YouTube

Got a YouTube account?

New: enable viewer-created translations and captions on your YouTube channel!

Swedish subtitles

← Uppfostra modiga tjejer genom att uppmuntra äventyrslustan

Get Embed Code
41 Languages

Showing Revision 8 created 03/05/2018 by Lisbeth Pekkari.

  1. När jag var liten var jag besatt
    av Guinness Rekordbok.
  2. Jag ville verkligen slå ett världsrekord.
  3. Det var bara ett problem:
  4. Jag var helt talanglös.
  5. Så jag bestämde mig för att slå
    världsrekordet i något
  6. som inte krävde några färdigheter alls.
  7. Jag bestämde mig för att
    slå världsrekordet
  8. i att krypa.
  9. (Skratt)

  10. På den tiden låg rekordet
    på 12,5 engelska mil,

  11. och av någon anledning
    verkade det helt hanterbart.
  12. (Skratt)

  13. Jag värvade min vän Anne,

  14. och vi bestämde oss för att vi
    inte ens behövde träna.
  15. (Skratt)

  16. När det var dags för vårt rekordförsök

  17. fäste vi möbeltassar på knäna
    utanpå våra tur-jeans
  18. och satte igång.
  19. Vi fick problem på en gång,
  20. för jeanstyget låg mot huden
  21. och började skava
  22. och snart hade vi sår på knäna.
  23. Efter flera timmar
  24. började det regna.
  25. Sedan gav Anne upp.
  26. Sedan blev det mörkt.
  27. Vid det laget var byxknäna blodiga
  28. och jag hallucinerade på grund av kylan
  29. och smärtan och enformigheten.
  30. För att ni ska förstå hur mycket
    jag led kan jag berätta att
  31. det första varvet runt skolans löparbana
    tog 10 minuter.
  32. Det sista tog nästan 30.
  33. Efter 12 timmars krypande

  34. slutade jag.
  35. Då hade jag krupit 8,5 engelska mil
  36. och missade världsrekordet
    som låg på 12,5.
  37. I många år trodde jag att det här
    var ett totalt misslyckande,

  38. men idag ser jag annorlunda på saken.
  39. För när jag försökte slå världsrekordet
  40. gjorde jag tre saker.
  41. Jag klev utanför min bekvämlighetszon,
  42. jag prövade min uthållighet
  43. och jag hittade tron på mig själv
  44. och mina egna beslut.
  45. Jag visste det inte då,
  46. men det där är inte tecken
    på misslyckanden.
  47. Det är tecken på mod.
  48. 1989, när jag var 26 år gammal,

  49. blev jag brandsoldat i San Francisco.
  50. Jag var den femtonde kvinnan
    i en kår med 1 500 män.
  51. (Applåder)

  52. Ni kan säkert föreställa er

  53. att många tvivlade på att vi
    skulle klara av jobbet.
  54. Trots att jag var en 177 cm lång,
    68 kilo tung universitetsroddare,
  55. som klarade 12 timmars knäsmärtor ...
  56. (Skratt)

  57. visste jag att jag skulle behöva
    bevisa hur stark och vältränad jag var.

  58. En dag fick vi ett larm

  59. och när min grupp kom dit
  60. böljade den svarta röken från
    en byggnad på en bakgata.
  61. Jag jobbade med en stor
    kille som hette Skip.
  62. Han höll i munstycket och jag
    var precis bakom honom.
  63. Det var en helt vanlig eldsvåda.
  64. Det var rökigt och hett
  65. och plötsligt
  66. exploderade något.
  67. Skip och jag flög baklänges,
  68. min mask hamnade på sned
  69. och ett ögonblicks förvirring följde.
  70. Sedan reste jag mig,
  71. fick tag i munstycket
  72. och gjorde vad en brandsoldat ska göra:
  73. Jag ryckte fram,
  74. slog på vattnet
  75. och bekämpade elden själv.
  76. Explosionen orsakades av
    en varmvattenberedare
  77. så ingen blev skadad och det
    var egentligen ingen fara,
  78. men efteråt kom Skip fram till mig och sa
  79. "Bra jobbat, Caroline,"
  80. med ganska förvånad röst.
  81. (Skratt)

  82. Jag blev förvirrad, för branden
    hade inte varit så allvarlig.

  83. Varför såg han så överraskad ut?
  84. Sedan förstod jag:
  85. Skip, som förresten var
    en riktigt trevlig kille,
  86. och en utmärkt brandsoldat,
  87. trodde inte bara att kvinnor
    inte kunde vara starka.

  88. Han trodde också att de
    inte kunde vara modiga.
  89. Och han var inte den enda.
  90. Vänner, bekanta och främlingar,
  91. män och kvinnor jag mötte
    under hela karriären
  92. frågade mig om och om igen,
  93. "Caroline, det är så mycket eld och fara.
  94. Blir du inte rädd?"
  95. Jag har aldrig hört en manlig
    brandsoldat få den frågan.
  96. Och det gjorde mig nyfiken.
  97. Varför väntade sig folk inte att
    kvinnor skulle vara modiga?
  98. Det började klarna

  99. när en vän klagade över
  100. att hennes lilla dotter
    var en sådan fegis.
  101. Jag började tänka på det,
  102. och visst, dottern var orolig av sig.
  103. Men föräldrarna var ännu mer nervösa.
  104. Det mesta de sa till henne när hon
    var utomhus började med
  105. "Var försiktig," "Akta," eller "Nej."
  106. Mina vänner var inte dåliga föräldrar.
  107. De gjorde bara samma sak som
    de flesta andra föräldrar.
  108. De varnar sina döttrar mycket mer
    än de varnar sina söner.
  109. Det finns en studie som, ironiskt nog,
    innefattar en brandstång på en lekplats.

  110. Forskarna såg att små flickor
    väldigt ofta varnades
  111. för riskerna med brandstången
    av både mammor och pappor.
  112. Och om flickorna ändå ville
    leka på brandstången
  113. var det väldigt troligt att
    en förälder hjälpte till.
  114. Men pojkarna?
  115. De uppmuntrades att leka på brandstången
  116. även om de själva var oroliga,
  117. och föräldrarna kom ofta med råd om hur
    de skulle använda den på egen hand.
  118. Vad sänder detta för budskap
    till pojkar och flickor?
  119. Jo, att flickor är sköra och
    behöver mer hjälp,
  120. medan pojkar kan och bör hantera
    svåra uppgifter på egen hand.
  121. Det lär oss att flickor ska vara rädda
  122. och att pojkar ska vara modiga.
  123. Det ironiska är att i den åldern

  124. är flickor och pojkar
    väldigt lika fysiskt sett.
  125. Flickor är faktiskt ofta starkare
    fram till puberteten,
  126. och mer mogna.
  127. Ändå beter vi vuxna oss som om
  128. flickor är bräckligare,
  129. behöver mer hjälp,
  130. och inte klarar av lika mycket.
  131. Det är budskapet vi lär oss som barn,
  132. och budskapet som genomsyrar
    allt när vi växer upp.
  133. Vi kvinnor tror på det, män tror på det,
  134. och gissa vad?
  135. När vi blir föräldrar för vi
    det vidare till våra barn,
  136. och så vidare.
  137. Nu hade jag svaret.

  138. Det här är varför kvinnor,
    även som brandsoldater,
  139. förväntas vara rädda.
  140. Det här är varför kvinnor ofta är rädda.
  141. En del av er kanske inte tror mig,

  142. men jag är inte emot rädsla.
  143. Jag vet att det är en viktig känsla
    som finns för att skydda oss.
  144. Problemet uppstår när rädslan blir
    den främsta reaktionen
  145. som vi lär flickor och
    uppmuntrar hos dem
  146. när något ligger utanför
    deras bekvämlighetszon.
  147. Jag var skärmflygare i många år.

  148. (Applåder)

  149. En flygskärm liknar en fallskärm

  150. och flyger väldigt bra,
  151. men jag vet att många tycker
    att den liknar ett lakan
  152. med fastknutna snören.
  153. (Skratt)

  154. Jag tillbringade mycket tid
    uppe på bergstoppar

  155. där jag fyllde lakanet med luft,
  156. sprang iväg och flög.
  157. Jag vet vad ni tänker nu.
  158. "Caroline, lite rädsla skulle vara
    vettigt i det här fallet."
  159. Och det har ni rätt i.
  160. Jag var rädd, det försäkrar jag.
  161. Men där uppe på berget,
  162. när jag väntade på precis rätt vind
  163. kände jag också så många andra saker:
  164. upprymdhet, självförtroende.
  165. Jag visste att jag var en bra pilot
  166. och att jag inte skulle ha varit där
    utan rätt förutsättningar.
  167. Jag visste hur härligt det skulle
    kännas tusen fot uppe i luften.
  168. Så ja, rädslan fanns där.
  169. Men jag såg den i vitögat,
  170. bedömde hur relevant den var
  171. och placerade den där den hörde hemma.
  172. För det mesta var det
  173. långt efter min upprymdhet,
    min förväntan och
  174. mitt självförtroende.
  175. Så jag är inte emot rädsla.
  176. Jag är bara för mod.
  177. Jag menar inte att alla flickor
    ska bli brandsoldater

  178. eller syssla med skärmflygning.
  179. Det jag menar är att vi lär våra flickor
    att vara försagda, till och med hjälplösa,
  180. och det börjar när vi varnar dem
    för fysiska risker.
  181. Rädslan vi lär oss och de
    uteblivna erfarenheterna
  182. följer med oss när vi blir kvinnor.
  183. och förvandlas till allt det där vi måste
    hantera och försöker sluta med.
  184. Vår tvekan inför att
    göra våra röster hörda,
  185. hänsynen vi visar för att bli omtyckta
  186. och vår brist på tilltro
    till våra egna beslut.
  187. Så hur blir vi modiga?

  188. Här är den goda nyheten.
  189. Mod är något man kan lära sig
  190. och som med allt annat
  191. behöver vi bara öva oss på det.
  192. Först och främst
  193. måste vi ta ett djupt andetag
  194. och uppmuntra våra flickor
  195. att åka skateboard, klättra i träd
  196. och klänga på den där
    brandstången på lekplatsen.
  197. Så gjorde min mamma.
  198. Hon visste det inte då,
  199. men forskarna har ett ord för det här.
  200. De kallar det riskfyllt lekande
  201. och undersökningar visar att det
    är viktigt för barn, alla barn,
  202. eftersom det lär dem att bedöma faran,
  203. att skjuta upp belöningar,
  204. uthållighet
  205. och självförtroende.
  206. Med andra ord,
  207. när barn är ute och gör modiga saker
  208. lär de sig värdefulla saker om livet.
  209. För det andra måste vi sluta varna
    flickorna utan anledning.

  210. Lägg märke till nästa gång du säger,
  211. "Akta dig, du kan bli skadad,"
  212. eller, "Gör inte så, det är farligt."
  213. Kom ihåg att det du egentligen
    säger till henne är att
  214. hon inte ska utmana sig själv,
  215. att hon faktiskt inte är tillräckligt bra,
  216. att hon borde vara rädd.
  217. För det tredje

  218. måste vi kvinnor också börja vara modiga.
  219. Vi kan inte lära våra döttrar det
    förrän vi kan det själva.
  220. Och en annan sak:
  221. rädsla och upprymdhet
  222. känns väldigt lika.
  223. Darrande händer, snabb puls,
  224. den nervösa spänningen.
  225. Jag slår vad om att många av er,
  226. sist ni trodde att ni var vettskrämda,
  227. kanske mest var upprymda,
  228. och nu har ni gått miste om tillfället.
  229. Så öva er.
  230. Och även om flickor borde vara
    utomhus och lära sig att våga
  231. förstår jag att vuxna inte vill
    åka airboard eller klättra i träd,
  232. så vi borde alla öva oss
  233. hemma, på kontoret
  234. och till och med här på att våga
  235. prata med någon vi verkligen beundrar.
  236. Slutligen, när din dotter till exempel

  237. sitter på cykeln högst upp
    i en brant backe
  238. och säger att hon är för rädd
    för att cykla utför den,
  239. lär henne hitta sitt mod.
  240. I slutänden kanske backen
    faktiskt är för brant
  241. men hon når den slutsatsen
    genom mod istället för rädsla.
  242. För det här handlar inte om
    den branta backen.
  243. Det handlar om livet som
    ligger framför henne
  244. och om att ge henne verktygen
  245. för att hantera och bedöma
  246. alla faror som vi inte
    kan skydda henne från,
  247. alla utmaningar som vi inte
    kan vägleda henne genom,
  248. allt som våra flickor här
  249. och i andra delar av världen
  250. kommer att möta i framtiden.
  251. Och förresten,

  252. idag ligger världsrekordet i att krypa...
  253. (Skratt)

  254. på 35,18 engelska mil,

  255. och jag skulle verkligen älska
    att få se en tjej slå det.
  256. (Applåder)