gjorde i sin artikel -

att det är just när vi
lämnar över ansvaret

för alla de här sakerna till specialister

som vi skapar den typ av röra

vi ser idag med vårt livsmedelssystem.

Så, jag råkar veta en del
från mitt eget jobb

om hur NASA använt hydrokultur

för att forska på odling av mat i rymden.

Och man kan faktiskt få
optimalt näringsutbyte

genom att spola en slags flytande jord

över plantornas rotsystem.

Från en plantas perspektiv

måste min lägenhet vara

ungefär lika främmande som yttre rymden.

Men jag kan erbjuda
en del naturligt solljus

och klimatkontroll året runt.

Vi hoppar fram två år i tiden:

nu har vi fönsterfarmar,

vertikala, hydroponiska plattformar

för att odla växter inomhus.

Och sättet de fungerar på är
att det sitter en pump i botten,

som stundvis skickar lite
flytande näringslösning till toppen,

vilken sen sipprar ner
genom plantornas rotsystem

vilka är upphängda i lecakulor,

så ingen jord är inblandad.

Ljus och temperatur varierar

med varje fönsters mikroklimat

så en fönsterfarm

kräver en fönsterbonde

och hon måste avgöra

vilken typ av gröda hon ska
plantera i sin fönsterfarm

och huruvida hon ska
mata sin mat ekologiskt.

På den tiden var en försterfarm inget mer

än en tekniskt komplicerad idé

som skulle kräva en massa test.

Jag ville verkligen ha ett öppet projekt,

eftersom hydrokultur

är en av de snabbast
växande patentområdena

i Förenta Staterna just nu

och har potential att bli

ytterligare ett område som Monsanto,

där företag skapar massa immaterialrätt

som gäller folks mat.

Så jag beslutade att istället för
att skapa en produkt,

var det jag skulle göra

att öppna upp det här
för en hel hög av medutvecklare.

De första system vi skapade funkade, typ.

Vi lyckades odla ungefär
en sallad i veckan

i fönstret i en vanlig New York-lägenhet.

Vi lyckades odla körsbärstomater

och gurkor, alla möjliga saker.

Men de första systemen

var läckande, högljudda energislukare

som Martha Stewart
definitivt aldrig hade godkänt.

(Skratt)

Så för att få in fler medutvecklare,

skapade vi en social nätverkssajt

där vi publicerade ritningarna,

förklarade hur de fungerade,

och vi gick till och med så långt

att peka ut allt som var fel med systemen.

Sen bjöd vi in folk från hela världen

att bygga dem och experimentera med oss.

Så nu på den här sajten

har vi faktiskt 18 000 personer.

Och vi har fönsterfarmar

över hela världen.

Det vi håller på med

är vad NASA eller stora företag

skulle kalla FoU,
Forskning och Utveckling.

Men vad vi kallar det är FoU-D-S,

eller forska och utveckla det själv.

Som exempel,

kom Jackson och föreslog

luftpumpar istället för vattenpumpar.

Vi byggde en massa system
innan det blev rätt.

Men när vi väl gjort det, kunde vi

kapa vår klimatpåverkan till hälften.

Tony i Chicago har
experimenterat med odling

som många andra fönsterfarmare,

och har lyckats få
sina jordgubbar att bära frukt

nio månader om året
i dåliga ljusförhållanden

enbart genom att byta ut de
ekologiska näringsämnena.

Och fönsterfarmare i Finland

har anpassat sina fönsterfarmar

efter de finländska vintrarnas mörka dagar

genom att bestycka dem med LED-växtlampor

som de nu gör open source
och till en del av projektet.

Så fönsterfarmar har evolverat

genom en snabb versionsprocess

liknande mjukvara.

Och med varje nytt open source-projekt,

ligger den verkliga fördelen i samspelet

mellan de specifika angelägenheterna

av de som skräddarsyr systemen

för sina egna speciella behov

och de allmänna angelägenheterna.

Så jag och min kärngrupp

kan koncentrera oss
på de förbättringar

som verkligen gagnar alla.

Och vi håller utkik
efter de nyanländas behov.

Så för gör-det-själv-folk,

erbjuder vi gratis,
väl testade instruktioner

så vem som helst,
var som helst i världen

kan bygga ett sånt här system gratis.

Och det finns en patentansökan
för de här systemen

som innehas av gruppen.

Vi finansierar projektet

genom partnerskap
för att skapa produkter

som vi sen säljer
till skolor och individer.

som inte har tid
att bygga sina egna system.

Inom vår intressegrupp

har en speciell kultur uppstått.

I vår kultur är det bättre
att vara testare

som stödjer någon annans idé

än att bara vara killen med idéer.

Vad vi får ut av det här projektet

är att vi får hjälp med vårt eget jobb

samt erfarenheten av att faktiskt bidra

till miljörörelsen

på något annat sätt än att bara
skruva i nya glödlampor.

Men jag tror Eileen bäst uttrycker

vad vi faktiskt får ut av det här,

vilket är glädjen av samarbete.

Hon uttrycker här hur det känns

att se någon på andra sidan jorden

som tagit din idé, utvecklat den

och sen gett dig bekräftelse
för ditt bidrag.

Om vi verkligen vill se
den breda förändring i konsumentbeteende

som vi alla pratar om

som miljöaktivister och matmänniskor

kanske vi måste dumpa termen "konsument"

och ställa oss bakom de som gör saker.

Projekt med öppen källkod
tenderar att ha sin egen drivkraft.

Och det vi ser är att FoU-D-S

utvecklats bortom bara
fönsterfarmar och LED-lampor

till solpaneler och system
för fiskuppfödning.

Och vi bygger vidare på innovationer

från generationer innan oss.

Och vi spanar framåt på generationer

som verkligen behöver
att vi ändrar våra vanor nu.

Så vi ber att ni sluter upp med oss

och återupptäcker värdet

i förenade medborgare.

och för att tillkännage

att vi alla fortfarande är pionjärer.

(Applåder)